söndag 28 februari 2016

Förändringens vindar

Precis som rubriken antyder är det förändringar på gång. På jobbet (vad annars?). Det händer mycket nu och det är saker som ligger utanför min kontroll. Jag tycker att det är jättejobbigt och har fått genomlida tuffa dagar med stresshormoner som tja...festat runt på ett dygnet runt-öppet nöjesfält i magen, med alla åkattraktioner igång samtidigt. 

Egentligen hade jag tänkt skriva ett vardagligt nonsensinlägg om hur vi har lite fler räkningar än vanligt den här månaden på grund av barnens försäkringar och lite andra årsavgifter men tre försök senare märkte jag att det inte fungerar något vidare. När jag bloggar vill jag bara skriva fritt utan att känna eller tänka efter för mycket och då fungerar det inte att tänka på en sak och skriva om en annan. Tyvärr kan jag verkligen inte koncentrera mig på annat än all skit på jobbet just nu och om ni tycker att jag är tråkig kan ni ju försöka föreställa er vad min man tycker som ska stå ut med det här dygnet runt. Han var ju så glad när det redde upp sig hyfsat bra sist och jobbgnistan tändes på nytt. Och nu är jag tillbaka i gnällträsket igen. Han som egen företagare vet inte hur bra han har det. Eller så vet han. Särskilt nu efter att ha behövt lyssna på mig i ett par dagar. 

Det var ett par månader sedan vi befann oss i ett liknande läge och sedan blev allting faktiskt mycket bättre under en lång period. Jag var uppe i gamla härliga trivselnivåer igen och det kändes fantastiskt. Men säg den lycka som varar. 

Jag är bra på all stress utom psykisk stress. 
Det som är svårast är ovissheten och väntan. Det är alltså stora grejer på gång på mitt jobb. Jag fick ett väldigt dåligt besked i slutet av veckan och nu vet jag att det är mer skit som väntar. Jag hade planerat att ta det här bra men hade inte räknat med att vi inte styr över hur våra kroppar reagerar när vi utsätts för stress. Ni vet den där klumpen i magen när något obehagligt väntar. Jag sover dåligt också. Har konstiga drömmar och vaknar mitt i natten och ligger sedan vaken jättelänge medan tankarna snurrar i huvudet. Jag har till och med varit uppe och stressbajsat ett par gånger på nätterna (sorry, verkligen TMI)

Det här är inget tyck-synd-om-mig-inlägg och jag ser inte mig själv som deprimerad men det har varit så många negativa händelser på jobbet de senaste åren att jag helst slipper fler obehagliga överraskningar. Men nu är det något i görningen igen och helt ärligt, jag orkar inte börja vantrivas igen.

Att blogga om jobbet är alltid ett etiskt dilemma och jag väljer att vara lite lös och luddig för att inte bryta mot några regler. Men att berätta hur man känner kan knappast ses som något hot mot arbetsgivaren så det tänker jag fortsätta med. 

Jag har också varit dålig på att läsa andras bloggar. Det är annars något jag gör regelbundet och faktiskt känner mig beroende av. Därför upptäckte jag inte förrän nu att Finanskvinnan väljer att lägga ner sin blogg. Hon väljer att köpa bostad för pengarna och jag blev så nyfiken på det korta tillkännagivandet. Hur mycket pengar? Vad för bostad? Med eller utan bolån? Och hur såg ursprungsplanen för sparandet ut? 

Jag har tagit upp det här med avhoppare tidigare, att det väcker så många frågor! Vid den brytpunkt då de väljer att sluta dela med sig, där borde en ny blogg ta vid. Det är så typiskt, vi får vara med om deras resor men inte vad som händer sedan, när de kommit fram. Då när man i högsta grad vill vara med och få insyn i hur de ska leva från och med nu.

Men här får ni gärna hänga med ett tag till, om jag inte lyckades skrämma bort er med det här trista inlägget. Och håll gärna en tumme för mig imorgon, en tuff måndag väntar. 







25 kommentarer:

  1. Tråkigt. Har du försökt någon metod för att minska stressen? Eller ska du bara låta det vara så här?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Metod? Nej, jag är tyvärr ingen meditatör så jag försöker bara att rida ut stormen och hålla ut tills det ordnar sig. This too shall pass och så vidare...

      Radera
  2. Kan förstå lite hur du känner dig.. Har också haft arbeten där jag vantrivts,det är hemskt! En liten klen tröst kan väl vara att inget varar för evigt. Inte detta heller, försök att komma ihåg det även om det känns hopplöst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla rara! Det är precis så jag försöker tänka, att jag kommer att glömma detta med tiden.

