onsdag 22 juli 2015

Utgiftsbonanza

Vi gick från att vara en stillsam liten familj på fyra personer till att bli ett stort sällskap.  Familjen som äger huset har kommit hem och alla våra planer ändrades. Enligt vad det var sagt skulle vi bo här under deras semesterresa, 16 dagar. Men när familjen var på hemväg ringde de och frågade om vi möjligtvis var intresserade av att bo i huset ytterligare en tid eftersom de snart ska vidare. Och de ansåg att det, om så var fallet, verkade onödigt att vi skulle åka hem emellan för fem nätter. Vi var välkomna att stanna och bo tillsammans med dem tills de reser iväg igen på lördag morgon. Vi önskar ingenting annat än att få stanna här och tackade glatt ja till deras generösa inbjudan. Min bror blev glad över beskedet eftersom han i sin tur får bo kvar i vår lägenhet. Han har precis varit och hälsat på vår mamma ett par dagar men är nu tillbaka i Stockholm. Han arbetar som sjökapten och befinner sig mestadels till sjöss men har långa ledigheter mellan passen. Om det dyker upp ett lämpligt tillfälle att nämna hans excentriska livsstil som står långt från materiell konsumtion så kanske han dyker upp i något blogginlägg i framtiden. 

Tillbaka till huset vid vattnet. 
Livet just nu liknar ett avsnitt av TV-serien "Familjen Annorlunda". Vi är totalt nio personer fördelade på fyra vuxna och fem barn. Lägg till två hundar och två katter så är gänget komplett. Det blir många matskålar per dag, om man så säger. Mannen i familjen lagar mat som en mästerkock och det är ingen överdrift att säga att allt ätbart är som på en bättre restaurang. Jag och min man är mer begränsade på området och håller oss ödmjukt i bakgrunden medan vi funderar på hur vi någonsin ska få våra barn att acceptera vår matlagning efter en vecka av kulinariska upplevelser.

Däremot kände vi oss lite stressade eftersom vi märkte att det lagades mat åt alla och vi vill inte på något sätt utnyttja den varma gästvänligheten mer än vi redan gjort hittills. Därför insisterade vi på delade matkostnader under de här dagarna. Det är vad som känns rätt och vad vi vill göra. Men ni kan säkert föreställa er hur det känns i sparsjälen när det inte längre finns några begränsningar! Bara att släppa alla mentala spärrar och go with the flow. Det känns inte som rätt läge att föreslå grötmiddag och blodpuddingsdag, haha. Och ni vet hur sparsamt vi handlar till oss fyra. Det är...eh, intressant att se hur mycket frukost det går åt till nio personer (bara för att nämna något). 

Utöver mat så har jag faktiskt haft en del andra utgifter av självvalda anledningar. Tonårssonen fick nya byxor och till mig själv blev det nya jobbkläder. Det här är min sista semestervecka och jag kommer att börja jobba under den tid vi bor här, vilket betyder att mina semesterkläder inte kommer att funka något vidare. 

Igår hade frun i huset lite ärenden att göra. Vi passade på att samåka eftersom vi behövde hem för att hämta räkningarna och lite lämpliga kläder till mig. Det kändes lite ovant att komma hem, särskilt när någon annan bor där och vi ska bara inte tala om hur pyttelitet det kändes. När vi kastat in alla fönsterkuvert och ett par kavajer i bilen så åkte vi vidare till närmaste galleria. Jag köpte två par byxor att ha på jobbet.  Storlek 36 istället för 34, som jag tidigare haft. Ett bittert nederlag för mig men jag drar i nuläget i alla fall bara på cirka två extra kilon, inte fem som tidigare. Och klädinköpet genererade ingen köpångest utan kändes fräscht och signalerade nystart. Jag har i princip inte köpt några kläder alls sedan mitt köpstoppsår började den 1/1 2014 och mitt jobb kräver trots allt en proper klädstil. Byxorna köpte jag på MQ, ett par svarta kostymbyxor och ett par beige så kallade finbyxor att alternera med. Sedan hittade jag ett riktigt guldkorn inne på Zara, en superfin kofta att använda när jag inte vill bära kavaj på jobbet. Jag tog en svart men medan jag köade insåg jag att den var så perfekt att jag borde passa på att köpa en till i en annan färg också. Det blir en bra, ny, basgarderob att variera tillsammans med andra plagg. När jag kom hem loggade jag in på banken för att kontrollera the damage en shoppingrunda kan göra på kontot men det var inte alls någon fara, det fanns betydligt mer pengar kvar än vad jag räknat med. Vi bor här och vi lägger pengar på mat, det är allt. 

