Matig höstmat

Idag ska det handla om mat.

Man kan knappast beskylla mig för att vara en optimistisk höstvurmare, men med två undantag: det är min favoritårstid vad gäller kläder och mat. Kläder för att allt är så mysigt och bekvämt. Stickat, mysiga koftor och stora mjuka tröjor. Allt sitter så himla bra och det är dova snygga färger. Det är enda gången på året jag blir riktigt köpsugen och önskar jag kunde låta kortet gå varmt i butikerna. 

Men nu skulle det alltså handla om mat. Höstens säsongsmat är fantastisk! Soppor och grytor. Rotfrukter, svamp, bär, äpplen och plommon. Allt blir så underbart  lättlagat också, bara att kasta ner alla ingredienser i en gryta eller ugnsform och låta hela härligheten gotta ihop sig. Och när man som storstadsbo får chansen att plocka eller skörda är lyckan total. Senast i söndags klättrade min man vigt och raskt högst upp i ett äppelträd för att få tag på de fina äpplen som hängde där och frestade. De äpplen man kan nå från marknivå har varit slut sedan länge. Det är nackdelen med äppelträd på offentliga platser där det är fritt att plocka. Men han lyckades fylla en liten påse med helt perfekta äpplen. Slutresultatet blev en stor äppelsmulpaj med havregryn och kanel. Vi serverade den med det paket gräddglass som var en kuponggåva från vår lokala stormarknad. Med andra ord blev det en uppskattad söndagsdessert till hela familjen för väldigt liten peng. Och vi har fortfarande kvar äppelpaj som lär gå åt under eftermiddagen eller kvällen. 

En rätt jag lagat flera gånger nu är en superenkel kycklingsoppa. 

Det är min absoluta favoriträtt just nu och hängde det bara på mig skulle jag äta den flera dagar i veckan. När jag var dålig nyligen kokade jag ju några bitar kyckling tillsammans med morot och ris. Det blev så gott att jag utvecklade det till en maträtt. Jag kastar ner hackad lök och tärnade rotfrukter i en gryta med vatten och låter det koka. Jag använder ingen buljong eller fond, de här sakerna släpper så mycket goda smaker i sig själva och jag vill åt den naturliga smaken. På slutet kastar jag ner rå tärnad kyckling och låter det puttra tills kycklingen är precis färdigkokt utan att bli torr. Soppan serveras med kokt ris, risoni (rispasta) eller någon annan soppasta i djupa tallrikar. Använder man pasta är det så himla gott att riva över lite parmesan. En väldigt prisvärd maträtt eftersom det inte behövs några större mängder kyckling. Vanligtvis lagar vi mixade och krämiga soppor men jag tror minsann det här får bli min nya grej. Är jättesugen på att prova mig fram med olika minestronesoppor och köttsoppor. 

Apropå kött, sist jag fyndade i kort datum-hyllan hittade jag ett paket nötfärs och ett paket strimlad ryggbiff. Jag tvekade på ryggbiffen eftersom det är dyrt kött även till halva priset men lusten att koka köttgryta tog över så den hamnade i varukorgen. När jag kom hem upptäckte jag att tjejen i kassan misslyckats med att scanna in köttet så det fanns inte med på kvittot. Köttet skulle ha kostat 48 kronor, en ganska markant skillnad när man handlar som jag gör. Jag har handlat där i många år och det gör att det blir en del småprat i kassan om det inte är kö. Så jag reflekterade inte över slutsumman när jag betalade och ögnade inte igenom kvittot förrän jag kom hem och packade upp varorna. #sparadkrona x 48!!

Igår åt vi pannkakor, på begäran av stora grabben som tyckte det var förkastligt att vi inte ätit det på tre veckor. Min man kokar alltid egen hallonsylt (bara hallon och socker). Det är enkelt, otroligt gott och går inte att jämföra smakmässigt med sötsliskig köpesylt. Vi brukar försöka äta pannkakor åtminstone varannan torsdag men ibland ändras planerna utifrån vad som behöver ätas upp här hemma. 

