fredag 30 maj 2014

Hur du väljer att visa upp dig för andra

Vi förväntas konsumera utifrån våra inkomster och förutsättningar. Ju högre lön desto mer räknar omgivningen med att livsstilen motsvarar lönekuvertet. En låginkomsttagare förväntas bo enkelt medan en höginkomsttagare förväntas bo i ett attraktivt område. Den som tjänar mycket pengar ska bekvämt hoppa in i bilen för att ta sig runt medan lågavlönade kan åka kommunalt och anpassa sig efter tidtabeller. Har man pengar flyger man i förstaklasskabinen medan fattiglapparna får nöja sig med Ryanair. Och så fortsätter det i all oändlighet. Höginkomsttagare förväntas bo på bättre hotell, gå på dyrare restauranger, köpa dyrare viner, finare möbler, exklusivare kläder och ha kostsammare nöjen. Tjänar vi pengar ska vi konsumera, vad vore det annars för vits med att jobba och slita?

Konsumtion gör oss framgångsrika - inte pengarna! 

Så är det, pengar är osynliga så länge de sitter på banken. Där tycks de inte göra någon nytta eftersom andra inte känner till att vi har dem. Därför har vi ett behov av att konsumera för att fira vår framgång och visa upp vår status med yttre attribut. Det finns en outtalad förväntan från omvärlden om att snabbt visa upp framgång inför andra. Den som skrapar lotter i TV:s direktsändning får alltid frågan "Vad ska du göra med vinsten?" Den som får lönepåökt vill gärna byta upp sig till ny bil. Så fort vi har klättrat upp några steg på lönestegen innebär det att vi kan skaffa oss nya exklusiva vanor. Så att omgivningen förstår att "det går bra nu".

Med tanke på detta är det inte konstigt att den som väljer att leva långt under sina tillgångar blir sedd som udda och konstig. Att frivilligt flytta till ett billigare boende, välja bort bil, resor och nöjen anpassade efter ekonomi är att bryta mot gängse normer. Det strider mot vår självbild och hur vi bedöms av andra.

Jag vågar påstå att det krävs mod och inre styrka att välja bort dessa viktiga statusmarkörer. Ett sparande är en osynlig kraft som varken ger status eller bekräftelse, mycket beroende på att vi inte offentliggör beloppen. Istället väljer vi att inte konkurrera med synlig konsumtion och bidar vår tid.


tisdag 27 maj 2014

Ebba von Sydows medverkan i Shopstop

På Expressens webbsajt hittade jag en intervju med Ebba von Sydow, kvinnan som för tio år sedan tog shoppingjournalistiken till Sverige. 2006 gav hon ut boken "Ebbas stil" som inspirerade många att lyxkonsumera för att försöka efterlikna en drömlik "Sex and the city"-livsstil. Nu har Ebba lagt shoppinghysterin bakom sig och i ett utdrag ur Gunilla Brodrejs bok "Shopstop, rapport från ett celibat" berättar hon att hon inte längre behöver köpa sig lycka och självförtroende. 

Gunilla Brodrej är en kulturjournalist som på nyårsafton bestämde sig för att det var slutshoppat och att hon inte skulle göra ett enda onödigt inköp under hela det kommande året. Jag tycker att det är extra roligt att Gunilla Brodrej och jag fattade liknande beslut och på samma datum. Skillnaden är att Gunilla tidsbestämt sitt konsumtionscelibat medan jag har tänkt mig en långsiktig livsstilsändring. Båda har vi behov av att dokumentera resans gång, Gunilla skrev en bok och jag startade den här blygsamma lilla bloggen. 

För Expressen berättar Ebba att hon dragit ner sin klädkonsumtion betydligt och istället fokuserar på andra värden i livet. Hur trenden har vänt när det gäller ordet "shopaholic" och att det är svårt att hålla jämna steg med kedjorna som pumpar ut nya trender varje vecka. Detta är särskilt intressant eftersom Ebba von Sydow genom åren har rapporterat mycket om mode, trender och kungligheter. Den gängse bilden av sofistikerad flärd och glamour.

I intervjun säger Ebba att hon känner sig lite sorgsen när hon känner igen sig i shoppinghysterin bland unga tjejer i 15-20-årsåldern, eftersom hon själv kommit till en annan insikt om vad som är viktigt. Och att hon gjort ett medvetet val att inte alltid svara på frågor i sitt instagram-flöde om var hon köpt saker. Ebba har varvat två par skor hela våren och använt samma byxor nästan varje vecka men medger att det finns en press eftersom hon har ett utseendefixerat yrke. 

Jag känner igen mig själv i mycket av det Ebba beskriver även om jag aldrig har jobbat inom medier och mode. Idealen finns därute och det är lätt att söka bekräftelse genom de rätta kläderna och prylarna och samtidigt dölja den hysteriska konsumtionen bakom ett modeintresse. Att shoppa har blivit ett naturligt sätt att umgås, en utbredd livsstil och en hobby. 

