Abonnenter är vi allihopa del 2

Kvällarna blir mörkare och jag blir tröttare. Det har varit en del föräldramöten och annat som tagit tid på kvällarna så jag skriver det här lite halvsovandes i sängen. Får se hur mycket jag orkar men ska dra det viktiga. 

Nu är det nämligen gjort! 

Beslutet är fattat så imorgon säger vi upp abonnemanget på Comhem och ändrar till att enbart betala för bredband. Från en månadskostnad på 577 kr - till 349 kr. 

Detta innebär en besparing på 228 kr i månaden. Några hundralappars skillnad kanske inte låter mycket men på ett år är det 2736 kr. Det är faktiskt ganska mycket pengar, särskilt om man räknar med alla andra besparingar. Lägger man ihop allt, från att jag slutat snusa till att vi inte längre köper påsar när vi handlar mat så blir det en hel del pengar.

Det enda vi kommer att sakna är hemnumret på den fasta telefonen. Alltså vi vuxna, barnen bryr sig inte. De använder den aldrig och tycker att det är mossigt och förlegat. Jag kommer att sakna själva telefonnumret som vi haft ungefär sedan det vandrade mammutar på gatorna i Sverige. Jag har inte svårt att rensa och slänga saker hemma men tydligen blir jag väldigt nostalgisk när det kommer till annat än materiella saker. Det är ett telefonnummer, herregud! Jag förstår att barnen himlade med ögonen och tyckte att jag var pinsamt löjlig när jag sade att det där numret betyder mycket för mig. Jag måste skärpa mig. Bilder på barnen var små betyder mycket - absolut. Ett gammalt telefonnummer - Eeeh? "Det är ändå bara mormor och en massa jobbiga försäljare som ringer på den" som ena sonen sammanfattade det. Och det är ju sant, alla ringer oss på våra mobiltelefoner. En tråkig sidoeffekt av detta är att vi pratar mindre med personer i vår omgivning eftersom man numera alltid ringer direkt till den man vill tala med. Förr, när man ringde på fasta telefoner, bytte man först alltid några ord med den som svarade innan telefonen lämnades över till den man sökte. Och förr betalade vi för ett telefonabonnemang, nu har vi tre. Å andra sidan är det billigare att ringa nu. När jag flyttade hemifrån hade jag alltid telefonräkningar på närmare 1500 kr. i månaden. FÖR NÄSTAN 100 ÅR SEDAN?! Och från allra första början, när man ringde lokalsamtal eller dyrare rikssamtal! Mina mobilräkningar nu överskrider i stort sett aldrig 300 kr. Det är en saftig skillnad. 

Nåväl, jag angriper ekonomin från alla håll nu och försöker hitta nya besparingsmöjligheter. Mitt köpfria år var för nybörjare och nu vill jag spela mer avancerade takter. Lite som att börja med ettans mattebok och sedan jobba sig upp till universitetsmatte. Grötmåndag har blivit ett stående inslag varje vecka (med undantag när barnen har kompisar som ska äta här). Tonårssonen älskar gröt så han ser alltid fram emot detta enormt mycket. Han har lagt fram ett önskemål om mannagrynspudding nästa måndag. Jag kan tycka att det är mer dessert än mat men å andra sidan är det väl ungefär som att äta pannkaka eller våfflor till middag. Min man kommer dessutom hem sent på måndagar så det är ett tillfälle för mig att ensam ägna mig helhjärtat åt barnen och slippa ägna den tiden åt matlagning. Och om någon oroar sig över barnens näringsintag, snälla gör inte det! Alla andra dagar äter barnen två lagade mål om dagen men just måndagarna har istället blivit någon slags myskväll. Att äta en tallrik gröt med frukt eller bär är knappast ett sämre alternativ än en meny på närmaste hamburgerhak. Att jag säger detta beror på att jag ser hur folk överreagerar på var och varannan liten grej som skrivs på nätet nuförtiden. Det har aldrig hänt på min lilla blogg men så har jag helt klart läsare som är klokare än genomsnittet också.

Och med det säger jag godnatt och tack för idag.