fredag 19 december 2014

Den sociala stegen

Vi är vad vi arbetar med och vi är var vi bor. 
Känner ni igen er? 

Då och då träffar vi nya människor i olika sammanhang och det slår aldrig fel att samma frågor kommer hela tiden. Den första frågan man brukar få är vad man jobbar med. Tätt följt av frågan var man bor. Är vi verkligen intresserade av att få veta detta eller frågar vi av andra anledningar? Mest sannolikt är väl att vi frågar för att vi är artiga och vill visa intresse men också för att vi är nyfikna och inte kan låta bli att jämföra oss med andra. Det finns ett behov att värdera och gradera andras ekonomiska situation.

Jag kom att tänka på detta när jag var på julfest i helgen och träffade ett tjugotal för mig nya människor. Det var den typen av fest där de flesta hade finkulturell anknytning och ingen lallade runt i strumplästen inomhus. Festen hölls i ett hus som ligger i ett villasamhälle från 1900-talets början med villor i jugendstil och området är klassat som riksintresse för kulturmiljövården (vilket i korta drag betyder att fler än husägaren blir jätteledsna om något hus brinner ner). Med det sagt fick festen alltså den här lägenhetsfamiljen som exotiskt inslag i den kulturhistoriska faunan. Som en skock katter bland hermelinerna. Inom loppet av en timme hade jag minglat med alla och varenda en frågade undantagslöst var jag bor och vad jag jobbar med. Det som var mest intressant var att boendet tydligen var viktigare än sysselsättningen, då frågorna annars brukar ställas i omvänd ordning. 

Jag har funderat mycket på det här. Varför det är viktigt att ha svaren på dessa frågor innan vi själva hunnit bilda oss en uppfattning om en människa vi möter första gången? Naturligtvis bedömer vi människor när vi träffar dem även om vi inte alltid själva är medvetna om det. Vi bedöms utifrån hur vi ser ut och det sätt vi talar på men av någon anledning är vi i behov av att ta genvägar i vår kategorisering. Vid sidan av de mest uppenbara kännetecken är titel och boende det som till stor del verkar avgöra var vi placeras på den sociala stegen.

För vissa är det mer viktigt än för andra var man befinner sig i den sociala hierarkin. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget http://spardiet.blogspot.se/2014/05/hur-du-valjer-att-visa-upp-dig-for-andra.html. Människans behov av att visa sin framgång för andra. Bostaden är den främsta klassmarkören och yrkestillhörighet hjälper oss att uppskatta hur mycket pengar personen i fråga drar in i lön. De flesta förutsätter att alla spelar samma spel där inkomsten styr konsumtionsvanorna och vi bor så dyrt vi bara klarar av och lever en livsstil anpassad efter våra ekonomiska möjligheter.

Jag tror att vi hårdsparare gör vår grej och bryr oss inte så mycket om hur vi uppfattas, i alla fall inte i det avseendet. De flesta sparare gör ett aktivt val att leva under sina tillgångar och förflyttar sig medvetet nerför den sociala stegen. Jag har märkt att ju mer jag förändrar mitt liv och min ekonomi, desto bättre självkänsla får jag. Vad andra tycker spelar inte lika stor roll längre.



14 kommentarer:

  1. Intressant reflektion, känner så väl igen mig. Du har en förmåga att uttrycka dig på som griper tag i mig. Denna som så många andra kloka slutsatser du förmedlat, tar jag med mig som samtalsämne med kollegor på arbetet. Tänk vad dessa "ringar på vattnet" kan åstadkomma!
    Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det!
      Härligt om jag lyckas inspirera till nya samtalsämnen på din arbetsplats. Glöm inte att berätta vad ni kom fram till. Det vore spännande att få veta vad andra anser om den klassiska utfrågningen om bostadssituation och titel.

      Radera
  2. "Vad andra tycker spelar inte lika stor roll längre."

    Det har jag noterat ju mer tiden går. Ökat ekonomiskt oberoende frigör en även från andra begränsningar, även sociala. Jag tror att det kan göra en till mer autentisk och orädd människa.

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Kanske brist på idéer? När man inte känner en person är det inte så många olika saker som man kan använbda för att öppna diskussion:
    - barn
    - jobb
    - hus
    - sport
    - resa
    - dumheter om sig själv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, "dumheter om sig själv" var bästa punkten.
      Jag försöker vara någorlunda socialt slipad och brukar inleda samtalet med att uppmärksamma något klädesplagg eller liknande. Eller fråga hur de känner värdparet. Har de barn med sig så frågar jag om barnen. Det finns så många roligare sätt att inleda samtal på än att fråga vad folk jobbar med. Tycker att det blir mindre stelt då också.

      Radera
    2. Det skulle vara värt en post i sig :-) Du får ansvaret för det :-)

      Radera
    3. Hahaha, fint att jag får det ärofyllda uppdraget...

      Radera
  4. Ja, jag grunnar på vad man skulle fråga som första fråga annars?

    En kille jag senare blev ganska god vän med, öppnade samtalet med att säga att "de där brallorna kommer du inte att kunna ha sedan".

    När jag höjde på ögonbrynen och frågade "vaddå?" sa han: "Ja, sedan när du har bantat..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, social kompetens yttrar sig tydligen på olika sätt... Jag hoppas att du hällde drinken över honom innan du vände på klacken :).

      Radera
  5. Visst ligger det mycket i det, men nog finns det andra aspekter i de där frågorna än de rent ekonomiska. Klass handlar ju om mycket mer än pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att det är en klassfråga utan det handlar mer om att jämföra sig med andra. Människor vill gärna mäta sin sociala ställning och veta om de ska anse sig "bättre" eller "sämre" när det gäller social status. Om detta kan man tycka vad man vill men jag tror att det är vad som ligger bakom. Det och nyfikenhet.

      Radera
  6. Mycket intressant det du skriver Snålcoachen. Upplever ändå att detta sätt att nästan tvångsmässigt fråga efter arbete och boende främst gäller i kretsar i Sveriges få storstadsområden och i synnerhet i Stockholms innerstad inom den så kallade medelklassen. Utanför denna krets, ett ganska stort område i Sverige, är dessa frågor inte alls lika viktiga. Att bo bra och relativt "lyxigt" kräver inte heller universitetsutbildning, speciella jobb eller höga inkomster i stora delar av Sverige.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt och riktigt att många saker är storstadsfenomen. Däremot tror jag inte att det är unikt för Stockholm men jag har inte heller så mycket att jämföra med. Jag har iofs en väninna boende på mindre ort i Norrland som sade att lägenhet bara är ett korttidsboende innan man träffat någon att köpa hus med. Därmed förutsätter hon att alla har råd med hus och baserar det på huspriserna på hennes ort. Så visst är det lätt att bli hemmablind.

      Radera