onsdag 18 februari 2015

Min nya utmaning!

Medaljens baksida, allting har sitt pris och så vidare...
Det gick lite för lätt att sluta snusa, gjorde det inte? 

Avigsidan var att min mage svullnade upp så att jag ser gravid ut. Ungefär som om snuset fungerat som en korsett, eller jättestor extra magmuskel, som hållit allt på plats och gett en platt mage. När nikotintillförseln upphörde sade det bara *poff* och magen vällde ut över byxlinningen. Jag bara väntar på att någon ska komma fram och gratulera och fråga när bebisen beräknas födas.

Inte på grund av någon vikthets utan mer på grund av mitt ekonomiska sinne har jag koll på mitt matintag och vet att jag inte började äta mer för att dämpa snussuget. Eller okej, jag har ätit obetydligt mer än vanligt. Kanske en rostad macka någon kväll då och då. En extra chokladbit hit och dit. Det är absolut inga mängder. Jag äter inte större portioner eller några extra mellanmål. Det är alltså inte ett kaloriintag som står i rimlig proportion till den kraftiga viktuppgången. Något händer helt klart med kroppen och förbränningen när man slutar med nikotin. Jag läste broschyren "Tobak & vikt" och där står det att viktökingen oftast beror på att man samlar vätska i kroppen och att man ska vänta någon månad innan man väger sig igen men samtidigt står det att den genomsnittliga viktökningen hamnar på 2-3 kilo ett år efter tobaksstoppet.

Riktigt hur illa det var förstod jag inte förrän jag plockade fram ett par svarta kostymbyxor ur garderoben. De har alltid varit alldeles för stora i midjan så jag brukar sällan använda dem. Nu var de nästan för trånga och det var knappt jag kunde stänga gylfen! Då fick jag panik eftersom jag intalat mig själv att jag ökat cirka två kilo och att kroppen kommer att reglera det efter ett par veckor. I söndags vägde jag mig och fick det svart på vitt. Viktökning: fem kilo. FEM kilo?! På mindre än två månader?! Herregud, jag vill ha hälsomidja och inte bullig muffinsmage.

Man kan välja att se det ur ett fåfängt perspektiv och man kan välja att se det ur ett sparperspektiv. Jag väljer att se det ur båda. Min kroppsform gör att jag behöver synbar midja, annars ser jag ut som en mätt säl. När jag tjockar till mig sätter sig allt kring midja och höfter vilket gör att jag inte får på mig mina byxor. Det handlar alltså inte om att välja en lite pösigare tröja för att dölja lite plufs och så är allting bra. Min jobbgarberob är redan snålt tilltagen med ganska få alternativ och det här gör inte saken bättre. Jag har nu bara ett par uppsättingar att varva med vilket kommer att leda till att kläderna kommer att nötas ut och tvättas sönder inom kort. 

Nu till saken: 
i måndags satte jag igång operation viktnedgång. Eller, jag ska ju inte direkt operera bort fettet på någon klinik men det är alltså min nya utmaning. 
Och hur ska detta nu gå till? Jo, jag äter precis som vanligt - men mindre! Fiffigt va? Jag är ingen vän av dieter och det spelar ingen roll hur frälsta människor lever och förespråkar alla sina populära dieter. Folk kan säga vad de vill men jag köper det inte. Jag skulle aldrig orka eller vilja hålla på med t ex. 5:2 dieten eller Lchf.
De jag känner som gått ner i vikt och lyckats hålla den nya vikten har gjort en livsstilsförändring genom att börja röra sig mer och äta mindre. De gör livet lätt för sig utan en massa strikta regler och förbjudna livsmedel. Samtidigt är jag omgiven av människor som försöker banta genom att utesluta kolhydrater, gluten, mejeriprodukter och jag vet inte allt. Verkar skitjobbigt och inte har jag sett något vidare resultat heller. Men var och en blir salig på sin tro. Och min metod påverkar inte ekonomin negativt eftersom jag inte behöver handla några dyra specialingredienser. 

