Par i pengar

Att leva med en snålcoach är nog inte så lätt alla gånger.

Jag och min man har någon form av gemensam ekonomi men vi har aldrig bett varandra om lov när vi velat köpa något. Större inköp som möbler och hemelektronik är givetvis gemensamma beslut men annars har vi glatt kommit hem med vad vi känner för. 

Av den anledningen tycker jag att det är lite sött att maken skruvade lite generat på sig häromdagen och jag märkte att det var något han ville berätta för mig. Det visade sig att han hittat ett par kängor som han väldigt gärna vill köpa. Ett par vattentäta SWAT- kängor som kostar runt 1200 kr. Inte nog med det, det kröp fram att minstingen väldigt gärna vill ha ett par likadana i barnstorlek. Maken undrade alltså om jag tyckte att detta var ett vettigt köp och huruvida han ska slå till på kängorna. Han motiverade det med en något utdragen utläggning om att han behöver ett par nya kängor som tål mycket vatten (till skillnad mot honom kan jag sammanfatta detta med ett fåtal ord eftersom det inte är jag som försöker övertala er att jag behöver köpa dessa skor). 

Som jag skrev tidigare är klädköp ingenting vi brukar diskutera och innan mitt köpstopp kunde jag komma hem med mycket dyrare kläder eller väskor utan att ha nämnt något om det i förväg. 

Vad det handlar om är att mitt snålsparande äntligen börjat smitta av sig ordentligt på honom. Måhända klingar det lite bakvänt i era öron nu när han vill köpa nya skor men jag ser en tydlig förändring. Han sade redan från början att han inte är den som behöver köpstopp eftersom han köper så lite ändå, och att det var jag som stod för slösandet i familjen (sant) men när en lever med köpstopp blir det ändå tydliga skillnader i köpbeteende. Nu har han anpassat sig efter alla mina stolligheter och - det bästa av allt - ser att det faktiskt ger resultat! Efter snålmånaden i april har han börjat tänka ännu mer ekonomiskt när han är i mataffären och försöker på alla sätt att hjälpa till att hålla våra kostnader nere.

Jag summerar detta med att det bästa för förhållandet är att smyga in extrema livsstilsändringar istället för att KAABOOM försöka pracka på sina egna nyvunna och bergfasta övertygelser på någon som är kvar där man själv varit en gång, för att inte riskera att det verkar som att det slagit slint i skallen på en. 

Avslutningsvis försökte han övertala mig att jag borde köpa ett par rejäla kängor istället för de billiga gympaskor jag tänkt mig. Snart är det höst och vinter och då har jag större användning av dem än ett par tunna skor som jag bara kan använda när det är barmark och torrt väder. Jag överväger saken men det stör mig lite att mina presentkort på Stadium inte kommer att räcka för att betala vad det kostar.