Litet eller stort

Jag har noterat att det inte bara är sparsamhet som går hand i hand med minimalism. Många verkar tycka att trångboddhet och minimalism hör ihop. Jag gillar idén med kompaktboende och tycker att man alltid bör försöka tänka kvadratsmart, oavsett ytans storlek. Trenden med Tiny Houses verkar röra sig hitåt och en bildgoogling visar en massa pyttesmå söta hus som ser ut att komma direkt från någon barnfilm. Jättegulligt, men kanske mest lämpat för den ensamstående eller möjligen ett barnfritt par.

Läste någon sparbloggare som vill gå ner i boyta, vilket är fullt förståeligt om prylarna minskat. Varför ha ytor som står outnyttjade men fortfarande kostar pengar. Men även om jag förstår poängen ser jag inte några personliga fördelar med att bo mindre. Inte med familj och framför allt inte med lite större barn. Vi är fyra personer med olika viljor och behov. Och även om det är skönt för själen att göra sig av med en massa bråte stör jag mig inte på fria ytor. Tvärtom, min dröm är att bo större. 

Jag förstår ärligt talat inte riktigt kopplingen mellan minimalism och trångboddhet.

För mig är det värdefullt att kunna gå undan till en lugn plats för att läsa eller arbeta ostört eller att kunna erbjuda övernattning för flera gäster åt gången. Att alla får ha space omkring sig helt enkelt. Nu menar jag inte att drömmen är att bo på 1600 opersonliga kvm utan det skulle räcka med ett par rum till. När barnen var små delade de rum men sedan ett par år tillbaka har de varsitt rum och samtidig blev vi av med vårt arbetsrum som även användes som gästrum och tv-rum. Det var ett bra ställe att dra sig undan på och jag kan sakna de extra funktionerna. Så nej, flytta till mindre är inte aktuellt i vårt fall. Familjer är olika och en boendeform passar inte alla. Vi är inte heller den typ av familj som skulle gilla husvagnssemester eller att trängas i ett litet torp hela somrarna. 

Tjuvstartare

Ser att en del redan har börjat med snålmånaden april. Men hallå, vänta lite?! Det är fortfarande mars och vi går in i april först i övermorgon. Min protest handlar givetvis inte om att jag kan känna mig kraftigt diskvalificerad efter de påsar med mört kalvkött, gulliga minimozzarellor, ekologiska plommontomater, ostar, godis, choklad och snacks som jag släpade hem i helgen. Nej nej, inte alls. Det handlar om att jag tyckte att vi kom överens om april. Nu har jag ju dessutom ätit upp mig och byggt upp livsavgörande fettreserver för att överleva nästa månads snåleri. 

Med andra ord tänker jag köra 1-30 april och ingenting annat. Det ska snålas och matkostnaderna ska redovisas. Ville bara klargöra det. Och ni som tror att jag har fulbunkrat i förväg kan genast tänka om. Det finns bara smulor kvar efter helgens frosseri och jag börjar april med en hyfsat tom kyl. 

Imorgon ska sonen äntligen tillbaka till skolan och då återgår förhoppningsvis matkontot till normal nivå. Själv är jag ledig men tänker förgylla jobbet med min närvaro i sisådär fyra timmar. Vi är överhopade med jobb och jag ligger på minus vad det gäller timmar. Skönt att komma ifatt med både och. När jag inte klarat att minska utgifterna måste jag öka inkomsterna. Japp, självbestraffning!

Goda och dåliga nyheter

Slutet på mars blev en ekonomisk käftsmäll om man jämför med tidigare månaders hårt och idogt sparande.

Jag har inte bloggat under helgen eftersom ena halvan av familjen åkte till Göteborg medan vi andra stannade hemma. Pappa och tonårsson bodde på hotell (även om det var ett mycket prisvärt alternativ, med premiärrabatt) och kostade på sig ett par restaurangbesök. Vi som blev lämnade hemma slösade pengar på extra goda middagar, snacks och lördagsgodis. Man kan säga att jag tappade kontrollen en aning i min iver att hålla lillgrabben vid gott mod när han var ledsen över att inte få följa med på resan. Givetvis inte bara genom sådant som kan köpas. Det blev även en skärmfri helg, bortsett från ett par tecknade filmer på kvällarna. Lägg till ett sjukt barn i två veckor och det andra barnets födelsedagsfirande och vi har listat bakomliggande orsaker till ett minimalt sparande den här månaden.

Det kändes extra surt att logga in på banken för att kolla vad som hänt på kontot sedan lön. Mycket riktigt, usla siffror. Nu får jag vara tuff mot mig själv! Det är 25 dagar kvar till lön och redan snävt att klara sig. Vilken tur att just april är utsedd till tidernas snålmånad i bloggosfären. Ha! Jag har inte ens något val.