Så, hur ser det ut mellan frukost och middag? Utöver middagsmaten klarar jag mig på ett par knäckemackor med ost och gurka/tomat. Eller yoghurt och banan. Jag älskar havregrynsgröt och det står man sig på länge. Gröt är enkelt att variera med lite frukt, bär, sylt eller äppelmos. Vill jag lyxa till det kokar jag lite mannagrynsgröt men det känns mer som att äta en dessert. Jag har aldrig varit en person som äter lagad varm mat till lunch. Det blir för mycket med två riktiga mål mat om dagen. Sallad och lätta smårätter skulle fungera men jag är väldigt mycket en "kaffe och macka-person". Det har inte med pengar att göra. Inte heller har jag några större behov av variation. Jag kan äta samma frukost eller mellanmål dag ut och dag in. Gillar jag något väldigt mycket så äter jag det gärna regelbundet. 

Mina barn är vrålhungriga när de kommer hem från skolan och de går naturligtvis rakt till kylen. De äter upp de rester som inte blivit matlådor (vilket är väldigt bra, minskar matsvinnet ordentligt) eller proppar i sig flingor och mackor. Det är ingen jättekostnad eftersom vi har massor av fynd-flingor hemma (ibland är det otroliga lockpriser på någon utvald Start eller flingsort och då passar vi på och köper 3-4 paket. Minns inte när jag senast köpte flingor till fullt pris). Vi har tur eftersom båda barnen äter jättebra i skolan. Framför allt älskar den stora sonen skolmaten. Alltså älskar! Han kommer hem varje dag och beskriver entusiastiskt maten i lyriska ordalag. Det serveras två olika rätter och han tar alltid för sig av båda. Jag skulle tro att den här skolan är en av de bästa i kommunen vad gäller maten. Jag är så glad och tacksam över att barnen faktiskt äter på skolan. Har vänner vars barn hänger på McDonalds och Burger King flera dagar i veckan istället för att äta på skolan. 

Det skulle aldrig falla mig in att köpa Billys panpizzor och liknande fryst färdigskräp till barnen. Och som ni redan vet har vi aldrig saft, O'boy och liknande hemma annat än vid väldigt speciella tillfällen. Vi har försiktigt försökt styra in dem på grekisk och turkisk yoghurt (som man kan söta med lite honung) och det funkar i alla fall bra på ett av barnen. Den yoghurten kan man nämligen köpa i hinkar som alltid finns till väldigt förmånligt pris. Funkar bra i matlagning också. Man kan göra väldigt goda såser på dem. Funkar även till salladsdressing. 

Har ni några bra hösttips som ni vill dela med er av? 

Jag såg att sötpotatis är på bra pris nu samt att de säljer rödbetor för 1 kr/kilot. Så jag ska googla recept. Det är bara att passa på!

Varit dubbelsjuk

Få saker låter så fel som att klaga på att man blivit sjuk när man redan är sjukskriven. 

Dubbelbingo liksom. Borde man egentligen inte få dubbel sjukpenning då också? (Skojade bara). 

Men jag måste ändå berätta. En vän behövde träffas och jag åkte hem till henne för att kunna umgås i lugn och ro. Hon har dessutom flyttat så jag var nyfiken på att få se den nya bostaden. Om sanningen ska fram så flyttade hon för ett bra tag sedan och det säger väl en del om hur dåligt mitt liv fungerat den senaste tiden. Så, äntligen - och bättre sent än aldrig. Jag förflyttade mig från en plats till en annan, från en soffa till en annan, och var glad att jag tagit tag i det. Det var balsam för själen. Vi lever i skilda världar men har ändå en fin relation som går långt bak i tiden. 

För mig är det också roligt att få lyssna när andra berättar om resor och utkörning av mat från restauranger. Sådant jag inte pysslar med. I det nämnda hushållet är pengarna nämligen i rörelse, det fylls på för att rinna ut och i samma takt fylls det på igen. Som för många hårt arbetande människor med framgång. Icke-snålisarna ni vet. Hennes intresse är att investera i bostäder, konst och designmöbler. Skillnaden är att hennes investeringar är synliga för alla med ett öga för design medan mitt gnetande med aktier sker helt i det tysta.

