Valsnack

Det är Almedalsvecka och min granne och tillika vän har åkt dit medan semesterslöfockar som jag ägnar tiden åt annat än politik. Däremot har jag faktiskt slösat lite tid i hängmattan åt att kolla in SvD näringslivs "Valsnack". I avsnitt 5 har Katarina Hugo en pratstund med Louise Andrén Meiton om hur den låga inflationen borde påverka valrörelsen. Slölyssnade men vaknade till när den här märkliga dialogen utspelade sig:

 – Däremot är det inte så många som vågar prata direkt mot hushållen. Förutom att Anders Borg lite har öppnat för amorteringskrav, att det kan komma.

 – Vilken tolkning gör du då? Varför är det så tyst? Väljarna vill ju veta, säger Katarina Hugo

 – En intressant teori jag har hört är att det är Sverigedemokraterna som spökar. De etablerade partierna är så rädda att göra någonting som skulle få väljarna arga, att det då är lättare att inte prata om saken ens än att riskera att säga fastighetsskatt, ändrade ränteavdrag, försämrade villkor för hushållen och då riskera att väljarna blir arga och tar steget över och röstar på Sverigedemokraterna.

Det låter lite väl långsökt i mina öron. Jag ställer mig tveksam till att Sverigedemokraterna vinner några röster av den anledningen men nu är det här inte tänkt att bli något politiskt inlägg eftersom bloggen inte tar ställning i några frågor. Så varför tar jag upp detta? Jo för att de ovan nämnda saker påverkar hushållen. Amorteringstvång och ändrade ränteavdrag kan slå hårt mot högbelånade och de flesta är nog inte intresserade av att lånefesten dämpas. Det är trots allt intressant att det är valfritt att amortera och det borde vara självklart att vilja betala av sina lån. Istället ser jag en del vänner och bekanta utnyttja övervärdet i bostaden för dyra Thailandsresor och bilköp. Ett mycket lätt sätt att ta hyfsat stora lån som man inte behöver betala tillbaka. Eller som en vän uttryckte det "Jag är ju ändå inte skuldfri så vad spelar hundra tusen hit eller dit för roll om man redan har lån på flera miljoner?" 

Länk till klippet: http://www.svd.se/naringsliv/svep-valsnack_3607946.svd?sidan=9

Ständigt dessa pensionsval

Min man fick brev från sin bank angående sin pensionsförsäkring. Banken har anpassat sina villkor för pensionsförsäkringar efter skattelagstiftningen så att kapitalet går att ta ut direkt istället för att betalas ut som pension under minst fem år. Oavsett om han tar ut kapitalet nu eller som pension får han betala inkomstskatt på beloppet och det tillkommer inga avgifter för att avsluta försäkringen. 

Givetvis kontaktade han sitt bankkontor för att dubbelkolla uppgifterna, vilket kan vara klokt idag när försök till bedrägeri ökar stadigt. Och jodå, erbjudandet är korrekt. Det är bara att plocka ut kosingen och göra vad man vill med den. Nu handlar det inte om sådana belopp att man kan casha upp för en specialdesignad Lamborghini men ändå, det är pengar som motsvarar ett antal månadslöner. Maken har bestämt sig för att ta ut det blygsamma beloppet och investera dem vidare på egen hand istället. Varenda krona är fortfarande tänkt att dryga ut kattmatsburkarna när lönen slutar trilla in. 

Beslutet är redan fattat men jag vill ändå använda er som bollplank. Har han fattat det smartaste alternativet eller hade ni låtit dem stå kvar och tagit ut dem först på ålderns höst? En annan sak jag undrar är om ni andra fått liknande erbjudanden? Jag har nämligen inte fått motsvarande erbjudande från min bank där jag har en snarlik pensionsförsäkring.

Dessutom är frågan hur pengarna ska investeras. Även om jag inte är ute efter finansiell rådgivning kring placeringar vore det kul att se hur ni hade resonerat. Så ni behöver inte se det som regelrätta placeringsråd utan mer tankar i stort. Det är trots allt mer än tjugo år kvar tills pengarna är tänkta att användas. 