      Jag vantrivs egentligen inte med varken arbetsuppgifter eller arbetskamrater utan med människor i beslutsfattande positioner som fattar en rad dåliga beslut som innebär att man drabbas hårt på flera olika sätt.

      Radera
  3. Kämpa! Se detta som en morot att kapa alla utgifter du kan och börja räkna på hur du på allvar kan lämna ditt jobb innan du börjar må dåligt! Finns inget bättre än press vad gäller sparande, själv sparade jag aldrig mer - procentmässigt - än när jag var sjukskriven en längre period..! :-)

    Blev också snopen över Finanskvinnan, främst över det tvära sätt som avslutet skedde på. Det är upp till henne naturligtvis, men nog kunde jag känna att efter alla bloggår hade det väl varit trevligt om hon berättat lite mer detaljer och låtit bloggläsarna säga något; typ "hej då" :-P . Blev väldigt märkligt med det kortfattade avslutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är naturligtvis upp till var och en att avsluta som man vill men det kan å andra sidan vara trevligt för Finanskvinnan att veta att vi är många som kommer att sakna henne!

      När det gäller mina kostnader finns det inte så mycket mer att kapa om jag inte gör mig av med man, barn och hund men jag ska naturligtvis försöka strama åt ekonomin ytterligare utan att behöva vidta så drastiska åtgärder :)

      Radera
  4. You had me at hello. Så här sjappar ingen morsa. Men jag lider med dig över jobbsituationen, det är så frustrerande när man inte rår över saker som rör en så i den vida grad. Jag vet ju inget om det så jag håller bara en tumme och tänker att allt verkligen kan ordnas, hur miserabelt det än känns när man är mitt i det. Jag kan bjuda på att jag och maken nog fick tag i en bedagad salladspåse till gårdagens middag, vi körde skiftgång på klosetten i går. Så är du inte ensam här inne om att outa antal poäng på Bristol-skalan..

    Ok, sparskandalen. Jag har läst lite om alla som bygger kapslar av sina garderober. Som jag erkänt tidigare har jag handlar loss lite istället för att langa in det i sparet. Och härom veckan tog jag ett moget (haha, up my -ss) beslut att under tre månader ska jag få BRÄNNA det som är avsatt som spar i budgeten på KLÄDER! Mitt månadsfondsparande tickar på som vanligt men i övrigt får jag handla vilt. Å gud! så jag njuter av det. Jag saknar ett par-fyra plagg och sedan har jag verkligen en komplett garderob som håller i åratal. Jag följer ytterst lite "trender" så det är inte Paljetter á la SS 16 jag bränner spar på...När du hade din slösalivsstil så var du åtminstone smart nog att handla kvalitet, de plagg jag slängt går inte ens använda till fönsterputs.. Jag är lite av ett kontrollfreak, jag behövde en "good enough-break". Jag har en sparad summa som ger mig trygghet, nu vill jag bygga en garderob som ger mig lugn och ro när jag ska klä på mig, jag tycker det är så skönt att trivas i kläderna. Jag är århundranden från något modefreak, jag äger inte en aftonväska, köper aldrig smycken eller annat lull. Lufsar ofta i storstövlar, även till jobbet ibland. Men skön kvalitet, oh my, och jag sköter om mina dyra plagg exemplariskt. Så. Tre månaders sparpengar går rakt in i garderoben. Sen är det stopp. Och då har jag det jag behöver för länge framöver, det känner jag redan nu. Om du betänker att jag på riktigt inte ägde en vit blus/skjorta fram till förra veckan så kanske du förstår min bonanza. Jag har nogsamt tittat på plaggen på webshoppar innan jag besökt de fysiska butikerna för att handla, så det har varit genomtänkta val. Jag var i Stockholm förra veckan och handlade, i enbart två butiker, det var väl ändå diciplinerat på något vis? I övrigt fortsätter jag med gnetandet vad gäller alla inköp, det får inte spilla över på den övriga livsstilen. Jag får hålla i mig för jag känner hur pulsen går upp när jag köper en t-shirt i ljuvlig kvalitet för samma summa som en väl snålplanerad veckohandling. Men just nu ska jag vara i min "good enough-bubbla" och njuta av det, jag har fått mota det dåliga samvetet mer än hundra gånger.
    Matsammanställningen kommer, maken måste fixa exceldokumentet så det adderar ihop... Jag arbetar som synes inte som revisor. *emoji som skrattar så tårarna sprutar*
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej "Morsan"! Nu blir jag väldigt nyfiken på hur du tänker i ditt val av kläder med kvalitet! Vad har du valt att satsa pengar på? Skulle gärna också bygga upp en snygg och hållbar kapselgarderob och behöver lite inspirationshjälp på vägen... ;-)
      (Förresten, du funderar inte på egen blogg? jag skulle gärna följa i så fall, läser alltid dina svar här med ett leende på läpparna.) /Anna

