Galna snåltips

Ni vet hur underhållande det är att höra om folk som snålar genom märkliga påhitt som att tvätta och återanvända brödpåsar eller plocka med sig de där små portionsförpackningarna socker från caféer. Det inspirerade mig att leta efter riktigt stolliga snåltips. Jag hoppas innerligt att dessa människor trollar men det är underhållning på högsta nivå för oss sparnördar.

Här har jag samlat några favoriter:

Ät gröten med vatten istället för med mjölk.

Drick vatten blandat med vetemjöl då det är väldigt mättande.

Torka dig med gamla telefonkataloger när du varit på toaletten alternativt duscha baken efter toabesöket så slipper du ha toapapper hemma.

Tvätta håret med den billigaste tvålen du kan hitta.

Diska med samma billiga tvål.

Plocka med dig ketchup, salt och peppar från hamburgerställen. Blanda med vatten och koka soppa, helt gratis.

Plocka upp förbrukade batterier ur återvinningsbehållare, de kan funka lite till.

Ring upp folk och tryck bort samtalet efter en signal så att de ringer tillbaka istället.

Festa till det genom att gå på nattvard i kyrkan för att få smaka vin. 

Plocka fimpar från marken istället för att köpa egna cigaretter.


Edit: 

Jag vill poängtera att jag är medveten om skillnaden mellan utsatta människor som lever i fattigdom/saknar mat för dagen och de som frivilligt utsätter sig för att leva extremt snålt (ingen av dem som skrev snåltipsen ovan har uppgett att de själva utövat dem). Det känns viktigt att förtydliga detta för att undvika missförstånd.

Sparsam och social, en omöjlig ekvation?

Då och då läser jag om extremsnålare som klarar sig på nästintill obefintliga belopp. 

Hur klarar de sitt sociala liv? HUR?

Personligen tycker jag att de två största utmaningarna i en spardiet är att:

* barnen inte ska bli (alltför) lidande.

* jag vägrar vara snål mot min omgivning. 

Jag är av naturen en generös person som tycker om att ge, visa uppskattning och göra andra glada. Att snylta eller utnyttja andra för egen vinnings skull är helt enkelt inte ett alternativ, hur sparsam jag än försöker vara. Det skulle aldrig falla mig in att komma tomhänt när jag är bortbjuden. Vi gillar att bjuda hem vänner och släktingar på middag och barnens kompisar är alltid välkomna att äta tillsammans med oss och/eller sova över här. Att utesluta krogbesök och avstå dyra drinkar är förmodligen lättare för oss barnfamiljer än för singlar men givetvis vill ingen sluta umgås med sina vänner oavsett civilstånd.

När jag var ung var det väldigt vanligt att man fick sitta och vänta på kompisens rum medan denne åt middag. Där satt jag med kurrande mage till ljudet av deras klirrande bestick och doften av mat som retsamt kittlade aptiten. Inte ville jag gå hem heller eftersom det betydde att den roliga lektiden skulle vara över. 

Detta förekommer inte hemma hos oss, här finns alltid en ledig plats vid bordet!

Jag klurar på hur jag ska lägga in den extra kostnaden för bjudmiddagar och andra umgängesrelaterade kostnader i mina uträkningar. Hittills har jag inte riktigt kommit på någon lösning men jag funderar på att avsätta en peng i månaden, samla i en "pott" och ge mig den på att inte överskrida det öronmärkta beloppet.

Det är inte så att jag tänkt bjuda hem vänner och glatt säga "Vi brukar bjuda er på goda trerätters men ikväll ska ni få hemkokt risgrynsgröt, kul va?" 

Alla tips och råd mottages tacksamt. 

Det här med andras snålhet är bland det roligaste jag vet och jag har en del historier från verkligheten som jag gärna bjuder på med återkommande mellanrum. Eftersom det här inlägget till viss del handlar om middagsbjudningar tänkte jag bjuda på en liten rackare redan idag.

Det är historien om när min mamma åkte på semester till Lübeck i Tyskland och köpte en fin chokladask, modell större, som inte fanns att köpa här i Sverige. Mina föräldrar tog med sig den till några (snåla) vänner när de blev bjudna på middag och mottagarna visade stor glädje över gåvan. Döm mina föräldrars förvåning när de några veckor senare bjöd tillbaka och gästerna överlämnade...samma chokladask! Den här historien har vi skrattat åt många gånger genom åren. Glömde de vem som var gåvogivare eller återlämnade de skamlöst chokladen ändå? 

