söndag 29 mars 2015

Snålmånad i april

Det råkade bli ett par dagars bloggpaus när Snålcoachen blev sjuksköterskecoach.
Min man blev sjuk och lyckades pricka in gallbesvär med någon slags jobbig influensa. Det var skickligt gjort att lyckas må dåligt i exakt hela kroppen samtidigt och det tog läkaren ett tag att bena ut vad som var vad och vilka symtom som bör kopplas ihop med vad. 

Nu är han på bättringsvägen även om han fortfarande hostar och känner sig trött. Till saken hör att min man har väldigt hög metabolism. Han är underviktig och har otroligt lätt för att gå ner i vikt så ni kan ju tänka er vad som händer när han blir sjuk. Vikten rasar! Han behövde ett energirikt kosttillskott så jag fick traska till Apoteket och köpa näringsdrycker som han dricker mellan måltiderna. Det är verkligen jättekul att jag sitter i ena hörnet av soffan och gnäller över att jag inte lyckas gå ner fyra kilo medan han sitter i det andra hörnet och kämpar febrilt för att gå upp i vikt. Allt hade varit så mycket enklare om jag bara hade kunnat kasta ett par kilo av mitt fett på honom och sedan skulle vi båda vara nöjda. 

Näringsdrycker är ett väldigt dyrt komplement till maten och inte tänkt som långsiktig lösning. Inte för vår del i alla fall eftersom ett 4-pack ligger på 95 kr. Det blir ungefär samma literpris som Champagne. Men vi kör väl på en vecka till så att han får i sig ett balanserat innehåll av nyttigheter innan jag går över till att tillverka egna drycker på ovispad grädde, O'boy och en skvätt matolja.

Nu när jag är femhundra kronor fattigare på grund av näringsdrycker så passar det ju utmärkt att andra bloggare utlyst en utmaning. En favorit i repris: snålmånad i april. 
Det enda som skvaver lite är att Miljonär innan 30 tar det här ett steg till. Han planerar nämligen att spara hela aprillönen. Han tänker alltså inte göra av med en enda krona av lönen och istället använda sig av alternativa inkomster för att betala räkningar och köpa mat. Men åh, vad avundsjuk jag blir! För att inte tala om sugen på att göra likadant. Och ja, det var allvarligt menat. Jag älskar utmaningar och är en riktig vinnarskalle så det gör på riktigt ont att jag inte kan delta på samma nivå. Jag har noga övervägt om det skulle fungera och kommit fram till att det är hyfsat chanslöst läge. 

Jag jobbar redan mer än heltid, har två skolbarn som behöver tid och uppmärksamhet (inkl. läxhjälp) och hund så det är omöjligt för mig att ta några extrajobb vid sidan av. Hur jag än vänder och vrider så hittar jag ingenting som skulle kunna generera min andel på cirka 12 000 kr som behövs för att dra runt allting. Men jag ger inte upp utan strid och fortsätter att leta i skåpen efter något att sälja (tänk om jag kan hitta en stor ask med guldsmycken som jag bara råkat glömma bort eller liknande...). 

Det vore så najs att kunna sätta undan 100% av lönen. Då kan man tala om snålmånad! Men om det inte går så får jag nöja mig med näst bästa, en rejäl snålmånad utan några som helst utsvävningar. Möjligtvis kan jag lyckas skaka fram extrapengar till barnens påskägg och i så fall känna mig nöjd med den prestationen.





onsdag 25 mars 2015

Dödens tre lastbilar

Jag är inte så biblisk av mig men jag vill minnas ett citat om kamelen genom nålsögat. Ett annat passande ordspråk i sammanhanget: den som har flest prylar när han dör vinner. Visdomsord som ska påminna oss om att inte vara giriga och att lyckan inte sitter i det materiella. Om det kan man tycka vad man vill men vi kan väl enas om att vi köper på oss för mycket saker? Alldeles för mycket onödiga saker som sedan bara ligger och dräller eller fyller skåpen helt i onödan.

Idag var jag ledig från jobbet och har spenderat dagen hemma med hunden. Jag förvandlades till en sådan där nyfiken granntant som har full koll på vad som händer utanför fönstret. Där pågick nämligen full aktivitet. Någon gång i morse kom ett företag som tömmer dödsbon och tog hand om lägenheten ovanför. Det var ett helt team bestående av fem starka flyttgubbar och de parkerade tre stora lastbilar utanför porten. De var inte klara innan mörkret föll utan lastade det sista runt sjutiden på kvällen.

