tisdag 8 november 2016

Hur mycket ska man offra?

saxat ur kommentarsfältet 



Det ni ser ovan är en kommentar från signaturen Bec och jag tänkte att den får ligga till grund för det här blogginlägget. Det är verkligen jättebra att ni hör av er när ni vill att jag ska ta upp något särskilt eller skriva mer utförligt om något. Tveka aldrig utan skriv en kommentar med era önskemål. Det är inspirerande, särskilt nu när jag är sjukskriven och har en ganska händelsefattig vardag. Då passar det perfekt med frågor och funderingar från er. 

Min kropp är helt klart förändrad efter snusstoppet. Det spelar ingen roll vad siffran på vågen visar, jag kommer ändå inte i några av mina gamla jeans. En till synes obetydlig viktökning på cirka tre kilo har alltså satt sig precis runt midjan och gör att man inte ens med våld kan pressa sig in i ett par jeans från förr. Inte ens nu, när jag mått dåligt och har sämre aptit, påverkas vikten. Den har stannat och sitter där den sittet. Och om någon nu vill protestera mot detta genom att hävda att man automatiskt går ner i vikt genom att äta färre kalorier vill jag påminna om att jag är sjukskriven och mindre aktiv än förr. Som heltidsarbetande var jag konstant i rörelse. Ut med hunden, gick och handlade innan jag gick till jobbet och promenerade till och från jobbet. Även under arbetstid var jag aktiv och undvek att bli sittande långa stunder. Ni vet det där naturliga flowet man har när man är ständigt på språng och saker blir gjorda utan att man tänker på det. Nu har jag förvisso hunden på dagarna men saknar ork att gå längre sträckor så det blir på sin höjd två halvtimmespromenader i sakta mak. Gamlingarna i området springer om mig på trottoaren, oavsett om de har käpp eller rollator. 

Sammanfattningsvis har jag tills vidare gett upp viktresan. 
Jag tror, och hoppas, fortfarande att det ska gå att ta tag i. De där retliga extrakilona ska bort, om inte annat när jag börjar må bättre. Nu är det ju bara en fråga om trivsel eftersom det praktiskt nog skett en stor i förändring i klädväg. Det var inte särskilt roligt att ha ett begränsat antal ombyten att variera mellan när jag jobbade. Alla plagg blev ju inte för små (så stor har jag inte blivit) utan det gällde mestadels byxor och jeans. Eftersom jag aldrig haft tajta klänningar när jag jobbar så kunde jag fortfarande använda en del klänningar. I alla fall de som inte sitter åt precis runt midjan. Och allt eftersom årstiderna ändras byter man kläder och det fanns alltid något att använda. Däremot blev det som sagt var tjatigt efter ett tag och det är då man blir less.

Nu däremot bor jag istället i diverse mjukiskläder. De passar fortfarande perfekt (vem köper tajta mjukiskläder? De är gjorda för att sitta lite lagom löst och bekvämt). Min man tycker säkert att det är jättetråkigt att se mig lufsa runt i mjukisbyxor och luvtröja varje kväll när han kommer hem men det finns ingen större anledning för mig att klä upp mig. Då måste jag ändå byta om när jag ska gå ut i skogen med hunden. 

Samma sak med smink. Jag sminkade mig varje morgon när jag jobbade. Inte mycket men följde en daglig rutin som innehöll puderfoundation, ögonskugga, mascara och att fylla i ögonbrynen. Vid daglig användning går det naturligtvis åt mycket fortare. Sedan jag blev sjukskriven har jag behövt köpa en ny mascara (betald med presentkort, japp!) den gamla började ta slut men hade även börjat lukta lite härsket. Hållbarheten försämras på sommaren, särskilt om den förvarats i värme och det var väldigt varmt och soligt i lånehusets badrum. Nu sminkar jag mig de gånger jag ska iväg på något eller ska träffa någon. Går jag bara hemma en helt dag ser jag ingen större anledning att sminka mig så sminkväskan ligger oftast helt oanvänd flera dagar i veckan. Jag har alltid varit noggrann med mina naglar så jag sköter fortfarande om dem men använder nagellack mer sällan. 

