lördag 31 januari 2015

Likasinnad

En gång när jag var ung och var på en semesterresa med mina föräldrar så hittade jag en bok på hotellet. Jag kan tyvärr inte komma ihåg varken boken eller författarens namn. Mitt minne kanske sviker mig en aning men ungefär så här minns jag handlingen: en man hamnar av misstag i ett främmande land där ingen talar hans språk. Han vet inte var han är eller hur han ska ta sig därifrån. Han förstår inte när någon talar med honom och han kan inte göra sig förstådd. Känslan av total ensamhet, social isolering och utanförskap är förödande. Lägg till känslorna av maktlöshet och overklighet. Boken var bra och väckte många tankar. Jag minns inte hur den slutade men antagligen var det inte ett lyckligt slut. Det fascinerar mig att jag minns den så tydligt efter alla dessa år, ångesten i boken. Jag har också ett vagt minne av att mannen i boken en dag åker i en rulltrappa och plötsligt hör sitt eget språk i rulltrappan som går åt motsatt håll. Men det är så mycket folk och så trångt att han inte kommer någonstans och får finna sig i att ögonblicket går förlorat.

Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här. Det har ingen koppling alls till dagens händelse men ändå var boken den minnesbild som spontant ploppade upp i minnet när jag satt och funderade lite över min rubrik likasinnad. Minnet är en märklig funktion. 

På mitt jobb finns det anställda på andra avdelningar än min egen. Vi ses inte så ofta men idag träffade jag två av dem. De är 20-någonting, en av dem bor fortfarande hemma och vi befinner oss naturligtvis ljusår ifrån varandra på alla nivåer i livet. Jag kommer bra överens med dem och vi kan prata och skämta men som sagt, vi lever olika liv. Alla killarna som jobbar på den avdelningen är för övrigt partyglada och lever en slösaktig livsstil. De flesta är unga och låter pengarna rulla. Särskilt eftersom några av dem fortfarande bor hemma och på sin höjd betalar en symbolisk summa, vilket betyder att det blir en hel del fickpengar över på en heltidslön. 

Under fredagsfikat var vi ett par stycken som började prata lägenhetsköp. En av killarna letar ny lägenhet tillsammans med sin sambo, de vill bo större. Under samtalet visade det sig att han inte sparat en enda krona till bostadsköpet. Då öppnar min andra 20-nånting vän munnen och berättar att han, sedan han börjat jobba, sparat ihop flera hundratusen kronor till ett framtida lägenhetsköp. Rätt mycket stålar för en vanlig löntagare i den åldern. Det blir alldeles tyst en liten stund. Alla begrundar detta och man riktigt hör räkneverken jobba. Någon säger - Men...du måste ha sparat nästan allt du tjänar? 20-nånting svarar glatt - Ja, jag är helt ofattbart snål. Köper aldrig någonting. Kläder och sådant får jag ändå i julklapp. 

Jag såg förvåningen i deras ansikten, de kunde verkligen inte förstå sin kollegas val. Alla var paffa. Utom jag, som förstod precis. Märkligt nog så tog ingen upp de klassiska motargumenten eller började tjata om att man måste leva också (ni vet, unna sig!). Jag tror att det beror på att personen är så trygg i sig själv och orubblig i sin ståndpunkt när det gäller sparandet. 

Vi har jobbat i samma företag i mer än två år men jag hade ingen aning om att jag inte var den enda hårdspararen. Där ser man. När man minst anar det så möter man någon som talar samma språk. 


onsdag 28 januari 2015

Årets första kontokontroll

Tänk att ett helt år har passerat sedan jag införde köpstopp och lade om mina vanor. 
När jag ser tillbaka känns det nästan overkligt att jag spenderade många, många tusenlappar på kläder och nöjen varje månad. Nu är jag så inne i spartänket att det går på ren rutin. Tidigare gick jag in på en affär och spontanköpte det jag var sugen på för stunden. "Åh, avokado! Vad gott!" och så lade jag fyra stycken i min korg utan att kasta så mycket som en blick på prislappen. Nu har jag stenkoll och det är bara veckans vara och veckans klipp som gäller. Vi äter den frukt som är billigast och lagar mat på de grönsaker som det är bäst pris på för tillfället. 

Jag har sagt det förut, men jag kan säga det igen: vi har lyckats sänka våra matkostnader med cirka 2000 kr i månaden (oftast mer) genom att äta ungefär samma saker som tidigare men låta priserna styra matsedeln. Det är mer än en skattad månadslön extra varje år! Det tydliggör verkligen ordspråket "Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna...". Eller klassikern om många små bäckar. 

Med detta sagt hugger vi in på årets första Kontokontroll. 
Det är många förändringar i år, men bara positiva. 
Följande har upphört:
600 kr AMF Pension
400 kr Skandia Liv
Kostnaden för snus är också borta, vilket gör att det blir ännu mer pengar över till sparande varje månad.

Så här ser det ut på mitt konto sedan lönen utbetalades den 23/1:
1200 kr till ett stående fondspar
84 kr Fondförsäkring AMF (den fick vara kvar tills vidare, måste informera mig mer om vad den egentligen innebär).
605 kr Fackavgift
20 kr månadsavgift bankkort
5000 kr till ett nyöppnat amorteringskonto
3200 kr till sparande.