Nåväl, jag är lyckligt lottad som inte lider av övervikt men jag tänker använda mig av min egen metod för att få bort mina överflödskilon. Jag byter ut onyttiga livsmedel mot nyttiga (i den mån jag pallar) och drar ner på kolhydraterna tills valken på magen är borta. Jag är inne på dag tre och känner att jag har koll på läget. När det blir lite tråkigt eller när jag blir sugen på en massa onyttigheter så bildgooglar jag före- och efterbilder på människor som gått ner i vikt (jätteroligt!) och tänker tillbaka på hur jobbigt det var att sluta snusa under de första snusfria dagarna. Lite godissug är faktiskt ingenting jämfört med snusstoppet.

Jag äter bröd men nöjer mig med en macka istället för att ta två. Igår åt jag en potatis istället för tre till middag. Jag har bytt ut kvällsmackan mot en frukt. Vi får se om det här funkar och hur lång tid det tar att bli av med muffinsmagen. Tyvärr har jag inget tålamod och vill ha resultat direkt men än en gång är en utmaning vad det låter som, dvs något ansträngande.



30 kommentarer:

  1. Välj att gå överallt då det är möjligt å istället för att slötitta på TV eller planlöst surfande på dsatorn på kvällarna på med en ljudbok eller schysst musik i lurarna och gåååååå... Appen Runkeeper (givetvis gratis) håller reda på hur långt och snabbt du går samt hur många kalorier du gjort av med.
    Jag började gå förra sommaren pga att min rygg började krångla och jag tycker verkligen att det är toppen, ingen förberedelse behövs, lagom med kläder och vettiga skor räcker, man väljer själv när man går och om man vill gå själv eller med någon annan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg någon dokumentär om vikminskning och företagen som har det som affärside....de tjänar multum för att det bara fungerar temporärt men ändå vill människor gärna tro att det ska fungera "den här gången". Det är som sparande fast tvärt om - göra av med MER än du får in ☺
      Med tanke på dina andra bravader så kommer det att gå jättebra detta också. Följer dig även om jag inte kommenterar så mycket.
      Du skriver så bra!

      Radera
    2. Hej Amalia och tack för att du uppskattar bloggen. Jag blir så oerhört himla glad! Visst är det så, bantningsindustrin är en mäktig miljardindustri som lurar människor. Det krockar ju lite med livsmedelstillverkarnas försök att göda oss med så mycket onyttigheter som möjligt. Och sedan ska vi alltså köpa någon mirakelprodukt för att bli av med extrakilona...

      Radera
    3. Anna, du har helt rätt! Promenader är underskattade. Helt gratis och så enkelt. Men har du glömt att jag har hund...? Det känns som om jag är ute på promenad mer än vad jag får ligga i soffan och slappa. Morgon, middag och kväll. Oavsett väder. OCH JAG TJOCKNADE ÄNDÅ. Det är i.n.t.e rättvist.

      Radera
  2. Hej,
    Jag har läst din blogg från inlägg ett och jag älskar den! Jag har en väldigt liknande historia som du. Har varit en obotlig slösa, men aldrig varit i skuldträsk och det har liksom alltid ordnat sig, har alltid haft jobb. För två år sedan tog jag tag i det och nu älskar jag att spara. Jag känner verkligen att jag inte försakar NÅGONTING! I fjol låg jag på en spargrad på runt 30% och i år satsar jag på ca 42%. En del av den 42an går såklart in på en "plockbuffert" där jag får nalla till semester/trasig tvättmaskin etc. Min stora utmaning är att sluta snusa. Jag är en fullblodsnikotinist. Ser fram emot din nya utmaning, här hemma har vi gjort en helomvändning med kosten, ännu på försök, men det innebär att skala bort gluten, socker och mejeri. Så där ramlade MÅNGA billiga maträtter bort..attans. Men hoppas på bättre hälsa och det är ju egentligen det enda som är något värt. Men jag njuter också av att att räkna möjliga sparkronor och flytta runt på kontona :-)
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow! Bra jobbat, fantastisk sparandegrad! Du signerade med "Morsan" och jag kan inte låta bli att undra hur många barn och i vilken ålder de är. Barn kostar ju pengar...