Heja Ebba säger jag som blev positivt överraskad över intervjun och hoppas att hon fortsätter att vara en inspirationskälla för unga kvinnor. Jag ser gärna att hon får mer medieutrymme i det här ämnet. 

Är det någon av er som läst "Shopstop"? 



måndag 26 maj 2014

Sätt pris på Mors dag

Handeln fokuserar gärna på högtidsdagar. Mors dag, Fars dag och Alla hjärtans dag är några av de mest konsumenthetsiga högtiderna. Då har vi vår chans att visa hur mycket vi bryr oss om varandra och det är viktigt att öppna plånboken, om inte annat för att bevisa för omgivningen att vi är generösa. 

I söndags var det Mors dag och jag avsade mig presenter i tidigt skede. Mestadels för att jag har köpstopp och vill få med mig familjen i största möjliga utsträckning men även för att jag gärna vill att vi snålar lite extra nu innan sommarlovet börjar. Istället för traditionell presentuppvaktning fick jag sovmorgon och blev serverad och uppvaktad efter konstens alla regler under dagen. Nästan så att jag blev matad med chokladbitar när jag satt i soffan. 

Inte så att jag tycker att det är fel med blommor, chokladaskar och inslagna presenter men jag ville inte ha några den här gången. Givetvis blev det några kommentarer från omgivningen som tyckte att det var konstigt att jag inte fick någonting. När jag förklarade att jag valt bort presenter själv fick jag lätt chockade blickar "Jamen, något kunde du väl ha fått ändå? Det behöver ju inte var något dyrt." 

Underförstått: även om jag undanber mig presenter så förväntas familjen ge mig något som de har köpt. Mot min vilja. Jag finner detta lite roande, mest för att vi blivit programmerade att fira genom konsumtion. För mig räcker det gott och väl att än en gång få påminna make och barn om att det var jag som låg där med krystvärkar och att det är skäl nog för att de ska dyrka marken jag går på. 



fredag 23 maj 2014

Så kom den då - lönen

Sitter och knaprar på havreknäcke medan jag fladdrar med lönebeskedet. Det är säkert fler än jag som fick lön idag och jag hoppas att ni alla blev nöjda samt håller hårt i slantarna. 

Löneutbetalning är ett väl fungerande belöningssystem och ett lysande exempel på det som inom inlärningspsykologin kallas för positiv förstärkning. Vi får en belöning för utfört arbete, en godbit för att vi varit duktiga och sålt vår tid och kompetens till någon annan. Jag är tacksam över att få påfyllt på kontot trots att jag hasat omkring hemma i mjukisbrallor mest hela dagarna. Och det är alltid lika roligt att pyssla med lönen, att flytta pengar mellan konton och välja hur mycket jag ska placera i fonder eller aktier. 

Det första man bör göra är att kontrollera sin lönespecifikation. Den här gången blev det lite krångligare än vad jag hade föreställt mig. Min löneperiod sträcker sig mellan den 16 och den 15 i varje månad och inte mellan den första och sista i varje månad som är vanligare. Detta innebär att min lönespecifikation innehåller delar av två olika månader. Jag arbetade full tid fram tills min semester började för ganska exakt en månad sedan, för att sedan övergå till semesterdagar istället. Detta gör min lönespecifikation till en rörig härva av arbetad tid samt semesterdagar. För att krångla till det ytterligare har jag varit på jobbet för att jobba några timmar hit och dit under semestern, eftersom det var en förutsättning för min långledighet. Jag får bara ta ut heldagar som semesterdagar så det försvann ett par dagar då jag arbetat fyra timmar per dag. 

Just därför var jag noggrann med att min arbetade tid samt antal uttagna semesterdagar skulle uppnå en heltid och blev därför mycket förvånad över posten "undertid avdrag timme, 5 timmar". Avdraget känns inte helt korrekt. Fem timmar hit eller dit är inte så mycket att tjafsa om men jag vill veta om det är jag eller lönekontoret som räknat galet.

Bruttolönen hamnade på 30 393 kr, vilket ändå känns helt okej med tanke på att jag knappt satt min fot på jobbet under en hel månad och jag räknar med att kunna spara minst 14 000 kr (inkl. barnbidragen) enligt planerna. Det är lätt att leva snålt nu i högsommarvärmen. Som fritidsforskare är jag billig i drift, nöjer mig med en skål yoghurt och flingor samt ett par knäckemackor med pålägg till lunch på dagarna. 

Jag kan tillägga att muffinsmagen nästan försvunnit (det kan vi tacka rumsrenträningen för, det blir mycket spring in och ut) så snart kan jag knäppa knappen på mina tajtaste brallor igen istället för att köpa nya. Jag har ätit precis som vanligt men rört på mig mycket mer än vad jag brukar. Ni som missat muffinsmagen kan läsa om den här: http://spardiet.blogspot.se/2014/04/sparblogg-goes-viktblogg.html

Idag väntar en liten extra utgift eftersom vi bokat tid för vaccination av valpen i eftermiddag. Djurkliniken ligger på gångavstånd från oss så det blir en liten promenad i solen. Vi har inte kollat upp vad det kostar men jag gissar på någonstans mellan 300-600 kr. Väljer att betala med Blocketpengarna istället för att belasta lönekontot. 

