Ögonblick av tvivel

Det sägs att det är nyttigt att tvivla. Först då kan vi försäkra oss om att vi bygger vår tro och vår övertygelse på en hållbar grund. Precis som den troende kan tvivla på Guds existens eller den som bantar kan tvivla på att det är någon mening att fortsätta utsätta sig för en tråkig kostomläggning när det känns meningslöst eftersom man tycker sig se lika tjock ut ändå. Ja, vad det än gäller kan man grubbla över om man tog rätt beslut. Ibland ställs man inför val som behöver gå snabbt och man har inte mycket tid på sig att fatta ett beslut. Andra val är långsiktiga och mer livsavgörande. De långsiktiga valen är de som kräver tålamod och motivation.

Ibland är det svårt att stå emot frestelser. 

Jag har inga problem med disciplinen. För mig är det inte svårt att avstå från att köpa kläder eller prylar. Jag kan gå i en butik och titta på varor utan att känna behov av att köpa något. Däremot kan jag inledas i frestelse inom andra områden. Jag är en typisk Hemnet-knarkare som inte kan låta bli att hålla koll på vilka bostäder som är till salu i de områden jag kan tänka mig bo i. Eftersom jag har slutat att köpa inredningstidningar så blir det mer lockande att sitta och kolla bostäder på Hemnet. Det här är ju inget problem eftersom man inte direkt kan råka spontanshoppa och lägga en exklusiv sjurummare med unik terrass i "varukorgen".

Icke desto mindre frestad blev jag igår när jag var hembjuden till goda vänner som nyligen köpt sitt drömhus. De har precis blivit klara med renoveringen och allt är så där härligt nytt och fräscht på en och samma gång. All el är inbyggd, inga synliga sladdar och köket är en våt dröm för köksnördar. Snacka om att konsumtionsdjävulen slog klorna i mig och väste att jag måste lägga alla våra sparpengar på att byta boende. Inga synliga sladdar. Natursten. Nya vitvaror. Öppna ytor. INGA SYNLIGA SLADDAR! Jag började faktiskt tvivla på om jag fattat rätt beslut. Det kanske, trots allt, är värt 50-timmars arbetsveckor när man får komma hem till ett drömboende för att vila upp sig. Det kanske är det som är meningen med ekorrhjulet? När jag kom hem kändes vår lägenhet outhärdligt tråkig och jag var väldigt medveten om sladdhärvan bakom tv-bänken. Jag gav verkligen plats för tvivlet och var mer eller mindre beredd att ändra kurs i sparplanen.

I morse när jag vaknade hade jag "nyktrat till" och insåg snabbt att det inte alls vore en bra idé att spontanringa en mäklare för att värdera lägenheten. Särskilt inte utan att fråga min man vad han tycker om att vi plötsligt ska köpa ett hus. Jag blev så frestad, så oerhört frestad, men det gick över. Jag vet vad jag vinner på i det långa loppet. 

Vi har alla våra svaga punkter. Det gäller att utarbeta en handlingsplan på sårbara punkter. Samtidigt kanske jag ska vara glad över att mina inte handlar om kläder eller småsaker. Då vore det mycket lättare att göra undantag och avsteg.