Känns skönt att enkelt kunna landa årets första "amorteringskrav". Särskilt en månad som januari när jag inte brukar få ut särskilt mycket pengar för decembers arbetsinsats. Det blev 4894 kr över från den förra lönen och det är bland annat de pengarna som puttades in på amorteringskontot. Ett belopp är överfört till min man för hälften av våra gemensamma fasta kostnader och kvar på kontot finns i skrivande stund 7844 kr. 

Den uppmärksamme kanske undrar hur jag kan ha så mycket som 4894 kr kvar från förra lönen? Då kan jag berätta att jag gjorde en retur på en av de nätshoppade julklapparna, då den var i fel storlek för mottagaren. Varan skickades tillbaka i samma kartong som jag fick den i och företaget stod för returfrakten så allt gick supersmidigt och pengarna sattes tillbaka på mitt konto i slutet av förra veckan. 

Decemberlönen är alltid en riktig skitlön men jag upplever det inte riktigt så nu när jag har en tusenlapp extra att spendera på olika sparalternativ. 

söndag 25 januari 2015

Juice eller jos. Stavningsångest.

Åh, vad vi mådde gott på gårdagens middagsbjudning! 
När vi kom stod värdparet och flippade burgare och på bordet trängdes en mängd tillbehör och roliga dipsåser. Hamburgarna var en lite vuxnare variant innehållandes generöst med chili och hackade oliver och de serverades med både ugnsvarma hamburgerbröd och klyftpotatis. Bland tillbehören fanns även en djävulskt stark röd sås som värden glatt kallade för karateketchup. Alla åt som om det inte fanns någon morgondag och det var inte läge att räkna kalorier.

På tal om det vill jag ta tillfället i akt och ta upp ett par aktuella matgrejer som det talats om på nyheterna. Ett intressant inslag om juicekurer sändes i morse på Nyhetsmorgon. Ni som tror att det går att detoxa kroppen genom att fasta med svindyra hälsojuicer kan leta upp det på Play och lyssna på hur lurade ni är. Själv har jag inte bara en utan flera tjejkompisar som har "juicat" i ett par dagar i hopp om att bli piggare och - naturligtvis - ett par kilo lättare. "Spola bort gamla kaloriskulder" som doktor Mikael säger i inslaget. Ja, det var faktiskt väldigt sevärt för att vara Nyhetsmorgon. 

Pedagogiskt visade Dr Mikael att ett litet glas vanlig juice innehåller 12 sockerbitar medan grönsaksjuicerna innehåller mindre än hälften, 4-5 sockerbitar, så de är fortfarande ett bättre val ur hälsosynpunkt men grönsaksjuicer kan naturligtvis inte avgifta kroppen. Jag vet att minst en av mina juicande kompisar hade leverans direkt hem till dörren (detta trots att hushållet har två bilar) och att en kur kostade 1500-2000 kr. Hyfsat dyra grönsaksvätskor om ni frågar mig. Och folk klagar på att flaskvatten är dyrt?! Detta är verkligen en lukrativ marknad och det är nästan så att jag blir sugen på att själv börja pressa grönsaker, buteljera och sälja. Som konsument är det bättre att själv investera i en råsaftcentrifug och strunta i att köpa både affärernas dyra sockerjuicer och nyttojuicerna från de trendiga juiceföretagen (som förmodligen gapskrattar hela vägen till banken). Själv har jag ingen råsaftcentrifug utan bara en helt vanlig citruspress och jag vet ärligt talat inte om jag är sugen på ännu en köksapparat att hitta plats till (och diska!). Vi är mer en smoothiefamilj och varierar dessa med frukter och bär enligt konstens alla regler. Något säger mig att mina barn föredrar smoothie framför någon grön smetig vätska som består av grönkål och broccoli.

Nästa sak jag vill nämna är att jag hörde om retrotrenden med de små godispåsarna. Exakt likadana som när jag var ung och cyklade till kiosken för att köpa lite smågodis. De här siffrorna hittade jag på DN: på 1970-talet rymde en godispåse cirka 175 gram, idag väger en fylld påse mellan 500 gram och 4 kilo. Varje svensk proppar i sig 17 kilo godis och klunkar i sig 70 liter läsk om året. 

Det är en skrämmande utveckling men nu kommer de mindre godispåsar och läskburkar tillbaka för att bryta vanorna. Visst är det tragiskt att vi inte kan bryta dem ändå (genom att helt enkelt begränsa vad vi stoppar in i munnen) men nu är det som det är med folk som inte klarar att lägga band på sig när sockersuget slår till. Det är för mycket hälsofreaks i min bekantskapskrets men det finns en och annan junk food junkie också så jag har lite insyn i både det ena och det andra. Hälsoinställning går ju lite ihop med privatekonomi också eftersom det är bra för plånboken att dra ner på skräpmaten. Nyttig mat är alltid dyrare vid första anblicken men i längden inser man att det onyttiga blir dyrare. 

