torsdag 25 juni 2015

Den efterlängtade lönedagen

Idag sprang jag på en bekant som var mer än glad över att det var lönedag och påfyllt på kontot. 

–  Jag hade blabla kronor kvar på kontot, det är ju inte klokt alltså. Vart tar pengarna vägen, jag fattar det inte...

En stackars kvinna som inte ont anande beklagade sig för mig utan att känna till att jag är en militant kontopolis som numera har stenkoll på vart varenda en av mina kronor tar vägen. Dessutom sade hon det med det där tonfallet som förutsätter medhåll. En del kommentarer är ju tänkta att fungera som ett socialt smörjmedel och det här var helt klart en sådan. Lite samma sak som när vi skrattar åt dåliga skämt eller skapar gemenskap med andra genom att klaga på chefen. Under några sekunder övervägde jag om jag skulle tala sanning eller inte. Det hade varit intressant bara att få se reaktionen. Att berätta hur jag inte bara har koll på exakt vart mina pengar tar vägen utan även har koll på hur många fler kronor jag sparar genom alla mina superspar-specialåtgärder (som att ta med egna påsar till mataffären och liknande). 

Naturligtvis tog jag den enkla vägen och sade ingenting. Istället suckade jag medkännande och gjorde ett instämmande mmm-ljud. Det är inte samma sak som att ljuga utan jag ser det hellre som ett bevis på social specialistkompetens. Sedan var jag en god lyssnare som lät henne pladdra vidare om hur pengarna slitit sig ur hennes plånbok och skenat iväg - helt omöjliga att stoppa. En stund senare traskade jag till mataffären för att köpa lite frukt och grönt. Det blir mycket rännande dit för min del nu när min man är sjukskriven och inte får bära något. Inte så att jag överskrider semestermatbudgeten långt mer än beräknat (förutom den lilla detaljen att mer mat går åt nu när tre av fyra är hemma om dagarna) men det är ju bara jag som släpar hem allting. Okej, ibland får jag med mig något barn som bärhjälp till kostnaden av en glass. Min man har för övrigt förvandlats till någon slags hemmaman som möter mig i dörren, iklädd noppriga mjukisbyxor, och stolt berättar att han vattnat blommorna och öppnat posten. Snart börjar han väl titta på Real housewives-realityserierna på kanal 3 också.

Jaja tillbaka till historien, den här hårt arbetande familjeförsörjerskan gick alltså till stormarknaden efter jobbet. Där hamnade jag bakom ett par i 30-årsåldern. Det andades Vasastan och weekendresor till New York om dem, om ni förstår vad jag menar? De hade fyllt en varukorg med bland annat små plastbyttor med färska hallon och blåbär, ekologiska krukörter och Levainbröd från bageriavdelningen. Jag sträckte mig ogenerat fram för att sikta slutsumman på kassans display. De handlade för närmare sjuhundra kronor och då var det inte ingredienser till någon direkt måltid utan mer MYSTUGG. Och jag stod där och funderade på varför folk undrar vart deras pengar tar vägen egentligen...

Hela vägen hem funderade jag på huruvida jag kände mig avundsjuk på Levainparets livsstil och avslappnade inställning till högt matkonto eller ej. Svaret blev ett enkelt nej. Jag har varit lite åt det hållet, om än något blygsammare kanske, och jag kan fortfarande välja att lägga mina pengar på delisnask eller att spara dem för framtiden. Om man nu vill hänge sig åt avund kan man ju åtminstone lägga sin avundsjuka på sådant som är ouppnåeligt och inte det man frivilligt avstått ifrån. Och varför berättar jag det här? Jo, för att jag behöver bli övertygad - eller låter mig övertygas- varje dag. Andra shoppar, slösar och spenderar medan jag har valt att inte göra det och för ett långsiktigt resultat behöver det kännas rätt.

Efter maten satte jag mig vid datorn och ägnade mig åt en av mina favoritsysselsättningar vid lön: flytta runt pengar. Jag tar från lönen och portionerar ut till amorteringskontot, sparkonto och buffertkonto. Jag för över till OKQ8 och till Avanza. Den här gången blev det även en extra överföring till barnens sparkonto. Jag ser vart pengarna tar vägen. Det blir så tydligt. Dessutom får det mig att känna alla de känslor av välbefinnande som jag egentligen tror är samma som den överflödiga lyxshoppingen ger. Nämligen känslan av framgång och kontroll över den egna livsstilen. 



26 kommentarer:

  1. Tänk att jag aldrig sparat förr, och nu med bara lite ansträngning sparar jag minst 5000 i månan, men denna blev det visst 8500 plus lite extra inflöde av sålda prylar a 6500 kr också, skönt som bara den, och man känner sig rätt trygg med pengar på banken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra jobbat! Vilka fina siffror!
      Visst känns det som att sparandet rullar på bra när man väl har kommit igång och "knäckt nöten"? Som när jag lade om strategin för matinköp och lyckades sänka våra matkostnader med 2-3000 kr trots att vi egentligen äter samma maträtter som tidigare (minus lite onödigt överflöd men ändå, ungefär som förut).

