fredag 17 mars 2017

Vuxna som skriker

Så arg att jag kokar! Det är tur att man har en blogg att skriva av sig på. Jag måste berätta vad som hände idag på morgonen. Det var ganska tidigt, runt åtta och sonen var precis på språng mot skolan. Soppåsen var full så jag bad honom ta den när han ändå skulle iväg. Han skulle bara borsta tänderna först så jag knöt ihop soppåsen ordentligt och ställde den mot väggen utanför ytterdörren så att han inte skulle glömma den. Jag hann inte mer än stänga dörren när det ringde på dörrklockan. Eftersom jag är nära vän med grannen trodde jag att det är hon som vill säga hälsa. Att hon hörde mig stänga dörren när hon är på väg till jobbet. Men så var det inte, utanför står istället föreningens ordförande. Jag hinner bli glad över att jag dragit på mig mjukiskläder och inte står där och behöver bli generad i bara undisar. I famnen håller gubben en pärm så jag tar för givet att han vill fråga något. Men nej, fel igen.

Han är rasande över att jag ställt ut soppåsen. Rasande. 

Vänligt försöker jag förklara att jag precis ställt ut den och att sonen ska ta den nu på en gång men det spelar ingen roll. Han avbryter mig och säger att det inte spelar någon roll, det ska inte stå några sopor utanför dörren. Jag blir så ställd över hans tonfall att jag tappar talförmågan. När jag inte svarar blir han ännu argare och i nästa ögonblick böjer han sig fram så att han kommer obehagligt nära mitt ansikte och höjer rösten: 
Håller du med mig? HÅLLER DU MED MIG? gapar han okontrollerat. Han är så nära att jag tydligt känner hans andedräkt i ansiktet. Väldigt ofräscht.

Vi tar det igen: en vuxen man gormar mig rakt i ansiktet. Utan förvarning. Klockan åtta på morgonen när jag knappt har vaknat. Den chocken!

Jag brukar kunna säga ifrån. Har alltid fått höra att jag "har skinn på näsan" och liknande som beskriver mig som tuff och en person som inte låter någon sätta sig på mig. Men jag bara stod där och blinkade, helt ställd. Stum. Det var som om min hjärna inte hängde med i vad som hände. Först när han gått kom reaktionen, jag blev alldeles skakis och fick obehaglig hjärtklappning. Det här är en man i pensionsåldern som annars alltid är vänlig och trevlig, jag har pratat med honom hur många gånger som helst och aldrig haft någon kontrovers med honom. Tvärtom!

Jag förstår att det låter som en obetydlig skitsak som man bara ska skaka av sig och att problemet ligger hos honom och inte hos mig, men jag är ju sjukskriven av en anledning och är totalt hudlös för tillfället. Jag är sjukskriven från en arbetsplats där det förekommer mycket klagomålshantering som innebär skrik, gap, elaka kommentarer och påhopp. En hård ton förekommer även hos chefer och en del medarbetare. Jag upplever att det handlar om att arbetsmiljön har en avtrubbande effekt och alla behöver få ut sin frustration på något sätt. Folk är snabba på att hugga om något stör dem. Jag är inte konfliktskygg men klarar inte vuxna som skriker istället för att prata. Det är en av de saker som successivt bröt ner mig på jobbet. Och det var inte alls så att det alltid var riktat mot mig - det var precis lika obehagligt att se medarbetare bli utsatta.

Vad är det för fel på folk? Varför skriker vuxna människor istället för att kommunicera på ett sansat sätt? Varför bete sig på ett sätt som leder till en fientlig konfliktsituation när det inte ens behövs? Om min soppåse inte får stå där två minuter, ring då på och säg det på ett trevligt sätt. Det är inte svårare än så. Jag brukar dessutom aldrig ställa ut soporna (även om jag sett att många grannar gör det) eftersom vi brukar ta med dem direkt när vi går ut med hunden. Det var en engångshändelse och han lyckades passera min dörr i just det ögonblicket. Och jag kan inte låta bli att tänka på om han gjort samma sak om min man eller något av barnen öppnat, hade han skrikit då också? 