Och med tanke på de läckra hamburgare vi blev serverade igår kväll är det svårt att tänka sig att man någonsin mer skulle vilja sätta tänderna i någon av snabbmatskedjornas slabbiga burgare.

fredag 23 januari 2015

När barnbidrag blir sparbidrag

Det blev lite ändringar i schemat, middagsbjudningen är framflyttad till imorgon. Inte mig emot, jag är definitivt piggare en lördagskväll än en fredagskväll. 

Att spara barnbidraget brukar vara ett hett ämne och kan väcka många känslor, särskilt bland dem som tycker att det bör vara behovsprövat. Jag ska inte gå in på just det men helt kortfattat kan jag säga att jag anser att man kan göra hur man vill med barnbidraget så länge pengarna verkligen kommer barnet till godo. Barnbidraget hamnar ju i familjens allmänna inkomstflöde och om jag sedan sparar just de pengarna eller från någon annan inkomstkälla känns oväsentligt. Enligt mitt sätt att se det är det hushållens sparande som är intressant och inte varifrån pengarna kommer.  

Om detta kan man säkert tvista men jag tänkte förklara hur jag menar genom att bjuda på en liten anekdot på ämnet.

När jag fick mitt första barn var jag ängslig och mån om att göra allt rätt. Så där som förstagångsföräldrar ofta är. Naturligtvis öppnade jag ett sparkonto år ungen redan när vi låg på BB. Jag ville ju kunna ge honom den bästa framtiden. Ungefär samtidigt fick en kompis sitt andra barn. Hennes sambo drog in stora summor pengar varje månad och de hade mycket bättre ekonomi än mig. Trots detta var jag ändå på henne om att hon "måste" spara till barnet. Jag hade då precis börjat spara barnbidraget på babyns nyöppnade konto och kunde inte förstå varför de inte sparade till sitt barn. När jag tog upp det för andra gången så försvann hennes sambo bort till datorn i ett par minuter, kom tillbaka och sade - Sådärja, nu har jag öppnat ett sparkonto åt lille Pelle och satt in 200 000 kr. Haha, rätt åt mig. Pinsamt minne men idag kan jag skylla det på gröt i skallen. 

Hur som helst har jag dragit lärdom av detta och väljer alltså att se till hushållets totala sparande istället för att haka upp mig på själva barnbidraget. 

Men bidraget är onekligen en summa som är lätt att spara för den som kan avvara den. Särskilt i vårt fall eftersom den dessutom dimper in på en separat bank och automatiskt hamnar utanför det vanliga kassaflödet. När jag fick mitt första barn låg barnbidraget på 950 kr i månaden. Idag ligger bidraget på 1050 kr. Om vi hade sparat varenda utbetalat barnbidrag så skulle vi i dagsläget ha fått ihop cirka 300 000 kr. Med en enkel överslagsräkning skulle jag gissa att det diffar på ungefär 50 000 kr som vi förbrukat genom åren. Det är svårt att säga, jag har lagt äggen i olika korgar även när det gäller barnens pengar och det skulle innebära en ansträngning att söka upp och summera ihop de olika sparposterna. Det är inte det viktiga här utan det är slutbeloppet.

Att spara cirka 1000 kr i månaden blir nämligen MYCKET pengar över lång tid.

Och den största anledningen till att vi valt att spara till barnen är att vi inte vet hur vår ekonomiska situation kommer att se ut i framtiden och allt sparande ger trygghet i vardagen. Något jag däremot har svårt för är när barnbidraget görs till en prestigefråga. Det är SÅ FINT att spara barnbidraget och skamlöst skryter folk om att de sparat hela barnbidraget varje månad. Om ni inte förstår min poäng här så kan ni hoppa upp i texten och läsa anekdoten om Pelle en gång till. Och att lyckas spara barnbidraget säger faktiskt ingenting om eventuella brister i hur ekonomin sköts i övrigt. Förmodligen kan man väl hitta en och annan som snudd på kvalar in till Lyxfällan men som minsann "sparat barnbidraget".




onsdag 21 januari 2015

Konsten att ha tråkigt

Idag känner jag mig som världens tråkigaste person och den här dagen går inte till historien som en av mina mest produktiva. Snarare tvärtom, jag hamnade i en riktig formsvacka och orkade bara ligga och kolla på play-kanalerna. När folk babblar om att de måste ladda batterierna, jag antar att det är något sådant här de menar. Att man är i behov av en riktig pyjamasdag utan krav eller måsten. Jag vabbade också. Om det kan kallas vabba när ens lediga dag råkar infalla samtidigt som en tonåring är hemma förkyld? 

Trots detta har jag faktiskt bockat av några saker på att göra-listan. 
Bland annat har jag chattat med min bank. Fattar ni hur modernt det känns? Min mormor hade fått dåndimpen om hon fortfarande varit i livet, hon som klädde upp sig och lade dubbla rader med pärlor runt halsen när hon skulle till banken. Anledningen till chattandet var för att jag ville säga upp mitt privata pensionssparande hos dem. Japp, pensionssparande nummer två (jag avslutade ju ett annat för ett tag sedan). Jag har varit duktig och tänkt på framtiden och därför sparat exakt på kronan 12 000 kr om året men nu är det nya tider. Min man har försökt ringa banken i två dagar utan att lyckas komma fram så jag tipsade honom om chatten - där får man hjälp direkt! 

