Pengar är upphov till mycket, helt enkelt.
Avundsjuka, missunnsamhet och girighet. Jag roade mig även med att söka efter några ekonomitrådar på nätet. Tyvärr saknas det bra svenska ekonomiforum på nätet och de diskussionstrådar jag hittade handlar mycket om att kritisera de som väljer att vara sparsamma. Det finns fullt av självutnämnda experter som anser att man måste ha si eller så många miljoner för att få ditten eller datten avkastning. Jag antar att de som ligger bakom dessa uträkningar själva saknar pengar på kontot dagarna före lön varje månad eftersom det mesta genomsyras av en nedlåtande det-klarar-ni-aldrig-attityd mot sparare. Det är alldeles för mycket tjat om att man måste ha kul och att man bara lever en gång. Ja, man lever bara en gång men de flesta av oss får förhoppningsvis leva ett hyfsat långt liv. För att inte tala om denna ständiga moralkaka att det anses fult att inte vilja jobba. Enligt dessa personer verkar alternativet vara att ligga hemma och titta på tv hela dagarna. Det är lika idiotiskt som att inbilla sig att alla jobb är stimulerande och utvecklande och bidrar till en meningsfull vardag.
Först och främst tror jag inte alls på att alla behöver ett visst exakt antal miljoner på banken för att kunna sluta arbeta. Situationen ser olika ut från person till person. Om jag ser till min egen situation så behöver jag cirka 10 000 kr i månaden för min andel av kostnaderna. Varje månad som jag lyckas lägga undan 10 000 kr skulle kunna innebära en ledig månad längre fram. 120 000 kr innebär ett helt arbetsfritt år. Avkastning eller ej. Givetvis är planen att investeringarna ska ge en avkastning men det är inte det enda sättet att använda pengarna. Vi skulle dessutom kunna leva på en inkomst om vi ansträngde oss för att få det att fungera. Nu är det inte aktuellt eftersom jag anser det för sårbart och även något ojämlikt men ändå, alternativen är många. Det finns mer än en lösning på hur jag skulle kunna få stopp på ekorrhjulet.
Det är aldrig fel att sträva efter en bättre tillvaro. Alla vill inte jobba 40 timmars veckor med fem veckors semester om året. Det vore trevligt om vi kunde ha en mer positiv inställning till att vi alla gör olika livsval och har olika framtidsplaner. Om man tycker att det är töntigt att spara kanske man borde hålla sig borta från ekonomitrådar som handlar om just sparande. Bara en tanke...
Jag räknar likadant! Varje 10 tusenkrona är en månad närmare "pensioneringen" eller behöver inte jobba om jag inte vill dagen. Har tänkt skriva ett inlägg om detta, men du han vist före ;-). Men jag återkommer nog i ämnet någon gång.....
SvaraRaderaSer fram emot att du återkommer i ämnet. 10 tusen kronors-tänket är fiffigt och värt att uppmärksammas :)
RaderaJa, alltså... den vuxne i Sverige som inte kan leva ett normalt vardagsliv med boende, mat & hushållsutgifter, kläder, resor till jobbet och några rimliga helgnöjen på 10 000 kr har för höga utgifter på något område. Kanske betalar personen ensam på ett lån och har hög månadsavgift på sitt boende eller har alldeles för mycket utgifter på odefinierade saker t x mat, snask, fika, prylar och kläder utan planering vilket lätt leder till att man spenderar flera hundra om dagen utan eftertanke.
RaderaVad anser du ingår i årssumman på 120000kr? Ett par tandläkarbesök för runt 2000 kr? Enklare cykel för 4000 kr? Tycker summan 10000kr/mån är en bra regel som när man väl har det mesta man behöver redan inte borde vara svårt alls att klara av. Min månadsbudget nu är 8000 kr för allt. Det håller inte alltid men ofta.
Eva
Tycker du hård-drar det lite. Över 10.000/månad = för höga utgifter. Ett visst mått av prioritering borde väl ändå ingå? Har intressen som skänker mig stor livsglädje och som därför får kosta en slant. Högre månadskostnader än 10.000, behöver inte per automatik betyda inköp av odefinierade saker. Rimliga helgnöjen, vad är det? Normalt vardagsliv, vad är det? Antar att barn/familj inte ingår i ditt tänk.
RaderaNej barn och familj ingår inte i mitt tänk. Men om de ingår blir det ju 20000 för två vuxna och så summan som är rimlig för barnen. Kan inte en familj på fyra klara sig på låt säga 28000 kr? Har man sedan specialintressen så är väl kostnaden för det helt ok. Vad jag syftar på att mångas utgifter är höga utan att de verkar ge tillfredsställelse i livet.
RaderaEva
Det är självklart att jag räknat att tiotusen endast täcker de löpande utgifterna och då finns inga marginaler kvar att spara (förutom möjligen ett par hundralappar per månad) eller pengar till tandläkare, resor och nöjen.
