I fredags började jag på ett blogginlägg om hur jag köpt stora flaskor ändå-ganska-lyxigt schampo och balsam för en billig peng. Det small i Paris innan jag hann skriva klart. Chockad och bestört satt jag uppe till två på natten för att följa nyhetssändningarna och hela lördagen var jag ett vrak av trötthet. Det fungerar inte längre att lägga sig så långt efter midnatt.
Idag raderade jag mitt utkast och började istället skriva på ett nytt inlägg.
Igår köpte jag nämligen en julklapp till min man.
Det är skönt att vara ute i god tid tänkte jag och njöt av att kunna bocka av en sak på listan. Ni kommer väl ihåg att vi lånade ett stort härligt hus i somras? Nu har jag absolut inte köpt ett stort härligt hus till honom men i huset fanns små smörgåsunderlägg i trä, vilket slog an en sträng av nostalgi hos oss båda. För att inte tala om hur mycket barnen uppskattade dessa praktiska träbitar. Vi använde dem dagligen under hela vistelsen och när vi flyttade hem var vi helt överens om att vi måste ha likadana hemma hos oss. Även om vi försöker låta bli att köpa saker så var detta något vi verkligen ville ha. De är ändå så mycket enklare att hantera än en porslinstallrik som ska diskas varenda gång den tittat ut genom köksskåpet. Vi googlade och sprang runt i några köksbutiker men utan att hitta några träunderlägg. En kompis hittade något liknande i Täby centrum men de visade sig vara skärbrädor - alldeles för stora med handtag och vi letade efter små, smidiga och stapelbara utan handtag.
I tisdags gick jag in på Cervera för att titta på en liten ministekpanna (något jag önskar mig i julklapp. Lagom när man vill typ steka bara ett ägg). För övrigt älskar jag den typen av butiker och borde inte gå in där eftersom det sätter mitt köpcelibat på prov. Och mycket riktigt, på vägen till stekpannorna (som jag bara skulle titta på, inte köpa) ser jag SMÖRGÅSTRÄUNDERLÄGG! Alltså, den glädjen! Exakt sådana vi letade efter i somras, rätt storlek och rätt allting. Det hade varit brottsligt att inte köpa dem. Så jag köpte åtta stycken och tänkte hihi, en julklapp till min man. Men sedan hände något när jag kom hem och lagade mat, dukade och gjorde fint. Jag kunde inte hålla mig! Jag var nämligen så uppspelt över att ha hittat den här presenten. Aldrig i livet att jag hade klarat att vänta till julafton med att ge honom den. Ungefär som minstingen när han var liten och aldrig kunde hålla en hemlis. Han berättade alltid allting. Gärna lite bakvänt också "Du kanske inte kommer att få en svart tröja i födelsedagspresent pappa." och där stod man med en svart tröja som man hade lyckats gömma på ett superfiffigt ställe. Haha.
Så jag lade julklappen eller rättare sagt, nu överraskningen, på hans plats vid matbordet. Det var ju lite dumt med tanke på att det är jul snart men det var lätt värt det. Han blev jätteglad och nu kan vi ha glädje av dem från och med nu istället.
Hur som helst, jag började alltså på ett inlägg om det här idag på eftermiddagen. Först hade jag städat lite och tagit ett par långpromenader med hunden. Ledig som jag är på onsdagar. När jag kom hem rostade jag en macka och slog mig ner vid datorn. Började skriva blogginlägget. Tog en paus och bläddrade förbi nyhetssajterna, jag har alltid några flikar som ligger uppe och det är lätt att klicka emellan för att hålla koll på huvudrubrikerna. Och minsann, då var det fullt ös i nyhetsforsen igen! Den här gången med förhöjd hotbild mot Sverige. Självklart fastnade jag i nyhetsträsket igen, det var livesändningar och presskonferenser om vartannat. Dessutom blev jag orolig eftersom både 15-åringen och min man skulle åka kommunalt hem och måste passera stora knutpunkter i kollektivtrafiken. Jag förstår om oron låter överdriven men just då kändes det faktiskt obehagligt. Det gick så snabbt allting med Säpos presskonferens att jag fick för mig att de stressade fram en presskonferens för att informera om att hotbilden uppgraderas till 5 och allmänheten uppmanas att hålla sig borta från folksamlingar osv. I ett sådant läge ser man inte T-centralen i rusningstrafik som ett favorithäng. Som den lugna och sansade förälder jag är skickade jag ett antal skärmdumpar på kvällstidningsrubrikerna till sonen och skrev ett meddelande med texten "KOM HEM NU!" Inte alls hysteriskt.
