tisdag 7 november 2017

Den lutherska pliktkänslan och det elaka pensionstrollet

Det här med att leva livet eller spara pengar är något som alltid kommer upp, och en sak jag kommer att tänka på är att resonemanget blir en aningen motsägelsefullt. Den som snålar får höra att man bör sätta guldkant på tillvaron och man ska leva idag för man vet inte vad morgondagen för med sig. Varför spara när man kan bli påkörd av en buss imorgon-argumentet. Då ska vi leva i nuet, men när det gäller arbete ska vi kunna tänka 30-40 år framåt i tiden. Förr skrämde man barn med troll och olika väsen i uppfostringssyfte, idag försöker man kontrollera och skrämma vuxna med hot om minskad pension. 

Om någon vill gå ner i arbetstid ska de skrämmas tillbaka till 40-timmarsveckor för annars kommer trollet att äta upp pensionen. Dessutom anses deltid vara lite fult eftersom man stämplas som lat om man är fullt kapabel att arbeta heltid, men inte vill. 

Man kan ju undra vad som hände med den där bussen helt plötsligt? Den som kan köra över oss när som helst och som är anledningen till att vi ska lära oss leva i nuet. Plötsligt är den parkerad på tryggt avstånd eftersom vi ska styra våra liv efter något som vi inte ens vet om det någonsin kommer att hända. Och plötsligt räknar alla med att bli lika gamla som gubben på yoghurtförpackningen. 

Ska vi eller ska vi inte leva i nuet? Hur ska vi utforma våra liv egentligen? Ska småbarnsföräldrar gå på knäna (man brukar säga att småbarnsåren är livets rusningstid) och samtidigt blicka 40 år framåt i tiden? För en pension som vi inte vet mycket om då långsiktiga prognoser inte är att lita på och slår ofta fel. 

Pensionsargumentet ekar i bakhuvudet. En granne har jobbat 70% under de tio år vi känt varandra och på min arbetsplats finns flera som valt att jobba 75-80%. Staten trycker på med uttalanden att det är kolossalt viktigt att jobba heltid. Det kan tyckas så, men själv vänder jag hellre på det och säger att 40-timmars arbetsvecka är världens största människofälla. Det finns ingenting positivt med dagens fulltid som norm. Jag är för en arbetstidsförkortning som ett medel att bekämpa allt från arbetslöshet till den stressrelaterade ohälsa som dominerar. Vi har allt att vinna på att tänka om och dra ner på takten i samhället. Skolstress och psykisk ohälsa bland barn och ungdomar ökar, och de är trots allt framtidens skattebetalare som är tänkta att säkerställa framgång för Sverige. Man behöver inte vara domedagsprofet för att öppna ögonen och inse verkligheten. 

Nåväl, med risk för anekdotisk bevisföring - om jag utgår från mina bekanta som valt att jobba mindre får jag intrycket att de mår bättre och känner att de hinner med livet. Jag tycker de verkar ha färre sjukdagar och mer energi, större arbetslust och är mer produktiva helt enkelt. Jag upplever dem helt klart lyckligare än många heltidare jag känner som oftast är väldigt trötta och har konstant ångest för allt de inte hinner med. 

Någonting är skevt när vi ska slita ut oss i arbetslivet istället för att anpassa arbetstiden efter egna behov. Livet består av olika faser, men lustigt nog förväntas vi ha en heltidssysselsättning år ut och år in. Är det verkligen bara jag som inser hur rubbat det är? Är man ung och frisk och behöver få ihop pengar till framtiden är det ju perfekt att jobba mycket. Många gånger gör man det också för att det är roligt och kanske för att man inte har så mycket annat man vill lägga tid på. Men jag ser verkligen inte vitsen med att arbeta heltid hela livet. 

Självklart bör man göra en pensionsprognos och hålla koll på vad saker innebär ekonomiskt, men är det verkligen vår livsuppgift att offra vår hälsa och tid på att alltid sätta jobbet först? 