Jag avslutade den här ansträngande dagen med att sno ihop en vegetarisk pastagratäng till middag. Barnen är så lättlurade, de äter vad som helst bara det ligger under ett lager smält ost. Alla ingredienser fanns hemma vilket besparade mig en promenad till affären och gjorde plånboken glad. 

På fredag är vi bortbjudna på middag hemma hos inredaren. Jag ser så fram emot det och hoppas att alla i familjen är friska då. 



Bookbinders skyltfönster en dag när jag gick förbi. 
Riktigt snyggt!

söndag 18 januari 2015

Satt på plats

Idag utspelade sig följande scenario: När jag kom hem stod min man med det där speciella ansiktsuttrycket som han har när han räknar med att håva in beröm för något. Stolt meddelade han att han köpt nya dammsugarpåsar men det stannade inte där, själva poängen var naturligtvis att han hade köpt dem till bra pris. Först hade han gått till en butik där de kostade 99 kr men då gått vidare till en annan butik istället. En butik där han dessutom hade en bonuscheck på 30 kr som han kunde utnyttja. Dammsugarpåsarnas ordinarie pris var 79 kr men genom att utnyttja bonuschecken behövde han alltså bara betala 49 kr. Och det var minsann inga vanliga dammsugarpåsar utan anti-allergipåsar med Hepa 10 filtrering. Minstingen sprang och hämtade förpackningen och pekade ivrigt på en symbol där det stod "Ideal for Pet Owners" ("och det är ju VI mamma!"). 

Jag var alldeles överväldigad av dessa perfekta dammsugarpåsar och gav familjen rikligt med beröm för deras ekonomismarta agerande. Sedan satte vi oss till bords för att äta middag i skenet av levande ljus. En god och enkel pasta och lite rester. Den sparsamma familjen. Det kändes så himla fint. Tills jag råkade titta bort mot köksbänken och fick syn på en flaska som jag inte sett tidigare...?! 

Flaskan såg dyr ut. Ja, enbart den överdimensionerade korken på flaskan såg ut att kosta en rejäl slant. Guldigt lull lull och grejer. Det såg ut som en flaska som J.R Ewing i Dallas skulle ha köpt. 

Jag bara - VAD är det där för något? 
Min man erkände att det är någon slags superduperspecial-lagrad Rom som han köpt. Jag drog ett djupt andetag och förberedde ett långt anförande om slöseri men blev avbruten av vår 14-åriga son. Han fiskade upp mobilen ur fickan på jeansen och sade - Okej mamma, innan du säger något: hur många år har du snusat? Vad kostade snuset per dag? *Knappar på mobilen* - Då har du snusat för nästan 100 000 kr. Och vad kostade flaskan? *Knappar på mobilen igen* - Pappa, du kan köpa 301 sådana där flaskor. 

Jag är mållös. När blev mina barn så här smarta stora? 
Rommen är förresten jättegod, len som sammet och smakar godis. Något att bjuda gäster på så att de får en minnesvärd upplevelse. 
Därmed inte sagt att det är förlåtet. 


lördag 17 januari 2015

Att vara en torrboll

Jahaja, jag bangade en jätterolig utekväll för att jag är en grinig surkärring. 
Ikväll samlades drygt 20 personer med anknytning till min arbetsplats för att ha en helkväll tillsammans. En sådan där kväll som det kommer att pratas om länge efteråt. Först tänkte jag tacka ja men sedan ångrade jag mig. Jag känner mig så himla tråkig men nu ligger jag alltså här i soffan och äter choklad istället för att vara ute och dansa på bordet på någon klubb. Bra för ekonomin men lite trist att känna sig som en torrboll.

Tro det eller ej, men jag tackade faktiskt inte nej av ekonomiska skäl utan av trötthet. Jag ska inte skylla allt på snusstoppet men ända sedan jag slutade snusa har jag upplevt en brutal trötthet och allra värst är det på kvällarna. Jag kan inte påstå att jag är deppig men till och från kan jag känna mig nedstämd och framför allt blir jag inte lika glad av sådant som brukar göra mig glad. Det är helt sjukt men sant. Snacka om att man haft ett äckligt gift i kroppen! Som jag har förstått det så är det här vanligt, det är en stor omställning när man varit van vid en kemisk belöning och sedan *pang* uteblir den helt. 

Hur som helst, det är en bidragande orsak till att soffan och en kopp te kändes som ett mer lockande alternativ. Att jag samtidigt sparar minst 500 kr ser jag bara som en bonus (troligtvis ännu mer om jag tänker på hur jag brukar ta mig hem om det blir sent - genom att hoppa in i en taxi). Om jag verkligen hade velat gå så hade det kanske varit värt det men nu kändes det inte alls särskilt frestande. Däremot blir jag lite besviken på mig själv när jag inte orkar anstränga mig. Att jag förvandlats till en hopplös hemmatönt.

Jag är inne på min artonde snusfria dag och behöver i alla fall inte längre kämpa emot en impuls att bitchslapa folk så fort de pratar med mig vid fel tillfälle. Alltid något. 