      Radera
    2. Jag hoppas inte sparcoachen portar mig för att jag drar igång klädshoppingsnack här inne...?
      Jag börjar med att säga att jag är en riktig "bondkanin". Har gått på många jobbmöten i underställ och Nokia-stövlar, bara så du förstår graden av mitt kunnande.. :-) Jag är väldigt intresserad i huvet men det syns inte så mycket utåt kanske.
      Där jag bor har vi väldigt mycket kall årstid, så jag har inte tänkt ha två eller tre "kapslar", utan en som funkar året om med några undantagsfall som jag kan plocka ut och in. Jag har samlat på mig ett par blazervarianter från Rodebjer för ca 3-4 år sedan, och en halvlång rock som finns på rea nu, Voon. Enkelt snygg till vardags och lätt att klä upp. De har använts ganska mycket och är fortfarande som nya, det var mycket bra inköp. De kommer vara moderna minst 30 år till..typ. Från samma märke har jag några vita och svarta toppar/blusar som funkar både som tunna solitärer på sommaren samt under något tjockare. Även ett par grovstickade tröjor har jag därifrån. Jag har slängt ALLA stickade plagg från kedjorna och bestämt mig för att aldrig mer köpa ett stickat plagg med hög procentandel syntet, de blir ALLTID fula efter typ en tvätt. Istället har jag handlat tröjor från Soft Goat, några koftor som funkar på sommaren som lite lättare överdel, ett par linnen och några lite större av sweatshirtmodell, någon lång oversizad och något mer figurnära. Materialet är så skönt att jag bär det närmast kroppen och otroligt lätt att klä upp, plaggen är så vackra i sig. Jag både tackar och förbannar min vän som förledde mig in i cashmerens förtrollade värld, det är sååå underbart att bära. Jag är ganska känslig och prinsessanpåärtan-petig mot strukturer och material mot huden, cashmere är som bebishud. Nu senast handlade jag på Hope och Filippa K. På Hope blusar och t-shirts i tencelblandning, ger ett så vackert fall och samma där, skönt att bära mot huden. Även ett par jackor. Lätt att klä upp Hopes kläder som är väldigt avskalade i snittet och jag tycker att passformen på både Hope och Rodebjer ofta är väldigt smickrande och framhäver och döljer på ett otroligt smart sätt. Man måste verkligen PROVA deras plagg på, på galgen ser de inte mycket ut för världen kanske..
      Filippa K har jag alltid varit lite motigt inställd till, bara massa fladder har jag tyckt. Men se nu fick jag krypa till korset. Där hittade jag en perfekt vit blus, ett par toppar i modal alt. tencel med lite ärm för gäddhänget (BRA tänkt Filippa!) som fungerar både som ensamma sommartoppar och som under något. Jag har en vit knälång kjol, otroligt enkel men går att klä upp, en svart klänning från Rodebjer som också går att variera. Ja du hör, allt ska liksom passa ihop på något sätt, då går få plagg variera i all evighet. Jag har ett par plagg från BACK med, de lite mer modesta varianterna.. Jag har inhandlat tre linneskjortor från Gina Tricot i vitt, grått och grönt som sommarslängpå-plagg. Får se hur de håller formen. Jag är en 36:a men köpte 42 för krympmånens skull, vill ha dem skönt oversize. Jeans köper jag alltid på Gina Tricot, jag har haft tre par "Lisa" i flera år, de håller otroligt bra för det låga priset. Min garderob är vit, svart, grå, beige, brun och lite, lite blå och khakigrön. Allt jag har ryms i en sån "vanlig garderob" och det mesta går att kombinera. Man ska verkligen älska varje plagg man tar hem, och inte nöja sig med ok. Då är det bortkastade pengar, åtminstone har det varit så för mig.
      Morsan

      Radera
    3. Tack! :)
      /Anna

      Radera
    4. Haha, jag portar ingen och välkomnar klädsnack! Snålcoachen - connecting people!