Läget är med andra ord under kontroll.

torsdag 22 maj 2014

Svenskens genomsnittliga semesterkassa - fusksiffror?

Inte för att tråka ut er med min låsning på semesterkostnader men jag fick en så bra kommentar från Frivid42 (ni hittar den i kommentarsfältet under förra blogginlägget). Han har gett ett genomtänkt exempel på hur han räknat fram vad semestern faktiskt kostar honom och hans familj. 

Ämnet är så intressant att jag inte kan låta bli att ägna ytterligare bloggutrymme åt att älta det här med utökade kostnader under semestern...

Jag utgick nämligen från att beloppen i mitt förra inlägg (googlad uppgift på genomsnittlig semesterkassa) kan tolkas som semesterkassa = semesteraktiviteter. Typ resor. Det känns lite missvisande eller är det jag som tänker knasigt? Enligt mig borde en semesterkassa innebära allt som spenderas utöver hushållets vanliga kostnader. Låt oss säga att någon köper en resa för 18 000 kronor. Menar man då att semesterkassan är 18 000 kr eller har personen i fråga verkligen räknat in alla kringkostnader, t.ex resor till och från flygplatsen och fickpengar? Fickpengar som dessutom brukar hamna i rullning redan på flygplatsen.

Och hur är det med resterande semesterveckor? Borde man inte räkna in alla utökade kostnader även där? De allra flesta spenderar nog mer fickpengar än vanligt under semestern. 
Åker och hälsar på släkt och vänner. 
Kanske tillbringar en dag på Grönan och en annan dag på Skansen? 
Passar på att äta ute mer än vanligt. 
Skollov innebär utökade matkostnader även för den familj som äter sina måltider hemma. 

Ja, ni förstår säkert hur jag menar. 
Nu lovar jag att inte tjata mer om detta. Nästa gång skriver jag om något helt annat. 

onsdag 21 maj 2014

Välfylld eller skral semesterkassa?

Större delen av dagen har ägnats åt ett litet äventyr för valpen. Tillsammans med varsin kompis åkte vi till ett naturreservat där det även finns en 4H-gård. Miljöträning för valparna och natursköna omgivningar för oss vuxna. Vi satt på klipporna och blickade ut över vattnet och jag lovar att jag totalt glömde bort allt vardagsstök. 

Jag vill passa på att flagga för utflykter som umgängesform. Det är otroligt avkopplande att packa ner en matsäck och ge sig ut i den sköna sommarvärmen. Det här är så självklart tänker ni sparsamma bloggläsare, men faktum är att många andra inte verkar hitta bort från uteserveringarna. Så här års är det knökfullt och alla verkar vilja njuta av att få mat och dryck serverad av jäktad serveringspersonal. Det är inget fel med det men det är bättre för plånboken att ha picknick med medhavd matsäck. 

Detta för mig osökt in på den hägrande sommarsemestern. Har ni sparat till semestern? Några av er kanske har en kommande skatteåterbäring som ska finansiera eventuella semesterresor? Gör ni en budget för sommaren eller släpper ni allt för ett par veckor? 

Jag funderade över vad som räknas som en genomsnittlig semesterkassa och slog en sökning på ämnet. Jag hittade uppgifter från 2012, då planerade svenskarna att lägga 14 900 kr på sin semester. En barnfamilj med två vuxna och två barn beräknades lägga ut 18 600 kr. 

Är det bara jag som tycker att det verkar vara lågt räknat? 
Jag förstår att alla har olika förutsättningar och att inte alla åker på utlandsresor men ändå, om jag tittar på min egen bekantskapskrets är det nog inte många barnfamiljer som klarar att hålla sig under 20 000 kr. Sist vi åkte till Spanien kostade det över 20 000 kr för två vuxna och två barn och då var det en ordinär charterresa med boende på ett lägenhetshotell. Och semestern var inte slut när vi kom hem därifrån utan det återstod några veckor innan skolorna började igen, om man nu ska räkna in alla extra utgifter och inte bara resorna. Även de år då vi har semestrat inom landets gränser har tusenlapparna fladdrat iväg. Allt är dyrast under högsäsong, att hyra stuga på Gotland kan lätt gå loss på mellan 6000-9000 kr för en vecka. Då tillkommer resor till och från stugan, mat och fickpengar. De som inte har skolbarn tjänar verkligen på att inte åka under skolloven...

Är man en stor familj kostar det en rejäl slant att roa sig på olika nöjesparker som Gröna Lund, Liseberg, Kolmården eller Skara sommarland. Med andra ord, hål i plånboken så fort vi gör vanliga semesteraktiviteter.