På kontot syns naturligtvis inga större förändringar än men jag vet att det kommer att märkas med tiden. Jag loggade in på banken idag och såg att jag har 4949 kr kvar på lönekontot. Jag känner mig nöjd med det, ingen fattig-januari här inte. I fredags skickade jag in underlaget till löneavdelningen och för min del såg det inte alltför muntert ut. December är en av årets sämsta månader i min bransch så jag är åtminstone förberedd på att det blir eländigt. Jag behöver behålla så mycket som möjligt av det som finns kvar på lönekontot nu för att balansera upp inkomstminskningen. Särskilt med tanke på "amorteringskravet". Men jag räknar iskallt med att ha kvar minst 4000 kr om sex dagar och då behöver jag bara putta till en tusenlapp för att lägga in årets första amortering.  

Och nu ska den här pensionärsliknande varelsen gå och knyta sig. 








tisdag 13 januari 2015

Avhoppare

Det är en sak jag har funderat lite på... 
Sparbloggar kommer och går. Det kan vara svårt att hänga med, nya bloggar dyker upp hela tiden och andra lägger ner. Ibland råkar jag hitta jag någon gammal avslutad blogg, oftast för att länken ligger kvar i blogglistan hos någon som fortfarande skriver aktivt. Och några av de bloggar som jag valde att följa när jag själv började blogga har redan lagt ner. 

Att Familjen Fri stängde ner sin blogg gjorde mig uppriktigt besviken och lite ledsen. De var duktiga på att beskriva begreppet downshifting och det var både spännande och roligt att få följa deras flytt från stort hus till liten lägenhet. De slutade inte bara att blogga utan valde även att stänga ner bloggen men jag lever fortfarande på hoppet att de kommer tillbaka till bloggvärlden.

Jag förstår att folk kan tröttna på att hålla liv i en blogg, det är tidskrävande och kanske svårt när man valt att blogga med en så pass smal inriktning. Livsstilsbloggare har det ju lite lättare, bara att gå ut och ta ett par bilder på valfri pryl eller lunchtallrik och vips, material till ett helt inlägg. Men det är resultatinriktade bloggar med ett mål som väcker mest nyfikenhet och har man väl börjat följa vill man nästan kräva att få veta hur det går för projektet. Jag har sett hur många sparbloggar upphört utan avsked i samband med att bloggaren köpt hus. Det är då jag blir så nyfiken att jag nästan spricker! Så du köpte ett hus och slutade blogga? Är det trädgårdsarbetet som är tidskrävande och slitsamt eller lade du ner alla planer på ett fortsatt sparande? 

Förmodligen tänker andra likadant om viktbloggar eller träningsprojekt. Slutade personen att träna eller tröttnade man bara på att blogga om det? Om någon når sin målvikt så borde man väl vilja dela med sig av det till de läsare som följt med på resan? 

Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att blogga. Förhoppningsvis i många år till, men det beror naturligtvis på om jag har något att säga och om någon vill läsa. Möjligen förändras och anpassas bloggen över tid men jag hoppas att skrivlusten kommer att finnas kvar så att den får fortsätta leva. Men sådant vet man aldrig. En annan blogg som jag gillade skarpt avslutades med orden "Fuck cancer" och det säger ju allt. 

Bortsett från det verkar många bloggar bara läggas ner och det hade varit intressant om de som slutat blogga hade avslutat sin berättelse genom att beskriva varför de slutat uppdatera. Många av de bloggar som avslutats har inte raderats men bloggaren skriver inte heller något om varför man övergav bloggen. 

Varför detta intresse för avslutade sparbloggar? Jo, för att det gör det omöjligt att veta om personen bakom bloggen har nått sina mål eller givit upp. När bloggen därmed får ett abrupt slut så lämnar det många frågor obesvarade. Jag är så nyfiken på att se om det går att bli ekonomiskt fri efter den här typen av sparande, om någon verkligen har blivit det och vågat ta steget att faktiskt säga upp sig från sitt jobb. Enligt vad jag vet så finns ingen svensk sparbloggare som avslutat sin anställning och bloggat om det. 

Slutligen, ett önskemål vore att bloggare delade med sig av varför de slutat och skrev en uppföljning efter en tid så att man knyter ihop de trådar som man påbörjat.


lördag 10 januari 2015

Anmält mig till föreläsning

Jag antar att jag är sist ut men igår kväll anmälde jag mig till Charlie Söderbergs föreläsning. Erbjudandet om en gratis föreläsning har dykt upp i min feed på Facebook med jämna mellanrum och jag vet faktiskt inte varför jag inte har pallrat mig iväg tidigare. Lathet? Antagligen. 

Jag har hört två saker om föreläsningen: 

1. Att den är superbra och inspirerande. 
2. Att det är ett enda långt säljsamtal för att försöka sälja in jättedyra kurser. 

Jag tänker så här; ingen arbetar gratis och varför skulle någon dela med sig av sin kompetens utan krav på att få något tillbaka? Så den biten är lätt att förstå även om jag kan tycka att krängandet borde ske med ett visst mått av smakfullhet. Jag kan inte uttala mig om kvaliteten på dessa utbildningar eftersom jag inte vet något om dem men det kanske någon läsare har erfarenhet av? 

