lördag 30 augusti 2014

Köpa eller sälja först?

Föreningen hade sin årliga gårdsfest. Unga, gamla och allt där emellan åt och trivdes vid långborden. Tyvärr har styrelsen rätt dålig fantasi när det gäller maten och samma gamla meny med rostbiff och grillad korv upprepas år efter år. Det blev mängder med mat över så de prackade på alla frivilliga doggybags. Vi har nu så mycket rostbiff och potatissallad i kylen att vi skulle kunna ställa till med ett alldeles eget jättestort rostbiffsparty imorgon. Alternativet är att frysa in alltihopa och leva på rostbiff hela Super Spar September.

Egentligen kanske vi ska vara tacksamma att de inte fläskar på stort med gåslevertoast till förrätt och skaldjursplatå med svensk hummer till varmrätt och sedan skickar ut en avgiftshöjning måndagen efter kalaset.

Apropå måndag (den övergången, snyggt!) ska vi fira en kompis som fyllt år. Hon har varit bortrest hela augusti så det blir lite kärt återseende-kalas över det hela också. Vi kör skrammelpresent och har samlat ihop en gemensam kollekt. Då blir det en vettigare present än när man ska försöka hitta något att köpa för ett mindre belopp på egen hand. Jag tog på mig att åka och köpa presenten men igår ringde tjejen jag planerat detta med och berättade att hon stod i Täby och fingrade på den perfekta presenten. Känner mig tacksam, det är så otroligt skönt att kunna stryka en grej från listan. Den här hösten alltså, det har accelererat från noll till hundra kan man säga. 

Min mans kusin som bor i samma område som vi kommer att lägga ut sin bostadsrätt till försäljning i veckan. De säljer först och köper sen. De är två vuxna, en tonåring och en gigantisk hårande och illaluktande hund. Jag är helt fascinerad av detta, kontrollfreak som jag är. Jag fattar ju att den stora fördelen med att sälja först är att man vet vad man har att röra sig med när man ska köpa ny bostad. Men vad gör man om man inte hittar något lämpligt objekt i rätt prisklass? Och hur är det tänkt att klaffa med tillträdesdatum? Den här metoden måste väl ändå bygga på att man har en backup-plan om man tillfälligt skulle falla mellan två bostäder? I vårt fall är det möjligt att vi skulle kunna a) flytta hem till min mans syster som har ett par gästrum i sitt hus eller b) tvinga min svärmor att flytta in i ett av nämnda gästrum så att vi kan flytta in hos henne. Antar att vi inte skulle bli så jättepopulära om detta drog ut på tiden mer än ett fåtal veckor. Och alla möbler och saker, vad gör man med dem? Magasinerar dyrt? Är det någon av er läsare som sålt först och köpt sen som kan förklara det här för mig. Hur gör man och hur många kilo is måste man ha i magen för att klara av det?

Min familj har ett rymligt hus i fjällen som står oanvänt större delen av året och det vore frestande att flytta in där ett år för att "spara alla pengar". Trist bara att det blir svårt att pendla till jobbet när det är över 70 mil. Valet står mellan att betala för att bo här och samtidigt tjäna pengar eller bo helt gratis men utan inkomst. 

Så kom igen, alla ni som lyckats med någon bo-gratis-spara-pengar-grej kan väl berätta om det också. 


torsdag 28 augusti 2014

Super Spar September!

Både Frivid42 och Familjen Fri uppmanar till snålmånad och jag kan som vanligt inte låta bli att hoppa på spartåget när det kommer. Härmed bekräftar jag att jag med glädje deltar i utmaningen Super Spar September. 