Om vi bortser från det sorgliga i att ett helt liv packas och fraktas bort av främlingar så reagerade jag över hur mycket som verkar rymmas i en fyrarummare. Med all respekt för den avlidne och anhöriga vill jag ändå ta upp ämnet. Jag är inte okänslig, tvärtom blev jag nedstämd och känslosam efter att ha sett hur de bar ut saker som jag sett stå i fönstret ovanför vårt ända sedan vi flyttade in. Bland annat en udda och lite märklig pryl att ställa på en fönsterbräda men jag hade vant mig och nu blir det tomt när den är borta. 

De fem flyttgubbarna verkade vara ryssar eller andra öststatare och de jobbade målmedvetet och metodiskt hela dagen. Lastbilarna stod parkerade med öppningarna mot porten och varje gång jag gick in och ut med hunden möttes jag av detta bohag som var utspritt över hela gården. Man såg hur de noggrant sorterade vad som skulle lastas på vilken lastbil. Möbler på en lastbil, kartonger och småprylar på en annan och skräp på den tredje. Bortsett från självklara saker som möbler och annat så har jag nog aldrig sett så mycket prylar från ett hushåll någon gång. Det tog aldrig slut. Flyttgubbarna hade några slags stora varuvagnar, lastvagnar, i stål med sig som de lastade flyttkartonger på. Det måste ha varit minst 200 kartonger. Vidare var det minst 50 banankartonger med grejer. Och ett tiotal stora soptunnor på hjul. När de bar ut allt detta lösöre hade resten av min familj kommit hem och min man och barnen tittade ut flera gånger och häpnade över mängden saker ute på gården som väntade på att lastas. Det är svårt att återge så här i efterhand men tänk er människor som troligtvis aldrig kastade något. Som aldrig rensade bland böcker, tidningar, skivor och tavlor. Som troligtvis aldrig rensade bland kläder eller gammalt sänglinne. Människor som sparade alla vykort som de fått på 70-talet. Så upplevde jag detta bohag. 

Varför sparar vi allt det där? Förmodligen sparar vi en del för att det har ett affektionsvärde och resten sparar vi av gammal vana även om det saknar känslomässigt värde. Jag tror mer och mer på att ha mindre grejer och nu är jag sugen på att rensa ännu mer. Leva ännu mer sparsmakat. Den dagen då allt är över vill jag inte kunna fylla den där tredje lastbilen med skräp. 


Frid över ditt minne L.O. 




torsdag 19 mars 2015

Mat och tomma flaskor

Det är inte direkt medvind för mig i dessa dagar. Inte så att det har hänt något speciellt men just när jag vill vara ledig och njuta av vårvädret så drunknar jag i jobb. Jag jobbar för två den här veckan och stundtals känns det lite för mycket. 
Dessutom kämpar jag som ett djur för att få bort den här viktökningen som kom efter att jag slutade snusa men jag har bara gått ner ETT kilo - av fem! Midjefläsket sitter som berget. Hur är det möjligt? När jag snusade kunde jag vräka i mig mat och avsluta kvällen med ett par rostade syltmackor utan att vågen överskred min normalvikt. Nu verkar jag inte ens kunna öppna kylen utan att fläska på mig. Det är otroligt irriterande att dra ner på kaloriintaget, låta bli godsaker och småätande men ändå händer ingenting. Och ja, jag fattar att det finns som har större viktproblem än det här och de skulle vara glada om de bara hade fyra kilo att bekämpa. Men det här är inte deras blogg och de har förmodligen fler än två par byxor som de kommer i, eller så har de inte köpstopp. Snart tar jag mina sparpengar och gör en fettsugning av ren frustration. 

Min man daltar inte med mig så när jag surt sade att jag tänker börja snusa igen för att gå ner i vikt så sade han bara - Gör det du men tänk på hur sur du kommer att bli om du inte skulle gå ner i vikt då heller. Ja, det vore väl ändå för dråpligt tänkte jag och slog bort tanken på snusdieten. 

Slut på ytliga kroppsfixeringen för ikväll. 
Jag besökte internetbanken nyss och såg att jag har 841 kr kvar. Det borde funka fram till lön med tanke på att jag handlat på mig ganska mycket mat. Min lokala matbutik har haft många finfina erbjudanden den senaste tiden och jag har ivrigt nappat. Den här omvända ordningen att bara lämna kvar ett minibelopp på kontot funkade bra men är lite för stressande för min del. Det känns jobbigt att behöva hålla reda på saldot hela tiden istället för att snåla järnet och sedan få en glad överraskning att flytta över när nya lönen kommer. 