      Heja Snåltarmen, keep up the good work!

      Radera
    2. Mat, boende och transport, där kan man göra mycket. Jag jobbar på annan ort, och tidigare köpte jag all mat där, men bara genom att göra storkok, så har jag matlådor för hela jobbveckorna, blir en bra besparing där. Planerar man sina matinköp i form av en veckomatlista, så köper man hem exakt det man behöver, och inget trams.

      Radera
  2. Jag hamnande i en liknande konversation en gång, men då handlade det om jobb. Min kompis visste inte om hen skulle tacka ja eller nej till fortsatt jobb efter provanställningen, eftersom "det är så skönt att gå på a-kassa på sommaren". I min värld tackar man inte nej till ett jobb man har kämpat för att få bara för att man vill vara ledig på sommaren. Jag lät helt enkelt bli att svara eftersom jag varken ville starta en diskussion eller hålla med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det kändes både korkat och kortsiktigt av din kompis men jag är egentligen inte förvånad. Att tänka kortsiktigt verkar vara mer regel än undantag när det kommer till pengar.

      Bra gjort av dig att inte svara även om jag personligen hade fått bita mig i tungan för att inte säga vad jag tycker...

      Radera
  3. Den som påstår att de inte vet vart pengarna tar vägen, vet nog egentligen ganska väl men de förtränger. Att börja skriva upp allt och lägga ihop summorna skulle nog göra att de känner att de måste ta tag i situationen och det är de inte redo eller motiverade att göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår vad du menar och visst är det så.
      Samtidigt tänker jag att även om folk vet att pengarna gått till t ex kläder och nöjen så förstår de ändå inte att det kunde gå SÅ MYCKET pengar! Det är det där förargliga att många småutgifter blir mycket i slutändan. Alla dessa småsummor som har en tendens att rinna mellan fingrarna och det känns så billigt just där och då. Det är där problemet ligger och det är därför det är så svårt att ändra beteendemönstret. Alla tycker att de måste "unna sig" och ju mindre belopp, desto mer kan man unna på...

      Radera
    2. Ja, småsummorna rinner lätt iväg. Det är nog det som är boven när folk undrar vart pengarna tog vägen.

      Radera
  4. Trevlig läsning! Nu blev jag inspirerad att logga in och flyttaom pengar, jag med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack! Jag kan ärligt erkänna att jag har en vurm för att hålla på med mina konton. Det är nog inte helt normalt. Särskilt inte när - och nu kommer det värsta av allt - alla konton utom lönekontot måste sluta i jämna tusental också. (Vsg för valfri hjärnskrynklare att analysera...)

      Radera
  5. Har för några månaders sen hittat din blogg och väntar ideligen på nya uppdateringar. Jag blir så inspirerad av dig. Ikväll ska jag flytta runt pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh, gudars vad glad jag blir över din kommentar!
      Ledsen att jag uppdaterar så sällan mellan varven men så länge jag måste harva på som träl och dygnet bara har 24 timmar så hinner jag inte blogga varje dag. Men ändå, glädjekullerbytta för att du tycker att jag lyckas inspirera! <3

      Radera
  6. Vilket härligt blogginlägg! Underbart då det både kommer resonemang,anekdoter och reflektioner/förtänksamhet över om man valt rätt väg eller inte med ett sparmål som kräver lite eftertanke.Inspirerande :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar varmast!
      Ja, det var själva andemeningen med inlägget. Man behöver fylla på med motivationsbensin även om man är säker på att man valt rätt väg. Det är något så tradigt och ihärdigt över långsiktiga förändringar och det krävs en hel del för att orka över tid.

      Radera
  7. Jag läser och inspireras av din blogg! Dock måste jag säga att jag hade kunnat vara den framför dig i kassan ;-) Vi är ekonomiska och en av mina favoritsysselsättningar är också att flytta runt pengar, men när det gäller mat gör vi inte avkall på något sätt. Dvs vi väljer i möjligaste mån alltid ekologiskt, svenskt kött, vi föredrar färska bär framför chips och hellre ett levainbröd framför en lingongrova. För mig är det inte vara försvarbart att ge barnen Willys falukorv eller dansk fläskfilé bara för att kunna sätta några extra kronor på kontot. Och sanningen är den, trots bra mat går det ändå att spara pengar om man vill :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh, jag håller med dig! Tro det eller ej men jag har faktiskt också vissa gränser och principer.

