onsdag 16 december 2015

Tömt nöjeskontot för 2015

Jag känner mig fortfarande lite trött efter helgens firande. För att inte tala om chockskadad efter att ha handlat en massa delikatesser till ordinarie pris. Kan inte minnas när jag senast pekade på en tryffelsalami i delidisken. 

Eller, det är inte själva firandet som gör en trött egentligen utan alla förberedelser innan. Och det är svårt att varva ner från en intensiv period när det är packat med grejer att göra den här årstiden. Det blev i alla fall ett lyckat och mysigt kalas med släkten och goda vänner. Jag gjorde det ju lätt för mig med en massa god plockmat, lätt att förbereda och enkelt att bjuda på. Dessutom är det bra hållbarhet på det som blev över. Vi har fortfarande en del godsaker kvar i kylen och resterna förgyller nu våra vardagsmåltider. Det är inte varje dag vi lägger lyxiga charkisar och dessertostar på frukostmackan eller dricker smaksatt flaskvatten till maten. 

Bortsett från det uppenbara i att det är trevligt att umgås så bidrar det till en normalisering med tanke på hur kufiga vi måste ha blivit de senaste åren. Vi har slutat gå på krogen, äter sällan på restaurang, fikar inte ute och avböjer vänligt men bestämt när folk vill att vi ska följa med. Det är vi och inte vår omgivning som ändrat ekonomiskt mönster. Jag vet inte hur nöjeslivet ser ut för andra sparbloggare eller hur de gör när andra vill släpa med dem ut på kostsamma aktiviteter men det är en konstform att ständigt slingra sig ur sådant. Däremot vet jag att jag tagit upp det tidigare, att det är den svåraste delen av en livsstilsomläggning. Man vill behålla sitt sociala umgänge samtidigt som man måste styra om invanda umgängesmönster.

Jag jobbar bara den här veckan och går sedan på semester. Yay! Kommande helg är vi bjudna på adventsfest och jag måste komma på någon fiffig gåbortpresent. Jag har för mig att vi kokade lemoncurd när vi skulle till dem i fjol men i år vet jag inte vad jag ska hitta på. Får väl koka ihop något annat. Senap kanske?

När det gäller julklapparna så är jag nästan klar. Jag är så trött på julklappshysteri och att släpa runt på stora proppfulla påsar med presenter att jag i år köper färre än någonsin. Jag lägger ungefär samma peng per person, men det blir färre paket. 

Till exempel får barnens kusiner bara ett paket var den här julen. De får från många släktingar och i fjol fick de 4-5 paket per person bara från oss vilket blev alldeles för många. Det känns bara trist och överdrivet att bidra till ett presentberg som småbarnen inte ens pallar att sitta och öppna. Jag lägger ungefär samma belopp i år men de får bara en, lite dyrare, julklapp var. Vi hade tur med den minstes julklapp som jag lyckades knipa ett exemplar av trots att den var nersatt till halva priset. Deras julklappar klickade jag hem på nätet. 

Med andra ord känner jag ingen som helst stress över julen. Däremot har det varit jobbigt på jobbet igen men det får bli ett annat blogginlägg. Det börjar kännas riktigt svåruthärdligt, det är som en långvarig nedbrytning av själen. Julledigheten kommer att kännas som...tja, aloe vera på solsvedd hud. Typ. 



8 kommentarer:

  1. Tråkigt att höra om situationen på arbetet. Tärande saker stöter man på hela tiden genom livet, men sån där onödig tärskit som den du beskriver på arbetsplatsen borde inte få finnas.

    Låter härligt med stundande julefrid och att nöjesbudgeten är slut, jiha! Då har ni en fullt giltig anledning att köra nyårsafton i yllekalsonger. Det är vad vi gjort de senaste åren, tja i fjol hade vi gäster och lagade två olika sorters musslor till förrätt and so on men det var gäster som liksom accepterade frånvaron av silverglitter och paljettklänningar (min nidbild av nyårsfirande). Jag vet inte hur jag kom av mig i nyårsyrandet, i tidiga vuxenåldern var det ju stekhett med nyår. Nu minns jag inte riktigt senast genomlevda tolvslag i vaket tillstånd. Så, för oss blir det nog same procedure as last year, riktigt god mat, lagad av mig iklädd trosor och en tröja som mått bra av ett strykjärn men sippandes på något riktigt gott rödtjut. Det är så jag trivs bäst, i något som redan är skrynkligt när jag ska krypa upp i soffan med ungskrutt, make och eventuella accepterande nyårsgäster som lämnat Louboutainsen hemma.. De får ändå inte klacka runt på vårt mjuka sköna trägolv med heels. Här är det medelklassens barfotadans som gäller.

    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyår? Ditt har min arma hjärna inte hunnit än. Jag har knappt lämnat allt födelsedagsfirande och slagit över till jul. Jag gillar din beskrivning av ett nyårsfirande. Paljettklänningarnas tid är förbi här också.

      När du säger det så fick vi någon inbjudan om nyårsfirande men det är tvek på den pga hunden. Är inte helt säker på att jag vill lämna honom ensam hemma när det drar igång med smällare och fyrverkerier. Han har hittills varit helt oberörd av sådant men har å andra sidan aldrig lämnats ensam under smällandet.

      Jag kan tänka mig att bjuda hem några hundvänliga vänner, småskaligt, och laga en okej middag utan överdrifter och sedan bara mysa genom årsskiftet. Eller så sover jag mig genom nyårsafton. Det skulle nog behövas, så trött som jag varit på sistone.

      Radera
  2. Ett jobb som bryter ner själen låter mycket bekymmersamt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är naturligtvis bekymmersamt men jag tror knappast att min arbetsplats är den enda som suger musten ur sina anställda. I dagens arbetsliv är detta ett välkänt fenomen.

      Radera
  3. De flesta känner av julen negativt verkar det som. Jag trivs normalt med mitt jobb men jag kan inte vänta tills folk går hem på semester. Bra gjort att du har kontroll på dig själv ialla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Jag trivs med mina kollegor, det är verkligen inte där det skaver. Och i år upplever jag att folk verkar ha en mer chill inställning till julen..? Tycker folk verkade mer stressade ifjol (för att inte tala om tidigare år).

      Radera
  4. Tråkigt med jobbet. Jag har haft en riktig skitperiod också. Men julen funkar rätt bra faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra! Jag har julledigt nu och det är verkligen som balsam för själen.

      Radera