torsdag 27 oktober 2016

Baktalad

Måste dela med mig av en sak som stör mig något fruktansvärt. Det är inte likt mig att ta upp sådant i bloggen men jag tänker göra ett litet undantag. Jag brukar vara personlig men är sällan privat. Inte för att jag är särskilt hemlig av mig, utan mest för att skydda personer i min omgivning. Framför allt när jag skriver om känsliga saker som pengar. Ibland är jag så ivrig att få berätta att det kliar i mina fingrar men inser alltid att det är bäst om jag låter bli. 

Inte heller brukar jag ägna mig åt att skriva om jobbet - av ganska självklara skäl. Men nu kommer alltså ett litet avsteg. Naturligtvis förstår jag att det skulle pratas och spekuleras om min långa sjukskrivning och just den biten bryr jag mig ärligt talat inte om. Däremot är det en liten detalj som skaver. Det har nämligen kommit till min kännedom att en av mina chefer pratat om mig med mina arbetskamrater och sagt följande: 
Jaja, hon kan inte påstå att hon är utbränd i alla fall. Ingen tvingade henne att jobba så där mycket.

De flesta kanske bara skulle skaka av sig en sådan kommentar men jag är väl lite överkänslig och blev faktiskt förbannad. Först och främst anser jag att en chef inte bör sitta och diskutera en anställd med andra anställda. Inte på det sättet. Dessutom insinuerade personen att min sjukskrivning skulle kunna vara bluff för något jag påstått. Jag har inte påstått någonting, inte heller är jag sjukskriven för utbrändhet. Men den sista meningen tar ändå priset. Ingen tvingade mig att jobba mycket? Nej det stämmer, ingen har tvingat mig. Men tyvärr blir det lätt så om man har hög arbetsmoral, känner lojalitet gentemot både kollegor och arbetet generellt. Inte minst mot kunder och andra som annars skulle blivit lidande för att vi hade för hög arbetsbelastning och var konstant underbemannade. Varje dag på jobbet hände saker som gjorde att det pumpade ut stresshormoner i kroppen. Men med en enda illvillig mening lyckades man alltså friskriva sig från skuld och inblandning. Jag menar absolut inte att det är deras fel att jag blev sjuk (så att ingen missförstår det här) utan det handlar om förhållningssättet. Jag är inte särskilt förvånad men blir ändå lite besviken, det har aldrig varit en varm arbetsplats men jag tycker det här var det yttersta beviset på deras ointresse för hur personalen mår.

Nog gnällt om det, så vill jag avsluta med lite sparprat. 
Sjukpenning är ingenting man blir fet på. Av de pengarna går ungefär 5000-6000 kr till sparande. Blir det något över går även det naturligtvis raka vägen in på sparkontot. Känns futtigt men det är inte mycket att göra åt det nu. Lustigt nog har min mans företag fått ett uppsving (efter att ha blivit omnämnt i en tidning med stor spridning) så vi får hoppas på gungorna och karusellen. Förhoppningsvis fortsätter kurvan peka uppåt och på så sätt skulle vi delvis kunna kompensera för inkomstbortfallet. Det är lite tidigt att dra några långt gående slutsatser efter bara ett par veckor men hoppas kan man alltid. 



19 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det är exakt vad jag försöker göra :)

      Radera
  2. Är du säker på att chefen sagt det där? Det kan inte vara utsmyckad med lite fantasi från den du hörde det av?

    "Det har aldrig varit en varm arbetsplats" låter som en underdrift alldeles oavsett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inte utsmyckat utan ett direkt citat från mycket säker källa. I övrigt har du alldeles rätt, det är en underdrift.

      Radera
    2. Okej, det lät för dumt för att vara sant, men då låter arbetsplatsen definitivt lättutbytt.

      Radera
  3. Väldigt oprofessionellt beteende av chefen. Inte ok att diskutera anställda med andra anställda sådär.
    På tal om sparande så är väl det som du sparar på sjukpenning vad jag kan spara på min vanliga lön, kanske en 500-1000 mer än din summa. ;) säger kanske nåt om min lön..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte heller jättehög lön (och framför allt en väldigt låg sjukpenning) men det handlar mer om låga utgifter!

      Radera
  4. Även om ingen "tvingade"dig att jobba så mycket, så är det faktiskt chefens jobb/ansvar att hindra dig från att jobba för mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det verkligen chefens jobb att hindra en anställd att jobba för mycket?! Det måste jag säga att jag absolut inte håller med om. Chefen har ansvar för att arbetsmiljön fungerar men ansvaret för andra är begränsat då de anställda är vuxna och därmed i första hand har eget ansvar för sina handlingar.

