fredag 30 oktober 2015

Rutiner är plånbokens bästa vän

Ungarna har höstlov och lovveckor åker man ju som bekant slalom mellan köpfällorna. Först och främst äter barn hela tiden. Frukost, lunch, middag och 15 mellanmål. Vidare vill de ha fickpengar. Sist men inte minst har de tid att springa i butiker och hitta saker som de vill köpa. Vilken tur att jag kan hänvisa till julens önskelistor. Det gäller att vara lite tuff och inte ge efter för alla deras impulser. 

Rutiner är det som får oss snåljåpar att fungera och lyckas. Eller, vadå "oss" snåljåpar? Kan egentligen bara tala för mig själv men jag antar att finns någon mer som tänker som jag. Det finns inte utrymme för spontana utsvävningar. Det här gäller oss som alltid har en vattenflaska och en frukt i väskan för att slippa gå till någon dyr kiosk för att köpa mellanmål. Vi som vill att allt ska vara välplanerat och väl förberett för att slippa oväntade utgifter. Jag trivs nästan bäst när allt är som vanligt. Vardag och rutiner. Då har jag bra koll på alla utgifter och kan förutse många saker.

Den här veckan har tonåringen varit bortrest. Han kom hem igår kväll, tillsammans med flickvännen. Japp, han är bara 15 år men har ett förhållande sedan en tid tillbaka. Hon bor i en annan stad så det blir många tågresor. När det är skoltermin får de åka till varandra en helg var i månaden, dvs. han åker dit en helg och hon kommer hit en helg. Under skollov anpassar vi åkandet efter vad som fungerar för båda familjerna. Det här lovet var de alltså halva tiden hos henne och nu kommer hon att vara här till på söndag. Man får väl vara glad att han inte träffade någon som bor i Kanada.

Vi ändrade lite på det här med hans månadspeng. Innan allt pendlande började hade vi ju sagt 500 kr i månaden, varav 200 kr skulle gå till sparande. Nu har vi istället kommit överens om att månadspengen går till tågbiljetter och en liten slant till fickpengar så att han har lite rörelsefrihet. Det är inte mycket att orda om, han prioriterar sina tågbiljetter och sin träning och ber faktiskt knappt om något annat. Skulle tro att han är ovanlig på det viset. 

Minstingen har naturligtvis också skollov men har tack och lov inte börjat dejta än. 
Istället försvann han hem till bästa kompisen i början av veckan och vi såg inte röken av honom på ett par dagar. Men i onsdags hade vi bokat en utflykt tillsammans med goda vänner och då passade vi på att ha en härlig dag tillsammans. Restaurangbesöket kostade en liten slant men det är också den enda aktivitet vi gjort under den här veckan. Skönt att vi har uppvisat ett normalt socialt beteende så att vi förhoppningsvis slipper en del spekulationer kring vår sparsamma, något udda, livsstil. Jag passade på att bildbomba sociala medier för att förstärka bilden av oss som konsumerande individer. (Jag hoppas att ni förstår att jag skämtar men ändå typ inte).

Jag har varit på utbildning och det var verkligen ett välkommet avbrott. Det var skönt att få se något annat och komma bort lite. Men hela tiden finns alltså dessa fällor och frestelser. När man ska åka och frestas av alla lattehak med sina take away-muggar. Jag var en sekund från att köpa en pocketbok på Pressbyrån. Naturligtvis köpte jag den inte utan tog istället en bild med mobilen för att kunna kolla efter den på bibblan. Men ändå, det är en helt annan typ av frestelser så fort man är på resande fot. Mat, dryck, godis, snacks, tidningar och böcker. Det är inte tänkt att vi ska förflytta oss många meter utan att ha förutsett alla eventuella behov och sug efter saker och ting.



söndag 25 oktober 2015

Köpvecka

Den gångna veckan har jag fullständigt kräkts ut pengar. Fy fasen, svettigt. Inte Snålcoachigt alls. 