      Och du Morsan, det låter som att du är på väg att bygga den perfekta garderoben. Jag har inte varit så avis sedan jag såg ett youtubeklipp på JLo's walk in closet (som var större än vår lägenhet och med mer kläder än inne på hela NK).

      För övrigt måste jag läsa på om kapselgarderober. Jag hänger inte riktigt med i minimalisttrenderna och alla nya djärva ord i språket. Jag vet vad kapselkaffe är och det är ju bara dyrt och dåligt (ur sparsynpunkt alltså) men jag antar att det inte finns några likheter mellan dessa kapslar?

      När det gäller Gina Tricot så gick jag alltid dit varje sommar och köpte ett par linnen och solklänningar som jag tog med på semestern, körde slut på och kastade när årets badsäsong var över. Detta var alltså innan jag började hårdspara! Men då kunde jag slaska med solkräm, spilla dricka och vara allmänt vårdslös utan att få panik för att ha förstört något finplagg. Jag förstår inte folk som går finklädda till en badstrand, särskilt inte om de har barn med sig.

      Rodebjerplaggen känns rätt mycket som en kvinnlig motsvarighet till hipsterskägg, eller har jag fel?

      Radera
    5. OCH DU MORSAN, NÄR TÄNKER DU STARTA EN BLOGG??! ORKA VÄNTA LÄNGRE!

      Radera
    6. Haha, jag önskar du kunde se mig och min livsstil. Jag är en helblodsbohem. En sån där som spiller ut komposten på bron och städar bort det fem dagar senare. Som sätter silvertejp istället för golvsocklar, liksom lättsammare. Men genom mitt yrke är jag mycket intresserad av form och då också kläder. Men det är nog ingen av mina vänner, eller make, som vet det sammanlagda värdet av plaggen i min tredjedel av garderobslängan, sån ful , tillverkad av laminat.
      Blogg, kanske svinkul, men hur GÖÖÖR man. Alltså genom yrket haf jag gjort det men jag vill nog som du vara extremt anonym. Jag är inte ens på fejjan. Vi borde träffas på en kaffe så kan du konsulta mig. Jag har varit i dina hoods typ tre gånger redan i år. Av vad du beskrivit om kommande byggnationer har jag undrat om det tom är i ditt hus jag crashar!? Ingen aning men det skulle inte förvåna mig.
      Morsan

      Ps Oj! Nu slog mig en tanke. Tycker du jag tjötar för mycket på din och borde ta mitt i "ett eget gathörn"? Jag ääälskar din blogg, blir kanske lite överentusiastisk.

      Radera
    7. Men sätt igång, snälla! Du kan väl vara "Hemliga Morsan" på bloggen?
      Sjunger med i Snålcoachens refräng: ORKA VÄNTA LÄNGRE! ;-)
      /Anna

      Radera
    8. MEN NEEEEEJ!! Du tjötar inte alls för mycket på min blogg! Våga inte sluta med det, inte ens när du dragit igång din egen blogg! Du behövs och är välkommen här! Det handlar inte om egna gathörn utan om att du är FÖR bra och härlig för att inte driva en egen blogg med en massa läsare.

      Jag hade inte en aning om hur man gjorde när jag startade bloggen. Det enda jag visste var att jag ville ha den fri från reklam och annonser. Så länge det handlar om småpengar är det ett självklart val att avstå från sådant. Vill någon sponsra mig med tiotusentals kronor så är det klart att jag överväger saken men fram tills dess ska Snålcoachen vara en reklamfri oas, vilsam för mina kära läsares ögon. Jag googlade "starta blogg" i typ 30 minuter och sedan var jag igång. Svårare än så var det inte.

      Creepy däremot att du känner till mina hoods med tanke på hur anonym jag försöker vara...? Menar du hela 08-området när du säger hoods eller är vi nere på kvartersnivå?

      Radera
  5. Ajdå. Hang in there!

    Har själv varit i en liknande situation några gånger, perioder då man vaknat kallsvettig i vargtimmen och oroat sig för vad som kommer att hända på jobbet, så jag vet vad du går igenom.

    Jobbet är dock inte allt - ursäkta plattityden men jag själv måste i varje fall lära mig att tänka den tanken, försöker ofta inskärpa det hos mig själv när jag drabbas av jobbstressen. Jobbet är inte allt i livet, även om man skulle bli av med det skulle man ha så mycket annat som är så mycket viktigare. Sen vill man ju lyckas på jobbet, delvis av något slags primal anledning att dra hem resurser till familjen.

