Dyrt att köpa billigt

Säg den glädje som varar. 

I torsdags sålde jag en av mina fonder och dansade en liten pengadans av glädje i vardagsrummet över vinsten. 

I fredags sprack skärmen på min bärbara dator. 

Vad är oddsen för det? Ungefär ett dygn hann jag vara glad och känna mig pyttelite rikare. Är det lagen om alltings jävlighet eller vad är det frågan om?

Förra sommaren köpte jag datorn. Det köpet kan man läsa om här. Eftersom jag var mitt inne i ett köpstoppsår valde jag att köpa en billig men snygg budgetmodell. Min man var inte alls nöjd med mitt val av dator men jag valde att slå dövörat till. Den funkade riktigt bra trots att den känts lite plastig men nu har vi det svart på vitt: att köpa billigt är att köpa dyrt. Att man aldrig lär sig?! Jag misstänker att det fanns en osynlig spricka från början eftersom den inte åkt i golvet eller råkat ut för någon ovarsam hantering. Och jag känner på mig att om jag bara hade satsat på kvalitet från början, istället för att vara dumsnål, så hade det här aldrig hänt. Tveksamt om det går på garantin eller om hushållets drulleförsäkring hjälper. När jag köpte datorn kostade den 2990 kr och jag antar att byte av skärm kostar en del om man ska betala reparationen ur egen ficka. 

Ni som varit med ett tag vet att jag inte gärna byter teknikprylar om jag inte måste. Bortsett från tonåringens skoldator så hade vi två bärbara datorer i familjen. Min gamla som nästan lagt av och den nyare, nu med sprucken skärm. Så, i lördags bestämde vi oss för att det inte är hållbart längre. Männen i familjen gick till teknikvaruhuset utan mig, för att reka. Detta för att förhindra mig att köpa någon - citat - "billig och plastig skit". När de hade undersökt utbudet av bärbara datorer så hämtade de mig och pekade på två olika som de ansåg att jag borde välja mellan. Snabba beslut är min paradgren så jag nickade och höll med. Framför allt kan de inte klandra mig om den nya datorn spricker, exploderar eller går sönder på något annat märkligt sätt. Så, vi köpte inte bara en utan två nya datorer. Nu skrotar vi gamlingen och oavsett vad som händer med den trasiga skärmen så har vi alltså utökat teknikutbudet. Bra grejer som åt upp hela fondvinsten och mer därtill. Men det får vara så. 

Funderingar som detta väcker är hur extremsnålarna gör? 

Går aldrig något sönder för dem? Från vilket år är deras mobiler, datorer och hemelektronik? Det är faktiskt intressant att veta. Det kan inte bara vara för mig saker går sönder. Jag kan inte låta bli att fundera över vad Miljonär innan 30 har för mobil. Troligtvis en viktelefon från tidigt 2000-tal.

Apropå mobiltelefoner så håller jag envist fast vid min gamla iPhone 4s och är ganska ensam om det i min bekantskapskrets men det bekommer mig inte det minsta. Dessvärre börjar den krångla och hoppar ur program men jag hoppas att den orkar hänga med ett litet tag till.