Detta är inte tänkt som något "oj, vad dyrt allting är-gnäll" utan mer en reflektion kring semesterkostnader. 

Skriv gärna och berätta era tankar kring semesterkostnader!







måndag 19 maj 2014

Botad från huslängtan

Maj bjuder på växlingsrikt väder. Igår var det sommar och vi var hembjudna till några relativt nya vänner. De bor i ett enormt hus med vidsträckt utsikt över vattnet. Det var underbart att sitta ute i deras trädgård, man uppskattar det extra mycket när man själv bor i lägenhet. Huset är gammalt och charmigt men jag kunde inte låta bli att sitta och fundera över allt underhåll som krävs och alla kostnader. Husfasaden ska målas om i sommar och målningsarbetet beräknas ta 600 timmar. 

Jag berättade att jag dammsuger varje dag för att hålla rent efter valpen och allt pollen som släpas med in och värdparet skrockade förtjust "Tänk om vi skulle dammsuga varje dag, hö hö" med en skämtsam blick upp mot mastodontkåken och alla dess våningsplan. 

Jag brukar bli hussugen varje vår och sommar och den känslan förstärks när jag kommer hem till andra för uppfriskande trädgårdsaktiviteter, vilket alltid resulterar i ett hejdlöst hemnetsurfande i ett par veckor innan jag lägger ned planerna för säsongen. Husplanerna uteblev helt den här gången. Med mitt nya sparsinne blev jag snarare avskräckt och kände faktiskt glädje när vi kom hem till vår lilla lättstädade lya som kräver minimalt underhåll och hjälper oss att spara pengar. Det är inte så att jag inte kommer att fortsätta längta efter en prunkande trädgård på somrarna men jag inser att det skulle sluka alla våra pengar och att det skulle fungera som en mental fotboja. Vi skulle vara låsta att jobba mer snarare än mindre. 

Jag gör val hela tiden och väljer att hålla fast vid mina planer. Jag har aldrig varit så nöjd som jag är nu. Det är en ny känsla, tidigare har jag alltid strävat efter mer och aldrig varit riktigt nöjd med det jag har. 

Kom ihåg att vi bor i Stockholm, det är givetvis en viss skillnad på vilka kostnader man har för sitt husköp beroende på var man bor. 

lördag 17 maj 2014

Buffertlösa stoppar huvudet i sanden

Det är alltid känsligt att skriva om andra än sig själv när man bloggar. Dels vill man inte hänga ut någon, dels vill man inte sätta sig till doms över hur andra väljer att leva sina liv. Jag skriver "man" eftersom jag är övertygad om att det är fler än jag som faller för frestelsen att ta upp exempel ur det verkliga livet. 

Det pratas ofta och mycket om vikten att ha en lättillgänglig buffert om något skulle inträffa. Det borde vara en självklarhet för alla men med jämna mellanrum kan vi läsa att många svenskar helt saknar en sparbuffert. Detta innebär att många hushåll inte klarar ett ekonomiskt bakslag och det är just ett sådant fall jag vill ta upp som exempel. 

Ni som har läst det här inlägget (http://spardiet.blogspot.se/2014/03/rika-erfarenheter-och-fattiga-vanor.html) vet vad jag menar nu när jag ska berätta om en familj som tillhör "grupp Z". De har köpt ett lite dyrare boende än vad de egentligen har råd med och går precis runt varje månad. Paret lever från lön till lön och det blir ingenting över till sparande. Samtidigt har de köpvanor som kan ge vilken sparbloggare som helst skrämselhicka. De har skapat sig en skör livsstil som är helt beroende av att bådas inkomster rullar in som de ska. Jag tror tyvärr inte att detta är en ovanlig situation idag och framför allt har jag fått för mig att den här typen av bokostnader med knappa marginaler är ett stockholmsfenomen.

För ett halvår sedan hände det som inte fick hända. En av dem blev uppsagd eftersom företaget tänker lägga ner. Den soon to be-arbetslösa personen i fråga har sökt otaliga jobb, både på företag som söker personal och företag som inte gör det, men hittills utan resultat. Än så länge finns det gamla jobbet kvar men om ett par månader ser situationen annorlunda ut och den ekonomiska krisen börjar bli ett faktum. Nu kommer vi till det intressanta. Under dessa månader som uppsägningen hängt som ett svart moln över deras huvuden har de bibehållit samma konsumtionsmönster och inte påbörjat något som helst sparande för framtiden.  

Jag har funderat mycket på hur de tänker. Vad får till synes intelligenta människor att inte tänka längre än till nästa lön? Jag tror att en stor del av problemet är ekonomisk okunskap. Den här typen av människor saknar förmåga att se saker i ett större perspektiv och att räkna på småutgifter. Att gå ut på krogen, köpa hämtmat eller kosta på sig nya kläder i det här läget är för oss ekonomiskt sinnade totalt obegripligt. Under dessa sex månader hade de kunnat ändra sina vanor och skrapa ihop en buffert som skulle hjälpa till att balansera ekonomin framöver. Men så tänker man inte om man inte är van att spara, då tänker man att en hundralapp hit eller dit inte kommer att förändra någonting.