För min del handlar det mycket om nyfikenhet. Det ska bli roligt och jag hoppas på en inspirerande kväll. Mitt nöjesschema är ju inte direkt fullbokat så jag ser fram emot att lägga mjukisbrallorna på hyllan en kväll och åka in till stan för att lyssna på något som intresserar mig. Nu är det jättelång tid kvar innan detta blir av, föreläsningen är i slutet av februari, men ändå. 

Förresten, barnen har avlagt ett nyårslöfte åt sin pappa. Jag vet, det är lite ovanligt. Oftast väljer man sina nyårslöften själv men så går det inte alltid till när det finns mindre chefer i familjen. Nyårslöftet går ut på att ALLTID ha matlåda, varje dag. Min man slarvar nämligen en hel del med maten när han arbetar och barnen oroar sig över hans hälsa. Tidigare har vi inte haft någon riktig matlådekultur i den här familjen och vi har aldrig varit bra på storkok. Nu pratar jag alltså om tiden före 2014. Den förspariana tidsepoken. Vi har naturligtvis förvandlats till frälsta storkokare men min man fortsatte att slarva med matlådorna. Äter man inte ordentligt så orkar man ju mindre och han har varit trött och sliten under hela vintern. Nu ska det regelbundet lagas storkok och ligga färdiga matlådor i frysen, redo att plockas med på morgonen. Billigare kanske det inte blir men mer hållbart i längden än att hoppa över lunchen. 

Idag började vi med en gryta med jasminris. Det blev både lördagsmiddag för familjen och fyra matlådor. En bra start och det var roligt att se minstingen engagerad med att fylla matlådorna. Inte var det mycket mer tidskrävande än att laga en vanlig middag heller. 



fredag 9 januari 2015

Ineffektiva kostnader

Bloggandet kom av sig en aning med anledning av det vidriga terrordådet i Paris. Det är så oerhört tragiskt och jag slutar aldrig förvånas över ondskan och jag hoppas att människor står upp tillsammans mot dessa farliga och odemokratiska krafter som tyvärr sprider sig över världen. Så, jag ville bara nämna detta och samtidigt markera min avsky.

Tyvärr har jag jobbat långa dagar och har fått läsa ikapp när jag kommit hem från jobbet, både vad det gäller nyheter och bloggar. 

Men annars då? 
Jag pratade med en arbetsrelaterad bekant som berättade att hon vill köpa en cykel för att slippa kostnaden för resor till och från arbetsplatsen, samtidigt som hon på ett fiffigt sätt vill bygga in motion i vardagen. Naturligtvis är cykla något av det smartaste man kan göra, det är inte tal om annat. Men i nästa andetag berättar samma brutta att hon planerar att köpa en cykel i den övre prisklassen och därför kommer att ta den på avbetalning. Till saken hör att personen redan har en kredithistorik. Hur som helst, det angår inte mig hur andra finansierar sina liv men det intressanta var att det började som ett samtal kring kostnadsbesparing. Personen planerar att cykla för att få ner sina kostnader. Istället låter det ju som om personen kommer att utöka sina kostnader. 

Tanken låg och gnagde i mig under eftermiddagen. Så blir det lätt när man skriver sparblogg. Man snubblar över ett ämne, vänder och vrider det i tanken och funderar på om det är värt att dela med sig av. Den här gången var det absolut värt att skriva om. Jag tror nämligen att det är vanligt förekommande att vi slösar pengar i den här typen av självförnekelse. Vi tror att vi är ekonomismarta och att vi kommer att spara pengar men istället blir det tvärtom. 

Låt oss för ett ögonblick spåna vidare på en eventuell cykelaffär.
Vi vill ha allting! Alltid. 
Så vad händer om vi bestämmer oss för att börja cykla, som nybörjare? 
Klart att cykeln måste vara påkostad och häftig. Varför inte komplettera med cykelkläder som gör upplevelsen komplett? Finns en del andra cykeltillbehör också som passar in i livsstilen. Nu är jag ju cyklist! Sedan kanske det visar sig att det inte alls är särskilt roligt att cykla i regn och blåst eller snömodd, så att man ändå behöver komplettera med ett busskort varje månad. Eller väljer att regelbundet ta bilen istället. I slutändan kan det bli dyra restimmar.

Det här är förresten även ett av de vanligaste nybörjarmisstagen på gymmet. Det börjar med ett dyrt gymkort och slutar med panikköpta träningskläder och träningstillbehör för tusentals kronor. Allt klart innan nybörjaren ens tagit sig till gymmet för första gången. Vet ni hur många som börjar träna men som tappar motivationen och slutar efter bara en-två månader? De allra flesta! Sedan sitter de där med sina svindyra gymkort och träningskläder. 

Detta går även att knyta ihop med det faktum att vi gärna fyller våra hem med prylar som vi tror ska vara roligare än de vi redan har, trots att de har exakt samma funktioner. Ta musik som ett exempel. Vi kan spela musik från alla enheter. 2013 fick mina barn varsin fancy dockningsstation i julklapp (inte av oss föräldrar, om någon nu undrar). De blev helt överlyckliga och till sig trots att de redan kunde lyssna på musik från mobilen, datorn, surfplattan och TV-spelet. 