De kommer att ligga dubbelvikt på jobbet imorgon när jag berättar detta men jag bjuder på det. Och sonen vet hur jag fungerar så han skrattade bara åt det och blev inte uppskrämd. När alla var hemma välbehållna tittade vi på mer nyheter och hade långa diskussioner med barnen om vad som händer i Europa just nu. Med andra ord var blogginlägget åter i fara men jag lyckades till slut styra upp det. Nu har alla gått och lagt sig och jag är benhård på att avsluta det här nu innan jag går och lägger mig. Det måste sluta komma grejer emellan. Och det måste bli ett slut på vansinnet i Europa innan det är för sent.
Bra julklapp. Jag gillar den typen av bruksföremål man jag har inte tänkt på fördelen med att de inte behöver diskas utan bara kräver en avtorkning. Det är ju ett stort plus!
SvaraRaderaJag ser på omvärlden med just den uppgivenhet som många andra beskriver. Det känns tydligt som att vi liksom går in i en ny historisk fas igen - mer krig, konflikt, flyktingströmmar och bruna tendenser både här och där. Det som jag ser som lite ljusning är att ändå, i det här mörkret, är det många röster som hörs förespråkande just den tråkiga medelvägen som saknar enkla svar utan bara grundar sig i övertygelsen att vi inte ska låta någon av de extremer som finns splittra oss som människor. Sätter hopp till att dessa röster fortsätter att höras!
Ja, hehe...nu blev det ju ingen julklapp! Men åh, vad vi gillar dessa brädor och vi använder dem redan flera gånger om dagen. Bästa köpet! Och precis som du påpekar behöver de bara torkas av vilket gör att det känns som om vi sparar in både tid och bök genom att använda dem istället för tallrikar och assietter i tid och otid. I slutändan kanske det blir cirka en diskmaskin mindre att köra i veckan?
RaderaAlltså, jag vill också spara så mycket det går, men presenter är ju ljuvligt. Och det behöver ju inte vara dyrt, men att ge eller få en present som är efterlängtad, det är liksom så värt pengarna.
SvaraRaderaMan får inte vara dumsnål när det kommer till presenter.
RaderaLivet är för kort för att inte visa uppskattning till nära och kära. Jag älskar att ge presenter och äter hellre purjolökssoppa i en vecka för att kunna ge bort något fint. Tyvärr tror jag ändå att de flesta passerat gränsen för den här "uppskattningen" och låter sig dras med i en hysterisk köpcirkus runt jul. Det blir nog inte alltid så genomtänkta och planerade presenter som skänks med kärlek utan många gånger handlar det om dyra panikköp.
Någonstans är det också tänkvärt att en present kan bli mer uppskattad en "vanlig torsdag i maj" istället för att drunkna i presentberget kring julgranen och bara bli en i mängden.
Men som sagt var, man får aldrig bli så snål att man inte längre vill skänka och ge till nära och kära.
Ja jisses. Har en nära anhörig som åkte till Bryssel i torsdags, har inte känns så där superroligt i helgen. Inte för heneom heller.
SvaraRaderaJag har rumlat runt i slöseri ett tag nu. Det jag har lärt mig är att det är lätt att sprätta pengar i motvind. När det är rosor och harmoni går det hur lätt som helst att leva som en asket.