Nu låter det som jag gått ner mig rejält men det hoppas jag verkligen inte. Det är ju inte så att jag slutat duscha eller tvätta mina kläder. 

Jag har inte bytt några märken och behöver jag köpa nytt smink så gör jag det. Betalar med presentkort i den mån det går. Så på frågan hur mycket man ska offra vill jag ändå svara att man egentligen inte ska offra något. Men man behöver kanske inte ha massor av allt? När jag var en Slösa hade jag en stor välfylld necessär proppad med lyxigt smink. Massor av olika ögonskuggor, läppglans och grejer. Kunde gå och köpa lite nya grejer bara för att det kändes glamoröst och att man "vårdade sitt yttre". Bättre att banta ner på mängden än att helt lägga av att sminka sig, tänker jag. Om man nu gillar smink vill säga. Det gällde inte bara smink, jag överdrev mängden hudkrämer och liknande också. På den tiden gillade jag att ha ett överflöd skönhetsprodukter i badrummet. 

Man behöver absolut inte sluta klippa sig och gå i trasiga kläder. Köp färre plagg men köp bra kvalitet och vårda dem så att de håller. Jag har blivit riktigt vass på att känna på kläderna om de är hållbara eller ej. Det är något med olika tyger som man lär sig. En viss sorts svarta plagg blir snabbt urtvättade osv. En del stickade plagg kommer att se sjaskiga ut efter ett par tvättar medan andra fortsätter att se nya ut. 

Sist men inte minst tycker jag det handlar om personligt intresse och egna prioriteringar. Om smink vore min stora passion så hade jag garanterat valt att köpa lite mer smink och lite mindre av annat som inte upplevs som lika viktigt. Det gäller att hitta en balans som med allting annat i livet. 


17 kommentarer:

  1. Niveas blåa plåtburk har jag använt sen jag var liten, fuskat med lite annat ibland, men återgår alltid till plåtburken. Tvättar ansiktet med olja, aldrig med tvål och vatten. Är inte helt skrynkelfri men i förhållande till andra i min ålder så är min hy slät som en välmogen persika. Ofta smörjer jag inte in min alls. Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj min mamma har alltid den blå Niveaburken i sitt badrumskåp och den är ju jättefet den krämen. Jag brukade passa på att använda den på vintrarna för att smörja läpparna eller torra fingrar. I övrigt förstår jag varför du har slät hy (utöver de genetiska anledningarna) och det är för att jag tror att vi ofta "överarbetar" vår hygien med hjälp av alldeles för många produkter med en massa tvivelaktigt innehåll.

      Radera
  2. Det är väl i princip omöjligt att gå ner i vikt vid utbrändhet, det beror på stresshormonet kortisol som ofta är skyhögt vid utbrändhet.
    Har inte testat själv (än) men vill tipsa om aminosyran glycin (ibland l-glycin eller glycine). Ta innan sänggående, hjälper stresshormonet att lägga sig = bättre sömn och eventuellt också viktnedgång. Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips! Ska googla, älskar när ni kommer med saker som jag aldrig hört talas om tidigare! Brukar försvinna in i det i nätvärlden en bra stund sedan, haha.

      Radera
  3. Hej och tack för en jättebra blogg. Även om du inte sminkar dig när du är hemma så lägger du ändå ner en del ansträngning på ditt yttre. Det tror jag din make ser. Jag själv sminkar mig inte alls och använder på min höjd lite vax i håret när jag jobbar.
    Min fru tycker den här ambitionsnivån är helt tillräcklig.

    Jag tycker det är tråkigt om det känns som om en offrar saker. Det handlar om att bryta sig loss från normer och grupptryck och göra lite klokare val.
    Krya på dig.
    Niklas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Niklas,
      det är ju så det är. Man ska inte behöva offra en massa saker. Då har man fokuserat på fel områden. Jag kapar mest där det betyder minst. Om man är väldigt intresserad av något så tycker jag det får kosta och istället kan man bli duktig på att dra in på annat.