Här har ni en lista på frosseriet: 
Jobbskor 1300 kr
Jobbkjol 279 kr (för att min ena svarta jobbkjol blivit för...eh, trång och den andra är för utsliten)
Två par jeans och ett skärp till sonen 1100 kr. 
Hundmat och hundhalsband med LED belysning (laddningsbart via USB) 932 kr.
Hårfärg 119 kr.
Som om inte det vore nog med det såg jag att Apoteket hade HALVA PRISET på duscholjan som jag brukar köpa. De hade bara två kvar och jag köpte båda, sammanlagt 115 kr. Vi är riktiga torrisar hela familjen så emellanåt går vi över till duchsolja som återfuktar bättre än tvål.

På ett par dagar har jag alltså gjort av med mer pengar än vad jag vanligtvis gör på flera månader. Men allting kändes rätt angeläget. Inte bara att vi är skyldiga att ge hunden mat och barnen kläder utan att jag måste ha rätt kläder för att passa in på jobbet. 

Hårfärg för att jag var i akut behov av en höstrenovering. Och jag har alltså även köpt nya jobbskor som funkar även inomhus under höst och vinter. Sköna och snygga stövletter med lagom hög klack så att man orkar gå runt med dem en hel arbetsdag. Den lyxen! Den här veckan ska jag på utbildning på vårt huvudkontor och med risk för utslag på ytlighetsbarometern så vägrar jag att ha sjabbiga skor. Ni vet vad man brukar säga - dina skor avslöjar hur du är. Jag är så ovan att köpa saker nuförtiden att jag drabbades av svår beslutsamhetsångest och besökte fyra olika skobutiker för att jämföra pris och kvalitet innan jag kunde bestämma mig. 

Tyvärr stannade det inte där. Sonen behövde jeans - igen. 
Men där tänkte jag till och hade två rabattkuponger 20% på valfri vara som vi kunde utnyttja. Det mildrar ju ångesten något. Jag har dåligt samvete så fort jag köper något och försöker rättfärdiga köpet för mig själv. Det är helt sjukt, men så är det. Jag vill inte se det som ett misslyckande eftersom jag är medveten om behoven och ändå lyckas känslan av slöseri bita sig fast. Dessutom har jag ett säljjobb och jag säljer bättre om jag är välklädd så det brukar betala sig i slutändan. Dress for success kan man säga. 

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag anställt mig själv som projektledare för att skapa bättre lönsamhet i min mans företag. Min nya tjänst har gjort att jag håller på att förvandlas till någon slags bridezilla (lite fel ordval kanske men så att alla fattar vad jag menar). Sådana som jag ska inte vara ledare/chefer. Jag ger mig in i saker med liv och lust och en sällan skådad uthållighet och när jag ger järnet kan jag inte förstå att andra inte vill göra det exakt samtidigt. Man kan lätt säga att jag har två jobb för närvarande och jag är fast besluten att göra så mycket jag kan själv för att få ner kostnaderna, och bara anlita marknadsföringsbyrån för sådant som ligger utanför mina möjligheter. Företagets pengar ska ju hellre ner i våra fickor tänker jag. 

Det bästa jag vet är tjänster och gentjänster. Den här veckan har min fantastiska tjejkompis ställt upp och skjutsat mig till en specialbutik som säljer reklam och säljhjälpmedel till företag och hon har även hjälpt till med lite andra saker inom hennes yrkesområde. Vi fick hur mycket som helst gjort och nu filar jag redan på nya idéer. Det är riktigt kul och gör att jag kan strunta i alla problem som omger mig på min vanliga arbetsplats. 

Apropå skjuts hade min man gjort en deal med sin kompis, bjudfika mot hemtransport av den tunga hundmaten. När vi stod inne på djuraffären skämtade kompisen med min man och sade - Jaha, nu ska ni väl ta fram alla era rabattkuponger... Ojdå, hur kunde han veta det? Vi råkade nämligen ha både en rabattkupong och en värdecheck med oss. Vi köper faktiskt aldrig hundmaten till ordinarie pris utan bunkrar när det kommer ett erbjudande, oavsett om vi har mat kvar eller ej. Precis som vi gjorde med blöjorna när barnen var små. 

