onsdag 14 oktober 2015

Dumsnål

Det jag märker är att jag börjat vippa över till snålsidan på alldeles för många områden. Tidigare har jag varit kvalitetsmedveten, köpt dyrt och vägrat lågprisvaror eller budgetalternativ i trista förpackningar. Jag är fortfarande oerhört kräsen när det gäller vissa saker, vägrar att köpa vattniga krossade tomater på matbutiken eller kladda billigt puder i ansiktet. Men jag har börjat köpa butikens egna märke när det gäller tops och liknande hygienartiklar. Igår kväll sprang jag förbi Åhléns och spontanköpte en halsduk. Det var kyligt ute och i plånboken trängdes fortfarande ett par presentkort. Med andra ord var den gratis. Men den var inte kashmir eller alpackaull. Nej, mjuk syntet för 149 kr. Det är så inte jag. Och ändå har det blivit jag men sedan ångrar jag mig (gratis eller inte).

En del saker är långt över förväntan medan andra bevisar att snålheten bedrar visheten. Strumpbyxor är en sådan grej. Så fort jag köper billiga strumpbyxor så får jag bittert ångra mig. De går sönder lättare och klarar inte att tvättas lika många gånger. Man lär sig, vad som funkar och vad man bör undvika.

Jag försöker dagligen att klara mig med mindre saker. Jag försöker laga vardagsmat med inte alltför många ingredienser. För att inte tala om hur jag har dragit ner på mängden hygienartiklar och skönhetsprodukter. Jag har en bodylotion istället för fem olika och en ask ögonskugga istället för en hel hög som bara ligger. Ett tappert försök att komma undan det där gyttret av onödiga prylar som jag ändå inte behöver. När jag kommer hem till andra häpnar jag över mängden saker som de flesta omger sig med. 

Så, egentligen vill jag ha få men utvalda saker. Exklusiva av hög kvalitet. Men så är det den där spärren som tar emot. Och det är så lätt att det slutar med en billig halsduk för 149 kr som jag egentligen inte ens vill ha.

Nu har jag lovat mig själv att inte göra fler onödiga budgetköp förutom på just enkla små förbrukningsvaror. Inte för att jag planerar att köpa en massa saker men den dagen jag behöver något nytt. Nackdelen med det här hårdsparandet är att man blir väldigt snål. Väldigt väldigt supersnål. 

Det här tänket är naturligtvis applicerbart även i andra sammanhang än rent privata. 
Idag var jag ledig från jobbet men låg inte på latsidan för det. Tvärtom, jag tillbringade dagen med att träffa duktigt marknadsföringsfolk som jag tänkt anlita till min mans företag. Jag inser mer och mer att vi måste få upp lönsamheten där för att på sikt kunna befria mig från min anställnings bojor. För tillfället vantrivs jag så mycket på mitt jobb att jag inte ens orkar berätta om det här i bloggen. Vi är inne i ett skede med förändringar där inte en enda förändring hittills har varit till vår fördel. Nej urk, det är inget vidare. Och min mans företag har verkligen potential att växa. Av lite olika anledningar har vi låtit utvecklingen stagnera men nu är det hög tid att sluta såsa och börja agera. 

Därför var jag uppe före soluppgången och hade sett till att lägga flera möten efter varandra eftersom jag ville effektivisera rekryteringen. Då slipper jag ta ledigt någon annan dag och förlora inkomst från mitt eget jobb. Man får inte vara dum. Kostnad för att anlita skäggiga hipsters art director skulle kunna framkalla en hjärnblödning hos den mest luttrade. Jag ville bara skrika ut ett nej men det är då jag får andas i en påse och tänka it takes money to make money... 




16 kommentarer:

  1. Håller med, väldigt lätt att bli supersnål! Men å andra sidan tycker jag inte materiella saker betyder så mycket längre. Har varit ekonomiskt medveten sista 7 åren, och blir mer och mer inbiten. Sista året har jag inte shoppat något alls, och har ändå en stor garderob med kläder. Jag unnar mig inte mycket saker längre, men inser att jag uppskattar julklappar och födelsedagspresenter mera nu, så lite positivt finns det:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snyggt jobbat av dig att leva så ekonomiskt medvetet under sju år!