      Jag känner inte heller att jag försakar något. Och även om jag känt mig frestad vid något enstaka tillfälle så kan jag ärligt säga att jag aldrig mått bättre. Jag vill INTE tillbaka till den Slösa jag var. Jag lade ner så mycket tid och pengar på att shoppa och köpa saker som jag inte ens behövde och rensade sedan bort saker jag knappt använt. Och inte var jag gladare eller lyckligare då, tvärtom!

      Jag var också en fullblodsnikotinist och det är viktigt att tillägga att jag egentligen inte ens ville sluta snusa! Japp, du läste rätt! Jag ville inte sluta snusa, jag ville bara bli av med KONSTNADEN. Att jag lade pengar på snus låg och skavde hela förra sparåret.

      Förresten, om jag skalar bort gluten, socker och mejeri finns det knappt kvar något som jag kan tänka mig att äta ;) Jag skulle ALDRIG klara det. Så jag får kämpa på med min egen metod: mindre-av-allt-men-ingenting-är-förbjudet.

      Lycka till och håll mig uppdaterad om hur det går.

      Radera
  3. Jag sa ju att det skulle gå som en dans att sluta snusa. Jag slutade ju också ganska nyligen och det gick utan problem. Grattis till oss :) Och lycka till med kilona!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trist bara att det gick som en dans att bli fet också. Jag såg nämligen inte den komma. Men fläskreduceringen blir en barnlek jämfört med snuset så japp, grattis till oss :)

      Radera
  4. Det är ju nästan lite bra, för nu kommer du inte tänka på snus alls utan bara slimma figuren en aning. lycka till med nya utmaningen! Det går säkert bra till badsäsongen sätter fart....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, slimma figuren en aning.
      Om inte annat kan jag säkert skynda på det hela genom att gå och prova en och annan bikini i klädbutikernas provhytter. Det kan nog till och med få ut mig på en löprunda.

      Radera
  5. Min upplevelse som numer "nykter nikotinist" är att jo, under en period så ökar man i vikt efter att man slutat. Ämnesomsättningen blir lägre utan nikotinet och som du skriver binder man vatten. Det går över men det är klokt att göra som du gör och hålla igen, det hjälper till på traven att stabilisera det.
    Själv har jag inte ätit godis sen nyårsafton då godis och snacksfritt liv var ett nyårslöfte för 2015. Resultat? Inte ett endaste dugg! Jag väger precis detsamma som jag alltid gjort och det är ju iofs inte tanken att gå ner i vikt utan att vara hälsosammare men ändå! Ska man ändå avstå från det goda kan man ju tycka att man borde få en belöning. :p

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är djupt orättvist! Självklart borde man få en belöning när man är duktig och kämpar på :) Är man nöjd med sin vikt så finns det ju ingen anledning att vilja gå ner men å andra sidan förstår jag då inte heller varför man skulle utesluta godis och snacks? Själv bryr jag mig inte så mycket om godis och snacks. Jag har två svaga punkter: 1. Rostade mackor, helst med sylt/marmelad men ost funkar. 2. Choklad. Att ta bort detta ur min kost vore som att säga att jag aldrig mer ska få se solen.

      Radera
  6. Stegräknare är ett kul hjälpmedel. Man kan sätta upp mål och bokföra stegen varje dag, kanske också tävla med sin partner. Jag hade uppsvälld mage och den försvann nästan helt efter tre månaders entimmespromenader varje dag.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, något här är hel klart inte rättvist. Jag har gått längre promenader än så under de senaste TIO månaderna - och trots detta gått UPP i vikt. Det känns inte okej...