Den här veckan kommer vi att äta mycket gröt och soppa. 











måndag 19 oktober 2015

Nått botten

Jag är ganska pedant av mig och då och då får jag ett ryck och tar tag i de delar av städningen som görs mer sällan. Det kan vara allt från att skura ugnen och kylskåpet till att dammtorka taklampor. SKAFFA ETT LIV tänker ni men jag gillar ju verkligen känslan av rent och nystädat. Jag mår bra av den och den ger mig frid i sinnet. Dessutom är det så att när jag har bekymmer så städar jag mer än vanligt. Jag är en sådan som argstädar helt hysteriskt. Jag städar jättebra när jag är förbannad, allt blir skinande rent och efteråt mår jag mycket bättre. Och ja, man kan verkligen undra vad en psykolog skulle dra för slutsatser av det. 

Nåväl, igår var jag inte alls arg eller upprörd men började ändå städa och rensa på de mest besynnerliga ställen. Troligtvis försöker jag städa bort den senaste tidens frustration över alla förändringar som jag inte har kontroll över. Jag ger inte upp hoppet om det perfekta minimalistiska hemmet med rena ytor utan en massa onödigt junk (och naturligtvis dammfritt och hundhårsfritt överallt). 

Jag kastade en del under min framfart. Bland annat toaborsten. Eller rättare sagt, borsthuvudet är utbytbart och det var det jag kastade. För er som varit med ett tag kanske ni minns att jag tycker att toaborsten är hemmets äckligaste och märkligaste pryl (ägna en stund åt att fundera över vad man använder den till, vad man sedan gör med den och hur länge den brukar bli stående i ett badrum innan den byts ut). Med andra ord borde det vara en engångspryl. 

Jag passade även på att kasta ett par tandborstar. Vi har eltandborstar men använder emellanåt även vanliga tandborstar. Det är alltså sådant som vi städfreak gillar att byta ut: borstar av olika slag. Det och disktrasor. 

Idag tog jag en liten bensträckare i centrum på lunchen och kom på att jag kunde kila in i det stora varuhuset för att köpa en ny tandborste till min son. Då slog det mig att jag lika gärna kunde passa på att köpa borsthuvud till toaborsten när jag ändå var där. Just den modellen med utbytbar borste hade de flyttat undan till en undanskymd plats så jag valde att bunkra medan de finns kvar och plockade på mig tre stycken borsthuvuden innan jag gick vidare till skönhetsavdelningen för att hämta en tandborste. Hade jag tänkt till lite hade jag betalat toaborstarna uppe på badavdelningen istället för att släpa med dem bort till skönhetsavdelningen. Men nu gjorde jag inte det utan lade istället tre toaborstar och en tandborste framför den perfekt sminkade tjejen i kassan som uttryckslöst tog borste efter borste och blippade in dem i kassan med sina långa välmanikyrerade naglar. När jag skulle fiska upp betalkortet ur plånboken fick jag syn på mina presentkort. Eftersom jag har så många tänkte jag att jag lika gärna kunde använda ett sådant att betala med. När jag sträcker fram presentkortet får jag för mig att hennes felfria svalvingar till ögonbryn åker upp en centimeter men vad vet jag, jag kan ha inbillat mig.

På väg därifrån insåg jag i vilket fall att jag nått botten. Inte för att jag tycker att det var pinsamt eller för att jag skämdes utan för att jag insåg hur det uppfattas av betraktaren. Betala toaborstar med presentkort. Jamen vad fint, som om jag fyllt år eller nåt och fått presentkort för att köpa något jag verkligen, verkligen önskat mig och då väljer jag att lyxa till det genom att frossa i borsthuvuden till WC-borsten. 

