tisdag 13 januari 2015

Avhoppare

Det är en sak jag har funderat lite på... 
Sparbloggar kommer och går. Det kan vara svårt att hänga med, nya bloggar dyker upp hela tiden och andra lägger ner. Ibland råkar jag hitta jag någon gammal avslutad blogg, oftast för att länken ligger kvar i blogglistan hos någon som fortfarande skriver aktivt. Och några av de bloggar som jag valde att följa när jag själv började blogga har redan lagt ner. 

Att Familjen Fri stängde ner sin blogg gjorde mig uppriktigt besviken och lite ledsen. De var duktiga på att beskriva begreppet downshifting och det var både spännande och roligt att få följa deras flytt från stort hus till liten lägenhet. De slutade inte bara att blogga utan valde även att stänga ner bloggen men jag lever fortfarande på hoppet att de kommer tillbaka till bloggvärlden.

Jag förstår att folk kan tröttna på att hålla liv i en blogg, det är tidskrävande och kanske svårt när man valt att blogga med en så pass smal inriktning. Livsstilsbloggare har det ju lite lättare, bara att gå ut och ta ett par bilder på valfri pryl eller lunchtallrik och vips, material till ett helt inlägg. Men det är resultatinriktade bloggar med ett mål som väcker mest nyfikenhet och har man väl börjat följa vill man nästan kräva att få veta hur det går för projektet. Jag har sett hur många sparbloggar upphört utan avsked i samband med att bloggaren köpt hus. Det är då jag blir så nyfiken att jag nästan spricker! Så du köpte ett hus och slutade blogga? Är det trädgårdsarbetet som är tidskrävande och slitsamt eller lade du ner alla planer på ett fortsatt sparande? 

Förmodligen tänker andra likadant om viktbloggar eller träningsprojekt. Slutade personen att träna eller tröttnade man bara på att blogga om det? Om någon når sin målvikt så borde man väl vilja dela med sig av det till de läsare som följt med på resan? 

Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att blogga. Förhoppningsvis i många år till, men det beror naturligtvis på om jag har något att säga och om någon vill läsa. Möjligen förändras och anpassas bloggen över tid men jag hoppas att skrivlusten kommer att finnas kvar så att den får fortsätta leva. Men sådant vet man aldrig. En annan blogg som jag gillade skarpt avslutades med orden "Fuck cancer" och det säger ju allt. 

Bortsett från det verkar många bloggar bara läggas ner och det hade varit intressant om de som slutat blogga hade avslutat sin berättelse genom att beskriva varför de slutat uppdatera. Många av de bloggar som avslutats har inte raderats men bloggaren skriver inte heller något om varför man övergav bloggen. 

Varför detta intresse för avslutade sparbloggar? Jo, för att det gör det omöjligt att veta om personen bakom bloggen har nått sina mål eller givit upp. När bloggen därmed får ett abrupt slut så lämnar det många frågor obesvarade. Jag är så nyfiken på att se om det går att bli ekonomiskt fri efter den här typen av sparande, om någon verkligen har blivit det och vågat ta steget att faktiskt säga upp sig från sitt jobb. Enligt vad jag vet så finns ingen svensk sparbloggare som avslutat sin anställning och bloggat om det. 

Slutligen, ett önskemål vore att bloggare delade med sig av varför de slutat och skrev en uppföljning efter en tid så att man knyter ihop de trådar som man påbörjat.


34 kommentarer:

  1. Många frågor kan bli obesvarade när skrivandet plötsligt upphör. Om jag inte dör knall fall så kommer jag nog säga adjö när/om min bloggresa nått sitt slut, var eller när vet jag inte i skrivande stund. Men var och en får göra som den vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nej och åter nej, ingen får göra som den vill. Man MÅSTE faktiskt följa "Lagboken för Sparbloggare" av Snålcoachen. Där står klart och tydligt att längre bloggavbrott eller avhopp måste redovisas och regelverket följas. Så det så.