Människan offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan/Dalai Lama

24 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Håller med. 6 timmars arbetsdag hade varit en bra norm, fler hade fått sysselsättning, och färre arbetslösa, vissa vill kanske jobba tidig dag medans andra senare pass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns enormt många positiva effekter och jag är helt övertygad om att samhället skulle vinna mycket på en sådan lösning! Motargumentet är ju alltid kostnaden men det går att lösa genom sänkt arbetsgivaravgift m.m. Kan inte se varför man inte skulle kunna göra det billigare att anställa om man samtidigt får ner sjukskrivningar samt arbetslöshet. WIN-WIN för alla enligt mig :)

      Radera
  2. Jisses vilket bra inlägg. Kanske för att jag håller med om ALLT som du skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att läsa! Längtar också efter den dag då min man säger att han håller med om ALLT jag säger ;)

      Radera
  3. Fantastiskt, kom precis ut från duschen där jag fört exakt samma diskussion med mig själv innan jag satte mig ner och läste detta. Kom fram till att jag helt klart vill gå ner i tid för att få mera tid med mig själv. Lägger redan idag mycket tid på både jobb och familj, det som jag upplever saknas är möjlighet att få tid med mig själv, att läsa en bok, att gå en promenad, att spela ett datorspel eller lära mig spela blockflöjt. Allt detta som man hade ett överflöd av som singel är helt plötsligt totalt utraderat då fru och småbarn tar upp all vaken tid tillsammans med arbetsgivaren. FÖr att man ska må bra krävs det (i mitt fall i alla fall) balans i tillvaron. Och hade jag fått möjlighet att gå ner i arbetstid till säg 80% hade jag valt lägga dessa 8 timmar i veckan på enbart mig.

    Nu jobbar vi järnet under några år, man förlorar ändå så mycket pengar på föräldraledighet och vabbande att det behövs heltid för att täcka upp för detta, men när dottern börjar skolan och man slipper dagis, då kommer jag i alla fall att växla ner och börja fokusera mer på mig själv. Fru Snålgris jobbar redan 80% och är nöjd med det.

    Kommer skriva en utförligare bloggpost om detta resonemang inom kort...

    https://snalgrisen.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man införde sex timmar arbetsdag som heltid skulle du inte förlora några pengar, utan behålla samma lön men arbeta mindre. Många arbetsgivare har redan provat att införa detta, så helt oprövat är det faktiskt inte heller.v

      Samhället skulle vinna mycket på en sådan lösning. Som det är nu väljer man att låtsas att allt flyter på bra trots att det inte alls gör det. Den balans nu nämner, mellan arbete och fritid, handlar ju inte bara om arbetstimmar utan även om resväg. Många pendlar och då äts det upp mycket tid där också.

      Radera
  4. Bra inlägg! Jag har nyss börjat jobba heltid, på mitt första riktiga jobb och jag förfäras över hur stor del av mitt liv jobbet äter upp. Allt jag gör är att jobba, laga mat och sova! Jag vill så mycket mer i livet och därför har jag börjat plannera en flyktväg. Antingen vill jag jobba deltid med något jag verkligen tycker om och samtidigt ha tid för hobbys och familj, eller så vill jag pensionera mig om typ 10 år. Har ännu inte bestämt mig hur jag ska göra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, många får en chock när de börjar på sin första heltidstjänst. Det är MÅNGA timmar som försvinner varje vecka. Och tänk alla som har lång resväg, slitsamma och krävande yrken, barn som ska hämtas/lämnas, husdjur som ska hinna skötas osv.

      Helt ärligt förstår jag inte att det är så många som fogar sig och rättar sig efter normen om heltid utan en tanke på att man faktiskt jobbar bort en stor del av de mest betydelsefulla åren i livet.

      På ett sätt tror jag den bästa lösningen är att jobba deltid eller säsongsvis. Då får man lagom mycket av "båda världar". Men allas liv ser naturligtvis olika ut och det är olika hur man vill prioritera.

      Du får jättegärna återkomma med dina funderingar kring hur du tänker göra längre fram eftersom det är högintressant att få ta del av.
      Lycka till!

