fredag 4 december 2015

Tidens gång är skoningslös

Ofta oroas jag över hur fort tiden går.
När barnen var små var det en granne som skaffade hund. På den tiden tultade barnen runt med blöjor och det var en av de första hundar de träffade på nära håll. Hunden hade bred mun och det såg alltid ut som om han log. Kroppen var kompakt och klumpig och barnen drattade på ändan när han överöste dem med uppskattning. Med åren har vi sett hunden bli äldre och ordentligt grå om nosen och stel i benen. Men han har alltid funnits där, lika glad och lika kärleksfull mot alla han möter. Han blev lekkamrat med vår hund även om han inte orkade hålla samma tempo utan mest stod och viftade på svansen och lät vår hund sköta hoppandet och springandet. 

Tyvärr fick han fler och fler ålderskrämpor och idag fick vi veta att han fått somna in.
Det är något sorgligt med det, utöver ett saknat inslag i kvarteret. En påminnelse om att tiden går, att den är utmätt. Hunden har levt hela sitt liv samtidigt som mina barn vuxit upp, lärt sig gå, cykla, läsa, skriva och blivit mer och mer självständiga. Jag såg ett bildcollage som hundägaren satt ihop på Facebook och då kom tårarna. Jag grinade som ett litet barn. Jag grät över hunden. Jag grät över de som dött och de som kommer att dö. Jag grät över att tiden går så fort och att mina barn blivit så stora. Att det är så svårt att ta vara på tiden och att jag inte hinner med. 

Jag lyckades samla mig lagom till att Minstingen kom hem från sin aktivitet och då lade vi oss allihopa i vår dubbelsäng, utom tonåringen som är lite för cool för den typen av samvaro men han var i alla fall med i rummet, och pratade om allt möjligt. Det var ett sådant där ögonblick som man vill spara och bevara för alltid. Jajamän, grannens hund dör och jag blir ett sentimentalt vrak. Det är så typiskt mig. Och det kommer mer, under det här familjesamtalet passade jag på att fråga min man vad han önskar sig i julklapp. Och han svarade med ett ord: TID!

Det var anmärkningsvärt med tanke på att jag inte sagt något om min tidspanik. Eller så var det inte så anmärkningsvärt med tanke på att tid är en bristvara i dagens samhälle. Ni förstår väl vad jag försöker komma fram till? GE TID. Ge uppskattning. Ring det där samtalet som inte blivit av. Gör något du länge velat men inte tycker att du hinner. Ett helt hundliv har passerat förbi och jag inser att tid går väldigt fort. Plötsligt känns det viktigare än någonsin att ha både tid och pengar. Jag vill både stanna tiden här och nu och skynda i mål med sparandet för att kunna leva ett friare liv i framtiden.  

 Löfte: jobba mindre övertid. 




20 kommentarer:

  1. Hej! När jag läser ditt inlägg kommer mina egna tårar.
    Så tänkvärt o bra skrivit.

    SvaraRadera
  2. Haha, jag började också lipa. Chockade mig själv lite faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt tack till er båda, eller vad man nu säger när man fått någon att gråta..? Det var verkligen inte meningen att skriva något snyftinlägg men jag var väldigt berörd av den gamla hundens bortgång så jag blev nog mer sentimental än vad jag tänkt.

      Radera
  3. Jag har en dotter som är drygt fem år. Tidens gång blir så oerhört mycket tydligare när man har barn, tycker jag. Hennes utveckling sker så rasande fort; själv står man och stampar (eller går kanske t o m tillbaka)...

    Inte mycket att göra åt...

    Med vänlig hälsning

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, märkligt nog börjar en helt ny tideräkning när man får barn. Det är som före och efter Kristus...Före och efter barnen. Jag kommer på mig själv med att använda dem som referens till allt möjligt, hela tiden. "När Nisse var tre år" eller "När Pelle var nyfödd..." börjar meningar som i övrigt inte alls handlar om ungarna. Och det värsta är att - precis som du skriver - tiden går snabbare när man har barn.

      Radera
  4. Jag förstår dig helt. Det är det enda i mitt väsen just idag, som många gångna dagar och förmodligen många som ligger framför. Det enda jag vill ha är massor av tid tillsammans med människorna jag älskar. Tid nu och även framtid. Och det är framtiden som är så osäkert när någon inte har hälsan. Hur mycket tid som finns. Jag skulle kunna leva på vatten och luft om jag bara fick makten att ge hälsa till de som är mig så kära och där framtiden är så osäker.

    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Livets baksida och kärlekens nackdel, att ingenting är för evigt.