Om en liten stund ska jag och sonen träffa min tjejkompis och hennes son. Det är inte så att resten av familjen inte blev medbjudna men de har andra planer för dagen. Våra vänner ville först att vi skulle gå till Urban Deli - jag kände hur min plånbok fick en hjärnblödning vid blotta tanken - men aktiviteten omstrukturerades till en långpromenad längst vattnet (för att barnen inte ska fastna vid sina skärmar hela dagen) och en hemmafika. 

Tur! 

På återseende och trevlig lördag! 

Vilken spartyp är du?

Medelsvenssons olika spartyper kan delas in i tre huvudgrupper.

1. Icke-spararna

De har många klyftiga argument för att inte spara:

- Vad är vitsen med att vara skuldfri när man dör?

- Jag behöver pengarna nu.

- Vem blir gladare av att sitta med 5 miljoner på banken? 

- Det ordnar sig alltid.

Synonymt för dem alla är att de: 

* Lever för dagen. 

* Älskar att "unna sig" och regelbundet lockas till impulsköp.

* Har som helgnöje att åka och shoppa utan att egentligen behöva något.

* Storkonsumenter av hämtmat och uteluncher. 

* Tycker att det är praktiskt att det går att handla mat på t.ex Statoil och 7-eleven. 

* Kastar pantburken i närmaste papperskorg när den är urdrucken.

Många svenskar lever från lön till lön. För något år sedan läste jag att mer än 40 procent av befolkningen lever utan en sparad krona på banken och jag antar att det inte förändrats nämnvärt. 

2. Småspararna

Här tänker jag närmast på trygghetsnarkomanerna som: 

* Veckoplanerar maten, storhandlar, håller koll på rabatter och erbjudanden men lägger ut stora summor när de nöjeshandlar och impulsköper.

* Tagit till sig rekommendationen att man bör ha som målsättning att spara ihop en buffert motsvarande tre månadslöner.  

* Sparandet består av ett målsparande (t.ex resor till Thailand eller att renovera bostaden).

* Låg riskprofil på sparandet.

* Pensionssparar avdragsgillt, dvs. maximalt 12000 kronor om året. 

* Drömmer om storvinst med Triss.

* Betalar för 4-6 kassar i matbutiken varje gång de storhandlar. 

* Samlar pantburkar i förrådet och pantar regelbundet.

* Prenumererar på flera tidskrifter, helst livsstilsmagasin.

* Abonnerar på kanalpaket/Netflix.

* Varvar mellan matlåda och uteluncher. 

Deras inkomster och utgifter ökar oftast i samma takt. Ett skutt upp på lönestegen innebär genast utökade möjligheter att konsumera mera. 

3. Målmedvetna Bli rik-typer.

De som anser att de har knäckt koden och vägrar att springa i ekorrhjulet resten av livet.

Bli rik-typerna skiljer sig markant mot de övriga två grupperna genom att de:

* Fattar långsiktiga sparbeslut. 

* Helt slutat konsumera onödiga saker. 

* Har stenkoll på varenda krona. 

* Inte köper läsk eller flaskvatten.

* Tar med sig egen kasse till matbutiken. 

* Läser tidningar på nätet eller biblioteket.

* Ständigt söker efter nya snåltips och sätt att ytterligare kapa kostnaderna.

Givetvis hårddrar jag väldigt mycket här och jag menar inte att någon spartyp gör rätt eller fel. Alla har rätt att leva som de vill och jag har ingen som helst anledning att lägga mig i eller komma med pekpinnar. Tycker bara att det är roligt att jämföra olika personlighetstyper. 

Själv har jag lämnat grupp två och gått med i grupp tre, vilket jag tror är ett mycket vanligare kliv än att hoppa från ettan till trean utan mellanlandning. 

Vanans makt är stor

Jag pratade ekonomi med kollegan idag. 

Hon är en av ett fåtal personer i min omgivning som a) känner till min spardiet och b) älskar att diskutera pengar lika mycket som jag.

Hon känner sig väldigt inspirerad att styra upp sin egen ekonomi eftersom hon dragit ner sitt sparande till noll och sällan har mer än några hundralappar kvar innan lön. Hon tänker rätt med sedan faller det på genomförandet, pengarna drar iväg på uteluncher och småutgifter hit och dit. De klassiska "unna sig-fällorna". 

Givetvis blev hon ivrigt påhejad av mig och jag försökte peppa henne att kicka igång ett långsiktigt sparande. 