      Jag köper BARA svenskt kött. Den köttfärs jag köper är Hälsingestintans hängmörade finfärs. Svindyr men underbar! Jag köper inte lågprisvaror eller märkliga billighetsprodukter. Istället löser jag det så här: 1-2 billiga middagar per vecka som består av t ex soppa, pannkakor eller vegetarisk pastasås. Planerar all mat efter olika erbjudanden och rabatter och struntar i att köpa en massa onödigt mums som kostar massor. Dvs inga macadamianötter, färska hallon och blåbär eller delicharkisar till vardags. Får jag galna cravings efter en bit brie så köper jag en bit brie men jag håller inte på och fyller varukorgen med godsaker "för att jag är lite sugen" eller råkar gå förbi hyllan i matbutiken.

      Radera
    2. Jag menade det inte som ett påhopp på dig! Hoppas att du inte tog det så! Vi kör också en del vegetariskt, framför allt med tanke på miljön, men det blir ju också billigare. Jag försöker också att undvika onödigt mums ( av MÅNGA olika skäl :-) )

      Radera
    3. Jag ville bara passa på att belysa att man kan få ner matkostnaden rejält även om man köper bra råvaror. Man behöver liksom inte livnära sig på Lidl-konserver...Däremot krävs det en portion disciplin för att hindra den där "plockarmen" som gärna vill spontankasta ner ett och annat i varukorgen.

      Radera
    4. Oj, en del av mitt svar försvann tydligen i blotta intet...? Jag började nämligen med att skriva att jag absolut inte tog det som ett påhopp :)

      Radera
  8. Jag har personer runt mig som gärna flashar med pengar på olika sätt. Jag är inte avundsjuk på att köpa saker utan att tänka mig för, verkligen inte det går att få exakt samma tillfredsställelse (förlåt MER!) ut av livet men för en lägre kostnad. Men, och här visas en svag sida hos mig, jag är avundsjuk på acceptansen och igenkännandet som det ger att köpa statusmarkerande prylar.

    När det händer botar jag känslan genom att tänka på att mina allra bästa vänner inte bryr sig ett skit om prylar eller att visa sin status.

    (Och ytterligare ibland tänker jag att ni skulle bara veta - jag kan köpa vad jag vill och lite till. Jag har massor med pengar på banken. Så det så.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar hade nästan kunnat vara skriven av mig.
      I de kretsar där jag rör mig är alla köpglada och det är mycket livsstil och attityd.

      Naturligtvis sticker vi ut och särskiljer oss eftersom vi saknar bil, har slutat åka utomlands, inte gör bostadskarriär och inte konsumerar helt hysteriskt. Men jag tror att vi klarar oss undan närmare granskning eftersom de största och mest extrema förändringarna infördes för 1-2 år sedan. Tidigare saknade vi bil och flyttade inte men vi gjorde en hel del renoveringar i sk påkostade materialval och levde samt shoppade som folk gör mest. Vi reste utomlands, hade stort nöjeskonto, var allmänt slösaktiga och shoppade dyrt.

      Det är den bilden folk fortfarande har av oss även om den börjar förändras mer och mer. Folk har börjat fråga (bara det här att vi inte reser bort i sommar utan ska bo i ett lånat hus...) och jag börjar misstänka att en del säkert misstänker att vi inte har pengar/fått dålig ekonomi. När det i själva verket är precis tvärtom. LOL på den...

      Radera
    2. Det här kanske låter konstigt, men känslan av pengar är grym, och speciellt att kunna förstå alla möjligheter för sig själv och sin familj.

      Radera
    3. Det låter inte ett dugg konstigt i mina öron, tvärtom :) Känslan ÄR grym! Den innebär trygghet och frihet.

      Radera
  9. Jag brukar svara med överdriven ironi: "Ja visst är det jobbigt när pengarna ligger och bränner i fickan!"

    /E

    SvaraRadera
  10. Fanns en tid då jag shoppade kuddar, gardiner, sängkläder, möbler, porslin, mm till förbannelse. Hade kunnat möblerat 4 rum och kök fast jag bara har etta. Mitt förråd var knökfullt med allehanda ting. Nu har jag rensat, köper bara det jag verkligen behöver, nåja - något lite överilat händer väl ibland, men det är under kontroll. Numera möblerar jag om i stort sett bara på mina konton, min inkomst är blygsam så jag räknar kronor och ören. Trots det så tror jag att tillfredställsen över att ha koll är lika stor som om det var miljoner jag flyttade på! Fast miljonär har jag varit en gäng i tiden, en slarvig sådan, av det har jag lärt mig att man ska noggrant överväga vad man ska använder sina pengar till, så att man ändå har försökt att få ut de mesta möjliga av dem. En slags balans mellan att ha en buffert och ett sparande men samtidigt kunna unna sig något man själv längtar efter och vill göra.

    SvaraRadera