På något sätt känns det ändå skönt att det är höst och att vi kan börja få tillbaka rutiner igen.
Att sätta sig ner och blogga när alla har somnat känns som ren avkoppling. Jag är beroende av en egen stund på kvällen. En vän till mig kliver upp svintidigt varje vardagsmorgon, brygger kaffe och läser tidningen i tystnaden en timme innan hon väcker sina barn. Vi kom fram till att vi är väldigt lika på den punkten med skillnad att jag plockar ut min timme på kvällen.
I morse tittade jag på Nyhetsmorgon på TV4. Ämnet var "Så får du råd att köpa bostad." Pingis Hadenius var inbjuden att prata om bästa tipsen inför bostadsköp.
Jag spetsade öronen och lyssnade intresserat. Privatekonomi, mitt favoritämne!
Hur ska man lyckas få ihop till kontantinsatsen var en av frågorna som diskuterades. Det vanligaste sättet att få ihop till kontantinsatsen verkar vara genom att ta lån men Pingis ville flagga för sparande:
– Börja spara tidigt sade Pingis. – Det är aldrig för sent att börja spara. Börja i en liten skala. Börja sätta undan ett par hundralappar i månaden.
– Om jag lägger undan 200 kronor i månaden, om jag överhuvudtaget kan göra det... började Tilde de Paula säga medan jag hoppade till över kaffemuggen. Det är svårt att låta bli att reagera.
Alltså, all privatekonomisk folkbildning är bra och jag är naturligtvis glad över att ordet "spara" dyker upp i ett populärt morgonprogram men jag kan ändå inte låta bli att bli en aningens upprörd. Ett par hundralappar i månaden? Är det vad vuxna människor med inkomst förväntas kunna sätta undan månadsvis? Och det samtidigt som de planerar att köpa en dyr bostad längre fram?
Om man inte kan lägga undan 200 kr är det väl inte ens aktuellt att fundera på att köpa bostad? Jag vill inte verka som att jag är så otroligt duktig och präktig men jag sparade mer än så när jag pluggade och levde på studiemedel (och var slösaktig till min natur). Borde inte heltidsavlönade människor kunna sätta undan minst en tusenlapp i månaden? Det som störde mig mest var programledarens kommentar, eftersom den spädde på det hela.
På sätt och vis var det ett mycket bra råd. Jag vill också uppmana till sparande och visst är det bättre att börja i liten skala än att inte spara alls men hallå, höj sparnivån. Få inte 200 kr att låta som en rimlig summa. inte konstigt att svensken är skuldsatt upp över öronen men fortsätter att konsumera som om det inte fanns en morgondag.
Hur mycket är egentligen rimligt att spara? Frågan gäller de som inte är sparnördar.
En bra början tycker jag är 20% av nettolönen. Där någonstans började jag när jag kom till bättre insikt om ekonomin. Min sparnivå för året ligger på 60%. Nä, kan man inte spara 200kr i månaden så bör man se över sina utgifter.
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med om detta, 20% är en rimlig sparnivå för "vanligt" folk (läs: inte hårdsparare med andra mål än en fet semesterkassa och vardagsbuffert). De där 200 kronorna var precis vad jag reagerade starkast på, särskilt i samband med dyra bostadsköp. Hur tänkte de där egentligen? Jösses alltså.
RaderaJag tror att de skulle få många arga lyssnare om Tilde sa 5000 kr vilket hon säkert skulle kunna. Bara 1000 kr skulle nog reta upp de som inte har de marginalerna. Känsligt ämne. Hoppas iaf inte att hon ärligt tycker att två hundra påhennes lön är mycket
SvaraRaderaMärkligt att det ska vara ett känsligt ämne, särskilt med tanke på att sparandegrad inte alltid hör ihop med inkomst. Även den med låg inkomst kan sätta undan en tusenlapp genom att se över alla sina utgifter och planera sin ekonomi.
RaderaOm några futtiga hundralappar är svårt att spara så har vi här en av högst troliga förklaringar till svenska folkets dåliga sömn, tröstätande, stressade barn (pga föräldrarnas stress), överkänsliga och ständigt kränkta vuxna. Folk har inte koll på sin egen energi - sina egna intjänade pengar - och spiller ut allt utan att verka få en tillfredsställande vardag för det.
SvaraRaderaMin moster säger "Leva på 80% och spara 20%." Hon har alltid råd till det vardagsliv och den årliga semsterresa som hon vill ha. Hon är ingen lyxmänniska. Jag brukar inte kommentera att hon kan leva ännu bättre och slippa stå på Astras löpande band till pensionen men hon verkar relativt nöjd. Inte så konstigt. Hennes kollegor är högt skuldsatta och pratar ekonomi varje lunchrast och äter dyr mat från personalrestaurangen. Hon bara lyssnar och ler för sig själv över deras dumhet säger hon och äter sin matlåda. Hon är nog den smarta medelsvensson. Generös och tolerant, hårt arbetande, lagar husmanskost, motionerar varje dag och är sådär lagom försiktig med slantarna. Sparande på 20% borde vara grundläggande. Sedan kan man ju gå längre om man vill...
