Fast i bostadsfällan

Att flytta är något vi pratar mycket om här hemma.

Eller, om jag ska vara helt ärlig är familjen uppdelad i två läger: för och emot. Minstingen och jag är för medan min man och tonåringen är emot. Tonåringen skulle jag lätt kunna få över på min sida genom att - i smyg - lova honom t ex ett eget playstation i hans nya rum. Naturligtvis skulle jag aldrig använda mig av sådana fulknep och jag tog upp det som exempel bara för att förtydliga att tonåringars röster inte borde räknas eftersom de helt enkelt inte är tillförlitliga. Alltså är vi tre mot en, men min man är envis som synden.

Vilka är anledningarna till att jag vill flytta?

Det finns egentligen två anledningar. Den ena är kommunens byggplaner för den lilla skogsdungen bakom huset. Alla boende protesterar mot dessa byggplaner men vi vet ju hur det är, det är kommunen som i slutändan bestämmer över marken. Och jag är helt osugen på att bo i en bullrig och dammig byggarbetsplats under flera års tid. 

Det andra skälet är längtan efter förändring. Jag har helt enkelt bott för länge på samma ställe och då kommer längtan efter något nytt. 

Min man hade bara bott på två ställen i hela sitt liv innan vi flyttade hit så sådant som förnyelselängtan är rena kinesiskan för honom. Däremot kan han verkligen inte se sig själv bo kvar här om de ska gräva upp hela området, skövla skog och bygga. Han kan tänka sig en flytt - förutsatt att skogsskövlingen och bygget blir av. 

Området är hotat men ingenting är klubbat än så jag vet i nuläget inte om jag pratar om en en nöjesflytt eller en måsteflytt. 

Det största problemet med en flytt är kostnaden. Det är dyrt att flytta. Själva flytten kostar givetvis pengar, särskilt om man inte hinner eller orkar göra allting själv, men det som oroar mig mest är priserna på bostadsmarknaden. Priserna har fortsatt att stiga kraftigt och här omkring är det ont om objekt att köpa så det blir galna budgivningar. Senast idag hörde jag om några som sålde sin trea, med enligt mig ganska halvkasst läge, för 4 Mkr. Är det vettigt för en medioker lägenhet med tre rum och kök? Nej, det är helt hysteriskt.

Jag kan inte tänka mig att flytta till något som blir dyrare så vi är oerhört begränsade.

Idag är vi nere på under 50% belåningsgrad och jag sätter månadsvis undan 5000 kr helt i linje med mitt amorteringslöfte för 2015. Då blir man lagom glad när man upptäcker att enkla fyror med sämre läge drar iväg två miljoner kronor mer än vad man överhuvudtaget kan tänka sig att betala. Vad ett trevligt litet radhus går loss på ska vi bara inte tala om. 

Med andra ord känns det som att vi är i ett låst läge på bostadsmarknaden. Det är dessutom ett högre pris för nyproduktioner samtidigt som priserna på 60-talsbyggnader inte har ökat i samma takt så utjämningen är alltså inte tillräcklig för oss med en bostadsrätt i en äldre fastighet. 

Jag är väl medveten om att flyttdrömmarna inte är förenliga med spareriet men vad fasiken, man är ju inte mer än människa. Och när till och med Mr Money Mustache flyttade nyligen...