Detta här hänt på mitt konto sedan lönen trillade in den 25/3:

1200 kr till ett stående fondspar.

684 kr AMF Pension/fondförsäkring

400 kr Skandia Liv

605 kr Fackavgift.

20 kr Månadsavgift bankkort

1600 kr (!) till sparkontot

1623 kr (!) mat och förbrukningsvaror.

Dessutom är ett belopp överfört till min man, för hälften av våra fasta kostnader. 

Som tur var hade jag 3490 kr kvar från februarilönen. Dessa pengar åkte rakt in på sparkontot. 

Kvar på lönekontot finns ynka 5595 kr. 

Det som räddar månaden är att vi sålt saker för 25.000 kr. Jag är verkligen helnöjd med att det gick så snabbt och smidigt. Nu har vi bara kvar två annonser på småsaker och de verkar svårsålda. Äldre teknikprylar verkar inte direkt eftertraktade på marknaden. 

Sparismen

Sparsamhet verkar locka allt fler människor. 

Snart kanske sparismen finns som ett begrepp?

Att det finns en ideologi i dagens samhälle bakom sparande, en rörelse som vuxit fram i takt med att människor tröttnat på konsumtion och strävar efter ekonomisk frihet. Ja, det var något jag aldrig tänkte på när jag började min spardiet. 

Inte så att jag trodde att jag ensam löst en hemlig kod eller inbillade mig att jag var den enda i världen som dragit slutsatsen att pengar ger utrymme för valmöjligheter. Däremot kände jag inte till att så många hade sparsamheten som livsstil. Jag visste givetvis att det finns alternativa livsstilar baserade på självhushåll, antikonsumtion och minimalism. Jag hade läst artiklar om downshifting och köpstopp. Oftast handlar det om miljömedvetna människor som främjar återvinning eller personer som bedriver jord- och skogsbruk utan maskiner och lever på vad gården ger. Ägg från egna höns och mjölk från geten. Jag ser absolut inget fel i detta, tvärtom. Det är bara väldigt svårt för mig att relatera till detta. Jag är uppvuxen i stadsmiljö, inte på landet. Jag har aldrig plockat ett ägg och min erfarenhet av getmjölkning sträcker sig till vad jag sett på TV. Min kunskap om odling är mycket bristfällig och jag får tag på föda genom att gå ner till min lokala matbutik och plocka från hyllorna.

Självhushållarna och miljönördarna har en livsstil som sticker ut och fördomsfullt nog så känns det långt ifrån mig själv. Återigen, inte på grund av att det skulle vara sämre utan för att det handlar om helt andra levnadsval och ideologier. Det ligger mycket politik i miljötänket men mitt sparande har ingen politisk agenda. Jag är en inbiten stadstjej som lever cityliv och trivs med det. Jag vill downshifta men utan att säga nej till ett bekvämt boende och en modern livsstil. 

Så, nu har jag ventilerat mina fördomar och kan fortsätta med vad jag ville säga. Nämligen att jag är positivt överraskad över att vi är så många "vanliga" hårdsparare som delar samma vision och mål. Vi som har vanliga jobb eller skola att gå till och som vill hoppa av medelklassens berömda ekorrhjul. Jag känner inte en enda person som lever som jag gör nu men via internet har jag hittat så många att det börjar likna en växande folkrörelse. 

Sparismen är på framfart!

Otack är världens lön

I mitt jobb innebär det ibland att jag måste bemöta riktigt upprörda och arga människor. Vansinnigt upprörda och arga faktiskt. Det är alltid en utmaning att hantera människor som befinner sig i ilskefasen men det finns tekniker för att handskas med dem. Det finns nycklar till framgångsrik konfliktlösning och jag har med åren utvecklat ett professionellt bemötande. 

Knepet är att inte ta det personligt. Oftast fungerar det och jag har en förmåga att hålla distans även i stressade situationer. Men förutom att alla situationer är olika så har vi ju även olika dagsform. Idag skulle jag ha varit ledig men då det var kris på jobbet hoppade jag in. Och vad fick jag för det? Jo, huvudvärk. Motivationen tröt eftersom jag hade sett fram emot en ledig dag  Jag gick till jobbet och glömde min mentala rustning och givetvis är det då det händer. Under mina sex år på samma arbetsplats har vi aldrig haft ett större och till synes mer olösligt problem och det behövdes en akut lösning. 

När jag äntligen lämnade jobbet kände jag mig trött och helt dränerad på energi. Under promenaden hem lekte jag med tanken på att säga upp mig omgående. Vilket jag naturligtvis inte kommer att göra, ibland räcker det att bara tänka på det för att det ska kännas bättre. När jag väl kom hem hade jag släppt ärendet helt och kunde njuta av middag och familjeliv. Däremot känner jag mig mer motiverad än någonsin att slutföra det jag påbörjat, spara ihop till insatsen för framtida valmöjligheter och ett större oberoende. 

