fredag 1 december 2017

Hög eller låg levnadsstandard var frågan

Igår vid middagsbordet gled samtalet in på julklappar.
Det är hög tid att få in önskelistorna och släktingarna behöver lite vägledning till barnens julklappar. Julen är inte lika rolig för oss med lite äldre barn eftersom det är svårare att komma på bra julklappar. Jag saknar tiden när man åkte till en stor leksakskedja och köpte Lego, pussel och målarböcker. Det var tider det. I vår familj värderas julkänslan högt och vi är mycket för ett stämningsfullt firande och själva julkänslan så det är ingen kommersiell jul med köphysteri i fokus, men trots detta är det svårt att värja sig mot verkligheten runt omkring. När man vet att alla andra får nya datorer, iPads, dyra märkeskläder och stora summor pengar.

Några intressanta tankegångar kom upp under samtalet. Jag är förvånad att även inom familjen får syskon sina egna och olika upplevelser. Den yngsta anser att vi har hög levnadsstandard medan den äldre protesterar högljutt och anser det vara precis tvärtom. Dessvärre har vi ett umgänge som enbart består av konsumtionsbenägna människor och han har ett mångårigt förhållande bakom sig med en flickvän vars familj hade vanor som var dyra. Då är det klart att vi framstår som Pingstvänner bland en grupp hedningar. Vi kanske ska börja hänga med er sparnördar istället? 

Diskussionen började med storebroderns berättelse om jämnåriga kompisar vars föräldrar lägger ca 5000 kr på barnets födelsedag och lika mycket till jul. Dessutom åker de utomlands ungefär två gånger per år, plus kanske någon weekendresa och vecka i fjällen. Sonen frågade på vilket sätt deras ekonomi skiljer sig från vår egen och menade att det måste innebära enorma skillnader mellan utgifterna. Och det gör det ju verkligen, det har han alldeles rätt i. Naturligtvis började vi med att förklara att det verkligen inte ser ut så för alla, men det vet han redan och kontrade med att han inte jämför med något som står i tidningen utan vad han ser i sin egen omgivning. 

Förstå det här rätt nu, han efterfrågar inte 5000 kr i julklapp, han vill förstå skillnaderna i levnadskostnader. Han har inte full förståelse för hur vi kan välja att leva på ett annat sätt. 

Det roliga var att det yngre barnet ser det helt annorlunda. Han lägger fokus på helt andra saker och säger att alla hans kompisar tycker att vi bor så snyggt och stilrent (jag blir ju jätteglad när jag får höra det, haha). Han rabblade upp några saker som han menar avgör hur man uppfattas av omgivningen: att vi alltid väljer saker med kvalitet när vi köper något, att vi är välklädda och har väldigt dyra klockor. Han tog också upp att vi gillar att bjuda på saker och att hans kompisar uppskattar det. Vilket faktiskt stämmer, vi harvar på med billiga vardagsmåltider men oavsett om det är vi eller barnen som bjuder hem någon så ser vi till att det aldrig känns snålt. Förra helgen hade han en kompis här på övernattning och då köpte vi naturligtvis sådant som vi inte brukar ha hemma till vardags. Han säger också att viktigast för honom är att ha lite fickpengar eftersom ingen vill vara den där som bara tittar på när kompisarna köper dricka eller går och äter på Subway. 

Antingen har barnen väldig olika måttstockar eller så ändrar man sig med åren. 
Jag vet inte vilket, men det är intressant att se hur olika de upplever vår situationen.  

Jag tar aldrig illa upp när ämnet förs på tal utan gillar att vi kan ha ett öppet samtalsklimat i familjen. Mina barn är medvetna om att det finns klyftor i samhället, men det är också viktigt att förstå att barn och ungdomar kan tycka att det är konstigt eller knäppt att man faktiskt har råd men medvetet väljer att inte använda pengarna. Särskilt med tanke på vilka budskap de matas med hela dagarna. 

Egentligen är det inte annorlunda mot någon av alla gånger man suttit i grupp och ska planera t ex en möhippa och någon tycker att det är fullt rimligt att alla ska lägga tusenlappar medan någon annan tycker hundralappar känns mer skäligt. Även vuxna har helt olika syn på vad som anses lagom eller skäligt i olika sammanhang. 