      Radera
  5. Kan bara hålla med övriga, vilket bra inlägg. Jag har arbetat deltid och heltid i många år - jag har inte ens en familj som anledning till att jag har gått ner i arbetstid. Nuförtiden är jag t o m helledig fast jag inte uppnått pensionsåldern än riktigt. Kan till mitt försvar säga att jag hjälper gamla och skröpliga som ingen i dess närhet har tid med för att de arbetar så mycket. Hälsar på sjukskrivna kompisar. Är samhällsnyttig för att jag orkar och har tid och det behövs.
    Vet inte hur jag skulle hinna med ett arbete.
    Vinsten med mitt liv är att slippa ge sig av i ur och skur, dag in och dag ut för att slita ut sig på ett arbete, det är guld värt. Att ha tid är en rikedom. Att jag sedan inte lever i överflöd och kan resa till Maldiverna eller Bermudas är inget jag sörjer alls. Jag har en tillräckligt meningsfull tillvaro här.
    Man bör ta sig en rejäl funderare på vad man vill få ut av sitt liv och inte bara hänga på för att vara som alla "andra".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt fantastiskt att läsa!
      Du behöver inte säga något alls till ditt försvar, var och ska leva sitt liv på ett sätt som får dem att må bra. Blir varm i hjärtat när jag läser att du bryr dig om gamla och sjuka, men jag hade respekterat ditt val även om du hade suttit hemma och pratat med krukväxterna.

      Jag jobbade deltid när barnen var i förskoleåldern och det var det som fick det att fungera i vår familj. Naturligtvis hade barnens pappa lika gärna kunnat gå ner i tid, men i vårt fall startade han eget under den perioden. Vilket blev möjligt just för att jag gick ner i tid. Det fungerade fint för oss och jag är glad att vi hittade ett fungerande upplägg. Det är ju precis som du skrev, otroligt viktigt att fundera över vad man egentligen vill med sitt liv. Har träffat så många som inte vågat, som vantrivs på sina jobb och - framför allt - som känner att tiden inte räcker till. Idag är jag väldigt tacksam över att jag kom till den insikten i tid och har börjat planera mitt liv efter helt andra värderingar än tidigare.

      Radera
  6. Så rätt, så rätt du har ☺
    Strax innan min mamma dog, alldeles för ung 10 år innan pension, sa hon att hon önskade att hon inte låtit jobbet ta så mycket av hennes tid. Att hon istället skulle haft fler picnic:ar och gjort andra saker hon nu saknade när hon inte längre kunde. Vad är viktigt egentligen? Viktigt för vem? Jag tänker i alla fall leva nu...och sen (men det vet jag ju inte)...och vara rädd om mina pengar så att jag kan göra val efter förutsättningarna som kommer - inte att ekonomin gör valet åt mig.
    /Amalina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar din mors bortgång, men hon hade så rätt i det hon sade. Det finns ju listor på vad som är vanligast att ångra när man ligger på dödsbädden och de toppas ALLTID av följande två saker:
      1) att man inte följde sina drömmar.
      2) att man jobbade för mycket.

      Men trots detta fortsätter vi lura oss själva att det är värt att jobba bort våra liv, inte hinna med någonting, köpa alldeles för dyra boenden som vi knappt hinner njuta av och spendera alldeles för lite tid med familj och vänner. Det är banne mig obegripligt!

      Hoppas du väljer att leva efter ditt beslut, då kan du stolt känna att din mammas budskap nådde fram <3

      Radera
  7. Jag är snart 50 år och kommer från årsskiftet gå ner och arbeta 60% dvs 3 dagar i veckan. Har annars alltid arbetat minst heltid. Ser så fram emot detta. med att arbeta mindre! Vet att där är många med mig som gärna vill gå ner i arbetstid men vi ser också att det inte finns så många deltidsarbeten att söka.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt beslut, det är en perfekt ålder att slå av på takten. Vi vet inte hur framtiden ser ut och risken för sjukdomar ökar ju äldre vi blir. En kvinna jag känner som jobbat inom äldrevården valde att gå i pension vid 63 år och sade "jag har sett alldeles för många svårt sjuka och vårdkrävande som bara är några år äldre än vad jag är".

      Tycker överhuvudtaget det här att jobba efter 65 är vansinne. Och då menar jag inte någon enstaka person hit och dit som frivilligt vill fortsätta utöva sin profession utan om att tvingas fortsätta för sin överlevnad. Det borde vara en mänsklig rättighet att få vila sig efter en viss ålder!

