onsdag 27 april 2016

Rutinlösa löner

Det jag tycker är svårast är min resultatbaserade lön. Det är inte löneformen i sig, det är mer en vanesak och kan till och med skänka lite spänning till det tradiga arbetslivet. Jag har haft det så i många år nu och uppskattar att det ger klirr i kassan emellanåt. Jag har alltid varit förståndig och inte räknat med den rörliga lönedelen när jag tagit ekonomiska beslut så det har inte heller varit något problem. Istället väljer jag att se extrapengarna som en glad överraskning varje månad. Det funkar för mig.

Med ett litet undantag: det är krångligt med sparandet. Det är inte svårare att spara som i att låta bli att slösa men det är hopplöst att få en bra överblick över inkomster och sparande. Det är omöjligt att få en samlad bild och detta av flera anledningar, det finns ingen struktur och ingen linje. 

Alla de där till synes onödiga ansträngningarna som man håller på med, som att ta med egna påsar till affären och liknande. Jag sliter och kämpar för några kronor hit och dit och sedan kan det i alla fall diffa 10 000 kr i lönekuvertet från en månad till en annan. Av den anledningen hade jag föredragit att få ut ett fast belopp varje månad, tex 25 000 kr. Varje månad, år efter år. Alltså det är ett exempel, naturligtvis hade jag föredragit att få ut en miljard i månaden. Eller tre-fyra, då är det plötsligt inte så jäkla noga med strukturen längre. Men för att ni ska förstå frustrationen i dagsläget säger vi 25 000 kr. Och vi leker med tanken att jag behöver 12 000 kr för att dra runt hushållets kostnader (det är ju väldigt nära sanningen, det brukar ligga mellan 10-12 000 kr).

25 000 - 12 000 = 13 000 kr

Så begripligt som det bara kan bli möjligt skulle 13 000 kr i så fall sparas varje månad. Och då skulle jag bli så himla glad om jag en månad kunde spara 13 500 kr och en annan månad kanske 13 950 kr. Göra framsteg och små förbättringar som skulle göra stor skillnad. Sparandet skulle bli tydligt. 

Istället ser verkligheten ut så här, jag har fått ut 30 000 kr en månad och 23 000 kr månaden efter. Det diffar alltså 7000 kr mellan de två löneutbetalningarna. 

30 000 - 12 000 = 18 000 kr i sparande
23 000 - 12 000 = 11 000 kr i sparande

Det känns som att jag hade kunnat köpa ett par påsar i mataffären utan att det påverkar nämnvärt, so to speak, om jag ändå har "förlorat" 7000 kr från en månad till en annan. Den irriterande känslan av nederlag över en dålig lön är frustrerande och gnager i mig. Jag hakar upp mig på att jag hade kunnat se till att själv göra en skillnad. Lite klassisk tärande prestationsångest för att säga det med andra ord. Men framförallt handlar det om bristen på koll överhuvudtaget. Jag har varit dålig på att bokföra sparandet, alla transaktioner finns ju ändå på internetbanken har jag tänkt men orka räkna på det i efterhand...

Ja, det här inlägget kanske inte blev glasklart. Och det kanske bara är jag som funkar så här? Ni kanske gillar att se livet som block med blanka blad medan jag är en riktig nörd som behöver rutade blad?

Sparandet har blivit till en livsstil så det är inte påverkat av vad som kommer i lönekuvertet utan jag måste utgå från att varje krona räknas. Det har jag ju insett, jag menar bara att det är svårare att skapa rutiner med rörlig lön och att det är svårare att se resultatet av mina ansträngningar. 


söndag 24 april 2016

Nöjet i att läsa bekännelser

Det oslagbart bästa med att ha en sparblogg är när folk delar med sig av sina snålpåhitt. Skamliga bekännelser. Sådant vi smyger med och skäms över men som vi vågar dela med oss av när vi kan vara anonyma och vet att vi är bland likasinnade. Förutom att det är underhållande får det ens egna pinsamma snålerier att kännas något mindre pinsamma. 

Jag minns när läsaren Eva erkände att hon brukade fiska upp andras kastade förpackningar sköljmedel ur tvättstugans soptunna och ta vara på slattarna genom att spä ut dem med en skvätt vatten. Och på förra inlägget fick jag en kommentar från en härlig läsare som ville vara osedd när hon sprang några vändor i trappen för att i smyg ta till vara på pantflaskor hon hittat nere i porten. Jag älskar sådant, verkligen älskar. Mer sådant! Dela med er! 

