tisdag 29 april 2014

Skryt har blivit rumsrent

Det är alltid intressant hur folk använder sociala medier. För ett par dagar sedan scrollade jag i Facebook-feeden och såg en person nämna det kommande arvet efter sin framlidne far. Lite ovanligt att göra detta i en status på Facebook och reaktionerna lät inte vänta på sig. Det blev snabbt helgens snackis och vad som blev tydligt var att många ansåg det smaklöst att ta upp den så kallade vinsten. Jag har redan varit inne på att det är tabubelagt att prata om pengar men arv verkar om möjligt ännu känsligare. Kanske inte så konstigt med tanke på hur vanligt det är med infekterade tvister och bråk. 

Apropå Facebook-skryt visade någon mig hur dennes vän lagt upp lönespecifikation till allmän beskådan, allt för att briljera med hur högavlönad han blivit. 

Jag har sammanställt en liten lista på vanligast förekommande Facebook-skryt. Det är bara för skojs skull och ingenting någon behöver ta på blodigt allvar. 

  • Utlandsresor.
  • God mat och dryck/restaurangbesök. 
  • Träning eller friluftsliv.
  • Föräldrastolthet i alla dess former (alternativt husdjur)
  • Goda relationer med vänner (den här årstiden sitter man gärna sitta i grupp på en uteservering).
  • Gåvor man fått. Blombuketter ligger i täten. 
  • Vackra vyer (oftast vatten och båtar eller natursköna omgivningar)
  • Selfies. Att man känner sig fin (snygga kläder eller fin i håret).

Bubblare för årstiden: 
  • Blommande körsbärsträd
  • Hur fint man gjort på uteplatsen/balkongen. 
  • "Titta, vi grillar!"


9 kommentarer:

  1. Eller också sparskryt på bloggen:-)
    http://frivid42.com/2014/04/29/supermanad-april/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj. Det kommer att ta veckor innan jag återhämtar mig. Vilka belopp! Grattis!! Jag är inte bitter ;)

      Radera
  2. Ja, skryt är verkligen OK nuförtiden. Man antas nog inte tro sig ha något att komma med om man inte marknadsför sig. Det är alltså inte bara rumsrent utan också påbjudet om du ska behålla din status som intressant (eller snarare avundsvärd?) människa.

    Blev uppringd idag av ett ex som är i Neapel med sin nya flickvän. Han ringde för att säga att han är där på sin "tremånaderssemester", jag vet att det betyder nyligen arbetslös frilansande egenföretagare, och att han träffat en ny tjej. Han ringer liksom inte annars, vi har ju ingen egentlig kontakt. I mars sände han ett mail från Brasilien. Hela grejen är bara skryt! Men uppdaterad blir man, åtminstone om en människas yttre liv.

    Det är kul att läsa folks skryt för jag är inte den avundsjuka sorten. Jag underhålls och häpnar över hur gränserna flyttas mer och mer. Men får nog inte lika mycket underhållning som FB-användare och via andra sociala medier. Har aldrig haft FB.

    Har märkt i skolan att barn uppfattar en lätt som en människa utan liv om man inte med ord eller bilder visar upp vad man gör/har gjort. Det är som att många unga inte föreställer sig något som inte bokstavligen talas ut för dem eller visas upp i bilder. "Det/Den som inte syns finns inte" liksom.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du lyckas alltid sätta fingret på vad jag försöker förmedla. Jag är absolut inte den avundsjuka typen utan iakttar bara vår tids enorma behov av bekräftelse och självhävdelse. Intressant också vad som som räknas som statusmarkörer på FB. Det är nämligen ytterst sällan jobbrelaterat. Istället handlar det om att ha en rik fritid och det finns faktiskt något positivt i det.

      Den stora fördelen med FB är att hålla kontakt med släkt och vänner som bor långt ifrån (jag är mycket förtjust i att få ta del av deras bilder m.m).

      Radera
    2. Håller med om att det är något positivt att det är fritiden och vad man gör med den som snarare ger status än att man skryter med jobbgrejer.Tänkte på en annan sak i samband med det:

      Ibland tror jag att det är den där jobbgrejen som ger självkänslan att kunna ta för sig av sin fritid och t ex blogga om sitt nya minimalistiska och/eller nya meningsfulla, mer ekonomiskt sunda liv lite höjt över medelmåttornas konsumtionshets som man kan se ned på lite som en ny lite speciell medelklassmarkör!. Av dem som bloggar om att förändra sitt och familjens liv så har väl de flesta redan uppnått det som flera andra saknar; utbildning, arbetserfarenheter, höga inkomster, utlandsresor osv. Och har man det har man också automatiskt språkförmåga och erfarenheter att tänka, uppleva, granska sig själv, sin omgivning och sitt samhälle och uttrycka sig på ett annat sätt än många andra. Att tillhöra de reflekterandes skara med både möjlighet, vilja och förmåga att skapa sig ett eget liv, oberoende av andras åsikter och samhällets påtryckningar uppfattar jag håller på att få den verkligt höga statusen!