      Radera
  7. Jag blev plötsligt och oväntat, utan symtom, diagnosticerad som glutenintolerant. Total omläggning av kosten - fast ändå inte. Under flera år hade jag redan undvikit viss mat för att jag kände att jag inte var sugen på det. Kaffebröd - nej, chips-ja. Summan av lasterna är konstant, ju :). Men vid den medvetna kostomläggningen försvann den där märkliga valken kring magen som varken mindre mat eller mer motion tycktes kunna råda bot på. Fast för säkerhets skull har jag kvar två olika garderober jobbkläder - med valk och utan valk...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte lite märkligt att plötsligt, utan symtom, bli diagnosticerad som glutenintolerant? Hur kan det komma sig? Jag menar, om det inte ginns några besvär...?

      Skillnaden är att jag känner flera stycken med självdiagnostiserad glutenöverkänslighet och det intressanta är att de allihopa gärna vill gå ner ett par kilon. Denna överkänslighet verkar aldrig drabba någon som är nöjd med sin vikt eller rentav vill öka i vikt. Dessutom kan flera av dem göra undantag när de känner för det (då det serveras något extra gott som de inte kan motstå). Då tål de plötsligt lite gluten...

      Radera
    2. Jo, det var jättekonstigt! Ingen kunde ha blivit mera överraskad än jag! Jag gick till doktorn för min återkommande järnbrist, som hittills i mitt liv alltid förklarats med kraftiga menstruationer (och jag är snart 50 år). Doktorn i fråga tyckte att en gastroskopi var på sin plats och sedan kom diagnosen i ett kuvert på posten. Jag tog det på stort allvar och lade om kosten. Mycket har blivit annorlunda efter det, rent fysiskt. Jag har blivit smalare fast jag inte gått ner i vikt, jag har mindre ont i ryggen och jag tycks ha fått större motståndskraft mot magsjukor. Så sanningen är kanske att det funnits symtom hela tiden men de blev aldrig så påträngande att de påverkade mitt liv så jag begrep aldrig att de fanns?

      Radera
    3. Märkligt men härligt om alla hälsovärden blivit bättre.
      Många har försökt att tipsa oss om att sonens astma skulle bli bättre om vi uteslöt ditten och datten i hans kost. Vi har inte velat laborera med det eftersom han inte är färdigvuxen men kanske är det så att vad vi äter påverkar hälsan mycket mer än vad vi tror...

      Radera
    4. Tror verkligen det vi äter påverkar oss oerhört mycket. Därför så intressant att experimentara med att t.ex. sluta äta gluten i några månader och se vad som händer. Funkar det så fortsätter man och funkar det inte så experimenterar man med något annat. På så vis kan alla hitta sin väg. =)

      Radera
  8. Starkt att sluta snusa! Bra jobbat.
    Brukar testa lite dieter och livsstilsförändringar (de hänger ihop enligt mig) för att experimentera och se om det gör skillnad. Nu har jag, eller har aldrig haft, några problem med vikten eller diagnosterade sjukdomar så är lätt för mig att säga men periodisk fasta (16:8) och ta bort gluten ur kosten har gjort stor skillnad ändå till det bättre.
    Men var kritisk, läs på och tänk logiskt. Är det t.ex. logiskt att äta radikalt annorlunda idag mot vad vi ätit senaste 2 miljoner åren? I princip vad Paleo/stenålderskost går ut på. Osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar inte testa dieter och har väl egentligen inte heller problem med vikten (om man ser till BMI osv) men jag känner ändå en stark motvilja gentemot att låsa mig till olika matmåsten. Stenålderskost är tyvärr ingenting för mig. Jag älskar (och då menar jag älskar!) kolhydrater i alla dess former och kan inte tänka mig att vara utan dem.

      Radera
  9. Heja dig! Jag sitter i samma sits. 5 kg+. Slutade med allt synligt socker i måndags och mindre portioner. Gubben började redan i januari och har gått ner 10,5 kg! Tack för en rolig och inspirerande blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra jobbat! Tror faktiskt inte att det behöver vara svårare än så (mindre portioner och mindre sockermat). Fem kilo klarar vi plättlätt :) Och tack för dina snälla ord om bloggen.

