onsdag 29 oktober 2014

Höstlov

Vad gör en supersnålare som denna en ledig onsdag på höstlovet? 

Svar:
1. Åker till ett stort köpcentrum. 
2. Sitter på restaurang. 
3. Besöker cirka hundra klädbutiker.

Helt otippat.

Barnen har alltså höstlov den här veckan och trissar upp matkostnaden hemma. Idag är min lediga dag och den ägnades åt en utflykt med en kompis och hennes två barn. Eftersom hon tillhör vanligt folk (=de slösaktiga) ville hon att vi skulle åka till ett stort köpcentrum för att umgås, äta och shoppa. Jag ville inte neka barnen lite höstlovskul och det är trots allt imponerande hur jag lyckats avstyra den här typen av aktiviteter under en lång tid. Den här gången kunde jag faktiskt inte komma på en enda hållbar ursäkt för att inte följa med. 

Restaurangbesöket blev månadens nöjesutgift men det får det vara värt. Det är trots allt väldigt festligt att vara många runt bordet och mina barn är inte längre bortskämda med att äta ute. Själv avstod jag asketiskt från att beställa mat till mig själv och servitören erbjöd mig kaffe utan kostnad. Jag var inte hungrig så det var inte någon uppoffring att avstå från en jätteportion mat. Efteråt skulle min kompis och hennes tonårsdotter shoppa. Då kom den riktiga prövningen. Jag har inte köpt ett klädesplagg på snart elva månader, förutom strumpbyxor att använda på jobbet. Motvilligt tvingades jag titta på kläder i butik efter butik. Jag säger motvilligt eftersom jag visste att de skulle ränna i alla mina gamla favoritbutiker där jag varit stamkund. Kanske hade varit bättre om jag hade följt med grabbarna till spelbutiken? Därinne är jag i alla fall inte intresserad av något. Det var inte utan att jag blev frestad och försökte köpslå med mig själv "Jag behöver verkligen lite nya jobbkläder". Och inne på Zara hade de underbara jackor till väldigt överkomliga priser. Jackorna skrek på mig - men jag stod emot frestelsen! Det är så lätt att falla dit och börja fjantförhandla med sig själv om belöningar och annat trams. Men belöning för vad? Jag kan ju inte kalla det för belöning om jag ger efter för något som är totalt i strid med mina principer. 

De andra två shoppade desto mer och de var knappast ensamma om det. Fullt ös och kö i alla butiker. Någon oro för en ny finanskris verkar inte finnas.

Nej, alla lever verkligen inte som jag. Jag kom hem 160 kronor fattigare medan min kompis spenderade ett par tusenlappar på samma tidsintervall.Jag vet att jag har varit likadan men det känns avlägset nu. Det lite lustiga i sammanhanget är att det är slöseriet som anses normalt och inte att undvika överdriven nöjeskonsumtion. Men åh vad nöjd jag var med mig själv när jag kom hem tomhänt. Detta kanske är obegripligt för er som inte är ett dugg intresserade av kläder men för mig är det ändå omöjligt att inte bli frestad. Jag gillar verkligen kläder och höstkläder är roligast på hela året. 

Hemma väntade en glad överraskning i inkorgen. För en tid sedan deltog jag i en undersökning om grillkött och på slutet kunde man kryssa i om man var intresserad av att testa produkterna. Men när jag kryssade i trodde jag knappast att jag skulle bli utvald så jag blev riktigt förvånad när jag såg mejlet. På söndag kväll kommer leveransen att köras hem till mig. Ser fram emot det! 

Dessutom väger det upp dagens utgift på ett bra sätt.


lördag 25 oktober 2014

Spåra din leverans x 2

Jag vill inte verka oartig men ikväll har jag hemmadejt med min man så det här får bli ett kort blogginlägg.

Egentligen skulle vi ha en mysig familjemiddag (med mat som barnen gillar) och sedan titta på film (som barnen valt). Men först droppade den ena ungen av för att sova hos en kompis och strax därefter försvann den andra på liknande sätt. Så blir det när barnen blivit större, då överger de sina gamla föräldrar utan ett uns dåligt samvete. Kvar satt vi och insåg att vi har en barnfri kväll framför oss. Middagsplanerna ändrades raskt till pasta med spenat, vitlök och parmesanost och nu kan vi ägna kvällen åt vilka filmer vi vill utan att behöva ta hänsyn till barnens önskemål. Ni förstår ju, detta måste vi ta tillvara på. 

Men lite snabbt då...
Ibland regnar det manna från himlen må jag säga. Jag är Buzzador och får då och då testa produkter helt gratis. Igår fick jag veta att kommit med i kampanjen för Zeta antipasti och ska få recensera ett gäng godsaker som räcker för 6-8 personer. Grejerna är på väg och det känns givetvis jätteroligt både för mig och min plånbok. Jag funderar på att ta tillfället i akt och ställa till kalas. Antingen kasta ut grabbarna och ha en tjejmiddag eller bjuda över några vänner till oss. Svänger jag ihop en pastarätt till plockmaten kommer det att bli en hel middag med italienskt tema och ingen kommer att gå hungrig från bordet. 