      Radera
  2. Ja, så mycket nyfikenhet och obesvarade frågor vissa bloggar lämnar.
    Men som sagt, en blogg tar sin tid och intresset kan säkert avta hos många och av lika många olika skäl.
    En del bloggar faller säkert bara i glömska, man kanske inte bestämt sig över bloggens vara eller icke vara och sen med tiden så faller den bort av sig själv.
    Min blogg var sovande ganska länge, men väcktes till liv efter stora omställningar i livet och gick från icke-shopping/ta-hand-om-dina-prylar och bo i enormt hus till litet enkelt boende och skuldfri-mål.
    Hur länge jag kom

    SvaraRadera
  3. ...kommer blogga står skrivet i stjärnorna... Eller, jag kommer hålla på så länge jag tycker det är roligt att skriva om mitt liv såhär och att jag känner att jag vill avsätta den tiden som krävs.
    Men jag gissar på att ni kommer få följa mig tills jag nått i mål med skuldfriresan, då planen är att det blir i år.
    Om jag sedan fortsätter dela med mig av nya mål återstår att se...
    ...delvis blir det nog en lite annan inriktning då...
    Ja, den som lever får se, som min mormor sa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är SÅ glad att du blåste liv i i din blogg igen! Det är alltid en fröjd att besöka den.

      Dessutom kanske jag bör förtydliga att jag inte ifrågasätter eller kritiserar folk som slutat blogga. Jag vill bara påpeka att man som läsare går i småbitar av nyfikenhet över hur det gick och vad som hände sedan. Det är lite som att läsa en superspännande bok men att sluta läsa när det är ett par kapitel kvar...

      Radera
  4. Här har du en ny läsare i alla fall =) Jag försöker nu ändra mitt köpbeteende helt, efter att ha levt från lön till lön i många år. Nu är det köpstopp och sparande som gäller.
    Denna bloggen är riktigt inspirerande!
    /Jonna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen Jonna.
      Tackar, vad glad jag blir att du finner bloggen inspirerande!

      Sluta försöka ändra ditt köpbeteende, se till att göra det bara ;). Man kommer långt med envishet och lite jäklar anamma. Heja!

      Radera
  5. Att blogga ska vara roligt. Sådant kan gå upp och ned. Har hållit på sedan 2007 och ännu tryter inte inspirationen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det märks i din blogg! Att inspirationen inte har trutit alltså. Hoppas att du fortsätter att hitta inspiration för ditt skrivande.

      Men återigen, jag ifrågasätter inte att bloggar upphör utan påpekar bara att flera läsvärda bloggar lämnar många frågor obesvarade.

      Radera
  6. Har man hållit på ett tag kan det precis som Per påpekar gå lite upp och ner med inspiration och annat men jag håller med om att man som läsare blir väldigt nyfiken och undrande. Jag hade helt msisat att Familjen Fri stängt ner, tråkigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var just nyfikenheten och "undrandet" som var som var kärnpunkten i mitt inlägg!

      Radera
  7. Skrivlusten och inspirationen kan vara en del av orsaken. Inte så lätt att hålla igång sparbloggen tycker jag, som du säger det är ganska small inriktning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårigheten ligger mycket riktigt i att hela tiden kunna hitta nya saker att skriva om inom ett smalt område men det är inte riktigt samma sak som att sluta tvärt och lämna efter sig en mängd tankeväckande frågor.

      Radera
  8. Just de två bloggarna du skriver om har jag också saknat!
    Det positiva är ändå att det verkar vara stor omsättning på bloggmarknaden, många slutar men många börjar också :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut roligt att det kommer nya bloggar att läsa men det handlar om mer än utbudet sparbloggar på nätet. Nyfikenheten - vad hände sedan...?