Ha Miljonären i åtanke, som gick ner till föreningens gemensamma toalett för att bajsa och på så sätt spara in lite toapapper - det finns med andra ord ingen historia pinsam nog att inte dela med sig av. Jag minns en klassiskt rolig tråd på Familjeliv om en tjej som kokar sumpkaffe till sin kille och blandar ut mjölken med vatten men redan i slutet av tråden har hon hunnit bli singel. Det var brutalt roande läsning.

Tänkte även passa på att uppdatera er lite om hur det går nu när vi är mitt i vårt äta ur frysen-projekt. 

Idag till söndagsmiddag har vi ätit lövbiff med potatismos och svampsås. Ni vet, pommes purée och sauce aux champignons. Som vilken Svennebanan som helst i kvarteret. Lövbiffen hittades naturligtvis i frysen. Så projektet går bra och enligt planerna. Däremot tycker jag att min man kanske inte riktigt förstår grundtanken bakom utan fortsätter att handla på ett sätt som krockar en aning med hur jag tänkt mig det hela. Tanken är ju inte bara att vi ska tömma frysen utan också att vi ska handla mindre under hela den här perioden. Men idag smet han iväg och mer eller mindre storhandlade för att passa på att utnyttja extrapriserna så här på veckans sista dag. Dessutom skyllde han på att vi hade en rabattkupong som gav 10% på ett helt köp. Så tanken var god och på sätt och vis var det smart att passa på men ändå, han köpte exakt sådant som vi inte skulle köpa på oss just nu, som t ex köttfärs och lax på extrapris. Frysgrejer alltså. Bra där Einstein, nya grejer stoppas in i frysen samtidigt som vi försöker tömma den...

Men man får räkna med att vara i otakt ibland. Istället får jag glädjas åt att han bara handlar varor som är på extrapris och ser till att utnyttja rabatter på bästa möjliga sätt. Och nu kommer en ny vecka och då ska han inte få gå i närheten av vår stormarknad. Så nu kör vi på med nya krafter. 

Apropå det här med att passa på när det är superbra priser så är det ju en klassiker i sparsammanhang. Jag har helt slutat köpa hygienartiklar till ordinarie pris men eftersom jag är ganska petig så gäller det att överdriva när man väl får chansen på grejer man faktiskt vill ha. En del produkter har jag köpt genom att betala med presentkort på Åhléns eller Kicks men ibland kan man fynda även på stormarknader. För ett par veckor sedan hade de ett riktigt pangerbjudande på Tresemmes schampon och balsam. Det var redan extrapris och dessutom fanns det kuponger värda 22 kr per köp. Jag passade på att köpa flera omgångar så nu står det ett gäng flaskor i klädkammaren. Samma sak försöker jag göra med de flesta varor, är det ett superbra erbjudande så går jag tillbaka och passar på att utnyttja erbjudandet flera gånger.

Rundar av med den här sköna pärlan: 


Från en av Facebooks många bekännelsegrupper.  




onsdag 20 april 2016

Ekorren

Text: bilderochfakta.se


Det gäller att alltid ha ett aktuellt projekt på gång för att hålla igång sparandet. Eller sparandet rullar ju på hela tiden men för att det alltid är bra att ha något i sikte. Något som håller ångan upp och gör det mer mätbart. 

Mitt nya projekt är att äta ur frysen. Alltså verkligen äta ur frysen - tills den är helt tömd. När vi är klara ska det inte finnas något mer än isbitsformar i den. Enda undantaget är om "veckans klipp" på matbutiken råkar vara något från frysdisken. Annars ska ingenting nytt in i vår frys under den här perioden. Det här är egentligen inte för att spara pengar om man tror att det handlar om att jag inte behöver köpa kött/fisk/bröd ett tag framöver utan det handlar mer om att ta tillvara på allt innan det blir för gammalt eller frystorkat.

Ni vet hur det är: man passar på och fyndar. Kastar in i frysen. Fyndar fler gånger och kastar in ännu mer grejer i frysen. Samtidigt gör man klipp i kort datum-hyllan som behöver ätas upp omgående, har grötmåndagar och dagar när man äter rester. Mellan varven lagar vi matlådor som också åker in i frysen. Med andra ord blir det mer in än ut och nu är den verkligen knökfull. 