Mathelg gör hål i plånboken

Min man och vår yngsta son är riktiga livsnjutare och de är fullständigt besatta av stora mathelger. Trots att båda två har alldeles för lågt BMI förvandlas de till Edward Blom och det är ingen hejd på vad de vill hitta på i köket. De planerar menyn noga och har svårt att välja bort några favoriter. Med andra ord rena mardrömmen för en ambitiös hårdsparare. Jag lyckades ändå bromsa det hela till en nästan normal nivå och midsommarhelgen kostade oss i runda slängar en tusenlapp. Då lagade vi all mat själva förutom ett par burkar inlagd sill och en bit västerbottenpaj (på grund av tidsbrist) från vår lokala fisk & deli. Vår yngsta son älskar matlagning och svängde världsvant ihop en skagen medan min man bakade en chokladtårta med björnbär och jordgubbar. Tårtan blev för övrigt höjdpunkten på helgen. 

Det positiva var att det blev mycket rester över från helgens festligheter som går att använda till både brunch och middag imorgon. Nästa vecka är min mans sista jobbvecka och då passar vi på att köra budgetmat inför den gemensamma ledigheten. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen...

Hundvalpen lyckades få tag på mina läsglasögon och jag tog honom på bar gärning lyckligt tuggandes på den nya tuggleksaken! Dessa glasögon kostade en ansenlig summa pengar när jag köpte dem hos Synsam för drygt ett år sedan. De går fortfarande att använda men har nu skeva och vinda skalmar fulla med bitmärken. Som tur är ingick en extra försäkring när jag köpte dem så vi får väl se om de håller vad de lovat. Jag hade lite hjärtklappning när jag först inte hittade kvittot och var orolig att garantitiden skulle ha hunnit gått ut men den gäller i tre veckor till (!). Kan meddela att vi nu placerar allt vi inte vill ha söndertuggat ur hundens räckvidd. 

Att må bra är också lyx

Nu under semestern har jag funderat mycket över vad jag vill hinna med under min ledighet. Samtidigt började jag tänka på vad som gör mig lycklig. Jag märker att den frågan har fått ett större utrymme nu när jag sparar som jag gör och blivit duktigare på att uppskatta små glädjeämnen. Ska jag leva snålt en bra tid framöver är det bra om jag har koll på vad jag värdesätter mest. Jag tänkte försöka banta ner de tankarna till något hyfsat begripligt och hoppas kunna förmedla vad jag menar. 

Vad är viktiga värden i livet?

Alltså, om jag bortser från självklara saker som hälsa, kärlek, nära relationer, inkomst och tak över huvudet och fokuserar på övriga faktorer. Vad behöver vi för att må bra och bli lyckliga? Jag behövde inte fundera många sekunder för att skriva ner tio saker. 

Här är listan som gör mig lycklig:

Riktigt gott kaffe.

Vår och sommar.

Att tillbringa tid vid sjöar och hav.

Att ha ordning och reda (nystädat)

Att ha husdjur (det här rimmar illa med punkten ovanför, jag vet...)

En trave olästa böcker som väntar på att bli lästa.

Bada badkar.

Lyssna på musik.

Krypa ner i nytvättade lakan.

Att slippa oroa mig för pengar.

Som ni ser har jag inte tagit med kärlek, familj och vänner eftersom tanken med listan är att jag inte ska behöva skriva dessa självklarheter. Följaktligen finns inte "härliga middagar med kära vänner" eller "höra barnen skratta" med trots att det naturligtvis är riktiga lyckobringare. 