      Jag brukar undvika att tänka på olyckor, sjukdomar och annat elände som kan lura bakom nästa hörn. Därför jag är av naturen en orospersonlighet och jag skulle bli ett vrak om jag tillät mig själv att så mycket som BÖRJA oroa mig. Mer än vad jag redan gör för alla andra vardagsfaror alltså.

      Radera
  5. Tvärtom! Jag har TID - eoner :) Efter fem barn (två kvar hemma på 11 och 14 år) och en enorm förmåga att göra allt på väldigt kort tid så har nu tiden fått ta plats. Efter fyra års arbetslöshet har jag gett upp den kampen. NU äger JAG tiden. Och jag är sååå TACKSAM <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sagt det förut, det är bara att gratulera! Det är mitt mål också men jag är inte framme än. Jag vill nå dit för egen maskin utan att vara beroende av bidrag från staten i en eller annan form.

      Hur gjorde du efter fyra års arbetslöshet och vad hände då? Jag förstår inte riktigt hur du försörjer dig? Kunde du spara medan du var arbetslös?

      Radera
  6. Så fint inlägg! Den där klyschan är ju verkligen sann, det enda vi har precis lika mycket av just nu är tid - sen så fyller man ju den på valfritt (eller mindre valfritt..) sätt.
    Tack för påminnelsen och trevlig helg!
    Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för din vänliga kommentar! Jag tror att det är lätt att glömma (i alla fall glömmer jag det) vad som är viktigast i livet och att vi måste ta vara på den tid vi har. Trevlig helg du också (är ju lite sent ute med att svara men vadå, snart kommer en ny helg :))

      Radera
  7. Hej !
    Läser alla dina inlägg, gjort länge, kommenterar dock sällan, jag på mitt finska ursprung har inte så bra flyt med orden som du är fenomenal på.
    Hunden påminde mig återigen om tidens gång. För 12 år sedan skaffade vi en Helig Birma till minstningen, senare två till.. Nu är tjejen utflugen med sin kisse och äldsta kissen lever nog sina sista levnadsår. Varje morgon, de första kollar jag toagolvet (varmt) om han andas. Ja. Den dagen han är död, vart ringer jag då ?
    En annan sak som du lärt mig är guldtior i Lokaflaskan. Har blivit en halv, fast numera blir det inte många, kort som gäller. Fuskade o hällde ut allt,, och räknade, men vad ska man göra med dessa mynt, bankerna, om man överhuvudtaget kommer till en kassa vill inte ha de. Spara till barnbarnsbarn.
    Till sist, man ska njuta av livet också, igår blev det en stor, spontan investering till hemmet. // arja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Arja,

      blir så glad över att du skriver till mig! Inte flyt med orden? Du skriver perfekt svenska och har ordförråd som en infödd så där tror jag att du oroar dig helt i onödan. Inte för att jag bryr mig om ifall man är bra eller inte på språket, på att stava eller vad det nu kan vara. I mitt kommentarsfält är alla varmt välkomna att lämna ett avtryck.

      En sak som jag undrar över är hur sjutton du kunde hälla ut guldtiorna ur Lokaflaskan? Själva poängen med att pilla ner dem i flaskan är ju att det inte ska gå att få ut dem sedan, om man inte har sönder flaskan?

      Hoppas att ni får ha katten hos er länge, länge. Helig Birma är en SÅ VACKER kattras. Älskar dem!!

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Håller verkligen med tidigare kommentarer- så fint skrivit och så tänkvärt! Har nyligen börjat läsa din blogg och tycker den är så bra, är både humoristisk och innehåller mycket kloka ord! ☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för alla snälla ord om min blogg, du anar inte hur glad jag blir! Tusen tack verkligen! Det är så roligt att sätta sig och skriva när det är uppskattat.

      Radera
  11. Håller verkligen med tidigare kommentarer- så fint skrivit och så tänkvärt! Har nyligen börjat läsa din blogg och tycker den är så bra, är både humoristisk och innehåller mycket kloka ord! ☺

    SvaraRadera
  12. Fantastiskt och fint skrivet. Fick mig att tänka på människor och djur som inte finns längre. Saker man så här i efterhand önskar att man hade insett och förstått. Allting går ur tiden, ta vara på den. elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka fina och tänkvärda ord: "Allting går ur tiden, ta vara på den". Hela din kommentar biter sig faktiskt fast och vägrar släppa taget. Man önskar alltid att man hade kunnat göra mer och varit där mer för dem som nu inte längre finns. Kanske är det en del av livet att dessa insikter drabbar oss först när det är för sent?

      Radera