Ironiskt nog är det vi (jag och min man) klagat på den nedskräpning som förekommer vid husets bakdörr och det har inte hänt ett skit trots att alla vet vilka det är som bygger soptipp där. De enda som brukar använda den utgången är nämligen vi och en till hundägare. Tills det flyttade in ett nytt hushåll med flera vuxna varav några av dem rökte i trapphuset men fick sluta med det efter en skarp varning. Då började de istället använda bakdörren som rökruta (det finns ett litet tak över den, praktiskt vid dåligt väder). Det lämnas fimpar, tomma cigarettpaket och tomburkar där hela tiden och tyvärr saknas det papperskorg i närheten (inte så konstigt eftersom utgången knappt används). Jag har tagit hand om kastade pantburkar där flera gånger. Med det i åtanke blir det inträffade ännu mer absurt. 

Så dagens uppmaning: samtala på ett mjukt sätt och respektera andra människor! 


17 kommentarer:

  1. Fy vilken obehaglig situation. Och vilken tråkig början på dagen. Antagligen hade han själv en dålig morgon och lät det gå ut över dig. Själv har jag alltid avskytt när vuxna människor blir högljudda och gapiga. Klarar inte av det. Ännu mindre de senaste åren när jag varit sönderstressad. Man blir så känslig då. /Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja på allt, och jag håller med om allt :)
      Det var obehagligt. Det var en oerhört tråkig start på dagen och jag klarar verkligen inte av vuxna människor som tappar fattningen för minsta lilla.

      Tänk om han istället hade ringt på min dörr och sagt att han helst inte ser några soppåsar utanför och jag hade fått förklara att soppåsen skulle försvinna inom två minuter. Då hade han lite snyggt kunnat säga att han hoppas slippa se några fler soppåsar i framtiden (typ) och så hade vi gett varandra stora och vänliga leenden och önskat varandra en fin dag (typ). Samma budskap men serverat på ett mycket trevligare sätt...

      Radera
  2. Stackare, speciellt när man i vanliga fall är skötsam. Har suttit länge i styrelse, mycket jobb och många gånger otacksamt. Tycker att man alltid ska börja med att var trevlig och tillmötesgående, om det inte hjälper kan man ta till tunga artilleriet. mycket möjligt att de här med soppåsar har varit på tapeten och bägaren rann över för ordförande, men det är ingen ursäkt för att uppföra sig illa. Han borde ha lyssnat på dig först.
    Jag anser i och för sig att man ska hålla sin egen skit innan för sin egen dörr tills man går ut med den, inte låta den drabba grannarna. Brukar propagera för att det är viktigt att hålla snyggt och rent i trapphusen, både för den allmänna trivseln och vid en eventuell försäljning. Då kanske man är glad och slippa se grannens soppåse utanför dörren.
    Men som sagt för er var det ju bara frågan om några minuter, osis att han skulle komma precis då. Försök att prata med honom, om det går./ ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis vill jag också ha snyggt och rent i trapphuset, och även på våningsplanet som det var i detta fall. Jag hade aldrig ställt ut en soppåse som hade fått stå där i timmar (och kanske till och med lämna ifrån sig någon odör, blärk) men jag har aldrig någonsin stört mig på när grannarna ställt ut sin påse i ett par minuter innan de går hemifrån.

      Om det inte vore för hunden hade jag bara hängt påsen på vårt dörrhandtag (på insidan av lägenheten) men det är något med hundar och sopor...

      Hur som helst, det handlar inte om huruvida soporna får ställas där eller ej utan om det verkligen motiverar årets utskällning. Personligen anser jag att det ytterst sällan är befogat att skrika på andra människor.

      Radera
  3. Vilket sätt att bete sig på! Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan ställa sig och skrika på andra, och för en soppåse?!

    Det är nog tio år sen nu som vår förre granne klev in hos oss en morgon när vi var på väg till förskola och jobb, och skrek till min man om snö han var övertygad om att min man lämnat på hans tomt.

    Min man behöll lugnet och förklarade att han inte hade med det att göra, barnen och jag var närmast chockade och även om grannen lugnade ner sig och muttrande backade ut såg jag honom aldrig på samma sätt igen. Det kändes väldigt falskt när han leende ville småprata om väder och vind efter att han klivit in i vårt hem och gapat och svurit.
    //Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att du förstår. Det handlar om att ta ett djupt andetag och fråga först innan man exploderar. Till och med den som är misstänkt för brott och sitter i förhör eller en rättegång får med egna ord berätta vad som hänt. Det är så ett civiliserat samhälle ska fungera.