Nu vill jag bara tömma den. Skit samma om det kan bli en knögglig övergång där man står utan reserver. Jag vill ha en clean start. Funderar på att låta skafferiet åka lite släpvagn på det här projektet när jag ändå är igång. Det har varit en period då vår lokala stormarknad frestat med galna lockpriser på pasta och flingor. Bland annat sålde de pasta för 0,98 öre och vi passade på att köpa två paket om dagen hela den veckan. Det blir en del.

Det kommer att bli spännande maträtter varje dag den närmaste tiden. Idag gjorde jag det enkelt för mig, spagetti och köttfärsås. De stora utmaningarna ligger längre fram när man gräver fram de riktigt gamla liken i frysen. Det är inte så att vi inte får kompletteringshandla (förväxla inte denna vårrensning med ett köpstopp) men tanken är naturligtvis att klara sig utan så långt det bara går när det gäller basvaror + protein. 

Ett litet tillägg angående protein kan vara på sin plats här. Så här är det, vi äter köttfria middagar ett par gånger i veckan. Det blir automatiskt så när vi äter pannkakor, soppa och en del pastarätter. Jag är ingen stor köttätare men uppskattar kyckling och är barnsligt förtjust i köttfärsrätter. Tyvärr bor jag tillsammans med tre grottmänniskor karlakarlar som brölar köööött så fort det kurrar i deras magar. Och ingen av dem gillar bönor så ni kan hoppa det förslaget. Framför gäller detta de två som tränar, de tror att deras kroppar kommer att tyna bort och dö om inte musklerna matas med en halv oxe om dagen. 

Igår när jag kom hem från jobbet mötte jag minstingen i köket när han kom bärandes på en tom dessertskål. Jag frågade vad han hade ätit och han svarade - Chokladglass, du sade att vi skulle äta upp det som är i frysen!  Haha, tala om att göra en fri tolkning. Glass innan maten var kanske inte riktigt vad jag menade.  



måndag 11 april 2016

Att strunta i två kronor

Vilken enorm respons på förra inlägget! KUL! Det har varit så roligt att läsa alla era intressanta kommentarer och åsikter. Jag hade ingen aning om att ämnet skulle väcka en sådan uppmärksamhet och höll på att dratta omkull när jag såg hur många som engagerade sig. Mina underbara fina sparvänner som skänker mig så mycket glädje!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att ni verkar låta grejerna självdö innan ni är intresserade av att byta ut och köpa nytt. Någon var dessutom väldigt händig och verkar laga och fixa det mesta själv. Tyvärr är jag inte typen som skruvar isär en trasig laptop och byter ut ett par komponenter och så vips, fungerar den igen. Tråkigt nog. Jag har inte ens en symaskin så att jag kan laga en fåll som släppt.

Helgen här hemma förflöt utan större händelser. Det enda anmärkningsvärda var väl tonåringens lilla...öh, överraskning. Han och hans flickvän lämnades ensamma hemma på förmiddagen och när vi kom hem låg det en liten oväntad gåva på köksbänken. En present, vad sött tänker ni nu. I wish. Det var en post it-lapp med texten "Jag och A köpte frukost. Jag betalade med mina födelsedagspengar." fäst på ett kvitto. Underförstått: betala tillbaka. 

De hade handlat för 146 kronor. Ett storpack (det gäller att passa på antar jag) Philadelphiaost med den lockande texten NOW EVEN CREAMIER, ciabatta från bageridelen (30 kr), tekakor (26 kr) och lite annat smått och gott. Ingenting av detta var på extrapris, naturligtvis. Ciabatta och tekakor när vi har bröd i brödburken och ännu mer bröd i frysen? För att inte tala om all annan frukostmat vi hade hemma...flera sorters flingor och pålägg. Till och med O'boy, vilket vi aldrig har annat än i samband med barnens födelsedagar. 

När jag träffade sonen frågade han om jag sett att de varit och köpt frukost. 
- Jaha, var det till er? utbrast jag förvånat. Jag som trodde att det var till kungafamiljen. 

Men det är bara att hosta upp och betala, försöka förtränga. Samtidigt som jag inser hur lite bortskämd han är alltså. Idag berättade han att flickvännen får hela barnbidraget + 500 kr. Hon är 15 år. Jag vet inte vad som anses rimligt men det känns som mycket fickpengar. Eller så är jag bara gammal och mossig, för att inte tala om bitter, som i samma ålder fick rasta hundar i hela grannskapet för att tjäna ihop lite fickpengar. 