      Radera
  8. Tack för ett superinlägg. Jag stretar vidare i heltid men nog längtar jag till lite mindre arbete. Får nog göra en plan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp! Hög tid att göra en plan :)
      Och tack själv för att du läser och lämnar ett avtryck.

      Radera
  9. Håller med allt ovan och klockrent inlägg SC. Problemet tror jag är att man (=staten) dels inte tror att vi är kapabla att själva designa våra liv (det hade ju varit rätt lätt att lägga in "livsdesign"/"privatekonomi & livsval" som ett ämne i skolan men det görs icke), dels är man rädd att minskad arbetsgrad minskar konsumtionen och därmed bidragen till statskassan. Jag tror också att statsmakten ser ett problem med att människor inte hålls i arbete i arbetsför ålder ur ett rent disciplinärt avseende (man ser bara trubbel, inte att det finns altruister som Anononym 11:19 som hjälper till helt gratis). Och därför matar man Pensionstrollet (var bor det förresten? I Katarinaberget?)

    Jag tänker på Mr Money Mustache som säger att "jobb blir roligare när man inte behöver pengarna". Jag tror stenhårt på det och jag tror att människan är konstruerad att hitta sitt "rätta kall" när hon inte bara behöver fokusera på att äta, jobba, sova för att betala räkningarna. Men det krävs att man har en stadig livskompass och ett rejält tålamod att ta sig ur den set-upen. Grattis till Josefin ovan som fattat detta redan i unga år, det kommer att lösa sig för dig är jag helt övertygad om. Insikten är viktigare än ett fett arv på banken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säger ja och Amen till allt i din kommentar, A L L T! Kunde inte sagt det bättre själv.

      Jag vill inte låta paranoid eller som någon konspirationsteoretiker, men nog är vi påverkade av en systematisk hjärntvätt. Det svenska systemet är djupt förankrat sedan lång tid och sysselsättningsplikten är obligatorisk. Jobba mycket måste man, jobba ska man och jobbar man inte är man en lat ansvarslös parasit som lever på andra. Det finns liksom ingen gråzon mellan dessa.

      Men vi ser inte heller skillnaden mellan arbetet som plikt (att jobba och bidra till samhället) och hur styrda vi blir till konsumtion. Vi har blivit som lydiga robotar som jobbar för att konsumera. Inte för att bo och äta eller "dra vårt strå till stacken". Vi jobbar och sliter - och klagar på att tiden inte räcker till. Varför? För att försumma familj och vänner och för att få råd att byta kök och åka till Thailand. Vi jobbar inte mer för att hjälpa någon annan, utan för att skaffa oss en identitet genom olika varumärken och status. Jag säger inte att det är fel att köpa och konsumera eftersom detta är samhället vi har byggt, och har man tagit Fan i båten osv.

      Det jag efterfrågar är en balans. Att vi börjar se vad vi behöver göra för att minska sjukfrånvaron och få oss att stressa ner. Som det är nu är inte hållbart och leder inte till en positiv utveckling. Snarare tvärtom.

      Radera
  10. Själv sållar jag mig till skaran som jobbar 60%, bara för att jag kan och utan den legitima orsaken barn. Ibland kan jag tänka att kanske borde jag gå upp i heltid så jag kan spara ihop pengar och kunna leva slappare framöver, men där kommer min "jag måste passa på och njuta nu" in. Jag jobbar 6h om dagen i 4 dagar och är ledig på onsdagar och jag ÄLSKAR de onsdagarna. Inte för att jag inte vill jobba, men för att jag får just den tiden till de saker jag vill göra. Det allra bästa är att få ägna timmar åt att bara lulla i en skog och leta svamp eller något, utan någon större risk att varenda helgfirare är ute. Jag kan tänka mig att gå upp till 80% och få behålla den lediga dagen, men där går nog gränsen om jag själv får välja.