      Sparandet har helt klart lett till att behoven ändras och jag tycker inte alls att jag behöver lika mycket saker som tidigare. Jag hade ett köpfritt år fjol och det var inga problem att klara sig på de kläder som redan fanns i garderoben. Förutom strumpbyxor då men jag förstår att du kunde klara dig utan :)

      Radera
  2. Döttrarna på 11 och 14 drar mer pengar och behöver allt mer "grejer" och det gör att jag får extra kraft att snåla med mig själv och det är positivt. Jag förvånas också över människors alla ägodelar och belamrade hem. Som en mur mot verkligheten kanske...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har barn i ungefär samma ålder och det är helt sanslöst vad dessa ungdomar blir dyra i drift om man inte bromsar dem lite :)

      Jag tror att vi gör likadant, snålar för egen del men låter barnen få leva ett normalt liv. För mig är det oerhört viktigt att de inte "drabbas" av mitt sätt att leva. Samtidigt som jag vill att de förstår och lär sig att lycka inte bara sitter i att hela tiden ha de senaste prylarna och att man inte ska köpa för köpandets skull. Lite har faktiskt nått fram, mina barn är väldigt kvalitetsmedvetna och vill ha få men dyra grejer (som de är oerhört rädda om) och de skippar gärna plastigt junk.

      Radera
  3. Snålcoachen,

    Delar din syn på kvalitet och vilka varor som håller i längden. Samma princip kan nog med fördel även tillämpas på värdepapper... :-)

    Imponerad av att du behållit en del aktier så länge som 17 år! Med det slår du de flesta aktiebloggare jag läser (samma observation gäller förresten språket).

    För mig är ett 15 år långt innehav mitt "rekord". Jag var med från bolagets börsintroduktion till uppköp (i våras), så tidtagaruret har tyvärr stoppats (av andra än mig). Fast jag har andra innehav som tickar på och närmar sig...

    Tråkigt med din arbetssituation. Mot bakgrund av din stenhårda disciplin (där är du ett stort föredöme) och starka vilja är jag dock övertygad om att det kommer att lösa sig. Nej, fel: "du" kommer att lösa det.

    Hälsningar

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, du lyckades både peppa och stötta på ett fint sätt som värmer i hjärtat! Det är som det är på jobbet men en fördel är definitivt att det ger bränsle åt framtidsplanerna, att inte vara beroende av lön/arbetsgivare. Så inget ont som inte...osv.

      För övrigt nosar du mig i bakhasorna med dina 15 år gamla aktier! Det är härligt att ha trygga gamla investeringar som ligger som en extra liten försäkring mot framtida svält. Pengarna jag investerade då är ju sedan länge bortglömda och på så sätt obetydliga. De kunde lika gärna ha finansierat ett par semesterresor och andra nöjen istället för att - som nu - bära frukt så här långt senare! Tur att jag hade ett litet uns förstånd i oförståndet redan på den tiden...

      Radera
  4. Ja, det där med jobbet är sugigt. Haha, jag är typ en sån där skäggig hipster, typ. Fast utan alla de där snygga attributen, mer småbarnsmorsalooken. Apropå kvalitet, mitt värsta lågvattenmärke var nog i vintras när jag gjorde egen flytande två. Jo på riktigt. man tar en enda tvål och löser upp i vatten, det blir typ 5 liter! Alltså räkna på HUR billigt det blir per liter! Men den var varken skön eller luktade speciellt gott. Men den står kvar i skåpet. SVINBILLIG men...lite...låg användningsfrekvens.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, tvålen!! Så himla kul. Och varför är det alltid de billiga sakerna man ska ge sig på att göra själv?

      Jag har också gjort några liknande dundertabbar när jag ska prova att tillverka eget. Framför allt minns jag när jag skulle baka egna Mums Mums. Alltihop åkte i soporna - oätligt, geggigt och oaptitligt fult. Inga likheter alls med det som var på bilden i receptet. Och hyfsat dyrt med alla ingredienserna som jag var tvungen att köpa till baket.

      Radera
  5. Jag måste inleda med att hålla med Carolus ovan gällande språket på din blogg - jag har reflekterat över det mer än en gång och jag konstaterar att du verkligen har en välskriven blogg som är ytterst trevlig att läsa! Jag log för övrigt för mig själv när jag läste om ditt Åhlens-besök, för jag var själv där häromdagen och kände längtansfullt på en ganska dyr serie om en sjal, halsduk och mössa i ull och cashmir. Ack. Har dock landat i att jag hellre inte köper något alls än införskaffar något i polyester eller akryl för jag gillar verkligen inte att klä mig i det. Min första rensningsprincip här hemma! Har du förresten ett tips på bra strumpbyxor både gällande passform och kvalitet? Använde ett par gamla gravidnylonisar häromdagen för jag tänkte att de inte skulle sitta åt så hemskt i midjan, men det slutade med att de satt i höjd med knäna ungefär hela dagen... Pest eller kolera antar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Hjärtat gör en liten glädjekullerbytta av berömmet! Vad glad jag blir! Det är såklart extra roligt att berätta något för er läsare när jag får feedback på att ni gillar det ni läser!