På tal om att rasta hundar så var jag ute med hunden för ett par timmar sedan. Det var en solig och fin kväll och när vi gick förbi en av bänkarna som står utmed promenadstråket såg jag att någon lämnat två burkar 50 cl starköl på marken alldeles bredvid. Urdruckna förmodar jag (kände inte på dem). Och då tänkte jag på några av er som samlar pant, bland annat Miljonären. Där stod alltså två kronor och glänste frestande i kvällssolen. Jag tog dem inte men det lustiga var att jag ändå tvekade ett ögonblick innan jag gick vidare. Jag hade ingen påse att bära dem i och jag kan bara tänka mig hur många av grannskapets barnfamiljer jag skulle kunna möta på väg hem till min bostad bara för att jag håller en ölburk i varje hand. Hej hej, här kommer jag och mina ölburkar. Jag kanske ser städad ut men som ni ser häller jag i mig ett par starkbärs innan jag går hem och lagar middag åt familjen. Typ. 

Min gräns har gått vid samla pant men som sagt, man blir mer påverkad än vad man tror. Jag vill inte plocka tomma ölburkar, det kan någon annan få göra men det där ögonblicket av tvekan säger en hel del om hur kapabel man är att hela tiden ta sparandet ett steg längre. För övrigt önskar jag att folk kunde plocka bort sitt skräp efter sig. Även om tanken kanske var just att lämna panten åt någon bättre behövande så har man faktiskt gjort sig skyldig till nedskräpning. Just sayin' 







fredag 8 april 2016

Går saker aldrig sönder?

Jag följer ju några sparbloggar och en sak jag reflekterat över är att ingen någonsin verkar köpa några nya kapitalvaror, vitvaror eller hushållsprodukter. Nog för att jag förstår att sparare väljer att inte byta ut saker som fortfarande fungerar eller rantar iväg för att köpa senaste modellen bara för skojs skull. Men är det verkligen aldrig någons kylskåp som lägger av eller brödrost som börjar brinna? 

År efter år och månad efter månad fungerar alltså tvättmaskinen, köksfläkten, strykjärnet, kaffebryggaren och elvispen? Bara för att nämna några saker. Okej, de flesta kanske klarar att leva utan elvisp eller kaffebryggare men strunta i detaljerna, det är själva grejen jag menar. Även en minimalist har väl ett basutbud av saker som behövs för att få vardagen att fungera, eller åtminstone underlätta den. Och någon gång borde grejer skära ihop även hemma hos en supersnålsparare? 

Mörkas de inköpen för att de inte passar in i bloggen? Eller köps det verkligen aldrig någonting? Jag kan inte låta bli att fundera över detta. Det är aldrig någon som skriver att det behövs ny säng, för att nämna ett exempel. Det kanske låter som att det inte hör hemma i en sparblogg men det gör ju faktiskt det. Både för att jag är tämligen övertygad om att behov uppstår förr eller senare och för att läsare ska kunna känna igen sig i att mer eller mindre oförutsedda utgifter uppstår i allas liv. 

Jag balanserar ju upp det här bloggläsandet med att besöka en och annan livsstilsblogg som fungerar precis tvärtom:
 "Oh no, jag har inte renoverat något på två veckor! Dags att bygga om köket igen" eller "Har jag verkligen bara bloggat om tre nya vårjackor och en vårkappa i år? Jag måste köpa minst två kappor till för att kunna få till bra dagens outfit nästa vecka!"  Där köps det nytt och mer i inlägg efter inlägg. Fråga mig inte varför jag överhuvudtaget får för mig att gå in på dessa hysteriska konsumtionsbloggar men jag antar att det är samma mekanism i hjärnan som gör att många anorektiker älskar att läsa recept. Jag är allvarlig nu och raljerar inte utan att ni för den sakens skull behöver få för er att jag förminskar de som drabbats av en så allvarlig sjukdom. Men nu var det inte det som det här skulle handla om, utan den totala avsaknaden av inköp. I sparbloggarna hittar man den totala kontrasten: ingen renoverar eller köper någonting. Någonsin. Det går knappt hål i ett par skor. 

Det hade ju varit givande om sparbloggare hade berättat hur de går till väga om de behöver köpa till exempel en ny tvättmaskin. Köper man nytt eller begagnat? Handlar man online från Polen för att de kostar mycket mindre? Plockar man pengarna från något slags buffertkonto eller vill man snåla in kostnaden på kommande lön genom att köra en 30 dagars lök- och böndiet? Det är själva resonemanget jag är ute efter. 




lördag 2 april 2016

Att flytta lån är att byta lån

Newsflash: vi flyttar vårt bolån. 
Flyttlasset går från Sbab till vår bank. Min mans bankman (som egentligen är en kvinna) ringde och ville locka över bolånet till dem. Detta diskuterades sedan fram och tillbaka flera gånger under ett par veckors tid. Hos Sbab går det inte att förhandla om räntan men anledningen till att vi valde dem från början var att man kunde spara till hög ränta. Om jag inte missminner mig var sparräntan uppe i 3% när vi började spara hos dem och det var ju inte kattskit. Idag har de ingen direkt ränta att tala om så det är inte längre något argument för att troget stanna kvar.