Igår på jobbet kom vi in på ämnet pengar. En kollega frågade hur mycket fickpengar vi andra har i månaden. "Inga" svarade jag på ren automatik och fick minst sagt förvånande blickar. Så går det när man talar utan att tänka. För övrigt var det inte heller helt sant, kvällen innan hade jag nämligen gått alldeles wild and crazy och beställt en bok på ebay. Det är första gången jag handlar därifrån och den största anledningen till köp var att jag kunde betala med Paypal. Som ni känner till vid det här laget så gäller inte köpstoppet när jag betalar med onlineinkomster. Boken går att beställa i Sverige och en häftad utgåva kostar 124 kr. Istället köpte jag den inbunden för passa-på-priset 4 dollar. Visserligen blev det 13 dollar med frakt men det är fortfarande billigare än att köpa den i Sverige. Och det viktigaste var, trots allt, att jag kunde betala med de dollars jag har på mitt Paypal-konto. En liten present till mig själv för att jag försöker stå ut med det svenska senhöstklimatet.

Ha en härlig lördagskväll!



onsdag 22 oktober 2014

Det stora handduksbytet

Ljuva lediga dag. Min alldeles egna helgdag, mitt i veckan. Som jag värdesätter den! Tyvärr var det så förbannat kallt att jag blev tvungen att leta fram ett par vantar när jag skulle gå ut med hunden. Resten av dagen tillbringade jag på sängen med böcker och min laptop. Kanske inte så effektivt men väldigt härligt.

För ett tag sedan, när jag rensade köket, upptäckte jag att våra kökshanddukar är en bedrövlig syn. Några av dem har jag fått i present och de var en gång i tiden riktigt fina. Tyvärr har minstingen använt den som servett ett par gånger för mycket och det finns fläckar som inte längre går bort i tvätten. En annan kökshandduk har fått ett hål nertill. Jag funderade på om jag skulle kasta dem eller inte men lät dem sedan ligga kvar i lådan. Eftersom jag inte har så många och de behövs. I samma veva bestämde vi oss för att köpa nya handdukar och kökshanddukar till personalköket på jobbet. Eftersom vi är måna om arbetsgivarens pengar gick vi till Hemtex för att köpa nytt. 

Nu tror ni att jag passade på att köpa kökshanddukar till mig själv för jobbets pengar men nej, så fräck är jag verkligen inte. Istället kom jag att tänka på just de handdukarna när jag såg att jag hade fått ihop till ett presentkort på en av panelerna. Så jag valde helt enkelt att ta ett presentkort på Hemtex. Det brukar ta en eller ett par veckor innan presentkortet dimper ner i brevlådan men den här gången kom det redan i måndags. Jag spillde naturligtvis ingen tid utan tog med mig presentkortet igår så att jag kunde traska iväg på lunchen för att köpa nya handdukar. Det tog mig en halvtimme eftersom jag var tvungen att gå runt och fingra på precis allting därinne. Det blir väl lite så när man har köpstopp och helt plötsligt har en hundring att spendera. Var nästan på vippen att köpa nya tallriksunderlägg istället men bannade mig själv, det här var minsann ingen nöjesshopping. Jag fick fyra stycken helt okej kökshanddukar för 98 kr och har nu 2 kr kvar på presentkortet. 

Nu behöver jag bara tvätta de nya handdukarna så kan jag rensa ut och kasta de gamla. Är otroligt tacksam över dessa extra småsummor som gör att jag kan lösa saker och ting utan att bryta mot mina regler. 


måndag 20 oktober 2014

Nyttig eller onyttig november?

Utmaningarna avlöser varandra och Nyttiga November står näst på tur. Det är ett fantastiskt initiativ och förmodligen skulle vi alla må bättre av att få in lite nyttigare vanor. Själv är jag inget hälsofreak men jag är mån om vad jag stoppar i mig. Naturligtvis skulle jag kunna anstränga mig och vara extra nyttig under en månads tid men jag upplever att mitt hårda sparande redan begränsar mig tillräckligt. Jag slänger inte ut pengar på onödiga godsaker och äter inte ute vilket gör att jag helt enkelt inte känner mig sugen på att kliva ner ytterligare ett pinnhål. 

Hemskt ledsen för det men tänk er själva, var hamnar jag då? Jo, på misärnivå. Eftersom det inte finns mycket kvar att utesluta så väljer jag alltså att stå över denna gång. Nedan följer en liten redogörelse för hur nyttig/onyttig jag är. 

Jag promenerar till och från jobbet och tar alltid trapporna och aldrig hissen. Hunden ser till att jag regelbundet kommer ut i skog och mark. När det gäller kosten är jag hyfsat vettig med några få avvikelser.