      Radera
  9. Jag har en bokblogg, men sedan jag fick mitt första barn för två år sedan finns inte tiden. Jag hinner läsa en del, tack vare busspendling till jobbet, men bloggandet har tyvärr fått stå tillbaka. Jag aviserade detta på bloggen och gör sporadiska inlägg. Jag vill inte lägga ner den, utan hoppas få tid för den igen en vacker dag. Hälsningar Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sara!
      Jag tycker att det låter som ett fint sätt att vårda sina läsare på. Ingen kan begära att man ska blogga för evigt men en avisering gör skillnad för läsaren. Dessutom tror jag att målinriktade bloggar skiljer sig lite från andra typer av bloggar. T ex bantnings- tränings- eller sparbloggar.

      Radera
  10. Jag saknar också Familjen Fri. Håller med dig om att det skulle vara bra med ett tydligt avslut och en förklaring, men ibland blir det inte som man tänkt sig helt enkelt. Mitt eget bloggande har varit minst sagt sporadiskt och hänger mycket ihop med hur mitt liv ser ut. Nu kom jag igång med min förändringsblogg igen efter att ha haft ett uppehåll i över ett år, när jag i stället bloggat om annat på andra ställen. Jag har i alla fall bestämt mig för att nu försöka hålla igång Vinst och Lust i ett år till att börja med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menar naturligtvis inte att någon skall känna sig träffad och känna sig tvingad att redovisa eller känna att de har skyldigheter gentemot sina läsare. Absolut inte. Man blir bara så förbannat NYFIKEN på hur det gick med sparandet och allt...

      Radera
  11. Följde för några år sedan ett gäng bloggar med helt annat tema än sparande. Vi blev ett rejält tajt gäng som "pratade" varje dag i flera månader och planerade också att träffas men det blev inte av. En av de mer framträdande bloggarna slutade tvärt. Två år senare ser jag personen (som inte var anonym) i en facktidning och man får veta att personen just den perioden gått igenom en svår skilsmässa. Det hade man aldrig gissat och det gav svar nog. Det var väldigt överraskande med tanke på blogginnehållet men bloggare har ju ett liv utanför också och det är ju oändligt mycket större än det man väljer att berätta.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis har alla rätt att få ha sitt privatliv i fred. Jag vill varken gotta mig eller gräva i andras liv och ingen behöver redovisa varför de lägger ner en blogg eller slutar att uppdatera den. Det jag menade var relaterat till bloggens innehåll. Jag använde mig av bloggare som köpt hus som ett exempel, och då är det ju ganska givet att läsaren undrar om det inte fungerade att fortsätta sparandet eller om det ligger andra anledningar bakom.

      Med andra ord, ger folk upp bloggandet OCH sparandet eller bara bloggandet?

      Radera
  12. http://familjeekonomen.blogspot.se/2015/01/uppdatering.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad glad jag blir (och det blev garanterat dina bloggläsare också!) *Klappar mig själv malligt på axeln*

      Radera
  13. Förut följde jag en bra sparblogg som hette Minnastankar men sen blev det tyst. Bloggen finns kvar men den är inte uppdaterad sedan 2013.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet vilken blogg du menar! Det var en av de bloggar jag såg när jag letade runt lite för att försöka förstå utbudet av sparbloggar (innan jag själv började blogga). Och det är precis det här jag menar, om jag hade följt Minnastankar sedan hon startade skulle jag förmodligen ligga sömnlös nu och undra över hur det gick med allt.

      Radera
  14. Kände mig träffad och uppdaterade. För min del är det främst tankar på anonymitet som gör att jag tvekar om bloggandet. Plus tidsbrist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, härligt att jag lyckades stressa upp någon till att uppdatera ;).

      Tidsbristen förstår jag men hur menar du med tankar på anonymitet? Menar du att du är rädd att människor i din omgivning ska hitta bloggen?