Från det ena till det andra vill jag passa på att än en gång lyfta fram de bevingade orden "Många bäckar små..."
Idag berättade min kollega om sin släktings två barn som samlat pant i ett år och lyckades få ihop till varsin iPad. Till saken hör att detta är småglin som går i lågstadiet och inga tonåringar som kan cykla runt utan vuxet sällskap och finkamma hela kommunen i jakt på pant. Tala om bra jobbat. Ihärdiga var de också, målmedvetna och drivna. Sparade pengarna istället för att låta sig frestas att köpa godis. Kollegan berättade att detta har inspirerat en jämnårig liten kusin som även hon blivit pantletare. Nu har de här ungarna i och för sig föräldrar som köper hem en hel del pantflaskor och burkar. Det vore ganska synd om mina barn om jag först tutade i dem att de ska samla pant och sedan har vi ingenting som de kan få gå och panta. Vi dricker kranvatten och använder vår sodastream om vi vill kolsyra vattnet. 

Avslutningsvis tipsade jag kollegan om att börja spara guldtior i en 1,5 liters petflaska om hon vill köra en bekvämare variant på "många bäckar". Det är en klassiker och det blir galet mycket pengar när flaskan är fylld med mynt. Det står lite olika uppgifter på nätet vilket delvis kanske beror på hur mynten packas men jag har läst allt mellan 9000-15000 kr. Är det någon av er som tömt en full flaska och räknat pengarna så får ni gärna berätta hur mycket det blev. 










onsdag 11 mars 2015

Nättrådar som retar nervtrådar

Då och då dyker det gamla uttjatade tjafset om att jobba eller inte upp i olika forum. 
De här trådarna följer ungefär samma mönster. En trådstartare vågar sig på att skriva att denne hatar att jobba och helst skulle slippa det moderna slaveriet. Sådant rör om i grytan. I landet lagom måste alla rätta sig i ledet och följa strömmen. Och är man så dum att man vägrar rätta sig i ledet så får man räkna med att åka på verbalt spö. Det börjar oftast med några arga påhopp om att trådstartaren är lat, omogen och en idiot. Alla utgår från att trådstartaren vill leva på bidrag och slippa arbeta för att kunna spela tv-spel dygnet runt. Sedan brukar det alltid dyka upp någon nöjd typ med stort hus, dyr grill och två bilar som vill läxa upp den omogna latmasken och tala om att villaliv och Thailandssemestrar minsann är meningen med livet - Jobba hårt så att du har råd att leva det ljuva livet. 

Ungefär här brukar det plötsligt komma in någon som bara väntat på det här ögonblicket för att delta i samtalet. Han försvarar trådstartaren och hävdar bestämt att man kan sluta jobba genom att skaffa sig passiva inkomster att leva på. Den här personen hänvisar alltid till Mr Money Mustache. Då blir det liv i luckan. Villasnubben med två bilar blir skitsur och hävdar att det inte kan kallas frihet att sitta i en etta utan att ha råd med något av det som skänker guldkant på tillvaron. Samtidigt börjar ett och annat mattesnille att lägga sig i diskussionen. De räknar ut att man omöjligen kan få den och den avkastningen och avfärdar samtidigt börsen som investeringsmöjlighet. Enligt dessa mattesnillen är det omöjligt att få passiva inkomster att överleva på och ska man lyckas med det så måste man jobba heltid i 279 år. 

Så här ser det ut, i tråd efter tråd efter tråd. 
Det är underhållande samtidigt som jag blir irriterad. Nästan alla tjänar på att spara och ekonomisk trygghet vinner alltid över ekonomisk sårbarhet. Varför försöka hacka sönder andras drömmar? Antingen kommer MMM-personerna ifråga att lyckas med sin sparplan eller så kommer de att fortsätta arbeta men med ett fett bankkonto. Win - win som jag ser det. En gång i tiden trodde jag att lycka var att kunna shoppa alla snygga kläder och handväskor. Lycka för mig idag är tid och oberoende. 

Och det här eviga tjatet om att man måste jobba? Pleease! Låt folk vara less på sina jobb. Alla jobb är inte självutvecklande och stimulerande. Helt ärligt, många jobb suger. De allra flesta fortsätter ändå att springa i hamsterhjulet i brist på alternativ men det är inte vad detta handlar om. Det handlar om att alla andra alltid vet bättre. 