Jag äter inte:
  • skräpmat
  • helfabrikat
  • chips
  • dricker inte sötdrickor som läsk eller saft
  • undviker e-nummer och tillsatser i den mån det går
  • använder inga lightprodukter

Jag äter mycket:
  • frukt och grönt
  • fullkornsprodukter
  • gröt

Mina laster är kaffe, choklad och portionssnus (ni behöver inte ta upp att det inte är förenligt med vare sig sparande eller hälsosamt leverne. Jag är väl medveten om det redan och jobbar på det...). Men jag är en måttlig gottegris och har inga planer på att skära ner på den lilla chokladbiten. Då och då kan jag inte låta bli att äta en rostad macka med sylt och det är inte heller något jag är beredd att plocka bort. Inte när jag gått från att mumsa helggodsaker som dyra ostar och charkuterier till att nöja mig med att festa till det med en simpel macka eller lite fruktsallad. 

Jag har däremot glädjen att få följa er andra som tänker kämpa på och leva supernyttigt under november. Det är något jag verkligen ser fram emot och jag hoppas att ni ger uttryck för lidandet i form av abstinens efter chips och läsk eller vad ni nu har för laster.

söndag 19 oktober 2014

Trötthetens makt över kroppen

Det har stått still på de allra flesta sparbloggar den här veckan. Man kan undra vad som hänt. Hösttröttheten är vad jag tror har hänt. För det kan väl inte bara vara jag som nästan somnar med huvudet i middagstallriken varje kväll? Dessutom har jag svårt att komma upp på morgnarna, efter att ha lyckats träna mig till att vara morgonpigg under sommaren, och jag är verkligen stentrött varenda kväll. Det är mörkret i kombination med kylan som smyger sig på. Kroppen vill gå och lägga sig redan runt åtta på kvällen. Detta sagt av en - annars- oerhört kvällsaktiv person. Inte för att jag går och lägger mig så tidigt men orken tryter. Tänk att jag glömmer hur jobbigt det här är varje senhöst och vinter. 

Alla höstmänniskor får säga vad de vill, jag stämmer inte in i hyllningssången. Och jag tror att vi som verkligen känner av ljusbristen måste lyssna inåt och göra det som känns rätt. Vill min kropp ligga i badet varje kväll och lyssna på poddar så ska den få det. I den mån det fungerar i alla fall.

Det jag upplever frustrerande är att det är nu jag skulle vilja ge järnet och göra fler timmar än vanligt på jobbet eftersom det inte konkurrerar med en massa roliga fritidsaktiviteter (som det lätt blir under sommaren) men så tryter orken istället. Dessutom tänker jag ta ut lite sparad semester i december så det är under oktober- november jag behöver dra in extra pengar. I våras tog jag ut långledigt genom att använda upp gamla bortglömda semesterdagar och det blev så himla generöst med ledighet att jag valde att utnyttja bara tre av fem av årets semesterveckor. 

December är en intensiv månad på min mans företag och han kommer i princip hem bara för att duscha och sova ända fram till den 23 december. Efter det har han ett par veckors jullov, precis som barnen. Så har det varit i alla år och jag har alltid dragit hela lasset på hemmafronten under den här hektiska perioden. Det är inte synd om mig och jag är van och inkörd på rutinerna. Däremot blir det lite tungt om jag samtidigt jobbar full tid så att bryta av med lite semester underlättar.

Jag snålar på och helgen har inte bjudit på några större överraskningar. Jo, idag svängde maken ihop en supergod och kryddstark köttgryta med curry och ananas, en kombination som jag ärligt talat inte trodde ett ögonblick på innan den hamnade på tallriken. Jag hör till dem som inte jublar över varm frukt i mat. Städprojektet har fått stå tillbaka till förmån för vila. Jag ska försöka göra ett krafttag igen i slutet av månaden. 



torsdag 16 oktober 2014

Livsfarliga Bengaler

Börjar med att bjuda er på hur jag kammade hem dagens dumhetsmedalj och blev utskrattad. På jobbet pratade jag med en kvinna som har en Bengal. Det är någon slags iögonfallande cool kattras som från början var en blandning mellan tamkatt och vildkatt. Den har ett exotiskt utseende och ser ut ungefär som en liten leopard. Cruella de Vil hade släppt tanken på de där 101 prickiga hundarna direkt och satsat allt krut på sådana här fläckiga kissekatter istället. 

Två minuter senare surfade jag in på Aftonbladet och utbrister häpet - Nämen här står det 'Nu måste vi stoppa de livsfarliga bengalerna'! Och tillade - Jag visste inte att de var farliga?! Hoppsan, så kan det bli när det blir kortslutning i hjärnkontoret. Debattartikeln i tidningen handlade givetvis inte om leopardpälsade katter utan om sådana bengaler som supportrar kastar från läktaren. Jag försökte rädda situationen men mitt  - Jag skojade bara! föll lite platt. Inte lite pinsamt.