Att få fem nya plagg (ett baslinne fick följa med hem från Zara också) hör inte längre till vanligheten och blir till små saker som skänker mig stor glädje. Jag längtar absolut inte tillbaka till jobbet men jag längtar efter att få bära mina nya kläder. Mina kollegor kommer att undra vad som har hänt, äntligen har jag något annat på mig än de 6-7 ombyten jag haft sedan jag slutade snusa och tjockade till mig. Jag kan tänka mig att de tror att jag har fått råd att köpa lite nytt nu eftersom vi inte "köpte någon semester". Det kan de gärna få tro om de vill. Om man bortser från "att ha råd" vilket inte alls påverkat möjligheten att köpa kläder så har årets budgetsemester naturligtvis bidragit till att jag lyxar till det. Jag hade varit mycket snålare mot mig själv och hade förmodligen inte köpt några nya kläder alls om semestern hade kostat en massa pengar. 

När vi kom hem var bilen full. Vi passade på att storhandla tillsammans (det blir ju automatiskt en storhandling när man är så många) och köpa hundmat så att alla ärenden blir uträttade när man ändå tar bilen. Min man hade fått sms från djuraffären som erbjöd 10% rabatt vid ett köp och vi passade på att bunkra upp. Han lyckades pruta sig till lite mängdrabatt också så det lönar sig i längden. 

Vi får se hur mycket jobbångest jag kommer att behöva ventilera framöver men än är det tid att njuta av lediga dagar. De få som är kvar vill säga.

12 kommentarer:

  1. Hej Snålcoachen! Vill egentligen bara tacka för en riktigt bra blogg som jag kollar varje dag! Känns bra att få berätta att jag läser och uppskattar den. Vänligen, David

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åååh, tack snälla, vad glad jag blir!
      Och jag älskar när ni "hör av er" i kommentarsfältet.

      Radera
  2. Det är alltid roligt och intressant att läsa vad du skriver. En del känner jag igen mig, som det här med att man anpassar sig till de man umgås med för att man inte vill berätta hur man tänker och gör kring sina pengar. Det känns som det är tabu att vara sparsam medans att slösa, alltid verkar vara ok, även om ekonomin är ansträngd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oftast känns det lättast att bara anpassa sig, särskilt när man är den med avvikande önskemål eller beteende. Jag finner det viktigare att fungera socialt än att spara lite extra. Däremot har jag inga problem att säga ifrån om jag anser att något blir onödigt dyrt i andra sammanhang. När det gäller just det här tillfället, som mitt blogginlägg handlade om, skulle det kännas rent ut sagt oförskämt att inte anpassa sig efter situationen. Vi bor i deras hus i flera veckors tid och då känns det som en självklarhet att bidra och göra rätt för sig. De är så gästvänliga och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna återgälda allt de gjort för oss.

      I övrigt har du rätt i att det ÄR tabu att vara sparsam! Och det är något jag kämpar för att ändra på, små steg i taget, i min egen omgivning.

      Radera
    2. Klart att man ska vara generös tillbaka. Utgick från mig själv och jag skulle inte ens ha råd att återgälda en sån genrositet rent pengamässigt, men jag ger av det jag har, verkligen! Kan ge bort min sista tia om det skulle behövas. Att vara ekonomiskt trygg är gott, men att från det samla pengar som inte är till gagn för någon annan än en själv - känns meningslöst. Att vara snål är en av det mest trista egenskaper som finns.

      Radera
    3. Jag förstår precis vad du menar, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det går att återgälda gästvänlighet utan att använda pengar. Den som bjöd kanske också mår bra av att få vara den generösa och kanske inte alltid tycker att det är så kul om man ständigt måste försöka överträffa varandra.