Personligen anser jag att det är nyttigt att då och då reflektera över att jag tillbringar fler vakna timmar på jobbet än hemma, tillbringar mer tid tillsammans med mina kollegor än med mina egna barn och att jag gör detta trots att jag trivs bättre hemma med barnen än vad jag gör på jobbet. 


måndag 9 mars 2015

Separate needs from wants

Många har som vana att shoppa nya kläder vid varje årstidsväxling. En kollega har köpt ny vårkappa och en kompis visade ivrigt bilder på alla vårplagg som hon nätshoppat. Jag tror att det är de härliga vårkänslorna som leder till att shoppingbegäret ökar. Det handlar naturligtvis inte om huruvida man verkligen behöver de här plaggen eller inte, utan om längtan efter förnyelse.

För min del ser det naturligtvis annorlunda ut även om jag inte kommer undan kostnadsfritt. Våren är på väg och med den kommer också pollensäsongen. Båda barnen och min man är väldigt allergiska och börjar känna av symtom vid den här tidpunkten varje år. Själv har jag inga besvär alls så det är solklart att allt är avelshannens fel. Varje år kallas barnen för en genomgång med provtagning på allergimottagningen och då skriver läkaren ut vad som behövs för säsongen. I år slutade notan på 2010 kr. Ja, ni läste rätt, det var vad det kostade. Det är inte billigt att slippa pollenbesvär men jag kan i alla fall trösta mig med att man får mycket för pengarna. Jag vet knappt var jag ska förvara alla dessa stora förpackningar och grejer. Fula är de också. Minstingens eksemsalva är inte alls lika glamorös som en burk hudkräm från Dior.

Detta är naturligtvis ingenting vi kan spara in på och det är bara att betala vad det kostar. Själv har jag andra utgifter som lurar runt nästa hörn. Det mesta inom smink och hudvård börjar ta slut och jag har kunnat plocka fram en liten sminkväska i resestorlek för att förvara de få grejer jag har kvar. Ett års snålande har hunnit ifatt mig även om jag har köpt både mascara och puder under det gångna året. Jag slåss nu mot samvetet, vad som är "nödvändigt" och rimligt att köpa. Märke, pris, antal olika grejer och så vidare. Jag anser mig ju ändå behöva dessa skönhetsprodukter även om de är wants och inte needs.

För en icke-sparare kan det vara trixigt att kunna separera önskemål från behov. Då blir det lätt så att det räknas som ett behov om man råkar befinna sig törstig utanför Pressbyrån eller köper nya kläder hela tiden. Vi som är erfarna sparare tycker naturligtvis att det är busenkelt. Eller så inbillar vi oss att det är busenkelt. Som jag har nämnt tidigare finns det massor av saker som hamnar i gråzonen. Egentligen är det ingen gråzon men det handlar om saker som jag värdesätter för mycket för att vilja plocka bort dem ur mitt liv. De nödvändiga onödiga sakerna.  

Jag har kapat alla onödiga kostnader utan de som rör hygien och utseende. Där går gränsen. 

fredag 6 mars 2015

The lie we live

Ibland ser man något man vill dela med sig av. För att man blivit berörd och vill att andra också ska få chansen att bli det. 

Jag läste att Lyckliga fiskaren sett en dokumentär om pälsjägare i Sibirien. 
Lånat från Lyckliga fiskarens blogg: 
"Gennadij har ingen el, inget varmvatten och inte ens någon att umgås med, förutom sin hund. Lyckas han inte fånga föda så dör han." 
Jaha, känns ju muntert. Äventyrligt. Snacka om att olika falla ödets lotter. Måtte det inte finnas något som reinkarnation så att jag riskerar att födas som pälsjägare i Sibirien i mitt nästa liv. 

Det är tveksamt om jag kommer att se dokumentären eftersom risken finns att den ger motsatt effekt, att jag kommer att känna ett tvångsmässigt behov att åka till NK för att shoppa solglasögon och betala en kraftigt överprissatt fika i ett försök att förtränga tanken på det hårda livet som djupfryst i Sibirien. 

Men i kommentarsfältet har någon lagt ut en länk som jag tittade på: The lie we live.
Filmen når fram, jag fick en tjock och besvärande ledsenklump i halsen. Se den! Egentligen är det inget nytt men jag fick i alla fall nytt bränsle till min plan. Jag vill inte vara en del av detta. 

Personligen ser jag inte skärmar och Internet som något större problem eller som något hot mot min tillvaro men resten av den korta filmen går rakt in i hjärtat. Och det här att vi väljer att jobba bort livet för att kunna konsumera mer...

Nej, jag vill inte längre vara en del av detta.

onsdag 4 mars 2015

Existensminimum-månad!

