I'm not unhappy with the money.

Vissa saker är värda att nämna mer än en gång. Ett vanligt återkommande ämne är nämligen huruvida vi blir lyckliga av våra sparpengar och andras spekulationer i hur livet kommer att se ut när man slutat jobba. För det första är det fascinerande att folk verkligen bekymrar sig över sådant och för det andra fascineras jag mer över hur så många människor orkar släpa sig till hjärndöda jobb år efter år. Fråga istället dem vad som gör dem lyckliga och vad som gör att de orkar hålla igång galoppen år efter år.

Nej, alla jobb är naturligtvis inte hjärndöda och en del jobb är både utvecklande och stimulerande men faktum är att alltför få människor ifrågasätter varför vi lämnar vad som betyder mest (familj, partner, husdjur, fritidsintressen och bostäderna som vi lagt ner galna pengar på) för att ägna mer av vår vakna tid åt något helt annat -  jobbet. That's the rat race mina vänner. 

Kan vi snälla sluta behöva välja huruvida det är bra/dåligt och gör en lycklig/olycklig att sluta jobba. Jag säger som Miljonärinnan30 "Målet är framför allt att inte BEHÖVA jobba". Jag håller med, och sedan hur mycket eller hur lite är en framtida fråga. I kommentarsfältet på samma blogg hittar jag en länk till Business Insider om hur olycklig och ensam Minecrafts grundare kände sig när han blev snuskigt rik. Det bekräftar bara vad vi redan vet, att det blåser ensamt på toppen och att det är lätt att bli blasé när man kan köpa allt man vill. Jag kan hålla med om att för mycket pengar kan göra folk lite knasiga men jag förstår inte riktigt vad det har med den här saken att göra? Tur i oturen så kommer jag aldrig att bli så rik och planerar istället för en livsstil som är på samma nivå som jag har nu, dvs. enkel och blygsam. 

Det kan vara svårt att hålla isär begreppen. Men det är stor skillnad på att:

1. Spara först -  sedan bestämma om och hur mycket man vill jobba.

2. Bli plötsligt stormrik - sitta där och undra vad som egentligen hände. 

3. Att vara ofrivilligt arbetslös och utlämnad till myndigheter och beroende av bidrag. 

Eller för att presentera det från en annan vinkel:

Jag upptäcker ju mycket hellre att jag hade fel och vill fortsätta jobba när jag har skrapat ihop ett par miljoner på banken, än att jag upptäcker motsatsen och är pank som en kyrkråtta utan möjlighet att kunna påverka min situation. Jag kan alltid välja att gå tillbaka till det liv som jag valt att lämna, nämligen att jobba heltid för att kunna hålla en hög konsumtionsnivå, väldigt begränsad fritid mot renoveringshets och överfulla garderober. Det är alldeles för stort fokus på det här med att sluta jobba istället för att koncentrera sig på valfriheten. Jag vill bara kunna välja. Vad som än händer mig så ser jag det som en större fördel att ha ett sparkapital än att inte ha det. 

Och för den som är intresserad av att läsa hela artikeln om Minecrafts Markus Persson i Business Insider, klicka här!

Avslutningsvis vill jag ändå nyansera det hela en aning genom att lägga till ytterligare en av Markus tweets som inte hamnade i Business Insider.