      Och det räckte att läsa det där sista du skrev om att sedan behöva småprata med vederbörande. Får ju handsvett vid blotta tanken... fy vad jag inte vill möta honom på gården framöver!

      Radera
  4. Först, det måste väl vara lätt hänt att glömma soppåsen om den lutar mot en vägg utanför lägenheten mot vad den skulle vara om den lutade mot ytterdörren inne i lägenheten. Visst det var lite väl kasst av honom att stå och skrika och på så vis sabba din dag. Däremot är det minst lika kasst av dig att lägga soppåsen i korridoren och på så vis sabbar du för fler.
    Visst man kan tycka att man bör ha överseende med sådant, speciellt när man själv vet att det bara är 5 min men nej. Det känns verkligen som att man skulle på på en soptipp när man går förbi dörrar med soppåsar utanför. Eller som på ett campus där de flesta inte vet hur man städar eller hur man slänger sopor.

    Så jag kan säga av rejäl erfarenhet att det är mycket mycket trevligare för alla i byggnaden att ha soppåsen inne i lägenheten. Ex i hallen vid ytterdörren där den är i vägen så den inte glöms.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av poängerna med berättelsen är ju just att grannarna brukar ställa ut sina soppåsar medan vi som snudd på aldrig någonsin gör det fick ta utskällningen...

      I övrigt håller jag med dig på alla punkter förutom att sonen skulle glömma den (nej, det skulle han inte) och nej den kan absolut inte stå inomhus eftersom vi har hund och det skulle vara väldigt farligt om han lyckas äta något ur soppåsen.

      Återigen, i övrigt har du naturligtvis rätt. För allas trevnad ställer man inte påsen utanför i ens några minuter. Men det har jag å andra sidan aldrig motsatt mig heller. Det jag hade synpunkter på var hans beteende och framför allt att han gapade på mig. Tyckte det framgick ganska tydligt av både rubriken och innehållet i blogginlägget men förstår att man kanske kan missförstå det ändå.

      Radera
    2. ah, sorry, läste nog inte de sista stycket. Men då kan jag nästan förstå att han blivit less. Om han kom dit och ser att nästan alla har slängt ut sopor i korridoren. Dock som jag sa helt oprofessionellt att skrika så oavsett. Hoppas att er situation blir till de bättre.

      Radera
    3. Haha, till och med jag skulle reagera om alla tre på vårt våningsplan lyckades ställa ut soppåsar samtidigt :) Nej, grannarna har ställt ut sin lite då och då men alltid bara en liten stund och det var ingen annan soppåse ute när jag ställde ut min. Möjligen har han sagt till flera andra hushåll tidigare och min påse blev droppen som fick bägaren att rinna över men då kunde han kanske ha nämnt det i så fall?!

      Men man kan ändå samtala i normal samtalston!!

      Radera
  5. Kanske gubben har någon sorts diagnos, då du beskriver att du ofta har kunnat prata med honom om saker och ting utan problem och att han då varit hur trevlig som helst? Hade en mysko granne som var på det viset för några år sen när vi bodde i ett annat hus. Hur trevlig som helst, förutom när man påpekade *uppenbara* saker för honom, som att hans barn helst inte skulle springa och leka på vår tomt när vi precis hade skottat garageuppfarten och hade en jättehög driva i gränsen på vår sida häcken vilket gjorde att all snö vi skottat upp rasade ner igen. Pratade med grannen, blev tokig, pratade sen med barnen och då var saken utagerad och löst. Nästa gång hade de röjt trädgården och lagt en massa farligt byggavfall på vår sida på stenmuren. Helt okej för mig då jag antog de gjorde så för att kunna komma in med ett släp på deras tomt, då det är väldigt smalt mellan våra garage. Skräpet låg kvar 5 månader innan jag frågade honom väldigt när han har tänkt flytta det då jag började bli trött på att ha det liggandes. han blev helt tokig och började gapa och gorma samtidigt som han drog och slet med den där högen. Såg han igen efter en timme och frågade "du hur är det med dig egentligen", fick inget svar men visste det var en hel del bråk i det där huset som hörs väldigt väl när de har fönster öppna. Så antagligen var det nåt på gång där inne som jag av någon anledning fick ta del av... någon ursäkt för humöret kom dock aldrig, och sen flyttade vi.