Varje månad lägger jag upp något som jag kallar för Kontokontroll här på bloggen. När jag började var det för att redovisa hur mycket jag kunde avvara till sparande. Nu har det även blivit en sammanfattning som hjälper mig att hålla reda på mitt sparande på ett lättöverskådligt sätt.

Den här månaden provar jag att vända på pannkakan och flytta nästan hela överskottet till sparande direkt istället för att vänta och se vad som blir kvar i slutet av månaden. Kvar blir existensminimum. Ouch! Dessutom ville min giriga man ha mer pengar än vanligt av mig för hälften av våra fasta kostnader. Bland annat tillkom den årliga kostnaden för barnens bospar och kostnaden för hundförsäkringen. 2000 kr extra fick jag motvilligt lämna ifrån mig. Outch igen!

Det här har hänt på mitt konto sedan lönen utbetalades 25/2: 

1200 kr till ett stående fondspar.
84 kr AMF fondförsäkring
605 kr Fackavgift.
20 kr månadsavgift bankkort
5000 kr Amorteringskontot
8000 kr till sparande

Ja, som jag skrev ovan så går jag ut stenhårt den här månaden. Det blev 5365 kr över från den förra lönen och då flyttade jag duktigt över 5000 kr till Amorteringskontot (så nu ligger jag en månad "plus" där!). Kvar på kontot finns i skrivande stund 1702 kr. Pengar som ska räcka till mat och alla andra lösa kostnader. Vi får äta ur frysen och skafferiet. Tala om snålmånad! Jag är inte alls så säker på att den här metoden kommer att fungera men jag vill skaka om mig själv lite och kliva ur de vanliga rutinerna. 

Jag försöker tänka positivt men det ligger en kraftig uppförsbacke framför mig. Dels går vi snart in i lågsäsong på mitt jobb (= inkomstsänkning), dels kommer det snart att dimpa ner ett par nya innerdörrar tillsammans med en saftig faktura. Dörrfirman har inte hört av sig än men de sade att det skulle ta cirka 8 veckor och det har vi passerat vid det här laget. 

Nåväl, det är bara att stålsätta sig och snåla där det går att snåla. Jag ser det som en utmaning. 




måndag 2 mars 2015

Månadspengsmötet avklarat

Som ni vet så kallade jag familjen till ett spännande möte om pengar. 
Jag tänkte att jag ska uppdatera er om vad som sades på det familjemötet. För det första var det inte helt lätt att få till ett möte som passade samtliga familjemedlemmar. Inte under ett skollov när ungarna ville passa på att vara hos kompisar istället för att vara hemma och lyssna på sina kloka föräldrars råd om ekonomi. För det andra var det bara jag som var engagerad. I alla fall i början. Hur som helst slutade det med att vi slog ihop söndagsmiddagen och mötet till en trevlig familjekväll och det blev väldigt lyckat. 

Det här kom vi fram till: 

14-åringen får höjd månadspeng: 500 kr, varav sparkrav 200 kr. 

Minstingen får månadspeng: 300 kr, varav sparkrav 100 kr. 

Antingen kommer de att få sparränta eller så skjuter vi till pengar om man sparar till något särskilt. De ska få varsin personlig bankbok där alla insättningar/uttag kommer att bokföras.

Tonåringen vill gärna ha ett bankkort (Electronkort) medan minstingen absolut inte vill ha något bankkort. Han vill inte ha kontanter heller utan är nöjd med förslaget att fortsätta få pengar vid behov men att vi då skriver upp uttagen i hans bankbok. Vi kommer att använda pengar från våra vanliga lönekonton, inte hålla på att göra överföringar eller öppna separata konton. Det känns onödigt meckigt när barnens bankböcker gör att vi enkelt kan hålla koll på summorna.

Alla var nöjda och glada. Jag hoppas att barnen lär sig handskas med pengar och att tonåringen lär sig spara till saker. Det finns lite kvar att diskutera om enskilda detaljer, såsom sparränta och ev möjligheter att tjäna extra pengar. Där råkade diskussionerna spåra ur så vi får helt enkelt fortsätta en annan kväll. 

Ett av tonåringens förslag var att han skulle spara hela beloppet, 500 kr i månaden, och sedan få det dubbla av oss. Vi förklarade att vi inte direkt har 100% sparränta och att vår sparränta för närvarande ligger på 1,20%. Blicken han gav oss då, haha. Lite samma som när man är ledig från jobbet och skurar badrummet och man riktigt ser hur tonåringen tänker "Verkar kul att vara vuxen, verkligen jättekul!"