Eller som sonen skämtade när han kikade ner i påsen:
- In case of zombie attack!






onsdag 14 oktober 2015

Dumsnål

Det jag märker är att jag börjat vippa över till snålsidan på alldeles för många områden. Tidigare har jag varit kvalitetsmedveten, köpt dyrt och vägrat lågprisvaror eller budgetalternativ i trista förpackningar. Jag är fortfarande oerhört kräsen när det gäller vissa saker, vägrar att köpa vattniga krossade tomater på matbutiken eller kladda billigt puder i ansiktet. Men jag har börjat köpa butikens egna märke när det gäller tops och liknande hygienartiklar. Igår kväll sprang jag förbi Åhléns och spontanköpte en halsduk. Det var kyligt ute och i plånboken trängdes fortfarande ett par presentkort. Med andra ord var den gratis. Men den var inte kashmir eller alpackaull. Nej, mjuk syntet för 149 kr. Det är så inte jag. Och ändå har det blivit jag men sedan ångrar jag mig (gratis eller inte).

En del saker är långt över förväntan medan andra bevisar att snålheten bedrar visheten. Strumpbyxor är en sådan grej. Så fort jag köper billiga strumpbyxor så får jag bittert ångra mig. De går sönder lättare och klarar inte att tvättas lika många gånger. Man lär sig, vad som funkar och vad man bör undvika.

Jag försöker dagligen att klara mig med mindre saker. Jag försöker laga vardagsmat med inte alltför många ingredienser. För att inte tala om hur jag har dragit ner på mängden hygienartiklar och skönhetsprodukter. Jag har en bodylotion istället för fem olika och en ask ögonskugga istället för en hel hög som bara ligger. Ett tappert försök att komma undan det där gyttret av onödiga prylar som jag ändå inte behöver. När jag kommer hem till andra häpnar jag över mängden saker som de flesta omger sig med. 

Så, egentligen vill jag ha få men utvalda saker. Exklusiva av hög kvalitet. Men så är det den där spärren som tar emot. Och det är så lätt att det slutar med en billig halsduk för 149 kr som jag egentligen inte ens vill ha.

Nu har jag lovat mig själv att inte göra fler onödiga budgetköp förutom på just enkla små förbrukningsvaror. Inte för att jag planerar att köpa en massa saker men den dagen jag behöver något nytt. Nackdelen med det här hårdsparandet är att man blir väldigt snål. Väldigt väldigt supersnål. 

Det här tänket är naturligtvis applicerbart även i andra sammanhang än rent privata. 
Idag var jag ledig från jobbet men låg inte på latsidan för det. Tvärtom, jag tillbringade dagen med att träffa duktigt marknadsföringsfolk som jag tänkt anlita till min mans företag. Jag inser mer och mer att vi måste få upp lönsamheten där för att på sikt kunna befria mig från min anställnings bojor. För tillfället vantrivs jag så mycket på mitt jobb att jag inte ens orkar berätta om det här i bloggen. Vi är inne i ett skede med förändringar där inte en enda förändring hittills har varit till vår fördel. Nej urk, det är inget vidare. Och min mans företag har verkligen potential att växa. Av lite olika anledningar har vi låtit utvecklingen stagnera men nu är det hög tid att sluta såsa och börja agera. 

Därför var jag uppe före soluppgången och hade sett till att lägga flera möten efter varandra eftersom jag ville effektivisera rekryteringen. Då slipper jag ta ledigt någon annan dag och förlora inkomst från mitt eget jobb. Man får inte vara dum. Kostnad för att anlita skäggiga hipsters art director skulle kunna framkalla en hjärnblödning hos den mest luttrade. Jag ville bara skrika ut ett nej men det är då jag får andas i en påse och tänka it takes money to make money... 




onsdag 7 oktober 2015

En liten köpfest

På tal om onödig konsumtion kan jag meddela att jag kom hem med en liten papperskasse med snörhandtag idag. Japp, en så kallad lyxkasse. Om det här hade varit en livsstilsblogg hade jag först visat en bild på påsen och sedan vad som låg i. Nu får ni nöja er med en enkel liten förklaring. Det var som i gamla tider. Jag kom hem och packade upp en parfym, hutlöst dyra hårprodukter och en duschtvål. Jag visade upp mina inköp vid middagsbordet och familjen hade inte kunnat se mer förvånad ut om jag hade dragit upp vita kaniner ur en hatt. 