RaderaTanken är dels att det ska finnas en buffert för sådant, precis som jag har en buffert i nuläget och dels att jag inte kommer att stå helt utan inkomst. Min tanke/plan är att ha någon form av arbete/inkomst men INTE heltid och helst inte heller halvtid eller liknande. Men med de tiotusen "säkrade"så vet jag att vi kan behålla den levnadsstandard som vi har idag. Inflation ej inräknad men det finns annat som kan täcka upp det glappet.
olika tabu-ämne:
SvaraRadera- pengar
- sparande
- gå ur normen
Då är man en konstig person :-)
Det är just allt det tabubelagda kring pengar som intresserar och fascinerar mig mest, det och att det anses fult att spara och fint att slösa...
RaderaPengar är tabu om folk inte kan relatera det till en extra-insats som de skulle behöva göra för att få samma summa.
SvaraRaderaPengar inom sport är mindre tabu och folk är mindre chockad av en fotballspelareslön än att en chef brukar tjäna mer än sina anställda eller att du sparar.
Detta här inte riktigt till saken kanske men kom på en grej som jag inte sett diskuterats ännu.
SvaraRaderaDet är det här med sparräntor förr, att räntan var så hög ända till mitten av 90-talet. Minns att jag hade sparränta på drygt 7% under gymnasietiden runt 1992. Sparade inte folk automatiskt mer då? Det var ju ingen skatt heller på det vad jag minns eller så kom den någon gång vid den tiden.
Ändå finns det där tänket i samhället om att sparande inte är det normala, att man utgår från de ständiga omättliga behoven som alltid ska finnas där och äta upp inkomsten direkt nästan oavsett pengamängden. Är lite nyfiken på varifrån den där normen kommer. Handlar det kanske om en många decennier lång och skenande ökning av förväntningar orsakat av Sveriges statsreligion - Välfärdsreligionen? Och att detta tänk har sina rötter i avundsjuka och upplevelse av att alltid ha för lite oavsett hur mycket man har eftersom det alltid finns folk i samhället som har det bättre? Detta faktum är väl svårt att accepteras av en svensk med stark rättviseprincip. Det verkar som om en gammal sanning om stora och faktiska orättvisor och svåra umbäranden för drygt hundra år sedan fortfarande finns kvar i medvetandet trots att ingen i Sverige idag behöver ha utedass, svälta, gå i trasiga kläder eller på annat sätt totalt tillåts falla i akut livsfarlig fattigdom. Det här är min tanke om orsaken till normen, alltså nedärvd avundsjuka och vrede som en gång var rejält befogad men som idag inte borde gälla alls i samma grad. Avundsjukan har dessutom blivit mer osmaklig. Oftare ser man tacksamhet, generositet och skattebetalarvilja hos låginkomsttagare. (Men det varierar ju såklart!) Det är inte sällan en relativt välmående grupp människor hålller rejält hårt på sina rättigheter, nämligen de som har makt och möjligheter till det mer än andra och ser till att få ut så mycket som möjligt för sina hårt skattade kronor då det är så "orättvist" att de betalar högre skatt än de flesta.
På något sätt är vi ju bara bortskämda hela högen! Många i världen lider och bråkar och jag är oerhört tacksam över den sociala ordning lever i. Det är en skam att inte vara tacksam!
Vet inte hur gammal du är men med tanke på dina barns ålder tror jag du är några år äldre än jag i alla fall. Minns du kanske bättre dagarna med höga sparräntor?
Eva
Intressant frågeställning. Jag läste något grymt bra i DN's lördagsbilaga. En seniorrådgivare vid den konservativa tankesmedjan Cato Institute säger "Vad är problemet: klyftorna eller fattigdomen?Jag anser att det är fattigdomen. Om allas inkomster skulle fördubblas skulle armodet sjunka dramatiskt - men skillnaderna skulle öka. Lever du helst i en jämlik fattig värld eller i en ojämlik värld där alla har det bra?"
RaderaIntressant men inte självklart ett fungerande tänk ändå i praktiken. Ett ojämlikt samhälle skapar andra typer av instabiliteter oavsett hur bra alla har det. Vilka exakt är jag inte helt påläst om men tänkte någon gång läsa den där boken som det talats mycket om för ett tag sedan. Kommer inte ens ihåg på rak arm vad den hette. Om inkomsterna fördubblades skulle sannolikt de fasta utgifterna också göra det.
RaderaTill en viss lägre gräns skulle jag faktiskt välja jämlik fattig värld. Det kanske gör dig förvånad med tanke på vad jag skrivit förr men tja man är inte alltid så konsekvent. ;)
Det var också en konservativ tankesmedja du nämnde. Verklighetssynen och synen på människans drivkrafter är då en annan än om den vore liberal eller mer åt vänster. Varför kunde inte något parti bildas som tog russinen ur alla dessa kakor och skapade "Det perfekta landet"?
Eva
Ja den tanken har jag tänkt många gånger. Varför skapar vi inte "Det perfekta landet" när vi hade alla förutsättningar? Jag hör till dem som tror på att väcka människors lust till drivkraft istället för att de förväntar sig att "någon annan" (= staten) ska ta hand om allt åt dem.
RaderaJag tror inte på att fördubbla inkomsterna av just den anledning du nämnde men att jämna ut marginaleffekterna för att det ska bli mer attraktivt att jobba istället för att lyfta bidrag. Och sänka skatterna, framför allt för låg- och medelinkomsttagare.