      Upplever dock att uttalandet från chefen är ett sätt att hantera sin skuld. Dåligt att göra det inför andra anställda. Inte förnuftigt. Riktigt illa faktiskt. Förstår om du Snålcoachen mår dåligt över detta. Oj, vad jag förstår det...om du bara visste.

      Eva

      Radera
    2. Svårt att säga huruvida det är chefens ansvar eller inte. Det finns regler om hur mycket man får arbeta och det är klart att arbetsgivaren inte ska kunna kräva hur mycket övertid som helst.

      Sedan är det naturligtvis svårt när det som i mitt fall var helt frivilligt från min sida. Men jag har ju heller aldrig gnällt över att jag skulle ha jobbat för mycket, däremot har jag synpunkter på att man fäller den typen av insinuanta kommentarer till mina kollegor.

      Radera
    3. Det är arbetsgivarens ansvar att personalen inte jobbar för mycket. Även när det är "frivilligt", AFS 2015:4.
      I vilket fall som helst låter det som en väldigt oprofessionell chef. Klart man som kollega kanske undrar men sådär svarar man bara inte. Jag tycker du har en sund inställning som reagerar på detta.

      Radera
    4. Tack MissBees för att du förtydligar detta.
      Och ja, det är sunt att reagera på sådant. Jag tyckte även att det var värt att dela med mig av det på bloggen för att visa hur klimatet på (en del) arbetsplatser har hårdnat.

      Radera
  5. Utsmyckat eller inte så är det ju en tråkig inställning av en chef och att dessutom diskutera dig med andra anställda är ju verkligen inte ok. Vad kul med din mans företag ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja precis, tråkig inställning. Det var väl så jag upplevde det också. Särskilt då det faktiskt var ett ordagrant citat.

      Radera
    2. Ja man vill ju ha sin chef bakom ryggen, dock inte med en kniv i huggläge ...

      Radera
  6. Absolut inte ok & jag förstår att du känner en massa känslor kring uttalandet. Uttalandet visar på stor okunskap & den osunda arbetsmiljö som gjorde dig sjuk. Självklart har chefer ett STORT ansvar att säkerställa att ingen blir sjuk på jobbet (såklart har alla själv också ansvar att signalera men det är inte så lätt & ibland tas det inte ens emot). De kan liksom inte friskriva sig (även om många försöker tyvärr...) Kroppen reagerar/blir sjuk i en sjuk miljö, det är liksom ett friskhetstecken. Hoppas detta inte tar för mycket energi av dig, viktigast är att du vilar. Vad gäller ekonomin så är det ju fantastiskt att ni ändå kan lägga undan! Försök se det så. Under min egen utmattning så var jag så tacksam att vår ekonomi inte drabbades mer än att vi inte kunde sätta undan till reskontot, oerhört skönt att inte behöva känna ekonomisk stress också. Jag omsatte även sparmusklerma till energi, hur kunde jag mest effektivt spara på min energi? Bygga nytt kapital av energi? För mig var det hjälpsamt att tänka så. Vila på & sköt om dig! Mvh Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linda för din omtanke och dina vänliga ord. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna bli sjuk av att arbeta mycket om det skulle ske i en varm, uppmuntrande och sund miljö. Då kan man bli normalt trött för att man arbetat mycket. I det här fallet handlar det om mycket konflikter, intriger och framför allt dåligt ledarskap och många andra allvarliga brister. Som alltså genomsyrar hela arbetsplatsen och inte bara var riktat mot mig personligen.

      Tycker du uttryckte det fantastiskt bra: "kroppen blir sjuk i en sjuk miljö, det är liksom ett friskhetstecken."
      Tack än en gång för att du engagerade dig!

      Radera
  7. Något helt annat. Sitter och väntar på flera inlägg från dig gällande viktiga saker (enligt mig).
    - Hur gjorde du med dina kläder? Jag har för mig att de sista kilona efter snusstoppet vägrade ge sig. Fick du ge upp och köpa nytt eller går du runt med för små kläder? :)
    - Sminktips! Har du slutat handla? Lever på presentkort eller bytt märken?

    Jag behöver spara mer men tycker det är svårt att veta hur mycket man ska offra. Sluta klippa sig, trasiga kläder, osminkad osv..
    Du har skrivit en del om detta förr tror jag men skriv gärna mer! Finns inte så många bloggare som skriver så bra som du på detta. En del är ju väl extrema och rakar av sig håret till exempel ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj förlåt, glömde helt att svara och tacka dig för din kommentar. Men du fick ett helt blogginlägg istället :)

      Radera