      Eva

      Radera
    3. Intressant i sammanhanget är väl kanske att jag varken är högutbildad eller har hög inkomst. Jag skulle heller aldrig se ner på "medelmåttornas konsumtionshets". Det står var och en fritt att göra vad de behagar med sina pengar. Tvärtom, alla kan inte sluta konsumera.

      Däremot kan jag tröttna (tyvärr med ett stråk av arrogans) på människor konstant gnäller över att de inte har minsta hundralapp över till sparande men som samtidigt shoppar och spenderar mer eller mindre dagligen.

      Jag är väl medveten om att alla inte har förutsättningar att spara sig till ett oberoende (det är inte alls säkert att jag kan det även om jag försöker) men jag hoppas innerligt att bloggare inspirerar andra att skapa sig det liv som de vill leva, oavsett mål. På samma sätt som jag söker inspiration och glädje i andras bloggar.

      Och Eva, du om någon borde ha en blogg :)

      Radera
    4. Det är så kul med dig Snålcoachen, att du inte tolkar mig fel eller tar åt dig. Menar aldrig att klämma åt någon. Är en sådan där typ som verkar ha något inre behov av att bara släppa ut saker jag ser/tolkar/uppfattar/upplever utan några direkta intentioner annat än att lätta på mitt eget tryck. ;)

      Har skrivit en hel del på nätet tidigare år, riktigt tuffa saker (men aldrig elakt, sådana behov har jag ej, snarare har det varit moralkakor) i kommentarsfälten på nyhetssajter och folk har verkligen reagerat.Det har ju varit bränslet till att fortsätta men nu skriver jag hellre på bloggar och då blir ju tonen en annan då man skriver på andras "hemmaplan".

      Jag tänker alltid att de som uttrycker starka ifrågasättanden gör det av samma orsak som jag; det handlar om dem och alltså ingen idé att ta åt sig (om det nu inte ger en tankeställare, vilket det ibland kan göra förstås).

      Jag borde ha en blogg? Lätt att tycka med tanke på att jag skriver mycket på bloggar och har tiden. Men...jag vet inte vad jag ska skriva om annat än när folk på sina bloggar skriver om saker som jag vill kommentera och "samtala om". Jag har liksom sällan någon egen agenda. Svarar lättare an på andra men initierar sällan något eget. Jag är en bloggsnyltare, tar del av andras intressanta skrivande men bidrar inte så mycket tillbaka...

      Din bloggs styrka är att du går rakt på sak, bjuder på dig själv med rolig självdistans, skriver enkelt, kort och ledigt. Att det är korta inlägg är mycket viktigt för att få kommentarer, är det för långt och innehållet spretar, utan underrubriker dessutom, så kan man som läsare inte få överblick och man orkar kanske inte kommentera något för man blev "övermannad" av text.
      Inte heller pysslar du med briljerande grubbel eller verkar vara för kritisk till det du skriver.

      Reslutat: Det är alltid roligt att läsa, man får skratta ofta och man får alltid känslan av att man läst något vettigt och tänktvärt av en sund normal vuxen människa. Därtill är igenkänningsfaktorn ofta hög.

      :)

      /Eva

      Radera
    5. Jag är inte medvetet ute efter varken medhåll eller mothugg men en ärlig åsikt uppskattas alltid. Därför tar jag inte heller åt mig och har inte problem med ev. oliktänkande utan uppskattar istället dialogen det medför.

      Jag upplever dig som ärlig och rakt på sak, vilket är något jag både värdesätter och respekterar. Av den anledningen utgår jag också att beröm från dig är äkta vara så ett STORT tack för dina fina ord.

      Fortsätt att vara en bloggsnyltare (?!), jag och många med mig tycker att du tillför MYCKET med dina kloka kommentarer.

      Radera
  3. Kan inte låta bli att känna mig lite träffad Eva. ;) Men jag hoppas att du har rätt! Dock tror jag att många gärna vill leva minimalistiska och ekonomiskt sunda liv men att det är svårt i praktiken. Sådana här livstilsbloggar som vi och Snålcoachen skriver är nog ungefär som träningsbloggar. Det är väldigt intressant att läsa om och föreställa sig att man tränar eller sparar automatiskt genom att läsa om andra som gör det. Jag hoppas dock som sagt att du har rätt och att sparsamhet och minimalism blir den nya statusmarkören. :)

    Snålcoachen, jag håller faktiskt på att spåna på ett liknande inlägg men inriktat på ett specifikt skryt. Shoppingskrytet!

    SvaraRadera