Minns ni att jag berättade om en community som jag deltog i under en begränsad tidsperiod? Det var faktiskt riktigt roligt och de hade ett generöst belöningssystem, sammanlagt fick jag 1400 kr i valfria presentkort. Det var lätta pengar med tanke på hur lång tid det tar att få ihop ett par hundralappar när man svarar på enkäter på nätet. Jag bestämde mig för att använda presentkorten till lite dyrare grejer. Inte bunkra upp en årsförbrukning billig duschtvål och tandkräm till hela familjen. Därför att då försvinner pengarna in i den vanliga ekonomin och snållivet utan att skänka någon som helst guldkant på tillvaron. Jag får presentkort på 100 kr minst 1-2 gånger i månaden och har ingen som helst koll på hur många jag fått eller vad jag gjort med dem. Oftast köper jag nagellack och smink för dem men jag håller inte reda på dem eftersom det handlar om små belopp vid sidan av min egentliga ekonomi. Jag kallar det för nöjespengar och de finns där bara för att jag ska kunna köpa lite tjejgrejer utan att behöva ta av min lön. De där sakerna som jag hävdar ligger mitt emellan nödvändig och onödig konsumtion, det som är varken det ena eller det andra.

Så, jag travade högtidligt iväg till skönhetsavdelningen för att köpa min favoritparfym. I handen hade jag inte bara mina presentkort utan även två rabattkuponger. Men parfymen jag ville köpa var tillfälligt slut! Vad är oddsen på den? Säljaren log beklagande och sade att hon tror att de får in den...snart. Jag sneglade på min tidsbegränsade rabattkupong, 20%. Bestämde mig för att ta en annan parfym istället. Den var ett par hundralappar billigare än den jag planerat att köpa och därför gick jag crazy på håravdelningen. I ett anfall av generositet köpte jag även en manlig "vuxen" duschtvål i present till 15-åringen. Vid kassan var det en ren fröjd att se alla rabatter dras, 20% på parfymen och 10% på övriga varor. Totalt blev det 629 kr och allt betalades med inlösta presentkort. 

Men precis som en olycka sällan kommer ensam så verkar det gälla även pengar! 
Jag har haft ont i ryggen på vänster sida och misstänker att det är min tunga handväska som ligger bakom. Jag snedbelastar nog ganska ordentligt när jag kånkar omkring på den varje dag. I måndags lade jag undan väskan och tog fram en annan, lättare, väska ur garderoben. I innerfacket hittade jag ett sl-kort. Ett sådant där man själv fyller på reskassan. Jag hade ingen aning om att det låg där eftersom jag har ett annat, likadant, i min plånbok som jag alltid bär med mig. Jag var ganska säker på att det inte skulle finnas några pengar på kortet så jag blev duktigt paff när det visade sig vara laddat med 450 kr. Den enda tänkbara förklaringen är att det legat där sedan innan mitt köpfria år 2014. Sedan dess har jag nämligen inte laddat sl-kortet med mer än högst 200 kr åt gången. Min första tanke var "Åh, vad synd att man inte kan ta ut kontanterna i en Bankomat" men å andra sidan behöver jag ju inte ladda något kort på ett bra tag och det vinner jag ju på i längden. 

Sist men inte minst gjorde jag två försiktiga aktieköp idag och fyllde på med 200 st Ratos B och 100 st Axfood. Jag orkar inte vänta och se om det kommer att dippa ner mer eller inte utan börjar fylla på med mer aktier nu. Fortsätter det ner så köper jag fler. 