För övrigt var det invigning av dunjackan idag. Invigning för i år alltså, jackan köptes på mellandagsrean i fjol. Bara några få dagar innan mitt köpstopp sattes i verket. Jag kommer ihåg den så väl, den skamfyllda och obekväma känslan. Jag hade nämligen redan fattat beslutet. Det hade mognat fram under en längre tid och jag hade ställt in mig på att det var färdigshoppat för min del men jag hade inte meddelat min man om de långt gångna planerna. Jag hade varit inne och fingrat på jackan tidigare och ville så gärna ha den och nu var det ju faktiskt rea. Jag menar, hur ofta hittar man exakt det plagg som man gått och suktat efter i rätt storlek och rätt färg under en mellandagsrea? Vanligtvis skyr jag dessa reor som pesten men här hade jag bevakat mina intressen och hängde på låset. Fortfarande dyr, trots att den var rejält nedsatt. 

Där stod jag och åmade mig framför spegeln i butiken och intalade mig själv att det inte finns några regler före 1/1 2014. Att jag faktiskt bara bar på en TANKE om köpstopp. Den sortens rättfärdigande är det givetvis helt slut med nu eftersom man bara lurar sig själv. Nåväl, jag bar hem dyrgripen i en exklusiv bärpåse och några dagar senare deklarerade jag högtidligt att jag infört köpstopp. Det är inte konstigt att det tog ett tag att få resten av familjen att inse allvaret i sparplanerna. Mitt gamla jag och mitt nya jag. Trevligt däremot att mitt nya jag kan sprätta omkring i en jacka som mitt gamla jag köpte...

Sist men inte minst ett par ord om gårdagskvällen. Det blev jättetrevligt! Vi hade mycket att ta igen och prata om. Hela dagen blev till en långfika som inte avslutades förrän det blev dags för middag. Det blev en hel del prat om hur USA, hur de skulle behöva förbättra sina arbetsvillkor och hur det egentligen funkar med sjukförsäkringar och sjukvård. Vi kom fram till att vi har mycket att vara tacksamma över här i Sverige när det gäller sjukvård, skolor, skolmat, föräldraledighet och semestrar. Och innan någon börjar gnälla om att det beror på skattetrycket i Sverige vill jag tillägga att min kompis betalar ganska exakt lika hög skatt som jag (vi) gör här. Givetvis använde jag all information till min fördel, till min flytta-hem-kampanj som jag aktivt bedriver. Där emellan pratade vi om andra, minst lika viktiga, ämnen. Är George Clooney gay och varför förstår sig amerikaner inte på saltlakrits för att nämna några. 






tisdag 14 oktober 2014

Monday funday?

Jag känner mig helt slut. Måndagar är de mest hektiska dagarna på mitt jobb och hur jag än försöker hinner jag aldrig ta mig igenom pappershögarna, för att inte tala om telefonterrorn. Det känns som om det enda folk har gjort hela helgen är att vänta på att det ska bli måndag morgon så att de kan ringa mig. Det är då längtan efter frihet gör sig påmind lite extra. Och när arbetsdagen äntligen lider mot sitt slut vill man helst av allt bara gå hem och söva ner sig själv i ett par dagar. Men det skulle man ha tänkt på innan man skaffade man, barn och hund. Jag kommer hem och kliver - så att säga - på kvällsskiftet. 

När jag kom hem orkade jag inte rensa så jag gav mig själv ledigt. 
Däremot handlade jag maten till min lilla bjudning. Att sladda runt mellan hyllorna inne på matbutiken är så nära en shoppingrunda jag kan komma nu för tiden. Till slut lyckades jag bemästra min beslutsamhetsångest och bestämde mig för att italienskt är ett säkert kort på middagsbordet. Jag kommer att svänga ihop en klassisk Bolognese. Äkta vara, ej att förknippa med vanlig köttfärssås. Jag använder mig av rotfrukter, pancetta, oxbuljong och vin men skippar överkursmomentet lever. Ett litet tips, om ni någonsin blir sugna på att laga denna fantastiska pastasås så använd vitt vin och inte rött. Det blir så mycket godare. Sedan måste hela härligheten stå och puttra i fyra timmar. Jag tänker servera den med tagliatelle, nyriven parmesan och en Caprese (tomat- och mozzarellasallad). Jag har till och med köpt smaksatt flaskvatten. Japp, flaskvatten. Det har totalt spårat ur, men är det fest så är det fest. Snart är det vardag och kranvatten som gäller igen. 

Nu längtar jag mest av allt efter att återförenas med min kudde. Ni behöver inte känna att ni missar något eftersom jag ändå har ägnat mig åt lyxigt dekadent slöseri.


söndag 12 oktober 2014

Förberedelser inför finbesök

En gång på stenåldern när jag gick min eftergymnasiala utbildning så knöt jag nära vänskapsband med ett par kurskamrater. Särskilt en av dem, vi hängde ihop jämt och det höll i sig år efter år. Hon blev nära vän med min exkille och är nu en nära vän till min man. 