Nåväl, det var bara lite kringsnack till vad det egentligen skulle handla om. Nämligen den lilla souvenir jag fick med mig hem i form av ett virus. Väninnan har ett förtjusande litet barn men mindre förtjusande var att barnet nyligen haft magsjuka. Jag ska bespara er alla detaljer kring detta men det hade gått så pass många dagar att det borde varit riskfritt, ur smittosynpunkt. Men icke, två dagar senare var livet inte lika roligt för min del. Jag hör till dem som så att säga är immun mot den här typen av åkommor - i alla fall om man diskret talar i termer om Exit A och Exit B. Däremot numera tydligt att det inte gäller båda nödutgångar. Slut information. 

Jag är fortfarande alldeles matt och min kost består för tillfället av kokt ris. Igår kväll festade jag till det på en skiva vitt rostat bröd också. Den brödskivan kändes som rena festmåltiden kan jag meddela. Idag är första dagen jag känner mig återställd i övrigt men kommer att äta ris även idag. Men med en bit kokt kyckling. 

Och varför delger jag denna totalt ointressanta information till er? Ja inte är det för att fiska sympatier. Däremot för att berätta hur betalkortet legat oanvänt i väskan under de fyra senaste dagarna. Familjen kan säga vad de vill men jag leder helt klart listan på den som kostat minst. Och jag har varken handlat mat eller lagat mat. Tonåringen tillbringade helgen hos en kompis och de andra två klarade sig på sådant de grävde fram ur frysen. Det är skillnad det, mot när barnen blir sjuka och har långa önskelistor över vad de kan tänka sig att äta (oftast toppas listorna av olika glassorter och verkningslösa halstabletter). 

Ingen har rätt och ingen har fel

Då och då roar jag mig med att läsa ekonomitrådar på olika forum, precis som jag tittar på Youtube eller läser sparbloggar. Jag vill ha en stor och bred bild av folks sparvanor och ekonomitänk. Och det går hand i hand med mitt intresse för ekorrhjulet. Eller rättare sagt, mitt stora intresse för människans foglighet. Att vi arbetar är inte mycket att ifrågasätta, det är ganska självklart. Det man kan fråga sig är istället varför vi jobbar mer än vi behöver för att upprätthålla en konsumtionsnivå som vi inte behöver. Jag finner det märkligt att inte fler stannar upp och undrar varför de fastnat i den här evighetskarusellen. Det tar ju aldrig slut, nästan varenda onödig pryl vi köpte för två år sedan är idag helt betydelselös för oss och istället har vi redan siktet inställt på nya prylar. Det är ibland klokt att ta ett steg tillbaka och fråga sig själv vad det är man egentligen vill och behöver här i livet. 

Då och då sticker det upp någon som vill hoppa av och försöka hitta andra sätt att få in pengar. Tyvärr blir de ofta bemötta med oförståelse och motstånd. Ibland även förlöjligande. Pengar väcker ofta avundsjuka och jag tror att många låter sina egna tillkortakommanden gå ut över personer med framtidsvisioner. Samtidigt ligger det ibland något i kritiken. Jag hittade ett inlägg - på Flashback - som jag tycker sammanfattar det hela ganska bra. Jag lägger en skärmdump av delar av texten här och så fortsätter jag tycka till under bilden. 

Skärmdump från Flashbacktråd om att bli ekonomiskt oberoende

Jag vill fokusera på punkt 2 och 3 eftersom det är de två punkter man själv kan ha kontroll över. 

UTHÅLLIGHETEN - det är absolut en utmaning och fäller många redan i ett tidigt skede. Vi lever i ett samhälle där allt går ut på yta och där man jobbar hårt på att väcka köplust och skapa behov. Det gäller att både kunna genomskåda och stå emot. Det är inte lätt när shopping har blivit en fritidssysselsättning och man förväntas hänga med i alla trender. Precis som personen som skrev inlägget säger tror jag att man måste hitta en balans. Hittar man den så klarar man sig långsiktigt, det är jag helt övertygad om. Jag jobbar ständigt med mig själv för att skapa en balans som passar mig och min familj. Vi konsumerar klart under genomsnittet men försöker ändå ha en "normal" livsstil. Avstår från det vi känner att vi kan avstå utan alltför stora uppoffringar. Ingen köper allt och det kan man luta sig mot när jämförelsesjukan trycker på. Bli den som avstår lite mer, helt enkelt. 