    Visst kan man tänka på framtiden pga sitt val också, men jag tror att jag säkrar min framtid än 95% av min bekantskapskrets som jobbar heltid. De har ju fullt upp av att njuta av dagen för att kunna tänka på framtiden ;-) Jag kan spara undan en hel del trots min lön som såklart också är anpassad efter min arbetstid. Men trots det verkar jag vara den som hittar på mest och är mest aktiv, men å andra sidan är mina stolar lite slitna och min soffa några år äldre än de andras. Men en ny soffa får mig inte att leva livet. Och tanken på att offra en ledig dag mot en ny soffa är helt otänkbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter avundsvärt, och känns som något jag hade valt nu efter de insikter jag fått som sjukskriven. Jag skulle också kunna tänka mig att jobba fler timmar per dag men färre dagar i veckan. Eller att jobba säsongsvis. Vad som helst, bara aldrig mer hamsterhjulet. Vidare gillar jag när det finns flexibilitet, och skulle kunna tänka mig att jobba lite extra vid behov (för att köpa nya vinterkläder eller vad det nu kan vara). När jag jobbade som mest såg jag alltid till att vara ledig en vardag. Det var perfekt att kunna uträtta ärenden och handla när det inte är trängsel och köer överallt. Där vi bor är det kaos varenda helg, och långa köer till allt.

      Radera
  11. Jag har varit mycket hemma för barnens och familjens skull, och bara haft deltidsjobb lite då och då. Bra på alla sätt och vis utom sett till min framtida pension. Den får jag försöka fixa på egen hand på nåt annat sätt, verkar det som - eller om jag ska hoppas på att den där bussen kommer och kör över mej!? ;-) Hur som helst... Alla (de allra flesta iallafall) verkar tro att det verkligen behövs två heltidslöner för att finansiera en hel familjs liv och leverne, men det stämmer ju inte! Jag och min man har klarat oss på hans lön när den här varit vår enda inkomst, samt känt oss "rika som troll" i de perioder när även jag har haft några tusingar in per månad. Man får ju givetvis rätta mun efter matsäck, men jag tror att ganska många skulle kunna tänka sej att göra vissa avkall om de hade möjlighet att byta sin heltidstjänst mot en deltid istället. Men det är ju så gott som omöjligt på många arbetsplatser, tyvärr. Och så är det ju all denna skrämselpropaganda ang att pensionen blir mycket mindre om man gör ner i arbetstid - fast det verkar samtidigt vara väldigt många som har jobbat heltid hela livet men ändå får en usel pension... :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt, det går alltid att dra fram pensionsmonstret. Jag är faktiskt förvånad över tilltron till pensionssystemet. Den tryggheten gick upp i rök för länge sedan, många är redan fattiga trots långa arbetsliv. Redan 2010-2011 hade vi näst sämst pension i EU! Dessutom har alla andra länder skatterabatt för pensionärer - utom Sverige då naturligtvis. Det är ett skämt!! Och det vore naivt att tro att vi inte kommer att få uppleva många fler försämringar i pensionssystemet.

      I övrigt håller jag helt med om att behovet av dubbel inkomst är något vi själva byggt upp genom alldeles för dyra bostäder och för att vi vant oss vid en påkostad livsstil med kostsamma renoveringar, resor och bilar. Det blev oerhört tydligt för mig när jag började med ett köpstoppsår och ändrade våra konsumtionsvanor. Nu som sjukskriven är det många som frågat mig om det inte känns tufft ekonomiskt och nej, tack vare vår livsstil känner vi inte av någon förändring och behöver inte dra in på något. Däremot kan jag ju inte längre spara lika mycket som tidigare men det är ju inte vad folk menar när de frågar om det känns tufft att förlora så mycket inkomst.

      Radera
  12. Jag jobbar 80% och det gör mig tacksam. Men jag har turen att vara gift med en man som är säljare och tjänar bättre än mig. Därför kan jag gå ner i tid. Men vi har också alltid levt under våra tillgångar och sparat mycket. Men jag helt klart förstå att 40 timmar i veckan funkar om man är singel och om man älskar sitt jobb. Då är det nog inga problem.

    SB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar att du snappade upp budskapet, att livet består av olika faser och att vi kan ha olika behov.
      40 timmar i veckan kan vara underbart för den som lever ensam eller under vissa perioder i livet. Samtidigt som det under andra perioder kan upplevas enbart kvävande, utmattande och slitsamt. För de allra flesta av oss måste livet bestå av något mer än arbete.

      Radera