Jag har inte heller listat vrålläckert hus med stor sjötomt eller exklusiva diamantsmycken även om jag är övertygad om att de skulle skänka mig både glädje och en viss tillfredsställelse. Jag antar att detta beror på min övertygelse om att ägodelar skänker oss lycka mestadels på grund av den bekräftelse vi får från omgivningen medan saker som inte är förknippade med det materiella överflödet ger välbefinnande på en annan nivå. Förutom detta är det viktigt att ta hänsyn till habitueringseffekten, dvs att vi vänjer oss vid materiella saker i vår närhet. Var jag lyckligare när jag köpte märkeskläder och dyra handväskor? Tveksamt. Jag var nöjd med mina köp men kan inte påstå att sakerna i sig gjorde mig lyckligare. Jag gillar vackra saker och tycker om att äga dem men det innebär inte att de får mig att må bättre. Jag tänker aldrig "Åh, vilken upplevelse det var att dra kortet inne på Guccibutiken!" men det finns många barfotapromenader på sandstränder som jag alltid kommer att minnas med salighet. Det må låta klichéartat och flummigt men det finns en sanning i det.

Så, listan är viktig för mitt välbefinnande och den intressanta slutsats man kan dra är att den inte är inkomstrelaterad i någon större omfattning. Det skulle vara den sista punkten då, men nio av tio punkter är fullt överkomliga även för den med blygsam ekonomi. 

Vad mår ni bra av?

Coop tar bort återbäringen

Den 1 Juli tar Coop bort all återbäring och ersätter den med ett poängsystem. Istället för pengar tillbaka på kortet kommer medlemmar att få rabatter på bland annat hotell och flygresor. Högre poäng för ekologiska eller miljövänliga produkter utlovas - för rabatt på flygresor?! Jag undrar vad alla miljövänner säger om det? 

Jag kan förstå att de måste slopa sitt nuvarande återbäringssystem eftersom det inte är lönsamt men tycker att personliga erbjudanden låter snålt. Varför inte göra som Ica och ge bonus, rabatter och förmåner i butikerna? Personligen är jag emot lojalitetssystem som inte belönar mig med valmöjligheter. Jag är inte intresserad av billigare inträde på nöjesparker eller hotellnätter till förmånligare priser utan föredrar att kunna utnyttja min bonus på valfria varor i butik.

Där jag bor finns Ica och Willys inom ungefär samma gångavstånd. Någon Coop finns inte och för ett år sedan man lade ner den Coop Konsum som låg ett par kilometer bort så det nya systemet spelar ingen större roll för mig, även om jag brukar använda Medmera-kortet på en del andra inköpsställen. 

Vi får en bonuscheck från Ica en gång i månaden och jag är nöjd med att kunna använda checkarna som betalningsmedel. Däremot anser jag att bonusen borde sättas in direkt på kortet istället för att Ica fortsätter att skicka ut dessa omoderna premiecheckar i pappersform.

Ni som inte varit med från början kan läsa om varför jag valde att avsluta mitt medlemskap i H&M Club: http://spardiet.blogspot.se/2014/02/h-gor-bort-sig.html

Finns det några Coopkunder bland mina läsare? Vad tycker ni om det nya poängsystemet, blir det hiss eller diss? 

Semesterstart!

Den senaste veckan har bjudit på en del utgifter. Bland annat klippte jag mig igår, till en kostnad av 390 kr. Dessutom föll jag för frestelsen att köpa schampo och balsam eftersom salongen hade en mängd produkter till halva priset. Jag kom ut från frisören 689 kr fattigare. Mitt hår slits lätt och jag vill skydda det mot solen så eftersom detta var mitt första avsteg på sex månader har jag faktiskt inte alltför dåligt samvete. Det kan fortfarande - med en del självövertalning - räknas som ett nödvändigt köp. Under tiden jag satt hos frisören smet min man och medföljande barn in på världens mest kända snabbmatskedja och gjorde obekymrat av med en hundring på skräpmat. Dessutom har vi fyllt på kylen med extra mycket mat eftersom vi är tre personer som är hemma på heltid nu. 