LIVSFASER - Den stora faran. Det är där jag tror de flesta sparplan får en kraschlandning. Jag har sett det hända med egna ögon, sparbloggar som läggs ner när det köps hus och väntas barn. Det är inte ett dugg konstigt. Den uppstartningsfasen i livet är den mest ekonomiskt krävande av alla. Husköp, bilbehov och förlorad inkomst pga föräldraledigheter och vab kan ta kål på vilka sparplaner som helst. Det är en period i livet då det händer mycket och man ska ta itu med alla nya utgiftsposter. Jag tror absolut det är faran med att börja i 20-årsåldern, vilket egentligen borde vara ett guldläge med tanke på tidshorisonten, men det krockar med familjebildning och nya behov längst vägen. 

Det enda jag ställer mig tveksam till är raderna om att många inte skulle vara redo att släppa taget om en anställning. Det är mycket möjligt att det är så och det kanske bara är jag men jag häpnar verkligen över hur folk anser att ett jobb är livsnödvändigt. I alla fall tills vi kommer upp i 65-70 årsåldern, då förväntas vi plötsligt ställa om och vara överlyckliga över vår fritid som pensionärer?! Då är det inte längre tal om att det skulle vara problem att fylla dagarna med meningsfulla och högkvalitativa saker (som ett arbete alltid anses vara). Detta trots att man är äldre, kanske orkar mindre och inte längre har lika stor familj eller lika stort umgänge. Min mamma som är änka och lever ensam har inte i närheten av lika mycket saker hon ska försöka hinna med på dagarna för att få allting att snurra. Sist men inte minst ska vi vara glada om vi lever och har hälsan i behåll så att vi hinner njuta av pensionen också. 

Vad säger ni? Vi kan väl ändå enas om att livet inte är statiskt. 

Det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan och det som fungerar när vi är 23 kanske inte alls funkar när vi är 43. Att inte vilja jobba när man blir 45 betyder ju inte att man inte ville jobba när man var 25. Und so weiter...

Ensamhelg

Jag har varit ensam hemma under helgen och trodde att jag skulle ta mig tid att blogga helt hysteriskt. En annan sak jag trodde var att jag skulle känna mig övergiven och ringa runt och tigga sällskap. Men det blev inget av med det, för jag flöt bara med och lät tiden gå. Jag höll mig själv sällskap helt enkelt och det var nog välbehövligt.

Det är en speciell grej att leva i en familj och så plötsligt få flera dagar helt för sig själv. 

Ni som inte har barn kanske inte kan föreställa er det här men som en liten inlevelseövning kan ni ju tänka på hur det skulle vara om någon ropade "mamma" till er i snitt 15 tusen gånger/dag. Alla meningar börjar för övrigt med ordet mamma, även om det bara är du och barnet hemma. Detta för att barn ska få in ordet så många gånger det bara är möjligt. Lite samma poängsystem som Snapchat kan jag tänka mig, ett mått på hur mycket det används. 

Som ytterligare övning kan ni samtidigt ha flera apparater på; musik, tv-spel och köksfläkten. Samtidigt som ni pratar i telefon och blir avbrutna med en minuts mellanrum. I vår fyrarummare är det sällan tyst och stilla. Det är mycket ljud från alla håll och kanter och hur underbart det än kan vara vill man prisa tystnaden. Barn tror dessutom att de håller på att dö av svält varannan timme så det är ett evighetshjul av stök.

De här tre dagarna har jag vilat mer än under hela sommaren. Ingen matlagning, ingen hund som behöver omvårdnad och så den här tystnaden som en silkeslen smekning i öronen. Börjar nästan fantisera om en egen liten lya där jag kan dra mig tillbaka en helg i månaden. Med vita soffor och tjocka och mjuka mattor där fötterna kan sjunka ner en decimeter. Det kanske blir mitt nya sparmål, hehe. 

Nu undrar ni givetvis vart jag tvingat iväg familjen, men de åkte faktiskt helt frivilligt. De gav sig av på en weekend-trip tillsammans med goda vänner. Händelsevis samma vänner som äger det sk lånehuset vi bor i på somrarna. De har ett hus till på andra sidan landet, uppe på en höjd med hänförande utsikt över Västerhavet. Det är naturligtvis rena drömmen att få åka dit och andas frisk havsluft. Men jag är inte mig själv, så jag orkar inte åka iväg på stora utflykter. Jag orkar inte ens åka någonstans tillsammans med min egen familj så ni kan ju föreställa er den energi som krävas för att orka resa tillsammans med ytterligare en familj som består av fem personer, två katter och en hund. Att dela på sig blev en bra lösning det också, de hade jättetrevligt och jag fick lugn och ro. 