34 kommentarer:

  1. Du skriver alltid bra blogginlägg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack! Alla mina inlägg kommer direkt från hjärtat så jag blir oerhört glad när de uppskattas av er som läser.

      Radera
  2. Snålcoachen. Jag älskar din blogg. Jag älskar de olika perspektiven. Jag älskar att läsa, tänka, inspireras. Jag vill ha en snålcoach-granne att surra med!! /En annan mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack och åter tusen tack. Jag skulle också vilja bo granne med er, det hade varit fantastiskt givande på alla sätt och vis. Vi får bilda och bygga en egen by i skogen åt oss (ingen sektvarning alls, hahaha) :D

      Radera
  3. Intressant! Nu har jag ganska små barn men tycker att 5000 kr till jul och/eller födelsedag låter himla mycket. Per barn?! Idag lägger vi inte ens en tiondel av det.

    Också intressant att höra diskussionerna med barnen och hur ni hanterar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Per barn.
      Inte nödvändigtvis alla familjer men många lägger faktiskt de summorna på sina barn och ungdomar i skolåldern. Det ÄR otroligt mycket pengar och det var jag inne och nosade på redan i mitt blogginlägg om barn och teknik som jag skrev för ett par veckor sedan.

      Som ett exempel vet jag en mamma som för två jular sedan gav sina två barn varsin laptop för 4000 kr styck, samt lite krimskrams för att det inte skulle bli "bara ett paket var". Den mamman upplevde till och med ett sting av dåligt samvete eftersom hon menade att många andra barn får en dator ändå utan att behöva få det som julklapp eller födelsedagspresent.

      Intressanta skildringar av vår samtid helt enkelt.

      Radera
  4. Att eran älsta som tar upp detta med dyra jul/födelsedags presenter och utlandsresor. Visst de kan tjäna mycket mer än er. Men många tar lån för att finansiera både resor och julklappar. Att de endast lägger pengar på detta och inget annat. Det ser ju inte er son.

    Jag har märkt att syskon oftast upplever sin verklighet olika. Har nog med olika personligheter att göra. Om man ser att glaset är halvfullt eller halvttomt. Tror att man uppskattar det lilla om man är en spara i grund o botten. Eller vad säger ni andra. Tänker jag tillbaka på mina kompisar när jag växte upp så uppfattar jag det så iaf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fin och relevant jämförelse med glaset som halvfullt/halvtomt, gillar den skarpt.

      Intressant är väl också att en del må tjäna mer än oss (särskilt nu när min inkomst droppat rejält i och med sjukskrivningen) men ungefär lika många gör ju inte det. Jag sparar nästan allt överskott och det är väl det motsvarande överskott som andra låter rulla och sätter sprätt på. De pengar som kommer in låter de gå till konsumtion helt enkelt och då får man ju råd med en hel del.

      Radera
    2. Jag är en sån som prioriterar resor över allt annat just för att det är livsglädje för mig. Jag sparar också (just börjat, februari i år var startskottet) och har två sparande, ett långsiktigt för att alltid kunna vara på resande fot och vara ekonomiskt fri och ett kortsiktigt för mina resor nu. Det handlar om prioriteringar :)

      Radera
    3. Instämmer :)
      Tror också att det är lättare att hålla sparlågan vid liv om man har olika sparande för olika saker så att man någon gång kommer "i mål" också och får njuta av pengarna. Resor gör livet härligare så det är bra prioriterat av dig!

      Nackdelen med att bara spara för att bli mer fri är ju att det blir oerhört diffust och svävande. Vi människor behöver det för att palla att fullfölja saker och det är väl därför man alltid marknadsför 7-dagarsdetox, 3-veckorsdieter och liknande. Så att vi vet hur länge vi behöver härda ut...