Sugen på att surfa lite? Många hushåll har både mobil, dator och surfplattor. Alla med Internetuppkoppling. I många barnfamiljer har barnen varsin mobil, dator och surfplattor. Återigen, vi vill ha allting! 

Allt det här kan sammanfattas i två ord: ineffektiva kostnader. 



måndag 5 januari 2015

Surtant men inte senil än

Jag kämpar på. Ser framför mig hur jag snart kan åka runt bland skolorna och föreläsa om nikotinets skadliga inverkan på kroppen. Kids, don't do snus.
Innan dess måste jag att gå till min vanliga arbetsplats och jobba. Att vara trevlig mot alla kommer att bli den största utmaningen. De senaste dagarna har jag varit en riktig surtant och allt är snusstoppets fel. Helt plötsligt är alla dumma i huvudet, utom jag naturligtvis. Mig är det givetvis bara synd om. För att inte tala om hur mycket det här rubbar sömnen! I natt vaknade jag tre gånger mellan olika drömmar och hade svårt att somna om. Det var som att ha Netflix inkopplat i hjärnan och se tre actionthrillers efter varandra - i sömnen. Drömmarna kändes så verkliga och lite otäcka att jag var helt utmattad när jag vaknade i morse. 

Men jag har hittat ett bra botemedel när motivationen tryter och missbrukardelen i min hjärna gör allt för att komma på bra ursäkter.Jag läste att snus ökar hjärtslagen med 10-20 slag per minut. Att det fungerar på mig beror på att jag även hört att hjärtat är programmerat att slå ett visst antal slag under vårt liv. Ett kvinnohjärta slår 3,5 miljarder slag och då vill jag inte slösa mina hjärtslag i onödan. 10-20 slag per minut är ju ett himla slöseri och jag vågar inte räkna ut hur mycket det är under alla mina år som snusare.

Idag noterade mitt uppmärksamma öga att AMF dragit 84 kr även nu i januari?! Jag ringde dem redan i december för att säga upp mitt pensionssparande och fick då beskedet att autogirot automatiskt upphör till årsskiftet utan att man själv behöver anstränga sig. Perfa, tänkte jag, en sak mindre att hålla reda på. Men varför har de då dragit pengar nu? 

Det var bara att leta fram numret och ringa upp ännu en gång. Så här efter samtalet förstår jag att de nog har det hyfsat stressigt just nu och blir väl totalt nerringda av oroliga pensionssparare. Jag fick prata med någon ung tjej som lät som om hon var typ 15 år. Det lilla flickebarnet sade -Nej, du har inget sådant sparande och inget autogiro på 84 kr. Jag tänkte "Hur kan hon veta det?" samtidigt som jag stirrade på min banksida där det tydligt framgår att beloppet dras en gång i månaden. 15-åringen i andra änden märker att jag låter tveksam och i ett försök att låta övertygande tar hon i lite och säger bestämt - Jo Ingalill Eriksson, du har INGET sådant autogiro. Som om jag vore en besvärlig och senil gammal tant. Ingalill Eriksson?! Jag heter inte Ingalill Eriksson. Det blir tyst i luren. Hon inser själv att hon hade fel kund uppe på sin skärm. Snabbt säger hon - Personnummer, tack. Då går det snabbare och jag får förklaringen att jag tecknat en riskförsäkring som ger familjen ett litet ekonomiskt skydd om något händer mig. 

Jag kanske är lite senildement trots allt, eftersom jag inte har något som helst minne av att jag tecknat någon sådan försäkring, trots att jag uppenbarligen har det.

Imorgon får jag städa bort julen, skönt!
Överallt utom i kylen då. Min man smet iväg och köpte en till julskinka (!) när de reade ut dem för 39 kr/kilot. Han sade att han inte kunde motstå gott protein till det priset. Han tillagade den häromdagen och nu äter vi skinka till allting igen. 



lördag 3 januari 2015

Köpstopp OCH snusstopp

Mitt förra blogginlägg var nummer 200. 
Wow, det hade kunnat uppmärksammas med ett rungande HURRA HURRA om det inte vore för att jag var totalt världsfrånvänd och mådde apa när jag skrev det. Det tog mig två timmar att skriva de få raderna och lyckas läsa igenom dem efteråt. Nu känner jag mig redo att berätta varför. För fyra dagar sedan slutade jag snusa och jag känner mig fortfarande som en kallsvettig narkoman på rehab. Jättefräscht sätt att starta nya året på, och nyårsafton blev väl sådär halvkul för alla inblandade. Humöret åker jojo och jag har en tendens att vara rätt ocharmig emellanåt. Men det är ju bara tillfälligt och de kommer att tacka mig sedan, när de inser att detta gör oss lite rikare i längden.

Snusstoppet var ett spontant infall och ingenting jag hade planerat även om tanken legat där och gnagt ett bra tag. Det som stört mig är att jag kämpat så hårt för att dra ner på alla utgifter samtidigt som jag slängt ut pengar på...SNUS?! 