En rätt gedigen shoppingdag med andra ord. 







söndag 4 oktober 2015

Opinionsbildare

För att varva ner lyssnar jag ibland på poddar av olika slag. Allt från intressanta ämnespoddar till rena pladderpoddar för underhållning. Jag har inte lyssnat på ekonomipoddar men då och då dyker ämnet pengar upp när man minst anar det. Häromkvällen låg jag i badet och lyssnade på en podd av två av Sveriges just nu kanske mest omtalade och framgångsrika kvinnor. De drar fulla hus och kränger vin och böcker på löpande band. På Instagram kan man ta del av glassig konsumtion och roa sig med att räkna deras livsstilspoäng. Jag lägger inga värderingar i det utan säger som jag alltid gör, var och en får göra som den vill. 

Men det jag reagerade på var att de i ett av avsnitten sade - Man ska inte sitta och hålla på pengar. Eller tänka på pengar. Man ska kasta upp dem i luften och göra roliga saker för dem. De ska sättas i rullning! 

De pratade om folk som sparar ihop pengar av rädsla att bli fattiga och ställde sig helt oförstående till någon bekant som regelbundet brukade gå in på sitt bankkonto för att flytta runt pengar. Hm, det låter som jag. Även om det inte var mig de menade. Nåväl, de gav ämnet pengar generöst med utrymme och kom med exempel som de tyckte var talande. De hade någon bekant vars fru hade tillrättavisat sin man med orden "Don't act like you are poor, because then you are going to be poor". För att ytterligare understryka vikten av att inte hålla i pengarna bjöds lyssnarna på ytterligare visdomsord "Give money away and the money will follow". Vilket inte gav några som helst träffar vid en googling så det verkar inte vara något etablerat ordspråk men jag tolkade det som att man menade att den som är generös mot andra, själv blir rikligt välsignad.

Naturligtvis har jag synpunkter på detta. Ganska många dessutom. 
Först och främst är detta lätt att säga för den som har medvind och ett stadigt stigande kassaflöde. För det andra har deras populära podd 3-400 000 lyssnare varje vecka och majoriteten av dem är gissningsvis kvinnor mellan 20-35 år. De är enorma förebilder för många människor och läser man kommentarerna är majoriteten okritiska fans som sväljer allt de säger. Ni vet hur det funkar på sociala medier idag, en känd förebild lägger upp en bild på en vas med snittblommor eller en nyinköpt klänning och folk går helt bananas. Fans taggar sina vänner och skriver LIFEGOALS!! (ja, med versaler) och uttrycker genast att de vill köpa samma saker. Jag är alltid mer fascinerad av kommentarsfältet än själva bilden någon kändis lagt upp. 

I en podcast får man givetvis säga och tycka vad man vill, det är ju liksom själva grundidén bakom den. Och alla människor delar naturligtvis inte samma syn på pengar. Bra så. Slösarna är många medan spararna är få. Inga konstigheter. Men jag tänker så här: ett bra budskap till unga kvinnor är att börja spara regelbundet. Det är viktigt att uppmuntra till ett så självständigt liv som möjligt med egen bostad och försörjning. Ekonomisk trygghet. Spara lite för ålderdomen. Spara gärna lite till körkort, resor och möbler också istället för att tomma bankkonton och riskera att frestas att ta lån och avbetalningar. Tyvärr faller den typen av tips platt till marken när populära stjärnpoddare citerar vår mest kända stjärnmäklare i NY som enligt dem ska ha sagt 
- Pengar är inte viktiga för mig, jag gör gärna av med dem så fort det bara går. Jag vill inte ha någon relation till dem.

Men utan någon enda gång i programmet ta upp det allra mest självklara istället för att försöka göra detta till sanningar som man försöker applicera på vanligt folk. Den där stjärnmäklaren drar nämligen in lika mycket pengar på en dag som en vanlig arbetare gör på ett helt år, eller mer. Troligtvis har enorma summor investerats redan innan man börjar "göra av med pengarna så fort det bara går" och har tryggat stora passiva inkomster för åratal framöver.

Den som har makt att påverka behöver tänka på att sprida bra budskap.