Jag bryr mig mycket om den drabbade familjen och min mening är inte att verka dömande eller nedlåtande utan bara att visa hur människor med dessa beteenden kan fungera. Och att arbetslöshet kan drabba vem som helst. 



onsdag 14 maj 2014

Välkommen valp!

Nu är vi fem i familjen. Det blev en valp! En liten grabb med sylvassa tänder och mycket bus i blicken. 

Kostnaderna so far:
Köp av valp: 14 000 kr
Köp av tillbehör, s.k startkit: 2500 kr
Försäkring: 3354 kr/år. 30% rabatt första året. 

Vi köpte:
Hundbädd
Mat- och vattenskål
Några hundplädar att lägga i bädden.
Halsband och koppel. 
Hundgodis och tuggben. 
Hundmat
Leksaker
Klotång

Vid hämtning av valpen visade det sig att vi fick en enorm goodiebag fullproppad med saker (det kunde uppfödaren ju ha kläckt ur sig innan vi shoppade loss helt vansinnigt på djuraffären). Så nu har vi dubbla uppsättningar av en del saker men eftersom han kommer att tugga i sig en del och växa ur en del annat så kommer allt förmodligen till användning.

Just nu försöker vi mest vänja oss och hitta rutiner (tidiga morgnar och mycket spring ut på gräsmattan så fort vi misstänker att han behöver göra ifrån sig). Min lyxiga ledighet är inte längre så ledig men väldigt mysig. 

Alla kostnader för hunden och dess tillbehör täckte vi med pengarna från Blocketförsäljningen av möbler. 

Hundköpet innebär att vi stannar hemma hela sommaren och, som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg, kostnaderna kommer att gå (minst!) jämnt upp med vad det hade kostat oss fyra att åka på en anspråkslös semester i år. Därför innebär köpet egentligen ingen extra utgift för oss, förutom den framtida tilläggskostnaden för foder och försäkring. 

Och barnens glädje! Den är underbar att se. För att inte tala om hur hela familjen jollrar och pjåskar. Alla är djupt engagerade, hjälpsamma (14-åringen går frivilligt ut med soporna!) och nyförälskade. 




tisdag 13 maj 2014

Mål och mening - för nya läsare

Jag vill välkomna alla nya läsare. Vad kul att ni har hittat hit! Det är flera som ställt samma fråga om vad jag har för mål med mitt sparande. Därför tänkte jag förklara detta lite närmare (det mesta finns att hitta bakåt i bloggen för den som vill läsa mer).

Jag har haft köpstopp sedan 1 januari 2014. Det handlar inte om ett köpstoppår utan mer om att lägga om livsstil. Klart jämförbart med den som vill gå ner i vikt och väljer att lägga om sina vanor istället för att köra en kort bantningskur. 

Köpstoppet baseras på följande:
  • Jag har tröttnat på att det mesta i våra liv styrs av konsumtion. Shopping har blivit ett fritidsintresse och ett sätt för människor att umgås. Jag känner många barnfamiljer som tillbringar de flesta helger i köpcentrum utan att egentligen ha några specifika ärenden att uträtta. Jag vill ge mina barn en uppväxt där de ser oss vuxna göra annat än att konstant stå med plånboken i handen redo att betala.
  • Jag tycker om att ha ett vackert hem med modern teknik men jag vill inte känna av den fåfänga hetsen att ständigt behöva förnya bostaden och byta ut fullt funktionsdugliga saker. 
  • Jag vill inte längre jobba 40-50 timmar i veckan för att ha råd att plocka livsstilspoäng och/eller upprätthålla en hög standard i fråga om ett överflöd av prylar, kläder och nöjen. 
  • Målet är att halvera antalet prylar här hemma istället för att fortsätta att fylla på i skåp och lådor. 

Istället har jag alltså valt att sluta handla onödiga prylar och sparar varenda krona som inte går till nödvändiga kostnader. Målet är att försöka frigöra mig från ett löneberoende. Att ha råd att välja det liv jag vill leva. Att slippa vara löneslav fram till pensionen. 

Jag hoppas att detta förtydligar det hela en aning. Lämna gärna en kommentar om det är något du undrar över eller om du bara vill skriva några rader. 

På återseende!

söndag 11 maj 2014

Budgetutmaningen

Inspirerad av Ann-Christin på Köpstoppsbloggen (http://notbuying.blogspot.se/2014/05/min-budget-ar-inte-din-budget.html) har jag försökt sammanställa våra fasta utgifter för att få en överblick. 

Vi är en familj på fyra personer med två barn, 12 och 14 år. Min man har eget företag och jag har provisionslön så vi har båda varierade inkomster. Att göra en budget och räkna ut hur mycket vi kan spara varje månad är snudd på omöjligt. Istället har jag som mål att spara minst 14 000 kr i månaden, allt utöver det är ett plus. 
I dessa 14 000 kr ingår båda barnbidragen samt ett stående fondspar på 1200 kr.

