Tömt nöjeskontot för 2015

Jag känner mig fortfarande lite trött efter helgens firande. För att inte tala om chockskadad efter att ha handlat en massa delikatesser till ordinarie pris. Kan inte minnas när jag senast pekade på en tryffelsalami i delidisken. 

Eller, det är inte själva firandet som gör en trött egentligen utan alla förberedelser innan. Och det är svårt att varva ner från en intensiv period när det är packat med grejer att göra den här årstiden. Det blev i alla fall ett lyckat och mysigt kalas med släkten och goda vänner. Jag gjorde det ju lätt för mig med en massa god plockmat, lätt att förbereda och enkelt att bjuda på. Dessutom är det bra hållbarhet på det som blev över. Vi har fortfarande en del godsaker kvar i kylen och resterna förgyller nu våra vardagsmåltider. Det är inte varje dag vi lägger lyxiga charkisar och dessertostar på frukostmackan eller dricker smaksatt flaskvatten till maten. 

Bortsett från det uppenbara i att det är trevligt att umgås så bidrar det till en normalisering med tanke på hur kufiga vi måste ha blivit de senaste åren. Vi har slutat gå på krogen, äter sällan på restaurang, fikar inte ute och avböjer vänligt men bestämt när folk vill att vi ska följa med. Det är vi och inte vår omgivning som ändrat ekonomiskt mönster. Jag vet inte hur nöjeslivet ser ut för andra sparbloggare eller hur de gör när andra vill släpa med dem ut på kostsamma aktiviteter men det är en konstform att ständigt slingra sig ur sådant. Däremot vet jag att jag tagit upp det tidigare, att det är den svåraste delen av en livsstilsomläggning. Man vill behålla sitt sociala umgänge samtidigt som man måste styra om invanda umgängesmönster.

Jag jobbar bara den här veckan och går sedan på semester. Yay! Kommande helg är vi bjudna på adventsfest och jag måste komma på någon fiffig gåbortpresent. Jag har för mig att vi kokade lemoncurd när vi skulle till dem i fjol men i år vet jag inte vad jag ska hitta på. Får väl koka ihop något annat. Senap kanske?

När det gäller julklapparna så är jag nästan klar. Jag är så trött på julklappshysteri och att släpa runt på stora proppfulla påsar med presenter att jag i år köper färre än någonsin. Jag lägger ungefär samma peng per person, men det blir färre paket. 

Till exempel får barnens kusiner bara ett paket var den här julen. De får från många släktingar och i fjol fick de 4-5 paket per person bara från oss vilket blev alldeles för många. Det känns bara trist och överdrivet att bidra till ett presentberg som småbarnen inte ens pallar att sitta och öppna. Jag lägger ungefär samma belopp i år men de får bara en, lite dyrare, julklapp var. Vi hade tur med den minstes julklapp som jag lyckades knipa ett exemplar av trots att den var nersatt till halva priset. Deras julklappar klickade jag hem på nätet. 

Med andra ord känner jag ingen som helst stress över julen. Däremot har det varit jobbigt på jobbet igen men det får bli ett annat blogginlägg. Det börjar kännas riktigt svåruthärdligt, det är som en långvarig nedbrytning av själen. Julledigheten kommer att kännas som...tja, aloe vera på solsvedd hud. Typ.