    Men det finns fler jobb därute! Skulle du bli av med det du har nu så hamnar du förmodligen på något annat. Och skulle du bestämma dig för att hoppa av finns det andra att söka sig till.

    Lycka till - idag och i framtiden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din välformulerade pepp! Jag vet. Jag vet allt det där, även om jag behöver höra det hundra gånger om. Jag är - på riktigt - tacksam över att du påminner mig. Jobbet är inte allt i livet. Och det finns andra jobb.

      Rent logiskt är jag medveten om det. Det är bara det att när jobbet sänker en så är det svårt att få kraft att ta sig vidare, ut ur situationen. Jag vet att jag måste ta tag i det här och att jobbet gör mig sjuk men det är inte så lätt.

      Tack igen! Stress är verkligen vår tids stora folksjukdom och kan tydligen drabba även starka och självständiga individer som jag själv :)

      Radera
  6. Åh, allt styrka till dig! Tänker inte komma med goda råd, tänker bara skicka heja dig-tankar genom cyberspace och hoppas att du hittar något mentalt ställe du kan fly till när allt blir för mycket. Jag har senaste veckan haft en utmanande situation långt utanför min kontroll också, har försökt både med tekniken "le mot sig själv i spegeln som en GALEN person tills jag typ nästan iallafall litegrann ler tillbaka", och även "skrika ljudlöst mot badrumsspegeln innan en trevlig och oberörd min åker på igen när jag går ut.. " Ibland funkar det litegrann och då klappar jag mig själv JÄVLIGT hårt på axeln för att kunna rycka upp mig själv, om så bara för en stund, är en stor vinst iallafall för mig :)

    Det är de pissiga dagarna som får oss att uppskatta de bra!

    (blev visst en del självgoda råd ändå.. sorry.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag tar tacksamt emot alla råd och det hur självgoda de än är!

      Jag flyr mentalt (eller bearbetar?) genom att antingen städa fanatiskt eller gå ut i skogen med hunden. När saker blir jobbiga vill jag gärna dra mig tillbaka och tänka ifred.

      Men apropå speglar och spegelbilder så bröt jag det osociala mönstret idag genom att gå hem till en nära kompis för att skingra tankarna. Hon har en väldigt speciell spegel och jag tänkte passa på att ta en selfie i den. Men fy fasen vad deppigt att se sin egen spegelbild när man inte är glad men försöker se glad ut! Försökte fejkle men det gick inte så bra, haha.

      Hoppas verkligen att din utmanande situation löser sig på bästa sätt. Och du har helt rätt angående de pissiga dagarna, de behövs kanske de också.

      Radera
  7. Lider med dig! Hade själv en riktigt J** dag i fredags, varit frustrerad (och ledsen) hela helgen. Mitt jobb har också varit som en lång följetong.. Så idag så sa jag att jag bara tänker stanna 1 månad till. Det känns så befriande! Så nu drar flyttlasset hem till Sverige snart :)
    /Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis till uppsägningen och välkommen hem till Sverige! Det är inte alltid lätt med utlandsjobb heller, andra regler och förväntningar än här osv.

      Hög igenkänning på följetong! Jag har faktiskt ett väldigt starkt psyke och klarar tillfälliga och enstaka svårigheter bra men det blir för mycket när problemen avlöser varandra.

      Lycka till med hemvändandet!

      Radera
  8. Usch vad jobbigt det låter - jag skickar dig massor av sympatitankar!
    Jag har haft ett riktigt sånt där "ont-i-magen"-jobb, och är så glad att jag tog mig därifrån. Numera är jag min egen, vilket passar mig mycket bättre.
    Hoppas att allt ordnar sig till det bästa!
    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vad skönt att det ordnade sig för dig och på så sätt är det så mycket bättre att vara sin egen. Man slipper bli körd i botten.

      Allt kommer att bli bra men tills dess kommer det nog att vara lite jobbigt.

      Radera
  9. Förstår oron och frustrationen när man inget kan göra annat än att spekulera och känna sig hjälplös. Men det är sådant man får öva på att inte låta ta så stor plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag beundrar verkligen din förmåga att tycka att oro och ångest inte ska få ta stor plats! Dela gärna med dig hur jag kan öva på det. Med tanke på att jag tillbringar minst 40 timmar i veckan på jobbet är det inte så lätt att skaka av sig en jobbig arbetssituation, men tro mig...jag vill inget hellre!

      Radera