    För att du ska få själaro tycker jag att du ska ringa på hos gubben och lugnt, sakligt och med vänlig ton påpeka att du inte uppskattar hans sätt och humör och göra det väldigt tydligt att det aldrig ska upprepas. Har du tur får du en ursäkt och boostat självförtroende. Låt inte såna saker passera, utan det är alltid bäst att "rensa luften".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, att dylika besök från honom aldrig ska upprepas, att ställa en påse utanför dörren 5 minuter innan man ska gå gör väl alla?

      Radera
    2. Trist granne du hade men jag tror säkert det är som du var inne på, att den dåliga hemsituationen måste få utlopp någonstans. Klassisk projicering. För ett antal år sedan jobbade jag tillsammans med en kvinna som hade det skakigt hemma med mycket bråk m.m (är faktiskt henne jag tänker på varje gång jag ser serien Bonusfamiljen på TV) och då gick det alltid ut över oss på jobbet. Det var som att hon måste få ladda ur. Jag får lite samma känsla när det gäller soppåsedramat, en del behöver få utlopp för ilskan någonstans och då kan man råka hamna i skottlinjen.

      Även om och när en boende bryter mot någon form av ordningsregel så hanterar man situationen med gott omdöme och tar det hela på ett sakligt och sansat sätt. Jag kan tycka det är totalt självklart att en soppåse som så uppenbart "mellanlandat" inte är något att bråka om till skillnad om jag hade kastat ut påsen från balkongen utan planer på att plocka upp den någonsin. Dessutom förstår jag att hätsk ordväxling kan uppstå mellan människor om båda brusar upp men så var verkligen inte fallet. Istället var det precis tvärtom, jag försökte förklara men när jag bara blev bryskt avbruten så tystnade jag istället och sade ingenting. Det var liksom ingen idé att försöka. Som jag svarade i kommentaren nedan så skrev jag till honom ett par dagar senare och det svarade han aldrig på.

      Radera
  6. Gubben verkar ha stora problem om man skriker på det sättet. Undrar om han förstår så pinsamt han agerade. Och jag tänkte samma tanke som du, undrar om han reagerat likadant om det var din man som öppnade. Det är svårt, men försök att slå bort det. Det kan vara en bra idé att prata med honom nästa gång du ser honom och påpeka att du inte accepterar sånt bemötande. Och tänk på att sådana gubbar inte får några kakor i himlen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din signatur borde prisbelönas, gillar den skarpt!!
      Det där med kakorna är en liten tröst faktiskt men jag är fortfarande upprörd. Jag har redan skriftligt meddelat honom att han borde reflektera över sitt bemötande och bett honom kommunicera på ett sansat sätt framöver. Detta har han naturligtvis inte svarat på men jag hoppas att det fick honom att tänka efter.

      Radera
  7. Om jag hade varit du hade jag gjort följande:
    Bjud in ordförande till en kopp kaffe och för att prata om det.
    Ge honom därefter helt rätt vedrörande att lämna soppåsen i trapprummet. Och lova att det inte händer igen.
    Därnäst säger du att även om man gör fel kan vi inte ha en ordförande i föreningen som trampar in och skriker på det sättet.
    Ha din man som bisittare.
    Vänd hela tiden tillbaka till att han hafe rätt om soppåsen men att man inte uppför sig så buffligt som ordförande!
    Mvh Pedro

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé (förutom att jag hellre hade sett honom skjutas upp i en rymdraket så att vi slipper honom härnere på jorden). Tyvärr såg jag ditt tips lite för sent och hade redan hunnit skicka honom ett litet brev där jag tar upp ungefär allt du nämner. Han har rätt i sak men inte i uppförande (fast så skrev jag naturligtvis inte).

      Men jag gillar verkligen ditt tänk och förslaget du lade fram, om alla hanterade konflikter enligt Pedro-modellen skulle världen bli en bättre plats!

      Radera