När jag var gravid hängde hon med ut och reste tillsammans med mig och min man. Vi besökte ett par länder där månggifte är vanligt förekommande och på ett av hotellen blev min man varje morgon ryggdunkad av den korpulenta hotelldirektören som spatserade runt i frukostmatsalen och öppet visade hur imponerad han var över svensken som åt frukost med både en långbent blondin samt en midjelös brunett (den midjelösa var givetvis gravida jag). Maken försökte desperat förklara att han nöjde sig med en kvinna men hotelldirektören bara skrockade förtjust och lät ögonbrynen hoppa på ett menande sätt för att visa att han inte trodde honom. Jag blev jättesur men så här i efterhand är det ett lite roligt minne. 

Hur som helst, min kompis åkte sedan till USA för att fortsätta studera. Hon trivdes inget vidare utan planerade att flytta hem igen direkt efter sin examen. Nu har det gått mer än tio år och hon bor kvar, gift med en amerikan och har slagit nya rötter i den amerikanska myllan. "Så mycket för den vantrivseln" brukar jag surt påpeka men har nu vant mig vid att hon flyttat för gott. Tack och lov för Facebook där man kan se varandras bilder och hålla vardagskontakt. Ungefär en gång om året, ibland vartannat, kommer hon hem till Sverige på besök. Och nu är på hon väg hit. Vi har vikt en hel dag för att hinna umgås ordentligt och jag är lyrisk av längtan. Ni vet hur det är med en del vänner, man har inte setts på länge och när man väl ses beter man sig som om man ses mer eller mindre dagligen. Inga konstigheter. Hon och jag kliver direkt in i något vardagligt där öppningsfrasen kan vara "Gissa vad som hände mig i morse..." och sedan tar vi allt det där stora i livet flera timmar senare. 

Så, på onsdag kommer hon och ytterligare en gemensam vän hit och jag håller som bäst på att fila på menyn. Jag ska alltså bjuda på något ätbart och helst aptitligt och även om jag kan laga mat är jag ingen mästerkock. Jag har alltid prestationsångest när det gäller matbjudning. Ekonomiblogg som det här är vill jag tillägga att jag inte tänker snåla på smöret. Bjuppar jag på mat så gör jag och då får det kosta också. Vi ska ha extra allt och jag tänker börja handla inför detta redan imorgon. 

Det är ju en himla tur att det är Ordningsam Oktober eftersom det betyder att bostaden redan är i presentabelt skick. Jag behöver bara gå runt och piffa och puffa lite istället för att mastodontstäda i två dagar som jag brukar. Idag rensade jag lådan under handfatet. Jag har redan gett mig på badrummet en gång nyligen men då glömde jag lådan. Idag tog jag ut allt, torkade ur den och diskade de platsbehållare jag använder som förvaring av tandvårdsgrejer, diverse salvor och makens alla rakprylar. Tyvärr kom han på mig när jag var på väg att kasta hälften och bromsade mina planer. Han gick med på att kasta en fotfil, för att vi har två stycken, men sedan var det tvärstopp. Som om en fotfil skulle göra någon skillnad?! Jag rensar helt klart bättre när jag är ensam hemma...

fredag 10 oktober 2014

Gratiskväll

Mitt nöjeskonto ligger som bekant på noll. Väldigt mycket noll. Att gå på krogen eller att köpa icke förnödenheter är liksom inte förenligt med den exakta lydelsen i köpstopp. 

Nu är det inte så att jag förespråkar ett asketiskt leverne med total försakelse där man aldrig får göra något kul. Vill man gå ut och äta på restaurang så går man och äter på restaurang. Känner man att man inte kan leva utan att spela golf så ska man golfa. Det gäller bara att ha koll på sina prioriteringar. Men mina prioriteringar har varit att avstå helt från kostsamt uteliv för att bryta konsumtionsmönster och gamla vanor och därför har jag varit extra sträng mot mig själv. Jag är ett sådant där vidrigt kontrollfreak som går all in och gillar inte att behöva göra fler undantag än absolut nödvändigt. Märkligt nog finner jag det mer tillfredsställande att avstå än att ge efter för impulser, samtidigt som jag naturligtvis också behöver få roa mig någon gång emellanåt.

Av den anledningen tror jag att jag var den som hade absolut trevligast i går kväll. Det var lite som att ha sin första permission efter tio månader i ett sparfängelse med fullständiga restriktioner. Kvällen bjöd på asiatisk mat och en två och en halv timme lång film på bio. Ni kanske minns att jag för ungefär två veckor sedan skrev att jag ville se en särskild film på bio utan att för den sakens skull behöva tulla från eget konto? Det visade sig vara busenkelt, bara att gå med jobbet och låta jobbet bjuda. Något jag givetvis är väldigt tacksam över och uppskattar mycket. Inte bara för att de stod för fiolerna utan för att det var mysigt att göra något tillsammans en kväll utanför arbetstid. Vi har ingen aw-kultur på min arbetsplats eftersom vi ofta jobbar långa dagar och en del har lång resväg hem. 