Tyvärr, den hedersamma utmärkelsen Årets Sparmedalj 2014 gick inte till Snålcoachen. Juryns motivering: För snål för att betala 2 kr för en plastpåse på mataffären men det går kanonbra att vid samma köptillfälle betala 26 kr för en dosa snus. Diskvalificerad. En brödrost framstår som mer intelligent.

Jag har snusat i ungefär 15 år men gjort flera längre uppehåll, både när jag skaffat barn och när jag bott utomlands. Nu är det många år sedan men jag har inget minne av att det var någon större grej att lägga bort snuset då. Jag har alltid bara använt portionssnus och var så diskret att min egen mamma inte ens känner till mitt snusande efter alla dessa år. Eftersom jag inte har problem att hoppa över det där stoppa-in-en-påssnus-momentet emellanåt när nöden kräver så ansåg jag mig inte heller vara särskilt beroende. Alltid lika roligt att vi tror att vi har kontroll över vårt handlande. De flesta av oss lever i livslögner och jag är givetvis inget undantag. Samtidigt som jag tyckte att jag hade kontroll så lade jag märke till att jag ökade snusandet för att toleransen höjts och kroppen krävde mer nikotin. Vilket i sin tur naturligtvis leder till ökade kostnader. Prognosen pekade inte på någon minskning av snusandet, snarare tvärtom.

Jag är helt enkelt less på att behöva betala för snus samtidigt som jag vill spara mer pengar. Därför bestämde jag mig och gick cold turkey. Ingen nedtrappning och inga nikotinhjälpmedel. Inget daltande med mig själv. Istället är det face the pain som gäller. 

Första dagen ville jag bara dö. Detta sagt av någon som förnekat att hon skulle vara beroende, haha. Jag drabbades av rätt kraftiga abstinensbesvär, ungefär samma symptom som influensa. Vidrigt, men man får ju skylla sig själv. Andra dagen kändes det svårare, jag mådde inte riktigt lika dåligt så suget blev mer påtagligt och viljan måste hela tiden vinna över begäret. Tredje och fjärde dagen kom suget i intervaller och värst är det efter måltider, särskilt under eftermiddag och kväll. 

Jag försöker köpslå med självdisciplinen och vill gärna övertala mig själv att börja igen. Att det kanske var förhastat, trots allt. Nedtrappning fungerar nog bättre, trots allt. För att inte tala om favoriten: det är inte så dyrt. 700-800 kr i månaden är överkomligt för någon som inte slösar pengar på något annat. Jag har råd! 

Och då ska vi komma ihåg att jag bara är inne i första fasen än så länge, nikotinabstinens. Sedan kommer nästa fas, psykologisk abstinens och den är tydligen mycket svårare att bemästra. Jag har ingen aning om jag kommer att orka hålla ut hela vägen men jag ger det ett försök. 

Till alla som aldrig snusat - ett varmt grattis på er! Och vad ni än gör, börja aldrig.


torsdag 1 januari 2015

GOTT NYTT 2015

Hur kommer det sig att nyårsdagen alltid är årets tröttaste dag och det oavsett vad man gjorde på nyårsafton? Hela dagen har jag kämpat mot lusten att lägga mig och sova middag och jag har inte orkat ta mig för något vettigt alls. Det måste vara något psykologiskt med tanke på att min nyårsafton var alkoholfri och jag låg nerbäddad redan innan fyrverkerierna tystnat efter tolvslaget. Jag startade dagen med en rejäl sovmorgon också. Ja, jag är alltså låtsasbakis men jag har i alla fall hållit mig från pizzerian. Det blev ingen snabbmat alls utan vi tinade kyckling från frysen. Det finns mycket hemma i matväg nu så inga fler utsvävningar på ett tag. 

Jag tänkte att jag skulle göra en kontokontroll - men orken tröt. 
För den som är intresserad av siffror kan nämnas att jag har sparat 13 000 kr från decemberlönen och att jag i skrivande stund har 6234 kr kvar att leva på till nästa lön. Det orkade jag i alla fall logga in och kolla. Jag är nöjd med siffrorna, särskilt med tanke på julen som varit och att så pass mycket kunde gå till sparande. I januari kommer jag som vanligt att få årets sämsta lön och får vara glad om det blir något över. Mitt "amorteringskrav" får en tuff start men det är lite meningen med en utmaning, det blir snabbt tråkigt om det är för lätt. 

Jag hade funderingar på att göra en årsresumé eller en sammanfattning av det gångna året men det är ju ändå resultatet som är det roliga. Därför hoppar jag all genomgång och går direkt på sammanfattning av SPARÅRET 2014: 

Totalt sparat under 2014: 
180.921 kr (inkl. skatteåterbäring men exkl barnbidrag). 
Älskar varenda liten krona av hela mitt hjärta, särskilt de där sista 21 kronorna. De gör skillnad de också. 
Som alternativ till nyårskaramell har jag bestämt mig för att hänga ut mitt bolån till allmän beskådan. Detta med tanke på att årets utmaning går ut på att amortera ner det en aning. Då är det ju bra att ni hänger med i skuldträsket. 
Så, bolån idag: 1 374 800 kr. 

Det blir spännande att se var det slutar om ett år.