      Motsägelsefullt nog har jag alltid undvikit syntetfiber tidigare och köpt naturnära material istället så jag förstår inte riktigt varför jag plötsligt frångår principer och gör avkall på kvaliteten. Särskilt nu när jag köper MINDRE av allt!! Men förhoppningsvis gör jag inte om det misstaget.

      När det gäller strumpbyxor så köper jag helst Wolford (dyra men F A N T A S T I S K A!) och nu under höst/vinter när jag använder täckande (tjocka) svarta strumpbyxor så kör jag nästan uteslutande med Calvin Klein. De i vit förpackning (tror att de heter Ultra Fit). Finns på Twilfit. Jag har fyra par och har tvättat dem hur många gånger som helst och de ser ut som nya! Jag har fått flera av mina kollegor på jobbet att börja använda dem.

      Ett tips för att nylonisar ska hålla längre är att köpa en storlek större. De sitter lika bra i alla fall men blir inte lika sköra när man ska ta på eller av dem.

      Radera
  6. Eftersom alla berömmer dig känner jag att jag måste avvika. Det här med strumpbyxor har en alldeles för snäv målgrupp! :)

    Jag känner igen mig. Men samtidigt inte. Det går lite upp och ner tycker jag. Att spara är för mig att kämpa med pengar, vilket jag gör ibland. Men ibland så blir det inte så. Då känner jag mig i stället rik, för att jag inte slösat bort pengarna. Jag köper det jag vill men är väldigt restriktiv med exempelvis antalet byxor. Jag har bara två vanliga byxor. Jag köper bara ett par nya om ett par åker ut.

    I det fallet så blir det liksom inte en penningfråga på samma sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Onkel Tom,
      jag tror att ni män har det så mycket enklare än vad ni begriper. Ni behöver inte lika mycket hygienartiklar och skönhetspryttlar som vi kvinnor och ni klarar er på ett mycket begränsat urval kläder. Två par byxor är väldigt lite och jag skulle aldrig klara av att ha så lite variation på jobbkläder. Och då alternerar jag ändå med kjolar och klänningar.

      Men en sak håller jag verkligen med om, jag känner mig också rik när jag inte slösat bort pengar!

      Radera
  7. Efter att sökt sparbloggar har jag hittat din.
    En underbar blogg välskriven med glimten i ögat. Har läst alla
    dina inlägg o kommentarer. Blir så inspirerad när jag ser att det
    är många med mig som jagar kostnader. Det är många ggr jag
    känner glädje när jag ser att du tänker som mig. Som tex när
    ditt inlägg handlade om upplevelser kontra materiella ägodelar.
    Håller helt med dig att mat o dryck är gravt överskattat.
    Tog ett ex såg en annons om julbord kostnad 590kr i min värld
    är det 25 måltider minst.
    Vill avsluta med att det är en grym känsla att stå emot marknadskrafterna o se kontot växa tack för mig.(fd shoppaholic)
    Tack för all inspiration din blogg ger mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord! Jag blir så himla glad för uppskattning såklart men också för att du orkat läsa alla inlägg och kommentarer. Men det är smart gjort att läsa kommentarerna, många kloka personer som lämnat avtryck där och man hittar mycket bra tips och idéer!

      Inte för att du verkar behöva dem :) Imponerande och fascinerande att du gått från shoppaholic till sparare. Att läsa sådant är vad som inspirerar mig. Grattis och ett varmt lycka till även i framtiden!

      Roligt att du tar upp just julbord som exempel för där har vi ett perfekt exempel på vad jag tycker ger dåligt värde för pengarna. 600 kr för skinka, prinskorv och köttbullar?! Ska jag ut med de pengarna vill jag åtminstone skämma bort mig genom att äta något som jag inte skulle lyckas få till själv hemma i köket.

      Tack igen för att du gillar bloggen!

      Radera
  8. Bra tanke med företaget. Låter som det redan borde betala dig som konsult. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, just den biten är ju ett stående skämt här hemma. Eller rättare sagt, jag skämtar om det. Men jag har lovat att vänta tills investeringen bär frukt och då tänker jag casha in ;)

      Radera