Boende: 10 000 kr 
(Lånekostnad 4000-5000 kr, amortering 566 kr och månadsavgift 4939 kr)
El: 700 kr
Försäkringar: 1081 kr
Comhem: 550 kr (telefon, bredband och TV)
Mobiltelefoner: 1000 kr (tre st abonnemang) 
Fackavgift: 605 kr
Transport SL-kort: 790 kr/månad (+ 720 terminskort ungdom). 
Pensionsspar: 1084 kr

Totalt: ca 16.000 kr/månad

Övriga "fasta" utgifter: 
Mat: 4500 kr
Nöjen: 500 kr (främst make och barn, köpstopp för min del)
Övrigt: 1000 kr (månadspeng barn, fritidsaktivitet barn m.m)

Totalt: 6000 kr

= 22.000 kr. 

Viktigt att nämn är att vi har sänkt våra kostnader. Tidigare låg matkostnaden på 6000-7000 kr och jag spenderade lätt över 5000 i månaden på kläder och nöjen. Mitt sparande var alltså mindre än hälften av nuvarande sparande och det är något jag är oerhört stolt över. 


fredag 9 maj 2014

Tar vara på tiden

Jag har hört att det är viktigt att ta vara på tiden. Därför kan man ju undra varför jag lade halva förmiddagen på att städa badrummet. Med tops. Ja, ni läste rätt. Trots att vårt badrum är nygjort finns det många skrymslen och vrår där man inte kommer åt när man vardagsstädar. Där stod jag alltså och pillade bort smutsen med tops och insåg att jag kanske borde söka hjälp för mitt städdille. 

Som tur är hann jag med en hel del annat också:
  • Legat i soffan och plöjt igenom en spännande biblioteksbok från pärm till pärm och druckit mer kaffe än vad som kan anses hälsosamt. 
  • Följde med på en liten promenad med en kompis och hennes (mammas) hund. Eller hund och hund, en dvärgchihuahua som darrade som ett asplöv i regnet. Hunden hade täcke på sig för att inte frysa trots att det var 11 grader men den skakade konstant i alla fall. Och jag var konstant orolig över att jag skulle råka trampa på den lilla råttan hunden.
  • Haft besök av svärmor (det var inte alls så illa som det låter, hon är inte på långa vägar så hemsk som svärmödrar brukar framställas i olika sammanhang). Hon ville bara titta in och avböjde att stanna på middag utan drog sig hemåt när make och barn gick till affären för att handla. Hon förstod nog inte vad hon tackade nej till, mannens hemlagade pizza med mozzarella. Han gör givetvis egen pizzadeg och håller inte på att larva sig genom att köpa några färdiga pizzakit. 

På det hela taget en riktigt skön fredag. Och som jag behövde en sådan dag! Jag hör till dem som behöver gå ner i varv emellanåt och få tid för kravlös vila. Det gör mig till en trevligare och gladare mamma, fru, vän och människa. 

Det här inlägget skulle egentligen handla om hur det är att inte jobba. Med tanke på att jag är långledig nu och har funderat mycket på vilken skillnad det gör för välbefinnandet. Jag njuter av varje ledig minut. Av att tillvaron plötsligt blev stressfri och fridfull. Det ger en bra försmak av vad jag vill uppnå i framtiden. Att jobba heltid är själsdödande och alldeles för tidskrävande för att passa mitt liv. Det verkar så trendigt att både halvt jobba ihjäl sig och samtidigt ha fullt upp på fritiden. Ska man få riktigt hög status ska man vara uppbokad och fullbokad i månader framöver. Jag är glad att jag tagit mig ur hetsen att ständigt ha nya kläder, prylar, saker på gång och minskat behovet att det måste hända något hela tiden. För det behovet är oftast kostnadskrävande. Låneboken kostade ingenting och dagens promenad belastade inte heller ekonomin. Jag känner att jag hunnit med både mig själv och att vara social utan att något var inbokat i förväg. 

Jag tror att det är typiskt oss sparbloggare att uppskatta de små sakerna i livet och det är inte fy skam. 

Trevlig helg på er!




onsdag 7 maj 2014

Vad hände med aprillönen?

Jo, det kollade jag upp idag. Nu när jag inte jobbar är jag latare än någonsin och får örfila mig själv att ta tag i saker. Här kommer en något försenad kontokontroll. 

Detta här hänt på mitt konto sedan lönen trillade in den 25/4:
1200 kr till ett stående fondspar.
600 kr spontanköp av fond på Skandiabanken (trots att jag tänkt vara trogen Avanza)
684 kr AMF Pension/fondförsäkring
400 kr Skandia Liv
605 kr Fackavgift.
20 kr månadsavgift bankkort
6000 kr till sparkontot
0 kr mat och förbrukningsvaror (förklaring nedan)

Dessutom är ett belopp överfört till min man, för hälften av våra fasta kostnader. 