      Radera
  10. En fyraåring. Var tvungen att köpa en ansiktscreme på Hemköp igår som jag inte ens ville ha. Nivea för 100 spänn. Att det känns som tappad hundring beror på att jag tycker att det är skräp som inte är bra för varken miljö eller hud, men efter simskola med ongen och på väg till fjällen var jag i cremedesperation och visste att det som finns att köpa på slutdestinationens spa skulle bli långt dyrare och då inte ens förenligt med min ekohudsfilosofi. Så det var ändå en snålåtgärd. Använder annars bara mandelolja plus en weledacreme som inte fanns. Det är konstigt att så många span/wellbeeingställen fortfarande är så efter i naturlig hudvård. Så givet infon ovan blir detta ingen snålhelg eftersom vi är på spa. Men givetvis med kylväska där vi har en flaska medhavt vin, ett par folköl och smågott vi vill ha istället för att köpa på plats ;-) Plus den där nedrans Nivean som kommer få tjäna som handcreme på sin höjd efter helgen.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att det är SÅ typiskt oss sparisar att gå på spa men med medhavd matsäck. Kan verkligen känna igen mig eftersom jag är precis likadan. Dessutom finns det ställen där jag vägrar att köpa mat och dryck av principskäl, t ex på tåget eller på flygplatsen.

      Önskar er en härlig spa-helg!

      Radera
  11. Jo, och angående kosten. Vi äter redan väldigt mycket grönsaker med fisk och älg. Jag ÄLSKAR creme fraich, grädde och SMÖR. O, smöör. Så vi får se hur långt vi drar det. Men socker och mjölprodukter, det har jag känt förut att jag mår bättre av utan. Så om experimentet slutar med att vi bara inte äter socker och pasta i tid och otid så är jag jättenöjd. Det handlar en del om att få etablera smak för grönsaker hos dottern. Jag känner att vi bara har några år på oss att få in henne på en kosthållning som sen följer henne genom hela livet. Hon får lördagsgodis men aldrig läsk tex. Att morsan snusar känns ju pyton i förebildsavseende så det här året MÅSTE det ske. Jag snusar för ca 13.000 per år och det svider rejält i snåltarmen..
    Morsan

    SvaraRadera
  12. Här sitter jag med min muffinsmage och vill bara skicka en peppande kommentar! Vid nyår satsade jag på att få bort cykelringen runt midjan men det har gått sådär. Nu är jag inne på årets andra förkylning och har tyvärr kurerat med godis och andra olämpligheter. Oavsett så kommer min mage vara borta till sommaren, så det så! Heja oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp! Gudarna ska veta att det kan behövas ett och annat uppmuntrande ord. Jag utsätter min kropp för den ena plågan efter den andra (stackars!!).

      När man är sjuk ska man lyssna på kroppen och ge den vad den vill ha. Även om det råkar vara godis.

      Och du har gott om tid på dig, det är bara februari än så länge :) Så...ja, HEJA OSS!!

      Radera
  13. Ursäkta om det här blir en lite opassande fråga i sammanhanget, men skulle det vara möjligt att få receptet på dina kesofrallor? =) Det var upplagt på Familjen Fris blogg (som nu är pausad) och jag tänkte tyvärr inte på att spara receptet. Det var definitivt bland de godaste frallor jag ätit och absolut de godaste jag har lyckats baka själv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, det är absolut inte opassande! Kesofrallor passar i alla sammanhang :). De är suveränt goda - och lättbakade! Här kommer receptet som lätt går att halvera om man inte vill fylla frysen med frallor:

      3 pkt jäst
      1 liter mjölk
      200 g smör
      500 g keso
      3 liter vetemjöl special
      1 ägg
      3 tsk salt
      3 tsk socker

      Baka ihop som en vanlig jäsdeg.
      Degen är lös och kladdig men det är det som gör bullarna så goda.
      Jäs och baka ut.
      Jäs igen och pensla med ögg (och strö ev. på vallmofrön).
      Grädda i 200 grader.

      Supergott!

      Radera