Dels för att jag gillar att motivera andra att nå sina mål, men framför allt för att det är roligare att ha någon att dela upplevelser med. Det intressanta i sammanhanget är att hon inte tror sig klara att leva efter lika snäva ekonomiska ramar som jag och att hon förundras över att jag tycker det är otroligt lätt att låta bli att slösa bort pengar. 

Anmärkningsvärt, eftersom hon är före detta rökare! En rökavvänjning hon klarade utan några större svårigheter. Hon bestämde vilket datum hon skulle sluta och motiverade sig själv för att tänka positivt och hålla fast vid beslutet. 

Hon klarade alltså av att sluta med något starkt vanebildande men är övertygad om att det är en större utmaning att sluta med onödiga impulsköp. Trots att rökning är ett beroendeframkallande njutningsmedel med allt vad det innebär. En kropp som skriker efter nikotin, abstinensbesvär och alla dagliga rutiner som finns i samband med rökning. Då tycker åtminstone jag att det verkar lättare att sluta springa till Pressbyrån och köpa läsk eller godisbitar.

Jag kan förstå att det inte är lätt att klippa alla belöningssystem samtidigt men jag blir ändå häpen över hur starkt rotade våra konsumtionsvanor är. 

Hon sade "Vänta bara tills uteserverings- och rosésäsongen sätter igång!" och jag svarade att vi har fem månader på oss att fundera över det.

Och kom ihåg, alla abstinenssymtom går över med tiden.

Efter mycket vånda och stort besvär.

Jag avskyr att presentera mig själv. 

Nu menar jag inte att jag har något emot att sträcka fram handen och berätta vad jag heter i olika sociala sammanhang. Det funkar fint, en god uppfostran och lång arbetslivserfarenhet har gjort mig till ett leende proffs. Det är när man ska berätta om sig själv som det tar tvärstopp. 

Hur sammanfattar man vem man är, på några korta rader? Därför är det här det svåraste av svåra blogginlägg och jag är innerligt tacksam över att jag inte har några läsare än. 

Jag krafsar ner det som kan vara av intresse så här i uppstartsfasen och sedan får vi ta resten allt eftersom vi lär känna varandra. 

Jag bor med min man och våra två barn i Stockholm. Barnen börjar närma sig tonåren och ja, de äter oss ur huset och sliter ut kläder på nolltid. Det är bara att konstatera att de gör allt för att motarbeta mina ekonomiska mål men jag backar aldrig för en utmaning.

Vi bor i samma bostadsrätt sedan många tillbaka. Vi har alltså inte gjort någon bostadskarriär där vi har bytt upp oss successivt med vinster från tidigare försäljningar. Istället är vi välsignade med en låg belåningsgrad, uppskattningsvis en bra bit under 50 procent av marknadsvärdet och har valt att bo kvar för att hålla boendekostnaden nere. 

Jag är heltidsanställd med prestationsbaserad lön och min man driver eget företag och lyfter lön efter hur det rullar på. Detta gör att våra inkomster åker berg- och dalbana och det är svårt att göra en månadsbudget. Inte för att jag behöver någon budget nu när jag köper ingenting onödigt alls. 

Jag har nu hållit en strikt spardiet sedan 1 januari. På nyårsafton är det många som avlägger nyårslöften och de flesta bryter dem efter bara några dagar. Jag bestämde mig för att ta makten över min ekonomi och hittills har det gått över all förväntan. Egentligen började jag redan 2013 men mer om det i ett annat inlägg. 

Nu ska jag ta ett varmt bad och låta tankarna flyta iväg medan jag lyssnar på musik. 

Nu kör vi!

Det här är det första inlägget på min nya blogg.

Bloggen kommer att handla om min passion för att spara pengar och snåla så mycket det går utan att reta gallfeber på omgivningen. 

Ja, det här är ännu en snålblogg. 

Nej, det här är inte en investeringsblogg. 

Du kommer inte att hitta inlägg om indexfonder och investeringar här.

Jag kommer inte att utförligt diskutera kring placeringar och bloggen kommer inte att fyllas med tabeller, diagram och uträkningar. Istället vill jag dela med mig av mina tankar kring att dra runt ett hushåll på små medel och ändå uppnå helt okej livskvalitet.

Min främsta avsikt med den här bloggen är att inspirera de som tröttnat på att leva från lön till lön. Jag hoppas att det ska ge er läsare många tips och idéer om hur man håller stenhårt i sina surt förvärvade slantar. 

Välkommen åter!