Det blev 2731 kr över från marslönen. Dessa pengar åkte rakt in på sparkontot.

Kvar på lönekontot finns 4014 kr. Inte direkt något imponerande belopp men jag håller sparandet på en jämn nivå och hoppas att det blir några kronor över även denna månad. 

Anledning till att mat och förbrukningsvaror är nollade ovan beror på att jag enbart handlat för Blocketpengar. Jag har alltså inte använt mitt betalkort en enda gång sedan lönen trillade in på kontot. Både Blocketköparen som köpte dvd-spelaren (600 kr) och familjen som köpte kaninens saker (1200 kr) valde att betala med kontanter. Dessutom hade jag kontanterna jag fick från second handbutiken (354 kr). Det kan tyckas rörigt rent budgetmässigt men jag föredrar att jag göra så istället för att förvara pengar hemma i bostaden. 

Utöver detta får jag även barnbidrag men dessa går in på en annan bank och används aldrig till vardagliga utgifter. 

tisdag 6 maj 2014

Den O-ekologiska skammen

Jag fick ett mejl från en läsare som undrar hur jag väljer när jag handlar mat och om det finns utrymme för ekologiska livsmedel i min snålbudget. Jag tycker att frågan är så intressant att den förtjänar ett eget inlägg i bloggen. 

Eftersom jag sätter en ära i att vara ärlig måste jag erkänna att vi inte alltid gör ekologiska eller närproducerade val. Kilopriser och erbjudanden styr oftast vad vi väljer att lägga i varuvagnen. Jag är så dålig på att handla ekologiskt att jag får skämmas. 

Jag försöker köpa ekologisk frukt och grönt men det blir uppskattningsvis ca 50% (här borde några piskrapp vina över ryggen). Är mest kräsen med bananer och vindruvor då de är riktigt hårt besprutade. 

Mejerivaror skulle jag kunna bli duktigare på, där köper vi kanske 30% ekologiska alternativ (här räcker det inte ens med en serie piskrapp utan jag borde hängas ut på torget till allmän beskådan också).

Jag köper en hel del produkter ur Icas egna serie "I love eco" (guldstjärna till mig!)
Vi är storkonsumenter av passerad tomat på tetra men tyvärr kan ingen jämföra sig med Muttis passerade tomater så där har vi gjort ett val att enbart använda Mutti till all mat där tomatsåsen har en framträdande roll. 

Jag köper alltid ekologisk sylt men min gillar marmelader och är inte lika noggrann med vad han väljer (det blir givetvis ingen guldstjärna till honom).

Ja ni hör ju, vi borde skämmas. 

Vi äter mycket nötkött och kyckling i den här familjen. Det står sällan griskött på menyn. Jag väljer alltid svenskt kött och vill att djuren är uppfödda i Sverige under bra förhållanden. Däremot är det inte lika viktigt att det är närproducerat. Min lokala handlare säljer köttfärs från Hälsingestintan. Riktig finfärs från gräsbeteskött. Det är den överlägset godaste köttfärs jag någonsin ätit och smaken går inte att jämföra med "vanlig" köttfärs. Jag har tittat på deras Facebooksida och blir lycklig av att se bilderna på vad som ser ut att vara en fin och familjär djurhållning. Vi använder färsen till alla former av köttfärsrätter, t.ex köttfärssås, lasagne, hamburgare, pannbiffar, hemtrillade köttbullar och - barnfamiljernas heliga paradrätt - tacos. 

När det gäller kyckling varvar vi Kronfågel med svensk majskyckling. Majskycklingen är dyrare och erbjuds sällan till extrapris, vilket gör att vi äter den mer sällan. Synd eftersom den är mycket godare. 

Vi köper aldrig varor från lågprismärken som Eldorado och Euroshopper. Jag tycker helt enkelt inte att de jag provat är lika goda som alternativen. 


söndag 4 maj 2014

Konsten att göra pengar av luft

Den här helgen åkte spenderarbyxorna på och en luftrenare inhandlades. Jag hade inte mycket att säga till om eftersom jag är den enda i familjen som inte lider av pollenallergi. Min man känner av pollen mer än någonsin och det gör att han blir trött och hängig. Vi pratade om en luftrenare redan förra våren men det blev aldrig av. Nu gjorde vi slag i saken och betalade glatt 1990 kr för att försöka få allergivänlig inomhusluft.

Vi hade två kriterier för köp, den skulle vara rekommenderad av Astma- och allergiförbundet och den skulle vara tystgående. 

Luftrenaren betalades med pengar från Blocketförsäljningarna så det får väl anses vara en smart finansiering. Det jag inte visste var att den är gigantisk, lyser blått och blinkar! Den påstås ha stilren design men jag vet inte riktigt om jag håller med. Nåväl, jag får stå ut med den eftersom den verkar fungera. Familjen påstår att de redan känner en viss skillnad. Om det verkligen stämmer eller är en fin placeboeffekt kan jag inte uttala mig om. 