Att jag snabbt nådde målet bjuder helt klart in till fler utmaningar av samma slag. 
Vad vill jag ha? Vad vill jag göra och hur ska jag göra för att få det? Precis som när jag använder presentkort från olika paneler för att köpa nagellack eller när jag går till bibblan för att köa på en omtalad bok jag bara måste läsa finns det säkert fler kryphål att hitta i köpstoppslagen.

Det är nästan så att jag tror att det inte är nagellacket eller biobesöket som lockar mest utan utmaningen i själva uppgiften. Det blir som en tankenöt och det är stimulerande att utmana sig själv och se om det går att hitta en (kostnadsfri) lösning. 

onsdag 8 oktober 2014

Snålcoachen testar husmorstips!

Idag har jag varit ON FIRE. Rensat och städat som om vi skulle flytta imorgon. Det gäller att passa på när städlusten slår till och jag gick fullständigt bananas i köket. Först städade jag i skåpen, lådorna och skafferiet. Torkade av alla hyllor och flyttade om en del saker. Rensade och röjde. Jag lyckades få ihop två soppåsar med saker som skulle kastas. Dessutom passade jag på att diska blomvaser och annat som används sällan och därför fått en lite flottig och dammig beläggning. 

När jag tog en liten fikapaus satte jag mig ner och surfade husmorstips (måste erkänna att jag fastnade ganska länge eftersom det var hur kul som helst). Givetvis kände jag mig tvungen att prova några av dem.

Här kommer en liten utvärdering av de tips jag testade:

Jag kladdade generöst med såpa på insidan av ugnen. Satte ugnen på 125 g och stängde av värmen när såpan började bubbla. Lät det svalna och torkade sedan rent med vatten. Ett fantastiskt tips! Ugnen blev superren, jag behövde inte gnugga särskilt hårt för att få bort ingrodda fläckar och det doftade gott. 

Samtidigt lade jag ugnsgallret i badkaret. Fyllde på med varmt vatten och diskmedel så att det täckte gallret och lät det ligga i flera timmar. Sedan skrubbade jag rent gallret med en boll av ihopknycklad aluminiumfolie. Ännu ett supertips. Önskar att jag hade tagit före- och efterbilder på gallret. Det var rejält smutsigt innan och omöjligt att diska rent (har försökt tidigare).  Nu är det skinande rent och nästan som nytt. Det är svårt att komma åt överallt och jag fuskade lite i hörnen men det är nog inget man tänker på.

Insidan av ugnsluckan (fönstret) borstade jag med tandkräm. Japp, tandkräm! Det visade sig vara kanonbra även om jag råkade överdosera mängden tandkräm och fick tvätta av rutan typ tio gånger innan jag fått bort alla tandkrämsrester. Men nu vet jag det, tills nästa gång. Luckan blev i alla fall väldigt ren. 

Gjutjärnspannor kan man tydligen göra rent med grovsalt. Saltet suger åt sig allt gammalt fastbränt fett. Jag värmde upp stekpannorna med ett rejält lager salt och lät det stå i 20-30 minuter. Då och då skakade jag på stekpannorna. Sedan tömde jag ur saltet och sköljde ur stekpannorna. Det var tyvärr något av en besvikelse. Jag såg ingen skillnad men de kanske blev renare? 

Sist men inte minst testade jag att göra rent silver genom att lägga det på aluminiumfolie med bakpulver och hett vatten. Det var verkligen som det står överallt på nätet - rena trolleriet! Inte som när jag var barn och fick sitta och putsa och gnugga mina föräldrars silver med Häxans silverputs (jag vet, som värsta Askungen...) 
Medan jag väntade på att silvret skulle bli klart googlade jag vidare på tipset och såg då att det fungerar lika bra med salt. Det ska jag testa nästa gång. Silvret blev i alla fall väldigt blankt när jag sköljt av och putsat det. 

Min mikro är kliniskt ren (eftersom jag inte tillåter någon att använda den utan att ha ett plastlock över maten som ska värmas) men jag hittade ett superbra tips för er med smutsig mikro. Placera en skål med vatten och några citronskivor i mikron och kör den på full fräs i 30 sekunder. Sedan är det bara att torka ur den och all smuts lossnar.

Det bästa är att jag hade allt hemma. Jag kastade den städsvamp och disktrasa som jag använt och offrade en gammal kökshandduk. That's all.