      Radera
  5. Hej! Spännande med olika perspektiv och då intressant att se vad som anses normalt i andrq familjer. Jag har också hört min tonårsdotter berätta om sina jämnåriga och hur de har det i deras familjer och jag baxnar vad som anses normalt numera. Att nästan ingen av hennes klasskompisar hjälper till hemma men att det ändå är normalt att få flera tusen i månaden, superdyra julklappar och födelsedagspresenter plus resor flera gånger om året och att vi är fattiga i jämförelse. I julklapp och födelsedagspresent av mig, hon fyllde 18 tidigare i år, får hon 2500 kr för att köpa något hon önskat sig länge som hon hittade begagnat på Blocket. Och då tyckte jag att jag tog i då 18 känns lite speciellt, och då är det både fördelsedag och julklapp inräknat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att hjälpas åt hemma är självklart och det är föräldrarna som måste ange tonen. Jag är helt övertygad om att det är nyckeln till ett harmoniskt familjeliv och att det stärker barns självförtroende. Självklart tjafsar vi som andra familjer men vi lägger också mycket tid på att få vardagen att fungera så att alla blir nöjda.

      När det gäller de superdyra presenterna tycker jag att det är märkligt att alla vill leva i lyx. Eller rättare sagt, inte att de vill leva i lyx utan snarare att de gör det. Oavsett om man har ekonomi för det eller ej. Blir ett brutalt uppvaknade för många av de här barnen sedan när de flyttar hemifrån och troligtvis förväntas klara sig på en blygsam inkomst i början.

      Radera
  6. Åh hjälp, vilka summor! Jag tycker jag är generös när jag ger syskonbarnen presenter för 500 kr och då är det vid speciella högtidsdagar, vid ”vanliga” så blir det ca 200-250. Har inga egna barn. Men köper inte presenter till någon för de summorna, inte ensam. Det är ju givetvis inte ”alla” som har råd med de summorna, men det känns ofta som orimliga. För det är nog fler som lever över sina tillgångar än vad som syns.

    Tycker att du har så vettiga inlägg och jag tror jag läst igenom de flesta vid en maratonläsning då jag ”hittade” dig, även om det inte blivit fler än två kommentarer hittills. Du har helt klart inspirerat mig även om jag inte är i närheten på långa vägar. Tack för att du fortsätter! ...och ta hand om dig! C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, härligt att höra om maratonläsningen. Så roligt att det uppskattas!

      Att ge syskonbarnen presenter för 500 kr ser jag som väldigt generöst, och definitivt med tanke på att du inte har egna barn. Med det menar jag att det lätt kan uppstå en obalans i presentutbytet. Nu ger man ju inte presenter bara för att själv få något men du förstår säkert vad jag menar.

      Dessutom tycker jag diskussionen är intressant oavsett om man har råd eller ej. Jag tycker 5000 kr är sanslöst mycket till ett barn i vilket fall. Vi vänjer dem vid att det ska ses som rimligt att få svindyr teknik, dyra märkeskläder m.m. Det är inte konstigt att många hamnar i skuldfällan.

      Radera
  7. Intressanta reflektioner! Och vad härligt att ha de samtalen i familjen, dina barn får i och med dem den värdefullaste gåvan - att kunna reflektera över både sig själv och andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag hoppas det. Jag älskar våra familjemiddagar, det är en härlig blandning av högt och lågt, skämt och allvar. Vi har varit noga med att tidigt släppa in barnen i våra samtal och uppmuntrat dem att tänka själva. Det är härligt att se hur de utvecklas och få vara en del utav det.

      Då får man också ta att de inte alltid delar ens åsikt :)

      Radera
  8. Du skulle satsa på att bli krönikör, kåsör eller något liknande för att du skriver så bra.
    De där med olika syn på pengar, slutar jag aldrig att förundras över.
    Nu kanske inte dina söner helt utvecklat sitt förhållande till pengar ännu, eftersom de är så pass unga.
    Jag brukar tänka att jag och mina systrar är besjälade med varsin personlighet utifrån universum, från skilda planeter och galaxer. Den som tjänar mest, har aldrig pengar, medans den som tjänar minst alltid har pengar.elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir generad över berömmet. Krönikör, I wish!! Har redan svårt att ta till mig att det finns de som regelbundet läser min lilla blogg.