När det gäller kläder för sommaren så har jag dammat av det som redan låg i garderoben och inte köpt ett endaste litet plagg. Som ni kanske noterat råder det en trend just nu med djurprint (det är tydligen helt otänkbart att använda det svenska ordet tryck?). Gärna pyjamasliknande byxor med leopard-, tiger- eller zebramönster. Tur i oturen att jag inte gillar dessa djurmönster något vidare så den trenden kändes lätt att hoppa över. Jag kan bara inte låta bli att associera leopardmönstrade kläder med sönderopererade Hollywoodtanter i övre medelåldern. 

Jag var hemma hos en tjejkompis igår kväll och hon hade redan packat inför en semesterresa nästa vecka. Hon visade glatt upp sina senaste shoppingfynd som hon hade packat ner. Jag räknade två par shorts, en kjol, ett par tunna leopardbyxor, tre tunikor och ett tiotal toppar. Allt nyinköpt, direkt från klädpåse till resväskan. Eftersom jag numera är en snåljåp satt jag bara och gapade över mängden plagg. En intressant självinsikt eftersom jag för bara ett år sedan lätt hade jämfört klädhögen med mina egna shoppingfynd utan större skillnader. 

Resandet har börjat i vår omgivning men vi stannar hemma i sommar. Eftersom vi har den lilla valpen är det ingen som ifrågasatt vårt beslut och vi gör inte heller någon större grej av det. I vår bekantskapskrets märker vi inte av någon hemmatrend, folk reser som aldrig förr och vi kommer att få tajma in vårt sociala liv efter hur de är hemma mellan resmålen. Men det är självvalt och i familjen är vi nöjda med vårt beslut, inklusive barnen som nästan verkar föredra att ha sina kompisar att hänga med framför att åka iväg någonstans med sina föräldrar. Däremot planerar vi att en av oss föräldrar ska åka iväg 2-3 dagar med ett barn i taget för att komma bort hemifrån och ge dem lite värdefull egentid. Vi har bett barnen komma med önskemål och det ska bli spännande att se vad de vill göra när de får välja själva. 

Vem vill att chefen läser bloggen?

Många gånger har jag funderat på om jag ska hänga ut hela min ekonomi på bloggen. Dvs. hur mycket jag har i lån, lön, aktier, fonder och på sparkontot. Det är inte utan att jag blir frestad eftersom det är lättare att driva en sparblogg om man skriver hur mycket man faktiskt sparat. Många ekonomibloggare lägger upp sina tillgångar/skulder i olika sammanställningar för att visa att det går framåt och att allt slit och sparande ger resultat. 

De bloggar anonymt så det borde kännas tryggt. Men även om läsarna respekterar din anonymitet är det ingen garanti. Idag läste jag en blogg som fick mig att fundera. Bloggen tillhör en person som bloggat anonymt om både jobb och fritid. Absolut inga negativa omdömen eller skitsnack om arbetsplatsen men ändå, små detaljer i vardagen på jobbet. Men det visade sig att ledningen på arbetsplatsen hade gått in i den anställdes arbetsdator och hittat bloggen. Personen bakom bloggen bröt aldrig mot lojalitetsplikten eftersom det inte fanns några specifika detaljer om jobbet som gjorde att någon kunde gissa sig till vilken arbetsplats det gällde men kände sig såklart totalt blottad och utelämnad. Alla tankar, känslor och funderingar hade mist sitt skydd i form av anonymiteten. Små ynkliga detaljer om att man inte vill gå till jobbet på måndag morgon kan tolkas som kritik mot organisationen eller som att man inte bryr sig trots att man bara ville förtydliga att man haft en underbar helgledighet. 

Nu bloggar jag inte om mitt jobb och skulle heller inte komma på tanken att använda arbetsplatsens datorer till att blogga på. Det är inte heller det jag vill få fram. Det jag menar är att jag inte vill offentliggöra alla uppgifter om min ekonomi. Det ska aldrig kännas som en katastrof om någon i min närhet hittar min anonyma blogg. Det kan tyckas fånigt att det går bra att dela sitt inre men inte att visa saldot på sparkontot. Jag förstår det, men det senare skulle orsaka mycket onödigt skvaller och jag har ju valt att vara anonym av en anledning.