Har ni några supertips så är ni givetvis mer än välkomna att dela med er!


måndag 6 oktober 2014

Det blir bara bättre

I det här hushållet är jag inte högsta chefen inom rensa- och kastadepartementet. Jag vill gärna tro det och har absolut en högt uppsatt position men inom vissa områden finns helt klart en annan beslutsfattare. Hemelektronik är ett sådant område. Min man älskar sladdar. Eller rättare sagt, det som sitter fast i ena änden av sladden. Det är inte ett intresse som vi delar. Mången gång har jag tänkt att jag borde ha köpt allt sladdlöst innan jag införde mitt köpstopp. Ni som varit med ett tag kanske kommer ihåg att jag har en kompis som låtit bygga in all el i sitt nya hus, inga synliga kablar. Jag är fortfarande grön av avund och vill helst inte prata om det.

Men som jag nämnt tidigare är vi sådana som ogärna byter ut fungerande prylar och därför behöll vi vår första platt-tv. Den fick tjänstgöra som dataskärm i vårt arbetsrum under flera år. När barnen inte längre ville dela sovrum gjordes arbetsrummet om till vårt sovrum och skrivbordet med dator och skärm fick stå kvar. Ända sedan dess har jag irriterat mig på den där brutalt stora skärmen som står och skymmer utsikten mitt i det fina burspråk som hör till rummet. Inte nog med det, det bildas ett enormt ormbo med sladdar från alla apparater. Det går inte att flytta på åbäket till skrivbord eftersom rummet är för långsmalt för någon annan placering. Jag skulle helst av allt vilja kasta ut hela skiten och någon gång försökte jag nämna det för maken, men talade givetvis för döva öron. Att ha en tv i sovrummet förgyller tydligen hans tillvaro något enormt. 

Så...döm om min förvåning när tv-skrället drog sin sista suck igår kväll! Det gick inte att få liv i den igen och innan någon skulle få för sig att lämna in den på reparation såg jag till att den forslades iväg, kvickt som attan. Inte för att jag tror att det är värt att reparera en så gammal tv, om det nu överhuvudtaget går. I all iver passade jag på att hiva en lampa som stod där också. Den fungerade säkert fortfarande men vi har inte haft den tänd på år och dar och jag såg min chans att bli av med ytterligare en sladdpryl. När vi ändå höll på menar jag. Nu ler jag som en tok varje gång jag passerar rummet. Det ser så luftigt ut. Ljusare. Finare. 

Min rensning av pennburken på skrivbordet bleknar bort i jämförelse med detta.

Visst, skrivbordet står kvar men det är åtminstone i jämnhöjd med fönsterbrädorna och skymmer inte fönsterrutorna. 

Ett litet tillägg...jag saboterade inte tv:n, vilket många av er säkert tror.




söndag 5 oktober 2014

Ingen rast, ingen ro

Usch, vad jag har försummat er. Jag fyllde helgen med jobb, fanatiskt städning och hann till och med speeddejta två kompisar. Allt detta medan resten av familjen packat in sig i en stor hyrbil tillsammans med goda vänner och hundar för en weekendtur. Jag vinkade av dem i fredags och nu är de - äntligen - på väg hem. 

Men ni vet hur det är, man står där och ser gråtfärdig ut när de ska åka och säger att man kommer att längta ihjäl sig. Men när de väl åkt inser man att oceaner av paradisisk egentid ligger vid ens fötter. Det gråtfärdiga är som bortblåst och man vill bara skrika JIPPIEJEJEJ!!

Jag skulle kanske inte beskriva helgen som vilsam men ändå kravlös och avslappnad. Vila upp mig kan jag göra på jobbet imorgon. 

Istället för att ligga och kolla serier som planerat for jag runt som en skållad råtta. Det är - trots allt -  Otroligt Ordningsam Oktober. Har inte slängt några mängder att skryta om men städat till förbannelse. Jag ville surprajsa familjen lite så jag passade på att ta hit fönsterputsaren medan de var bortresta. Inte för att barnen kommer att klappa händerna och tjuta "Har fönsterputsaren varit här? Åh, det är den bästa överraskningen ever!" Men jag är glad i alla fall och en glad mamma är nog det bästa för alla familjer. 

Den snälla fönsterputsaren gick med på att komma hit en söndag och sanera våra pinsamt smutsiga fönster. Skillnaden är enorm! Vanligtvis utför han fönsterputsning på kontor och offentliga lokaler så det är inga dåliga redskap han kommer dragandes med. Naturligtvis har jag smygrekryterat honom från jobbet. En bulle här och en bulle där och vips, har man en tillgiven hantverkare som mer än gärna kommer hem till en på sin lediga söndag. Win -win.

Eftersom jag var tvungen att flytta bort en massa möblemang inför fönsterputsningen passade jag på att storstäda alla dessa utrymmen man inte kommer åt till vardags. Kröp omkring på golvet och handskurade listerna och plockade upp gamla popcorn bakom soffan, sådana saker. Som om det inte vore nog har jag slipat och oljat både matbordet och soffbordet. Bäst att passa nu när ingen behövde använda några bord. Själv åt jag i *harkel* sängen. Nöden har ingen lag. 

