onsdag 4 november 2015

Lite klag

Jag är inte riktigt nöjd med mig själv när det kommer till bloggen. Jag har inte hunnit med att blogga som jag velat men jag hoppas komma tillbaka i gammal god form med mera regelbundenhet inom kort. Det är jobbet som tar all min energi. När man trodde att de inte kan komma på något mer tokigt...

Jag önskar nästan att jag hade en anonym blogg där jag bara berättade episoder från mitt jobb. Det skulle kunna bli en TV-serie, mer prisbelönt än The Office.

Samtidigt vill jag inte gnälla för mycket. Igår hade jag en konversation med en tjej som jobbar på ett av Stockholms större sjukhus. Hon sade "Du skulle jobba en vecka på akuten. Alla borde göra det. Sedan skulle ni älska era jobb." Nu jobbar jag inte inom vården men jag kan ändå förstå vad hon försökte säga. 

Jag har det bra. Men ändå. Varje dag känns det som om jag ska simma mellan två öar. Tiden i vattnet, när jag simmar, är tiden jag tillbringar på jobbet. Varje dag, varje simtur, känner jag att jag är helt slut och snart inte orkar simma den där sträckan längre. Att jag hellre hade gjort något annat med min tid än att simma fram och tillbaka mellan dessa öar. Det låter lite deprimerande, jag hör ju det själv. Men så är det just nu. Jag simmar och simmar - och hoppas att det ska komma någon båt och plocka upp mig. Men det kommer aldrig någon båt. Okej, slut metaforer. Ni fattar grejen. 

Fördelen med all skit som händer i mitt arbetsliv är att det är bästa, bästa bränslet för mina framtidsdrömmar. Ingenting är så peppande och motiverande som en släng av vantrivsel. Det hjälper mig att nå mina mål. Jag gillar fortfarande mina arbetskollegor, arbetsuppgifterna och den utmaning jobbet innebär. Det finns något tryggt i att veta vad jag ska göra på jobbet och regelbundenheten i att få en löneutbetalning vid samma tidpunkt, månad efter månad. Men för varje månad blir jag också mer frustrerad och less. Det går inte en dag utan att jag leker med tanken att säga upp mig rakt av. 

Som tur är finns en del annat att lägga energi på. Den kommande julen för att nämna något. Jag är redan på planeringsstadiet med listor och förberedelser som ska göra att jag får mycket jul för lite pengar. Och helt utan äcklig julstress. 15-åringen vill köpa ett smycke till sin flickvän (hur gulligt?!) och hade som förslag att avstå sina egna julklappar för att istället få köpa något att ge henne. Igår gick vi till en smyckesbutik och tittade. Jag kunde inte låta bli att reta honom lite genom att fråga om han är ute i lika god tid för att leta efter den perfekta julklappen till mig, haha. Dessutom ratade han allt med kubik zirkon för att han "inte gillar fejkstenar". Att den är 99% billigare tar han ingen hänsyn till. Åh herregud. Men jag känner att jag får skylla mig själv lite, som lät honom prenumerera på något som hette Jordens skatter när han var yngre. Han har fortfarande kvar alla mineraler och ädelstenar från den tiden. De finaste ligger på hans fönsterbräda och glittrar ikapp i solen. Så, 15-åringen tittar på guld och diamanter medan hans ömma moder äter havregrynsgröt och funderar på att önska sig strumpor i julklapp. 

Öronmärkning av julpengar har redan börjat. Nästa lön kommer jag att föra över pengar som ska användas till födelsedagspresenter och julklappar i december månad. Japp, det är ett par födelsedagar som ligger runt juldagarna också. Men allt handlar om planering och för mig spelar det egentligen ingen roll om kostnaderna kommer i klump eller utspritt över året.

Har ni börjat handla julklappar? 




6 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag köper julklappar året runt. Har två hyllplan längst upp i ett köksskåp där jag lagrar presenter och just julklappar. Passar på vid loppisbesök och super duper mega-rea i butiker. Just i december köps nog allra minst. Mina flickor sparar de pengar de får för att gå på 70 %-ig rea efter nyår. Fiffiga cheyor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag som skryter om min framförhållning för att jag brukar se till att vara klar med alla julklappar innan Lucia... Jag kan slänga mig i vägen nu, haha.

      Radera
  2. Glömde!
    Slutat jobba har jag redan gjort så ett drömmål mindre i hamn :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är jättenyfiken på hur du uppnådde ditt mål att sluta jobba! Hur länge planerade du innan du skred till verket och slutade? Har du slutat helt, för alltid, eller tror du att du kommer att börja ett lönarbete igen? Många frågor :)

      Radera
  3. Efter moget övervägande har jag lagt ner - eller kanske bara pausat - min blogg. Tiden räcker inte till, och i mitt projekt att leva enklare funkar det dåligt med ett sånt stressmoment som mitt eget krav på mig själv och bloggen blev. Fortsätter dock att läsa din och några andra bloggar, när tiden och energin så medger. Allt gott! hälsar Vinstochlust-Anna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du upplever bloggandet som ett stressmoment har du gjort alldeles rätt.

      Jag kommer definitivt att sluta blogga, eller ta en bloggpaus, den dagen det inte känns roligt och givande längre. Så är det absolut inte nu. Jag tycker verkligen om att sätta mig ner och skriva och jag mår bra av min lilla blogg. För det är ju en liten blogg, så liten att jag absolut inte känner någon press eller några krav att leverera eller prestera. Däremot är det som allt annat i livet. Vissa veckor finns det mer tid, andra mindre. Ibland hinner jag läsa böcker, ibland inte.

      Jag hoppas att jag kommer att ha mer tid att blogga framöver när jag sjösatt mitt projekt med min mans företag och inte längre behöver lägga lika mycket tid på det.
      Tack för att du tänker hänga kvar på min blogg och lycka till med att leva livet enklare!

      Radera