Allt som oftast trivs jag med mitt jobb och mina kollegor men ibland blir det bara för mycket. Särskilt när det går upp för mig att jag tjänstgör som sköld mellan en persons angrepp och den egentligen ansvarige. Att stå på lönelistan har sina fördelar men även nackdelar och begränsningar. 

När snålhet drabbar andra

Snålhet kom än en gång upp till diskussion i jobbets fikarum. Det är ett tacksamt ämne att diskutera och berätta om. Gnidenhet engagerar och ger upphov till såväl skratt som starka reaktioner.

Olika ord har olika innebörd för olika människor. 

Förvånansvärt många förknippar sparsamhet med snålhet men jag tycker inte riktigt att det är samma sak. Att vara sparsam är att vara ekonomisk medan snålhet främst är förknippat med girighet och själviskhet. Snålhet för mig innebär att man lever på andra. En gamig person helt enkelt. Men som sagt var, folk har svårt att se skillnad. Därför tror jag att det är klokt att låta bli att basunera ut en sparsam livsstil. Att man håller hårt i pengarna provocerar de som låter pengarna rulla. 

Dagens samtal kom att handla om en person som alltid måste berätta om alla klipp, kap, extrapriser och fynd hon gjort. Alltid. Ner till minsta krona. Och nej, den personen var inte jag (och jag känner inte heller personen i fråga). Alla ondgjorde sig över detta lysande exempel på "extrem snålhet". 

För mig är girighet mer chockerande än snålhet. Jag har träffat giriga människor och tycker att det är mycket mer ocharmigt än om någon springer mellan en massa olika butiker för att hitta det billigaste. Det finns många exempel på otrevlig girighet, allt från bedrägerier till roffa åt sig-mentalitet. Även mindre händelser som påverkat vänskapen i negativ riktning. 

En gång blev jag ombedd att vara kattvakt åt en kompis när hon skulle på utlandssemester. Jag skulle bo i hennes lägenhet under tiden hon var borta och självklart köpte jag min egen mat och lät bli att ta av hennes. Några veckor senare ringde hon och ville att jag skulle betala elräkningen för att jag "fått bo" i hennes lägenhet. Till saken hör att jag hade en egen lägenhet att bo i och att det var hon som bad mig att bo hos henne för att hon inte ville flytta på katten. Tilläggas bör att jag inte hade gjort något som fått hennes elräkning att stiga, jag tillbringade dagarna på jobbet och använde på sin höjd spisen för att koka lite pasta på kvällen. 

Ett annat exempel var när jag och min man var bjudna på en nyårsfest. Det är ju inte gratis att ordna en större fest och därför delade vi upp det sinsemellan. Alla skulle bidra med något och det föll på vår lott att bland annat ta med bubbel att skåla i. Vi tog med en flaska finare champagne och kunde därmed bocka av den från listan. Döm om vår förvåning när en flaska Asti Cinzano åkte fram och finbubblet var totalt borta. Värdparet behöll helt sonika flaskan och serverade oss och övriga gäster något helt annat. Jag hade inte brytt mig om det inte vore för att vi kanske framstod som snåla inför de andra på festen. Alla visste ju att vi hade fått uppgiften att ta med oss mousserande dryck...

Idag umgås jag inte med någon av dem och har vänner som är på samma våglängd när det gäller pengar. Det känns bra.

Bokat och klart

Som jag nämnde tidigare fyller sonen år inom kort. 

Min man beslutade sig för att göra något speciellt med honom och nu är det bestämt att de åker till Göteborg i ett par dagar. När man har mer än ett barn är det viktigt att varje barn får egentid med föräldrarna ibland och sonen ser verkligen fram emot att få komma iväg. Först var det tänkt att de skulle sova hos goda vänner men det var svårt att få ihop datum som passade alla. Kvinnan i vänparet är från Kanada och hon har en hel bunt med släktingar som kommer för att möta den svenska våren precis när min man kunde ta ledigt från jobbet. 

Istället bokade vi ett nyöppnat ställe som har premiärpriser. Hotell & Vandrarhem, enkelt men nybyggt och ser fräscht ut. Lägereld i lobbyn, det borde passa perfekt för en 13-åring! Jag återkommer med en recension när de är tillbaka. 

Jag tror till och med att det kan vara ett bra tips för er som vill hitta en prisvärd övernattning som inte känns trist och sunkig. 

Bild jättemycket snodd från nätet

Intressant länk:

http://www.white.se/aktuellt-press/716-svenska-turistforeningen-oppnar-stf-goteborg-city