Så jag vinkade alltså av familjen och ägnade mig sedan åt vila och rekreation. 

Jag lagade inte ens mat utan överlevde lite spartanskt på rester och gröt. Det låg ingen snåltanke alls bakom det torftiga matintaget, jag hade lika gärna kunnat plocka fram något ur frysen men varken ville eller orkade. Det här ledde till att jag inte behövde besöka någon matbutik förrän igår eftermiddag och då bara för att handla lite frukostmat åt den hemkommande familjen. Jag passade på att städa kylen medan de var borta och det blev uppenbart hur lite mat det fanns kvar i den. 

Jag kostade med andra ord inte en spänn i helgen (var inte petiga nu och påpeka att det kostar bara man andas, jag menar nya kostnader) men familjen kostade desto mer. Hyrbil, diverse vägkrogar och liknande drar upp månadsbudgeten men det får det vara värt.

Glad nyhet: Försäkringskassan har godkänt min sjukskrivning och börjat betala ut ersättning. Det första jag gjorde var naturligtvis att sätta undan hälften av pengarna på sparkontot. Ingenting kommer att ändra sig gällande sparandet, förutom att det blir mindre pengar att spara. Men principen är densamma, jag kommer fortfarande att spara så mycket jag bara kan och fortsätter kämpa för att hålla alla utgifter nere. Det är lika bra att jag nämner det igen: för mig är det ingen större omställning ekonomiskt - förutom att det blir så mycket mindre pengar till sparandet. Det jag menar är att jag inte behöver göra någon livsstilsändring för att det sinar i pengakranen. Det är annars väldigt vanligt när man förlorar så mycket inkomst, helt plötsligt måste vanor ändras och brytas. Som exempel kan jag nämna mina föräldralediga vänner som upplever det jobbigt att ha så mycket mindre pengar att röra sig med. De är vana vid att tjäna bra och ha en livsstil därefter. Till skillnad mot mig som njuter av att leva på existens minimum för att se investeringarna öka rejält. Ju mindre jag klarar mig på, desto mer tillfreds blir jag. 

Nu har jag tur att vi är två och att Nordnetmannen sent omsider vaknade till och började ägna betydande uppmärksamhet åt sitt ISK. Som ensamstående hade jag med nöd och näppe klarat att dra runt det nuvarande hushållet på min sjukpenning och då är jag redan extremt sparsam. Skänker en tanke till ensamstående föräldrar, att de klarar att ratta allt och det på så lite pengar. Vill skicka en massa kärlek till er! 

Stora shoppinginlägget - med BILDER

Dagarna rasslar på och jag fattar inte var tiden tar vägen. Jag har förvandlats till en pyjamastomte som tycker jag gjort ett gott dagsverke när jag plockat ur diskmaskinen. Och för er som undrar så ja, det är helt underbart. Precis vad jag behöver: en kravlös nolltillvaro där dagens enda utmaning är en stärkande skogspromenad med hunden. Hade det inte varit för honom hade jag väl fått blodpropp vid det här laget, av allt apatiskt soffliggande. 

Det är redan den 19 september och jag har varit sjukskriven i sex veckor. Det känns helt overkligt att det gått så lång tid. En sak som är konstig är att jag fortfarande inte fått kallelsen till min utredning (alla prover som ska tas m.m) men det kommer väl. Det går inte snabbt inom vården har man ju förstått. 

Det är en väldigt enkel tillvaro och jag önskar att jag skulle orka baka, göra storkok och lägga ner tid och omsorg på att städa i bortglömda hörn. Men det gör jag inte och jag har faktiskt börjat inse att det inte är någon mening att stressa upp sig över det. Det är bara att rycka på axlarna och leva i nuet. 

Men det går alltid att sätta lite guldkant på tillvaron!