Vår yngsta son testade den i alla fall på sitt eget lilla sätt. Glädjestrålande kom han rusande och ropade "Wow! Den funkar verkligen. Jag ställde mig och pruttade framför den och då gick den direkt upp på högsta läget!"


lördag 3 maj 2014

Specificerade livsmedelskostnader

Nu har jag satt mig ner och räknat samman Familjen Fri's (http://familjenfri.se/) utmaning, att bokföra alla livsmedelsinköp för april månad. 

Oj, oj! Jag fick TOKRAPTUS när jag såg vad vi lagt på godsaker. Min man köper alltid chips och dipp på fredagarna (det är tydligen heligare än Bibeln) och barnen får lördagsgodis. Visserligen var det påsk i april men ändå, jag har läxat upp dem ordentligt. Det visade sig nämligen vara vår tredje största utgiftspost! Fy skäms, bot och bättring. 

Färdigmaten var en färdiggrillad kyckling, förutom den lilla pippin har vi lagat all mat från grunden. Kött & fisk låg också högt, särskilt med tanke på att jag tycker att vi var duktiga både på att äta upp det som låg i frysen samt svängt ihop en del vegetariska middagar. 

Övriga poster finns inte mycket att säga om, det känns rimligt för en familj på fyra personer med två aktiva barn i uppväxtåldern. Då räknar jag även in att de varit hemma en del (inte minst hela påsklovsveckan). Den höga kostnaden för läkemedel sammanfaller med pollensäsongen men nu har vi bunkrat så familjens tre allergiker har så det räcker och blir över. 

Bröd & Kex: 189 kr
Mejeriprodukter: 696 kr
Kött & Fisk: 597 kr
Stapelvaror: 319 kr
Ägg: 24 kr
Frukt & Grönt: 569 kr
Godsaker: 581 kr
Dryck: 78 kr
Färdigmat: 53 kr
Förbrukningsartiklar: 272 kr
Läkemedel: 390 kr
Utemat/utefika: 298 kr
Ospecificerat: 68 kr 

Den här utmaningen har varit minst lika lärorik som snålmånaden. Hädanefter blir det definitivt restriktioner vad det gäller helggodsaker.


Hur det började

Tänk om jag hade börjat spara när jag flyttade hemifrån. Då hade jag varit fri att välja redan för många år sedan. Jag kan avundas de unga hårdspararna som insett det i en ålder då jag fortfarande glatt satte sprätt på alla pengar jag tjänade. Jag flyttade hemifrån som 18-åring och var mån om att sköta mina räkningar, rädd som jag var för att bli hemkallad igen om det skulle visa sig att jag inte klarade ansvaret. Sparande var ingenting jag funderade över då. 

För 20 år sedan stoppade jag in 10 000 kr i någon slags värdepapper som banken erbjöd. Jag har inget minne av vad det var men efter löptidens slut återbetalades hela 17 000 kr. En mycket trevlig överraskning för en ung person som för första gången testat tålamodet genom att spara. Sedan hände ingenting på sparfronten fram tills min dåvarande chef övertalade mig att köpa aktier för sparpengarna. Det var under Ericssons storhetstid och jag följde hans råd. Jag köpte även aktier i Icon Medialab och lyckades sälja dem innan de föll som en sten. Ericssonaktierna har jag däremot fortfarande kvar än idag. Förutom Icon har jag nämligen aldrig sålt en enda aktie!

1997 träffade jag min man och ett år senare var vi gifta. Vi sålde min bostadsrätt och flyttade in i hans lägenhet. Han satt på den enda hyresrätten i en bostadsrättsförening och vi bad om att få köpa den, vilket vi fick. Det var en oerhört charmig lägenhet i ett trivsamt område. Där bodde vi tills första barnet kom och vi insåg att vi behövde en annan lösning. Hur charmig lägenheten än var fanns ingen hiss (jobbigt med barnvagn och matkassar), badrummet saknade plats för ett skötbord och det fanns inget rum till barnet (läs: alla barnets saker). 

Vi sålde lägenheten och tjänade en liten hacka som vi pytsade in i vår nuvarande bostad. Vi hör till undantagen i bekantskapskretsen. Jag tror, om jag inte minns fel, att vi är de enda som inte flyttat sedan dess! Av den anledningen har vi inte heller lyckats tjäna några fantasisummor genom att göra bostadskarriär. Istället fick vi långsiktigt låga boendekostnader. När barnen var små hyrde vi ett fritidshus året runt, på samma ö som mina föräldrars landställe låg. Men vi är bekväma av oss och tröttnade efter ett par år och valde att inte förnya hyresavtalet. 

Det fanns med andra ord sparutrymme även om vi prioriterade för mycket annat. Vi levde som folk gör mest, reste och shoppade. Vi sparade men inte i den utsträckning vi kunde och borde ha gjort. Däremot sparade vi och ordspråket "många bäckar små..." har visat sig stämma riktigt bra.