      Vi bakade en stor morotskaka när värdfamiljen var på väg hem och jag städade lite extra både inomhus och i trädgården och köpte bland annat nytt toapapper och nya disktrasor (sådant som vi använt och förbrukat under tiden vi varit här). Jag ville inte att de skulle komma hem och tycka att vi länsat deras hem.

      Man kan visa uppskattning på så många sätt utan att försöka bräcka varandra med summor. Jag försöker tänka så även vid andra tillfällen, att det går att "ge" så mycket ändå. T ex sitta barnvakt eller passa husdjur, bjuda på mat eller hembakat fika eller komma på en fiffig present...

      Radera
  3. Härligt! Att efter en lång snålperiod faktiskt få köpa något man behöver och verkligen tycker om, det är en del av belöningen och njutningen i sparsamheten tycker jag. Vi har en stor fest i antågande och vi behöver använda lite sparpengar till det. Så i farten har jag äntligen klickat hem en poncho och en tröja i fin cashmere. Som jag suktat efter i ett år. Jag vet att man lätt blir fartblind när man börjar nalla, för det har varit förbjudet, men jag njuter SÅ i fulla drag av det nu. Och eftersom jag får lite ångest bara av att röra muspekaren mot sparkontot så är det ett väl avvägt beslut som jag grundar i att jag har mer sparat än vad jag trodde var möjligt för ett par år sedan. Jag har verkligen fått tala om för mig själv att det är ok att ta den här summan till det här eventet, det är bara en gång i livet. Jobbångest ja, jag passar på att jobba lite nu i hällregn och 9 plusgrader, det känns ok. Nästan. Jag har lovat mig själv mer semester i slutet av augusti början september för då vill jag plocka bär. Så, nu in i datordimman.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cashmere minsann... :)
      Jag har varit inne på Soft Goat och nosat flera gånger men beställer naturligtvis ingenting. JAG BARA TITTAR. Inte alls farliga priser egentligen men nej, jag lägger band på mig ett tag till. Däremot är jag verkligen glad över mina nya jobbkläder och håller med om känslan av belöning. Jag har ju skrivit mycket om det här med slentrianmässig konsumtion tidigare, när man inte längre uppskattar det överhuvudtaget utan bara shoppar på ren rutin.

      Ser fram emot att höra allt om festen! Någon om fyller jämnt? Vad ska nu äta? Hemma eller på lokal?

      Radera
  4. haha, ja Soft Goat it is. Nä vi ska faktiskt gifta oss, efter ungefär 300 års betänketid. Någon annan ska laga maten men i övrigt är det en enkel tillställning. Från ring till..smekmånad (som blir hemmahäng och lite jobb). Alltså blicken på expediten när vi skulle köpa vigselringar, den var obetalbar! Ingen av oss är speciellt intresserad av glitter (groooov underdrift) så den punkten på inköpslistan blev extremt billig. Vi vill ha god mat och groovig musik som gör gästerna glada, i övrigt väldigt enkelt. Inget "hår", ingen "make up" , ingen "morgongåva". As if we would get it going med femåringen i mitten :-) Nä, det blir ett bröllop, det blir kul men det blir inget extravagant kostnadsmässigt. Om man bortser från min cashmerebonanza då. Så var gullig och håll en tumme för fint väder under kommande vecka. Vore roligare att sporta reapumpsen än gummistövlarna. Alltså, vi borde ha en blinddate. Jag är i dina hoods då och då. Skulle vara sjukt kul att ta en medhavd kaffe på Nytorget typ:-)

    Morsan, soon to be wife.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, grattis! Håller tummarna för pumpsen och finvädret!

      Radera
    2. Vad härligt! Nu blev jag alldeles till mig och fick något romantiskt rosa skimmer i blicken. Hoppas att dagen blir fulländad med strålande vackert väder (eller åtminstone uppehåll mellan skurarna...). Att slippa gifta sig i gummistövlar borde räknas som en mänsklig rättighet. Ett jättegrattis!

      Radera
    3. Ja just det, jag är en blyg viol men helt otänkbart är det inte med en kaffedejt.

      Radera