Ni vet att jag vägrar ge upp det här med undersökningar. Det lönar sig trots allt i längden. Nuförtiden orkar jag inte sitta och harva mig fram genom sådana där långa 20 minuters undersökningar, särskilt inte om jag måste klicka i femtusen små, små jobbiga rutor. Jag klarar inte att koncentrera mig på sådant. Så om jag märker att det är för mycket för mig så stänger jag bara ner och raderar undersökningen från inkorgen. De korta, som inte är krävande, betar jag snabbt och vant av varje morgon när jag skickat barnen till skolan. Samtidigt som jag slötittar på Nyhetsmorgon och sörplar morgonkaffe.  

Lön för mödan blir det i alla fall, jag har fått flera paket förra veckan. Så i det här inlägget tänkte jag leka shoppingblogg och visa vad jag beställt! Jag har inte betalar en krona ur egen ficka utan allt är belöningar från undersökningar. Allt förutom det lilla diskstället har jag kunnat beställa genom elektroniska presentkort där man skriver in en rabattkod när man handlar. Diskstället valde jag i en poängshop. Jag känner mig dock lite blåst eftersom jag hade räknat ut att mina poäng skulle räcka till ytterligare en sak som jag ville ha, men det visade sig att det inte alls räcker med de poäng som själva varan kostade. De tog även 500 poäng i moms och 690 poäng i fraktkostnad (de är undersökningarnas Ryanair kan man säga...) så allt som allt blir det nästan lika mycket poäng för de dolda avgifterna som för själva prylen. Det var lite snopet att behöva rensa kundkorgen men jag tröstar mig med att det fortfarande är gratisgrejer. 

Ni som tycker det här är ett ytligt inlägg med onödiga saker får vänta ut andra och mer snålinriktade inlägg. Det kommer, det kommer. Jag har inga fler paket på väg nu. Ni andra förstår säkert att det är härligt att få en liten tröst i eländet. Lite vardagsglamour i böngrytorna. Var nämligen inne på Försäkringskassans sida och där har det inte hänt något sedan sist. Troligtvis får jag inga pengar alls den 27e utan får sälja mina nyligen hämtade ljuslyktor på Tradera. Strunt samma, nu ska jag bragga med mina nya onödiga prylar.

Hårvårdsprodukter för att det är en ren förbrukningsvara och att det blev just dessa berodde på kampanjpriset. 

Tvål för att den är så onödigt dyr och exklusiv och doftar så sanslöst gott.
Vips vups blev det lite femstjärnigt hotell i badrummet.  

Här är det lilla diskstället som jag suktat efter en längre tid. Praktiskt och smart för diskborsten, disktrasan och disksvampen. Så att de inte ligger i diskhon och blir äckliga i förtid.
Med barn i skolåldern hittar man alltid disktrasan i diskhon, under uthällda gamla matrester.

Ljuslykta 3-pack från Skultuna.
För att byta ut några gamla omoderna ljuslyktor som jag inte orkar se en höst till.

Nordnetmannen

Aldrig får man ha något i fred. 

Eller borde jag kanske säga sent ska syndaren vakna? 

Alltså ni vet min man, han som jag tyckte höll för hårt i pengarna förr i tiden när jag var slösaktig men som nu framstått som en riktig pengasprinkler. Han som vill ha Spotify familjekonto och annat onödigt. Han ni vet. Han nappade ju på det där "skaffa Nordet och få en HM aktie på köpet- erbjudandet" i somras. Så bra, tänkte jag. Då kan han sitta där och pilla lite med det och kanske inspireras att dra ner lite på den dyra köttkonsumtionen. Lägga mer pengar på aktier och mindre på ryggbiff. Vi kanske kan spara in lite till varje månad om han blir mer ekonomiskt sinnad. 

Det här har ju varit lite min värld. Min privata sfär. Jag styr hushållskassan och bevakar matbutikernas specialerbjudanden. Jag myser runt på Avanza och köper aktier, navigerar vant mellan kobbar och holmar (dvs spar- och ekonomibloggar) och har liksom koll. Vet vem Günther Mårder är, sådana saker. Jag pratar inte överdrivet mycket om det. Kanske tar upp något intressant jag läst eller nämner något om hur det går för mina aktier men inte mycket mer än så. Vi hade en del aktier och fonder redan innan jag blev hårdsparare så det beror inte på total okunskap eller ointresse från hans sida på något sätt. Det handlar nog mer om att det som sagt varit lite min grej och min värld, sparvärlden på Internet. Det är där jag håller till medan han lägger tid på sina intressen. 