Kvällen har ägnats åt att tillaga en stor tortellinigratäng och baka äppelpaj. Det är mat för morgondagen. Familjen, som nu är på väg hem, har ätit på vägen och jag som provsmakat lite här och lite där i köket är mätt och belåten. 

Nu tänker jag krascha i ett varmt bad. Jag har cirka 45 minuters egentid kvar att utnyttja efter bästa förmåga. 

Ha en skön veckoslutskväll gott folk!



onsdag 1 oktober 2014

Bokmalen som fastnade i en bok

Ni tror förmodligen att jag ägnat varenda vaken minut av dagen åt att rensa och har hunnit stapla fem fulla sopsäckar med utrensade grejer. Fel, helt fel! Jag har knappt börjat. Nu tror ni att jag hastigt insjuknat i hög feber men det är också fel. Jag råkade fastna med en bok mellan de nödvändiga hundpromenaderna. Jag har sträckläst och är nu klar. Boken lånade jag på biblioteket igår och den heter "Sanningen om IKEA". Den har ett par år på nacken (utgiven 2010) men är läsvärd ändå. Författaren går hårt på sin gamla arbetsplats och det är ingen trevlig bild han ger av möbeljätten. Det var exakt så där härligt snaskigt, skvallrigt och elakt att det blev omöjligt att lägga den ifrån sig. Bortsett från skvallret var det intressant att läsa om hur IKEA drivs och hur genomtänkt varje liten detalj i varuhusen är. Och oavsett sanningshalten i skildringen måste jag säga att jag alltid har stört mig av bilden av Kamprad som folkligt och enkelt nationalhelgon som hellre traskar runt i trasiga gamla stövlar med hål i än köper nya. Det blir bara tramsigt. 

Apropå läsning snubblade jag även över den här: http://blog.svd.se/hedeliusaffarer/2014/09/30/sa-har-blir-du-rik/
För er som föredrar ursprungstexten från Business 

Särskilt gillade jag:
"Om du spenderar pengar på saker kommer du i slutändan att ha saker och inte pengar. Regel nummer ett är att välstånd är de saker du inte ser." 

Inte så mycket nytt egentligen men alltid trevligt när långsiktigt framtidssparande får lite uppmärksamhet. Hittade den här bland kommentarerna "Vad är poängen med att sitta på en påse pengar klädd i säck och aska?" Det är lika roligt varje gång. Förvånande att ingen orkat skriva klassikern "Man kan bli påkörd av en buss imorgon och vad har man då för nytta av sina pengar?"

Vi som ser poängen med att sitta på en påse pengar kämpar vidare. 
Nu ska jag rensa ut minst 10 saker under minst 10 minuter. 

Så, sluta läsa här nu och gå och rensa någon låda istället...


Från en utmaning till nästa

Så här på Super Spar Septembers sista dag hade jag tänkt briljera med så låga utgifter som möjligt. Det var den där yoghurten och bananen som köptes på morgonen innan jobbet men jag hade faktiskt tänkt mig att det skulle stanna där. Så blev det givetvis inte.

Idag har vi haft möte med ledningen. Det är vid sådana tillfällen som finkjolen åker på och man vill verka proffsig. Fem minuter efter mötets början lyckades en vass kant fastna i strumpbyxan och ritch, en bred reva från knäskålen och ner på benet. Då känner man sig inte lika fin och proffsig längre. Vid första bästa tillfälle lämnade jag sällskapet och galopperade jag bort till närmaste strumpförsäljningsställe för att köpa nya strumpbyxor. Det visade sig att de hade ett erbjudande, "ta tre, betala för två" och jag insåg att det var lika bra att nappa på det. Det blir billigare i längden än att köpa ett par nu och sedan gå och köpa ännu ett par osv.

De går åt. Jag använder strumpbyxor nästan dagligen och har utvecklat särskilda taktiker för att få dem att hålla så länge som möjligt. Det blir så när man har barn och nu även hund. Strumpbyxor och valp är en mycket dålig kombination så det smartaste är att ta på sig dem allra sist, nästan utanför ytterdörren. 

Men om vi släpper mina benklädnader och fokuserar på månadsskiftet så har jag börjat planera för pedant-oktober. Ungefär som en hoppryttare går banan innan start för att få överblick har jag stövlat runt här hemma för att memorera en bra rensningsrutt. Bloggaren Spartankar har gjort en lista med 10-minuters aktiviteter, något jag tyckte var väldigt smart. Jag har nu lovat mig själv att rensa (minst) tio minuter om dagen. Den övriga familjen himlade med ögonen och bytte blickar (de tror inte att jag ser men jag ser allt) när jag presenterade förslaget och jag misstänker att det kommer att krävas lite påtryckningar från min sida för att få med dem på detta. "Ni slipper i alla fall spara kvitton" kvittrade jag glatt och låtsas att de tycker att oktoberutmaningen är lika kul som jag tycker. 

Imorgon är jag ledig och kan gå ut hårt i starten.