Antisocial plånbok

Jag älskar helg! Sovmorgon och långfrukost med familjen. Känslan av att uppnå balans mellan arbete och fritid åtminstone en gång i veckan. Att inte ha så förbannat bråttom hela tiden. Varje vardagsmorgon är en kamp mot tiden och jag orkar inte kliva upp tidigare för att hinna mer. Mitt mål på helgerna just nu är att göra så lite som möjligt - bra för både plånbok och mina stresshormoner. 

Ni vet att jag brukar fundera över en sak: hur andra sparisar hanterar sitt sociala liv. Har ni några vänner kvar? Är det någon som fortfarande vill umgås med er? Det är egentligen ingen konstig fråga utan snarare en jättebra sådan. Vanligt folk vill nämligen göra dyra saker på sin fritid. De vill slösa pengar. De vill umgås genom att man tillsammans spenderar pengar. Det som andra upplever som snålhet väcker lätt ilska och uppmärksamhet och ingen gillar en snåljåp. En del saker kostar dessutom mer än andra, ta bara en möhippa som exempel.

Som jag berättat tidigare har jag blivit en mästare på att slingra mig undan restaurangbesök, utekvällar och dyrfikahäng på olika kaffekedjor. Men lätt är det inte. Det krävs taktik och känsla för att tacka nej utan att framstå som världens tråkigaste tönt som ingen längre orkar ha att göra med. Och visst tappar man lite socialt, absolut. Det är priset man får betala när man hårdsparar. Tyvärr pratas det för lite om just detta sparbloggar och sparforum. Jag tänker att de mest extrema snålisarna inte kan ha särskilt många vänner eller fritidsaktiviteter om de aldrig vill lägga en endaste krona. Därför att jag vet att det är svårt att hålla relationer vid liv om man går emot strömmen och inte deltar. 

Jag har inte jättemånga kompisar men det finns en inre krets av några riktigt nära vänner och en yttre krets som jag träffar och umgås med ibland. De nära vännerna är lättast att bibehålla relationen med eftersom det är okomplicerat och naturligt att ha hemmamiddagar och alla inblandade uppskattar att umgänget är prestigelöst och inte uppstyrt. Det svåra är hur man ska hantera inbjudningar från ytliga eller nya bekanta som har dyra krogar eller utekvällar i sikte, att tacka nej utan att de tror att det är dem man vill undvika. Det händer inte jätteofta men det händer. Ett bra exempel är en tjejkompis som flyttat utomlands för att jobba. Vi hade bra kontakt tidigare och det är verkligen tråkigt att hon har flyttat så långt bort. Hon kommer till Sverige ett par gånger per år och brukar då vilja samla alla för en stor utekväll eftersom tiden inte räcker till för att träffa alla en och en innan hon åker igen. Hon och hennes andra vänner har bra inkomster så det är inte direkt "Urbans korvkiosk" som gäller som mötesplats. De betalar per skalle vad vi lägger på mat för en hel vecka för hela familjen! 

Jag förstår hur trist det här låter för någon som inte är inne i det men det är så det funkar. Det är väl ungefär som när någon bestämt sig för att bli av med sin övervikt och börja ett nytt liv. Då kan de inte göra undantag varje gång någon fyller år och ställer fram en gräddtårta. De har gjort ett val, måste ha vissa riktlinjer och hålla fast vid dem. Annars blir det inget resultat. 

Ett av mina tricks för att försöka hålla vänskapen vid liv även om jag inte vill följa med på en massa grejer är att erbjuda alternativ. Inte bara tacka nej och avböja utan istället erbjuda ett annat sätt att umgås. Frågar om vi kan ses hemma hos mig en annan dag och jag bjuder på lunch, till exempel. Och jag prioriterar att ge efter och följa med på saker när det gäller familjen och barnen. Ni som hängt med ett tag vet ju att min ungar får äta och fika ute lite då och då. De ska inte växa upp utan att veta hur man beter sig bland folk eller hur man beställer på restaurang. Men jag kan inte tacka ja till allt eller följa med varje gång jag blir tillfrågad. Och jag tänker att ingen följer med på allt, alla säger väl nej ibland...

Men för att knyta ihop det hela så är det här en väldigt tacksam period. 

Januari är en perfekt månad för att dra sig undan och vara asocial och tråkig. Alla är trötta eller sjuka och lagom utmattade efter jul och nyår. Ingen är sugen på att hitta på nåt. Kylan spelar naturligtvis också in. Jag känner ingen social press alls från omgivningen. Den perfekta snålmånaden!