Dessutom är vi ganska olika. Jag har alltid gillat bloggar och poddar. Jag gillar intervjuer och älskar ingående personporträtt. Han är ointresserad av allt sådant och har fullt upp med att försöka hinna med sitt. Vi sitter inte och tittar på Skavlan tillsammans, om man säger så. 

Och varför berättar jag det här för er? Jo, för att den här Nordnetgrejen har börjat spåra ur. Jag får lite scientologvibbar av det hela, det är helt klart lika mycket en bankrörelse som en andlig rörelse. Och min man har förvandlats till Tom Cruise. Det är Nordnet, aktier, ISK, sparpoddar från morgon till kväll. Igår låg jag i soffan och slösurfade kändisskvaller. Då ropade han "Älskling, har du hört talas om Västkustinvesteraren?" 

*Konstpaus* 

Say what? Älskling, har DU hört talas om SNÅLCOACHEN? Det är som att fråga en fotbollsintresserad om han hört talas om Messi.  

Han vill prata om sina aktier varje dag. Och inte bara om sina aktier utan om alla aktier han kanske funderar på att köpa någon gång. Han vill prata om sina poddar och bloggar som han upptäckt (han som aldrig tidigare i sitt liv lyssnat på en podd eller läst en blogg). Jag blir alldeles matt. Vilken dag som helst får jag väl hör honom ropa "Älskling, jag har startat en blogg nu. Den heter Investeringscoachen!" 

Så jag tänkte nu passa på att meddela er alla att jag pensionerar mig från sparvärlden. Ska starta en ny blogg om skönhetsprodukter istället. 

Skojade bara, det ska jag inte alls. Att min man förvandlats till Nordnetmannen är nog en superbra sak. Hoppas jag. 

Spegel, spegel på väggen där...

Kan ni tänka er den dag då det inte behövs köpas någonting till hemmet? 

När allt är struket på listan och ingenting mer behövs. Och nu menar jag inte inköpslistan i köket där alla förbrukningsvaror går åt på löpande band. Jag menar den där andra listan, den med sällanköpsvaror. Jag vill ha det minimalistiskt och rena ytor men det finns ett antal standardsaker som saknas. I vår iver att inte samla på oss plotter blir det istället att vi inte har en del av de saker som de flesta har hemma. Eller så har vi bara en av varje och om den skulle gå sönder står vi alltså utan. Vi var utan skohorn i över ett års tid, bara för att nämna något. Nu har vi ett plastigt fult från Ikea, kostar en tia, trots att jag egentligen vill ha ett i rostfritt stål som jag spanat in från Svenssons. Men sådant står på en annan lista, önskelistan.

Kanske bäst att tillägga att jag alltid varit lite sådan, det är inte alls direkt kopplat till mitt sparande utan handlar bara om min motvilja att lägga på hög. Jag h a t a r plotter. Helst vill jag bara ha det allra, allra nödvändigaste. Problemet med det är att det alltid finns något man upptäcker att man saknar. Och nu menar jag inte en slagborr som man drar fram kanske en gång vartannat år utan vardagssaker som brukar ingå i ett hushåll. Och det lilla plotter som får finnas måste vara myssaker som påkostade doftljus och liknande. Sådant som personer som jag brukar få i present (perfekt!). 

Men vissa saker är som sagt självklarheter. Tonåringens rum var ett av de rum som målades om i somras och därinne fanns vår enda helfigursspegel. Inte för att vi tycker att vi är ovanligt fula och undviker att spegla oss utan just för att det känns onödigt med flera saker av samma sak. Han har rummet närmast ytterdörren också, så det var enkelt att bara kila in där om man ville kolla helheten innan man gick hemifrån. 

Sonen ville gärna ha kvar spegeln i sitt rum men när vi lyfte ner den från väggen upptäckte vi att den färgat av sig!  Där spegeln suttit var det fullt av fula svarta märken. Tänk er paniken om man hade lyft ner den av annan anledning än för att man bokat en målare. Den fina silverskimrande tapeten bakom var helt förstörd. Spegeln hade en ram i något slags fuskskinn och den hade färgat av sig. Jag tänkte att det skulle räcka att rengöra hela spegeln och att jag sedan kunde sätta små möbeltassar på baksidan och luta den mot väggen. Istället för att hänga upp den, så slipper jag göra hål i den nymålade väggen också. 