Eva
Word! Din moster har knäckt nöten och jag förmodar att det ligger i släkten med tanke på att du också verkar ekonomismart. Det är just det där med att vilja vara en lyxmänniska som bidrar till de allra flestas ekonomiska undergång...
RaderaHåller helt med! Satt och roade mig med att se på lyxfällan för någon dag sen och där har vi grädden på moset vad gäller att inte spara.
SvaraRaderaPrecis som Christoffer säger så bör man sätter upp nivåer som är rimliga och sakta röra sig uppåt i % sparande.
Mvh
Lyxfällan kan iofs få de allra flesta tittare att känna sig som ekonomiska genier men visst, du har rätt. Där har vi lysande exempel på människor som inte lärt sig att spara överhuvudtaget och som verkar inbilla sig att lån är gratis pengar rakt ner i fickan.
RaderaJag skulle säga 10% att börja med men att det är bra att sikta på 20%. Det viktigaste är nog att människor lär sig att man inte kan få allt direkt utan att man måste spara OM man inte är beredd att betala för sin otålighet i form av stora lån, stress etc Men människor ser det tyvärr som sin rätt att få allting så fort som möjligt och är inte medvetna om priset de får betala.
SvaraRaderaJag tycker 10% är lågt räknat men det är klart, lätt att tycka när man väl fått in en fast rutin på sparandet. Tyvärr är det svårt att övertala folk att spara först och handla sedan när nästan alla butiker och företag erbjuder avbetalningsalternativ. Det är för lätt att låna idag.
RaderaJag tycker att 10% borde vara någon form av miniminivå om man har stadig inkomst. Tycker att det skulle behövas några riktiga sparsamhetsförebilden som faktiskt får utrymme i media. Inte för att alla behöver spara lika mycket men för att presentera alternativet till att konsumera upp allt och stressa sig genom livet.
SvaraRaderaInstämmer helt! Sparsamhetsförebilder behövs verkligen som motvikt till konsumtionshetsen och den stora lånefesten.
RaderaGivet förutsättningarna i inslaget i tv4 som du beskriver ovan så tycker jag att 10% är rimligt. De allra flesta kan sätta undan 10% i sparande utan större ansträngning. Men det visar också på det orimliga i att föreslå ett sparande på 200 kr, jag menar de som har en fast inkomst får ju ut betydligt mer än 2000 kr i månaden.
SvaraRaderaExakt min poäng..! Snacka om usel sparandegrad om man endast kan lägga undan 200 kr av en fast inkomst. Och det orimliga är ju just hur man föreslog det. Hur ska man lyckas väcka ett intresse för sparande om en person som Tilde d.P svamlar om 200 kr... Nej, det var svagt.
RaderaJag har under mina 7 år på universitetet alltid sparat minst en tusenlapp i månaden (fördelat på 3 sparkonton, varav ett är ett "resekonto") - inga problem som student. Sen har jag förvisso jobbat en massa extra under tiden, men det har ju snarare bidragit till att jag har kunnat leva rätt lyxigt + sparat ännu mer. Så 10% vill jag påstå är ett minimum för att kunna klara en något kortare tuff period (eller ha råd med någon lyx som en resa). Målet nu när jag får fast jobb är att spara minst 20% i månaden och sen öka på detta vart efter som. Men tyvärr verkar ju det här med sparande inte existera hos de flesta, mer än en hundralapp eller två in på något dyrt fondsparande förstås.
SvaraRaderaBra jobbat!
SvaraRaderaIbland upplever jag att studenter är bäst på att spara. I alla fall om man jämför den procent de sparar i förhållande till inkomst. Vi har två studenter som jobbar extra inom det företag där jag är anställd och de är mer ekonomiska/sparar mer än de flesta heltidsanställda på jobbet. Möjligen beror detta på att de dels är vana att hålla kostnaderna nere, att de står utan studiebidrag vissa månader och att de inte lagt sig till med de "lyxvanor" som heltidare har. De är helt enkelt vana vid en lägre levnadsstandard.
%-satsen i sparandet kan bli lite missvisande. Om jag får ut 20.000 i månaden är det ju inga problem alls att spara 20%, men det blir problem att spara 2000 vid en nettoinkomst på 10.000. Det ger inte utrymme för särskilt mkt sparande för folk med normal hyra. I en del fall är det fantastiskt att de överhuvudtaget får det att gå runt. Nu råkar jag ha lyxen att bo billigt och kan spara på den inkomsten(inte 20%), men ingen annan jag känner, trots sparsamhet.
SvaraRaderaMaria
Du har helt rätt i att det var missvisande att skriva %-sats i sparandet. Jag menade helt enkelt i förhållande till inkomst och det blev lite tokigt.
RaderaDe studenter jag syftade på verkar helt enkelt duktigare på att regelbundet stoppa undan en slant än många heltidare på arbetsplatsen. Och om studenten som har 2000 kr över när allt annat är betalt och lyckas spara 800 kr så är det en högre sparandegrad än den som har 10 000 kr över och bara lyckas spara 500 kr, om ens det...