      Och jag slutar inte heller förundras över folks syn på pengar, vilket naturligtvis är en del av bränslet som håller bloggen igång. Samtidigt som vi matas med att vi inte bör jämföra oss med andra så är det ur ett psykologiskt perspektiv alldeles för intressant för att man ska kunna låta bli. Tankar, känslor och beteendemönster är det som intresserar mig allra mest.

      Som du och din syster, och även mina barn - man vill bara putta in dem i labbet och börja utreda varför det blev såhär :)

      Radera
  9. Håller med alla kloka kommentarer ovan och särskilt Mia- SC+man ger verkligen barnen den bästa gåvan nämligen förutsättningar att tänka och reflektera. Jag är helt övertygad om att den äldsta, även om han knorrar lite för stunden, kommer att sätta stort värde på det i efterhand. Om inte annat har han ju ett fantastiskt incitament att skaffa en konkurrenskraftig utbildning och jobb så att han kan köpa de saker han längtar efter. Jag tror att det är bra för psyket, jämfört med de unga som är vana att få i stort sett allt utan motprestation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huvudet på spiken! När sonen säger att han vill ha dyra saker eller resa till exklusiva resmål svarar jag alltid "Bra! Håll fast vid den tanken och jobba på det!". Utan drömmar och mål finns inte inte heller någon riktig drivkraft för att kämpa hårt.

      Samma son hade det tufft en period under början av högstadiet och mådde inte särskilt bra. Han lyckades vända på det och kämpade dessutom upp betygen på ett sällan skådat sätt. Jag vågar säga att han är en person som behöver högt satta mål för att han ska känna sig motiverad. Så du har helt rätt i din skarpa analys :)

      Radera
  10. Riktigt intressant inlägg coachen! Det är definitivt ett av veckans bästa blogginlägg.

    /Aktiepappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack, det var fina ord som verkligen värmer!

      Radera
  11. Så himla intressant Hur människor upplever pengar. Jag och min bror är också varandras motsatser och jag skulle lätt gissa att han vill ha det dubbla för att "gå runt". Är också nyfiken om det är tur (eller skicklighet) att allt jag gillar är billigt/gratis? Älskar att vara i skogen, ha långa samtal med människor jag mår bra av och att läsa lånade böcker på biblioteket. Detta gör ju det enkelt att leva billigt, och samtidigt känna att jag har hög livskvalite. Men om jag istället älskat att dricka vin på fina barer, gå på bio eller köpa nya skor?! Vad är det som angör vad jag gillar? Är det omedvetet för jag vet att det är billigt och jag är ekonomisk i grunden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga, men svår att svara på. Troligtvis både ock.

      I mitt fall handlar det om ett aktivt val. Jag gillar shopping och nöjen, men föredrar ekonomisk trygghet. Och man kan som bekant inte både äta kakan och ha den kvar...

      Jag gillar allt du räknade upp (skogen, bibliotek, samtal och promenader) men det utesluter inte att jag gillar fina barer eller att köpa kläder. Däremot upplever jag att det går att "avgifta sig". Att man känner sig fri och mer oberoende när man slutar konsumera som tidsfördriv. Förr kunde jag gå och strosa i ett köpcentrum och spontanshoppa som fritidssysselsättning. Numera är jag aldrig i köpcentrum om jag inte har ett specifikt ärende och då uträttar jag det ärendet och struntar i alla andra butiker. Jag har inte längre behovet att hänga där och köpa saker bara för köpandets skull.

      Radera
  12. Intressant artikel. Att ösa pengar över barnen tror jag är att göra dem en riktigt, riktigt stor björntjänst. Tänk när de sedan kommer ut i livet på egen hand, och barskt upptäcker verkligheten, totalt oförberedda när det inte längre regnar pengar från föräldrarna (eller ämnar vissa fortsätta stödja dem hela sitt liv?). Något av det viktigaste man kan ge sina barn är nog en förståelse för värdet av arbete och värdet av pengar. Jag fick aldrig extremt mycket av mina föräldrar i termer av dyra julklappar eller lyxsemestrar, men det blev folk av mig ändå. Och jag anser att min barndom var väl så bra. Är det förresten som så att många föräldrar idag kompenserar sitt dåliga samvete (i.e. tid med barnen) med prylar?
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Detta är exakt mina tankegångar. Alla dessa ungar kommer ju inte att flytta hemifrån som fullfjädrade höginkomsttagare och det är nog en bister verklighet som väntar många av dem.