      Vi har ju tex valt att ha en hund och husdjur är ju annars ett big no no i sparsammanhang. Men för oss skänker det livskvalitet och får hela familjen att må bra. Man blir ju även lite mer bunden av att ha hund så indirekt hade vi kanske sparat in pengar på annat (även om vi inte hade varit sparisar) eftersom det inte är lika lätt att sticka iväg på resor och liknande. Och det vanligt folk lägger på öl och skräpmat en månad täcker gott och väl hundens utgifter i form av mat, försäkring och någon leksak/tuggben. Skillnad är väl om man behöver hunddagis (vilket är väldigt dyrt) men det har vi aldrig behövt.

      Radera
  4. Sänk kraven på vikten! Med nuvarande inställning låter det som att du känner varje dag som misslyckad om du inte gått ner tre kilo och kommer i alla kläder.

    Tre kilo är inte så lite och lätt att gå ner. Börja med att vara nöjd om du håller nuvarande vikt. Ett steg i taget. Samma med träning. Var nöjd med 2x30 minuter promenad. Öka sedan försiktigt tempot på slutet av ena promenaden och prova att lägga på några minuter på den andra.

    Grattis till snusstoppet förresten! Fokusera på det och annat som funkar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är bra du Micke, tack för dina kloka ord! Precis som jag skrev till Kaizenliv nedan struntar jag egentligen i själva vikten och det kanske låter som en större grej än vad det är. Det handlar inte om fåfänga utan jag vill verkligen, verkligen kunna använda hela min garderob. Det går liksom hand i hand med min livsstil. Det är ju för jävligt att ha alla dessa - många helt suveräna - klädesplagg mitt framför näsan men inte kunna använda dem. Detta pga några få kilon som envist klistrar sig fast. Särskilt när jag aldrig ätit bättre (eller mindre skitmat och tomma kalorier) än vad jag gör i nuläget.

      Jag ska ta dem, så är det bara!!

      Radera
    2. Du kommer att ta dem. Bara inte allihop just idag.

      Radera
  5. Ha inte orealistiskt höga krav på dig själv! När man inte mår helt okej kan man inte prestera på topp oavsett vad det gäller och då får man göra det bästa av situationen. Du kommer säkert att kunna uppnå den där lägre vikten tids nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fint pepp! Vikten är inte jätteviktig för mig egentligen. Tror det framstår som en större grej än vad det är när det egentligen mest är kläderna jag vill åt! Gamla favvojeans...

      Radera
  6. Har sjukvården hittat någon direkt orsak till att du fortfarande mår dåligt eller väntar du fortfarande i någon kö? Sjukvården är inte alltid så snabb. Krya på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Lustigt att du frågar, all provtagning skedde nämligen för ca en vecka sedan. Det går inte alltid så snabbt som du mycket riktigt påpekade. Och nu väntar vi på resultaten...

      Radera
  7. Såg en dokumentär på Netflix som heter FoodMatters, se den! Jätteintressant om vitaminer och dess inverkan på måendet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ska kolla upp det. Övertygad om att kost och livsstil påverkas oss i högre grad än vad vi tror.

      Radera
  8. Jag förstår dig precis. Kilo hit och dit får man väl leva med men min garderob! Flera favoritklänningar som inte sitter lika bra som tidigare. Dock kan jag inte ärligt säga att jag gjort vad jag kunnat. Skulle lätt gå ned på relativt kort tid men har för dålig karaktär. För lite motion och för mycket gott. Men får bli ändring snart..
    På jobbet har jag dock scrubs. Bara plocka storlekar som det passar upp och nedåt. Väldigt ekonomiskt! Ingen tvätt hemma heller. Sen kanske lönen i landstinget inte riktigt väger upp det men bekvämt är det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var glad om du rycker det är lätt att gå ner i vikt. Jag gjorde ju en kraftansträngning redan förra sommaren och körde en egen variant av "juicefasta" med konstiga grönsakssoppor och grejer varvat med långa pw's. Slet som ett djur och gick ner typ 2 kilo. Galet!!

      Radera