      Radera
  15. En annan aspekt är att bloggning kan vara beroendeframkallande. Det tar tid, man tänker på det hela tiden och det är viktigt att ta lite distans på det. Vissa ser det som en sätt att uttrycka sina åsikter men för en del är det också en tävling att skriva, få mer besökare etc.Det kan ta energi. Om man inser det och vill sluta då slutar man bara. Det är den endast lösning.
    Jag tror att det är mindre vanlig för ekonomibloggarna eftersom man ofta bloggar om sina åsikter. Men i vissa område (teknisk prylar, smink m m) är det en tävling att skriva mest recension m m.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, visst är det lite beroendeframkallande att blogga eftersom det är så givande att skriva ner sina tankar och funderingar (särskilt om det finns någon annan som uppskattar att läsa dem!).

      Jag ser absolut inte bloggandet som någon tävling och jag låter inte heller bloggen stressa mig. Hinner jag inte skriva något inlägg så hinner jag inte. Det är inte mycket att göra åt det och det kommer nya tillfällen. För mig ska bloggen innebära glädje och avkoppling och när den inte längre gör det så är det nog dags att fundera på att sluta blogga...

      Radera
  16. Hej!

    Jag hade inte märkt att Familjen Fri hade stängt bloggen men har verkligen, verkligen saknat inläggen på sistone. I början när de slutade tyckte jag att det var lite tomt men som tur är har du fyllt tomrummet med råge :)

    Jag blev dock så nyfiken på vad som har hänt med Familjen Fri så jag gick in och kollade på deras Facebook-sida och där finns följande inlägg som jag tar mig friheten att sprida:

    "Hej på er!
    Vet att många av er undrar hur det går för oss och vad som händer med Familjen Fri. Vi märkte att uppdateringarna blev mer och mer sällan och efter ett tag tog vi beslutet att ta en paus med bloggen. Kanske kommer vi tillbaka igen. Ibland kliar det lite i bloggfingrarna.
    Mamma Fri jobbar med att försöka få igång en företaget. Hittills har det startat väldigt bra. Målet är att det ska fortsätta bra och helst ännu bättre. Kanske ta ut en lön snart också? Jag trivs som fisken i vattnet och älskar numera mitt jobb! Får jag fortsätta med det här finns det inget behov av tidig pension (men möjligheten är ju alltid trevlig).
    Pappa Fri har bytt position på sin arbetsplats och fått en liten lönehöjning. Han när fortfarande drömmen om tidig pension.
    Barnen Fri växer och livet rullar på. Vi älskar fortfarande lägenhetslivet efter sex månader i vår lilla trea. Allt känns väldigt stabilt och bra.
    För 2014 hade vi satt upp några mål och vi kan skryta med att dem krossades helt! Första målet var en sparandegrad på 50% vilket vi precis nådde trots att mamma Fri inte hade någon inkomst i november och december. Andra målet var en belåningsgrad på 75%. Genom amorteringarna och bostadsbytet är vi nu nere på 49%! Vårt tredje mål var att spara 200 000:- under 2014 och i slutändan hamnade sparandet på 300 000:-.
    Vi önskar er allt gott där ute i bloggvärlden! Vi kanske ses igen under 2015."

    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett jättetack till dig som delade med dig av detta! Jag hade ingen aning om att Familjen Fri har en Facebooksida?! (Snålcoachen har ingen kanske jag bör skynda mig att tillägga, inte än i alla fall :)).

      Härligt att de mår så bra och att de inte lade ner bloggen på grund av några tråkiga omständigheter. Att få läsa detta gjorde mig uppriktigt glad och det var EXAKT DETTA som jag menade när jag skrev att det oftast saknas uppföljning, avslut och kanske en förklaring.

      Inte för att det är något man kan kräva utan för att det troligtvis är ett önskemål från många trogna läsare.

      Tack igen och trevlig helg!

      Radera
  17. Å vad jag önskar att du hade tagit en titt på detta inlägget igen. Vi är så manga som saknar dina inlägg och din röst; kikar fortfarande in då och då med förhoppning om att där finns ett nytt inlägg med en uppdatering om vad som har hänt. Hoppas innerligt att allt star bra till med bade dig och din familj.

    SvaraRadera
  18. Och jag tittade också in här igen...
    //Ingela

    SvaraRadera