      Och det måste ju bli så mycket svårare att förstå värdet av pengar när man blivit överöst med dyr teknik, märkeskläder och liknande hela uppväxten. Skrämmande också att det inte alltid är föräldrarna med mest pengar som köper de dyraste sakerna till sina barn, utan alla vill vara med i köpcirkusen. Och vips, blir det en ond cirkel där barnen tar för givet att alla ska kunna ha likadana saker. Förr fanns en betydligt större acceptans för människors olika förutsättningar. Idag verkar många tro att det är en mänsklig rättighet att ha dyra märkesplagg och åka till Thailand.

      Angående din fråga om huruvida man försöker kompensera sitt dåliga samvete med prylar så ja, absolut. Har sett det på nära håll när det gäller skilsmässor där man använt "materiella fördelar" för att försöka förmildra och förbättra situationen. Men framför allt tror jag det handlar om köpcirkusen jag nämnde ovan, att alla anser sig ha rätt till en likvärdig levnadsstandard. Oavsett om man har ekonomi för det eller ej.

      Radera
  13. Det ska alltid låta så bra när andra ska berätta om hur de har det. Jag skulle nog gärna vilja se kvitton på de där 5000 kronorna först innan jag tror det. Här hemma lägger vi väl kanske 500 kr på Lilla Snålgrisens presenter. Hon är bara 3 år så det blir inga dyra grejor, nån docka och lite pussel. Det mesta har hon redan, så det är svårt att köpa mer, för jag är väldigt mot att köpa bara för köpandets skull. Har man 10 pussel redan, hur glad blir man av nummer 11 eller 12?
    Gissar det blir svårare med åren när intrycken kommer att förökas exponentiellt, men som förälder får man hålla fast vid sin övertygelse och sin livsåskådning, sen får väl andra tycka vad de vill om det. Vi tjänar inte pengar för att imponera på andra, been there, done that...

    https://snalgrisen.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, jag har sett en hel del av dessa dyra presenter med egna ögon. Och det är givetvis stor skillnad på en treåring och en 13-åring. Saker till små barn är dessutom mycket billigare.

      Jag upplever att presenthysterin eskalerat med åren. När jag var ung fick man ungefär 5-6 julklappar totalt, varav EN eller högst två var "önskegrejer". Resten var praktiska saker som till ex. ridhjälm, skridskor, skidhandskar eller liknande. Idag vet jag ingen som ger sina barn hjälmar eller skridskor som julklapp, det är sådant barnen får ändå. Man fick alltid någon bok och kanske någon skiva.

      Men en bok kostar på sin höjd runt hundralappen (en pocket ännu mindre) medan ett tv-spel kostar en femhundring så det är stor skillnad även på kostnaden för "småklappar".

      För mig handlar det inte alls om att imponera på andra utan om att hitta en balans där alla känner sig nöjda och barnen inte upplever ett utanförskap.

      Radera
  14. Hej!

    Att fundera över det viktiga i livet, har jag försökt förmedla till mina barn (5 st) och nu 5 barnbarn i åldrarna 2 månader till 19 år. Att göra något bra av det man har. Att skapa sitt eget liv efter de förutsättningar man har. Att dela med sig till andra. Att skapa lycka i det lilla. Köpta ting får de inte av mig men däremot skapade, att lära dem göra saker, att ge av min tid och av naturen. De kan få hjälp till att åka på ett läger, följa med till träning och annat som kanske inte föräldrarna hinner med. Och vi min man och jag upplever oss älskade av både barn och barnbarn. En liten reflektion i vardagen bara.
    Tack för en intressant blogg. EJA

    SvaraRadera
    Svar
    1. En riktigt bra reflektion och något vi ständigt borde sträva efter, att det finns andra värden än pengar. Att ge av sin tid och engagera sig är det bästa vi kan göra för våra barn.