Hela den här bolånegrejen kom upp när min granne (tillika kompis) värderade om sin lägenhet för att lägga om lånen. Inte nog med att den ökat i värde med tiden, hon har dessutom renoverat den efter konstens alla regler. Allt detta gav henne bättre lånevillkor och en lägre kostnad per månad för lånet. Jag blev genast inspirerad! Vi har bott här i 150 år och vi har också renoverat jättemycket. Då borde vi också få bättre deal! Jättebilligt borde det bli. 

Så vi kontaktade banken men fick nobben direkt för att vi har för lite lån. Vår belåningsgrad ligger på 39 % och det innebär att vi är så lågt belånade att vi inte kan få lägre ränta. 

Det är naturligtvis snajsigt att bli avvisad för att man har för lite lån men samtidigt ville vi ju ändå minska våra kostnader ytterligare. Det som ställer till det hela är nämligen att en del av vårt bolån har bunden ränta. Och den är ganska hög. Trots att det historiskt visat sig vara mest förmånligt att ha rörlig ränta valde vi en gång i tiden att binda en tredjedel (troligtvis för att jag var föräldraledig då och i behov av någon slags långsiktig trygghet). Lånet löper ut nästa år så min man kollade upp vad det skulle kosta att lösa lånet i förtid och insåg att det faktiskt skulle vara värt det. 

Nu kommer vi till det lustiga. Bankmannen ringde min man 12 gånger. Det var så lång tid det tog för oss att fatta beslutet. Det diskuterades och räknades. Hon var ivrig att få över oss som kunder. Vi är redan kunder i banken så det var inte den vanliga dealen om att flytta över allt till dem utan det gällde bolånet samt att vi ska flytta över 300 000 kr från sparkontot på Sbab. Med tanke på dagens bottenlåga räntenivåer känns förlorad sparränta inte som någon större uppoffring. Hur som helst, hon ringde och låg på, ivrig. Ville få över oss som bolånekunder. Det var hon som övertalade oss till detta även om vi naturligtvis fattat beslutet själva och kollat upp att det blir en bra lösning. I onsdags sade vi ja och i torsdags ringde hon för att få alla uppgifter banken behöver. Hon ställde ungefär trehundra frågor och när allt var klart meddelade hon att de skulle göra en kreditprövning och återkomma med besked om vi blir beviljade ett bolån eller ej. 

Jaha minsann?! Naturligtvis förstår vi att de har sina rutiner men det lät onekligen lite lustigt efter att hon försökt övertala oss att flytta över vårt lån under en längre tid. Det är inte vi som hört av oss till dem för att be om ett bolån. 

Vi oroade oss aldrig över att lånet inte skulle bli beviljat så det handlade inte om det. Jag menar: 39 % belåningsgrad, två inkomster, en snåljåp och en lägenhet med bra standard i ett attraktivt område - ingen större risk att bli nekad. Det var mer...känslan. Plötsligt ville jag bara stanna kvar i Sbabs trygga famn, där jag blivit vaggad i 15 år och är godkänd och accepterad. Det här förvandlades till ett grinigt Yeah, fuck you too! Jag har helt enkelt blivit lite snobbig och tog det personligt. Ville att de skulle rulla ut röda mattan och ge mig ett diplom med guldstjärna för att jag är så långt från Lyxfällan man kan komma. Inte få en kreditprövning och ett "kanske" slängt i ansiktet. 

Dagen efter ringde hon och berättade att vi beviljats ett lån (det där stör mig fortfarande något enormt, vi skulle ju flytta över vårt befintliga lån och inte ta ett nytt lån?!) 

Sur som en get ville jag veta varför och då berättade hon att det beror på att man kan ha fått betalningsanmärkningar efter att man beviljades det lån som flyttas över och då blir utgångsläget ett annat. Hon tillade också att det är många fler än man tror som nekas. Men ändå, man flyttar alltså inte över lån. Man ansöker om ett nytt lån. Skillnaden!