SIDOSPÅR: vi har inte satt tillbaka en enda sak på väggarna förutom i hallen, just för att vi inte klarat att göra hål i väggarna. Vi känner att vi måste vara helt säkra så att vi inte ångrar oss och känner åh nej...varför satte vi den där? Den skulle passa mycket bättre här borta!

Tillbaka till spegeln: först försökte jag dammtorka av den med en dammtrasa och då smulade det jättemycket om fuskskinnet och när jag vände på den blev jag alldeles svart och kladdigt om händerna. Som om den läckte färg. Då gav vi upp och bar ner den i soprummet. Aldrig i livet att jag tar risken och lutar den mot en -svindyr - nymålad vägg. Jag förstår inte vad som hänt, den har bara suttit på väggen och aldrig varit i kontakt med fukt eller väta. Så jag vågar inte gissa vad det där svarta kladdet var för något. Och nu saknar vi alltså en helfigursspegel. Den som lider mest utav detta är tonåringen, haha. Jag tänkte köpa en ny på Ikea och frågade min kompis inredaren om hon kunde ställa upp och köpa en spegel. Hon åker ändå dit titt som tätt i jobbet och jag känner att jag inte alls orkar springa runt och trängas på Ikea i mitt sjukliga tillstånd. Men hon föreslog Mio för att hon ändå skulle dit. Det här var för ett par veckor sedan och hon hade planerat att åka dit förrförra veckan.

Lustigt nog blev ärendet framflyttat och lustigt nog hann det komma en Mio-katalog i brevlådan under tiden. Jag brukar bara kasta dem men nu öppnade jag den för att vi pratat om Mio. Och vad låg där om inte en värdecheck?! Handla för 600 kr och få 300 kr i rabatt. Vet ni hur nära det var att jag missade det? Det hugger till i mitt sparhjärta bara jag tänker på det. Så nu gäller det bara att komma iväg innan erbjudandet går ut, om cirka två veckor.

Nu över till något annat. Senare idag ska jag, hör och häpna, följa med på en grej. 

En av barnens kusiner fyller år och vi är bjudna på middag. Man märker att man inte är i form när man tycker det är jobbigt att åka hem till folk som bor tjugo minuter bort, sitta där ett par timmar och sedan åka raka spåret hem igen. Helst hade jag bara velat stanna hemma men jag har inte träffat någon i släkten sedan jag gick på semester i början av sommaren så jag har låtit mig övertalas. Jag kan tänka mig att några av er tänker att det är just det här som är problemet, att man måste lära sig säga nej och inte ta på sig saker. Jag vet allt det där men jag känner också att jag behöver komma utanför de här väggarna ett par timmar. Se något annat och normalisera tillvaron för mina barn, åtminstone för en kväll. Och hellre där än att folk får för sig att komma hit. Jag blir handlingsförlamad vid blotta tanken på att ha gäster. Ni vet allt städ, trix och fix. Även om man bara bjuder någon på fika så är det en radda saker att tänka på. Så jag planerar att följa med. Min man har köpt presenten (och fått den inslagen) till födelsedagsbarnet så jag behöver bara tänka på att klä på mig själv och följa med. Tänk att det skulle behövas en sjukskrivning för att nå dit, hehe. Jag har nog köpt  95% av alla presenter i den här familjen sedan 1998. Men nu blir det andra bullar och inget ont som inte har något gott med sig osv.

Hur som helst, kan nog vara nyttigt att förflytta sig lite. Största faran med sjukskrivningen är avsaknaden av rutiner. Jag kämpar verkligen med att kliva upp samtidigt som barnen på morgnarna, duscha och klä på mig och sedan hålla mig i köket eller vardagsrummet. Det är så frestande att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Vilken antingen eller-människa jag är alltså. Inga medelvägar här inte, antingen hundra projekt på en gång och inte en lugn sekund eller så vill jag bara ligga i sängen och kolla på Youtube medan jag mumsar rostade mackor med sylt.