      Men det är just det där med att göra saker utifrån de förutsättningar man har. Vi HAR pengarna men har också valt en lite alternativ livsstil med mindre konsumtion. Förutsättningarna att spendera storslaget finns ju (i och med att pengarna sitter där på banken och frestar) men vi gör ett aktivt val att spara istället för att slösa. Jag kan förstå om man som tonåring inte alltid tycker det är det smartaste valet :)

      Radera
  15. Mycket intressant ämne! När min dotter fyllde 6 år i våras fick hon en bärbar dator för 3000 kronor från sin farmor och farfar så det vulgära får någon annan i släkten stå för. I julklapp tänkte jag ge henne innetofflor till skolan och olika enhörningsgrejer jag letat upp under året. Jag vet ju att hon kommer få 10-20 paket med leksaker av släkten (kassaskåp med kod, discolampa, trollerilåda, lego friends) och det är redan fullproppat hemma i vår tvåa så jag önskar egentligen att jag kunde ge henne ett svart hål dit alla andra julklappar kunde trilla ner och aldrig komma tillbaka. Men klart ungen ska ha julfrossa! Så får jag väl ge henne torra poesiböcker och hemstickade vantar (köpta på marknad) när hon blir lite äldre.

    Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, kan inte sluta skratta åt din härliga kommentar. Det svarta hålet och torra poesiböcker, kan inte bli mycket roligare än så! Jag hade för övrigt gärna varit sexåring i din familj och fått kassaskåp med kod, discolampa och allt annat hon får som är rena drömmen i den åldern.

      Jag kan ärligt säga att mina barn fick färre (men ofta lite dyrare) presenter än vad deras småkusiner får nu. Tack och lov slapp vi de presentberg som släkten bygger nuförtiden. Vi var tydliga med att vi ville hålla antalet nere och uppmanade släktingar att gå ihop och hellre köpa en lite dyrare sak tillsammans än att alla köper en massa leksaker som sedan ligger och dräller överallt. Men jag upplever det precis tvärtom med dessa småkusiner. Där är det "ju mer desto bättre" som gäller.

      Jag kan också ärligt säga att det inte alls är lika roligt längre att köpa till de minsta i släkten, eftersom de oftast inte ens pallar att sitta och öppna alla paket. Vilket också borde anses vulgärt :)

      Radera
  16. Kul inlägg! Vi har ett barn på 7 år och brukar inte köpa julklappar. Både mor- och farföräldrarna lägger en viss summa. Brukar landa runt 2300 kr. Jag tycker det är väldigt mycket pengar till en 7 åring!! Så jag inhandlar julklappar lite efter önskningar från barnet samt vad som behövs och vad de vill ge �� sen så får hon lite lösa pengar till sin plånbok. Känns verkligen inte relevant att vi föräldrar också skulle köpa julklappar. Men detta verkar vara ett ovanligt upplägg. Kanske måste det ändras när hon blir lite äldre ��
    /Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. För den summan pengar får man en hel del till en 7-åring så jag tycker det är ett smart upplägg. Har inte hört någon avstå helt från att köpa egna klappar men vi köpte väldigt få klappar till barnen när de var små. Detta för att undvika stora presentberg och för att barnen verkligen skulle uppskatta det som släktingarna gav dem. På den tiden var vi inte särskilt sparsamma så det handlade inte om pengar överhuvudtaget.

      Det funkade för bra oss och jag märker vilken skillnad det är nu när våra barns småkusiner får BERG med klappar. Deras föräldrarna köper enorma mängder och så får de en lika stor hög till från övriga släkten. Hittills har varenda julklappsöppning slutat med att barnen inte pallar att öppna fler och föräldrarna sitter och öppnar paket åt dem. Det känns helt sjukt.

      Jag tycker att de borde ha paketutdelning i två dagar så att de får alla femtioelva paket från sina egna föräldrar på en egen dag. Inte för att jag bryr mig utan för att jag ser hur de äldre i släkten tycker att det känns tråkigt när barnen inte ens orkar öppna deras paket, än mindre bry sig om innehållet.

      Radera