Just nu verkar vinden stillat sig en aning, och jag tar nya friska tag med lönen som kommer till veckan. Mitt mål, och nu tar jag i som attans, är att själva julkostnaderna ska hålla sig inom 2000 kronor. Jag får svindel bara jag skriver/tänker det. Jag älskar julen med besatthet, gissa om pyntet ligger snällt i lådan inför nästa helg..Inte en chans. Så, att ro iland detta blir en utmaning som heter duga. Jag ska uppdatera dig om hur det går. Om jag släpper hästarna fria så kommer jag redovisa typ 10.000 mer än tänkt. Men om jag verkligen tänker mig för så borde det vara möjligt. Matkontot är skyhögt som det är, blir ingen skillnad för att det är jul. Vi ska inte på några galamiddagar så inte ens julglitterröda strumbyxor behöver inhandlas. Det är min totala akilleshäl som kan ställa till det; J.U.L.K.L.A.P.P.A.R.N.A. Som jag älskar att packa in väl valda gåvor och prassla med om kvällarna. Men, om jag ska vara realist. Barnet får mer än vad jag vill att hen ska få av alla runt omkring. Maken och jag blir barnsligt förtjusta av rätt pocketbok och bara möjligheten att läsa den en timme i fred, sammanhängande, och det kan vi ju ordna när vi är lediga tillsammans. Det som kan ställa till det är att jag har hittat en helt ljuvlig tröja till min svärmor som jag älskar. Alltså svärmodern. Den bara vill jag ge henne just i år, av många anledningar. Den tar 75 % av budgeten så det blir till att fundera.
Tar jag detta iland ska jag gjuta en medalj, ha en fin ceremoni och bjuda in dig Sparcoachen. Du kommer nog slippa..:-)
Morsan
Rumlat runt i slöseri?
RaderaVad gör du egentligen på den här bloggen? Herregud, har jag ingen som helst förmåga att påverka dig till ett mer sparsamt leverne? Jag trodde att jag påverkade andra att ha grötmåndag och spara i fonder för framtiden.
Glöm nu inte att berätta ALLT om hur du ska klara av att hålla din jul inom 2000 krs-gränsen. Det ser jag verkligen fram emot att höra om. Jag älskar också att ge bort julklappar, fina julklappar, och att få se mottagarens ögon tindra. Däremot kan jag säga på en gång att barnens ögon inte kommer att tindra särskilt mycket om jag ska hålla den totala julkostnaderna under 2000 kr. Minstingen önskar sig ett par Nike air Max för 1400 kr. Inte för att jag har tagit ställning än, på önskelistan får man skriva vad som helst. Jag talar bara om på vilken nivå FÖRVÄNTNINGARNA ligger. Kan bli svårt då, om julpengen bara räcker till 1-2 Kalle Ankapocket per unge.
Tillägg: klart svärmor ska få tröjan! (Kashmir?). Svärmödrars presenter ingår inte i julbudgeten. Det är sen gammalt.
Morsan, du har hört det förr, dags för dig att börja blogga, älskar ditt sätt att skriva på.
SvaraRaderaSjälva har vi ingen budget, Lill-killen på 3 år får noga övervägda klappar av oss, 5 stycken blir det då vi har kommit överens om att alla barn ska få fyra klappat var, min syster ger typ 10 packet per barn så var glad att vi kunde mötas på fyra.
Lill-tjejen på snart tre månader får inga klappar, kan man inte öppna får man vara utan ;)
/ Therese
Där hör du Morsan, det blir svårt att slingra dig ur bloggandet snart. Det är fler än jag som väntar ivrigt. BÖRJA BLOGGA. Men gör mig en tjänst, skippa det där läskiga hen i bloggen. Det är en styggelse.
RaderaOch till dig Therese vill jag säga att det är så underbart med småbarn! De har ingen riktig koll på vad de får och vad det kostat utan blir överlyckliga över att få öppna paket och hitta något som är nytt för dem. Det var tider det, innan de blir giriga skolbarn med önskelistor direkt från Elgigantens katalog:).
Tycker dessutom att det är rimligt att hålla nere antalet paket. Jag avskyr paketöppningar som håller på i timmar och där barnen tröttnar och inte ens uppskattar att behöva öppna fler presenter.