Sänkning av kostnader:

Det här blir en tuff nöt med tanke på att jag redan har köpstopp och noll kronor i fickpengar. Vi har varken Netflix, Spotify eller några andra abonnemang att säga upp. Men jag ska göra mitt bästa för att klura ut några riktiga snålvägar till extra rikedom. Kan tänkas att jag kommer på något mer under resans gång men just nu lägger jag upp det så här:

* Få ner matkostnaden. Det kommer att serveras många nyttiga grytor och soppor under Super Spar September. 
* Inte ringa från mobilen i onödan (undantag: när jag behöver nå barnen). Jag har nämligen ett äldre abonnemang där det inte ingår fria samtal eller sms. 
* Undvika att åka kommunalt i onödan eftersom jag använder mig av ett kort som jag laddar med valfritt belopp. Jag har någon hundring kvar på SL-kortet som jag givetvis kan utnyttja men tanken är att inte fylla på kortet något mer under hela september. Jag promenerar redan till och från jobbet så där finns ingen kostnad att dra in på. 
* Givetvis inte köpa mat/fika ute. 
* Sluta köpa choklad. Köpa mindre choklad.

Ökning av inkomster:

* Jag har rörlig inkomst med bonusbaserad lön så det är kämpa som gäller.
* Försöka pressa in lite övertid i det redan späckade schemat.
* Försöka att hitta något mer att sälja. Helst något som min man inte blir vansinnig över när han märker att det saknas (typ hans surroundsystem). 

Vi brukar ligga på cirka 22 000 kr i månaden i löpande utgifter, inkl. mat men inkomsterna är svårare att fastställa när vi har eget företag och min berg-och-dalbane-lön.

En käpp i hjulet är ett inplanerat IKEA-besök om en vecka (samåker med en kompis som ändå ska dit) eftersom en av mina söner är lovad ett skrivbord och en skrivbordslampa. Detta skrivbord behöver införskaffas hur som helst men det blir en spännande prövning att traska förbi alla backar med billiga värmeljus och servetter utan att lägga något i varukorgen. Jag funderar på att betala skrivbordet med barnens pengar istället för mina egna, som jag hade tänkt från början, för att hålla isär pengarna. Samma tänk som man måste ha som egen företagare när det gäller att hålla isär företagets ekonomi och privatekonomin. I det här fallet är mitt personliga lönekonto = privatekonomin.

Återkommer när jag lyckats klämma fram ytterligare sätt att superspara.
Hälsningar från Snålräven



tisdag 26 augusti 2014

När pengar upprör

Igår ägnade jag en stund åt att läsa om hur mor och son lurat till sig närmare tio miljoner kronor av privatpersoner. Jag plöjde hela förundersökningsprotokollet (FUP) och blev uppriktigt bedrövad över hur hänsynslöst den här mamman har lurat äldre på deras besparingar medan sonen ägnat sig åt att lura kvinnor som han lyckats få kontakt med på diverse dejtingsajter. Tillvägagångssättet är fruktansvärt utstuderat och de har verkligen lyckats manipulera människor i sin omgivning. Sonen har sedan bott på Radisson Hotel i 212 nätter och gillade tydligen "märkeskläder och lyx." Herregud, jag fattar inte hur han lyckades somna på hotellet med det samvetet som huvudkudde. Han lurade till och med till sig pengar av en stackars anställd på hotellet. Anmärkningsvärt också att människor är så godtrogna och naiva men det spelar ingen roll, det är lika osmakligt i alla fall. Dessutom är det helt obegripligt hur han lyckades få med sig sin gamla mor på det här. Sonen fick sju års fängelse och modern fick cirka 4,5 år på grund av hennes höga ålder. 

Pengar är upphov till mycket, helt enkelt. 
Avundsjuka, missunnsamhet och girighet. Jag roade mig även med att söka efter några ekonomitrådar på nätet. Tyvärr saknas det bra svenska ekonomiforum på nätet och de diskussionstrådar jag hittade handlar mycket om att kritisera de som väljer att vara sparsamma. Det finns fullt av självutnämnda experter som anser att man måste ha si eller så många miljoner för att få ditten eller datten avkastning. Jag antar att de som ligger bakom dessa uträkningar själva saknar pengar på kontot dagarna före lön varje månad eftersom det mesta genomsyras av en nedlåtande det-klarar-ni-aldrig-attityd mot sparare. Det är alldeles för mycket tjat om att man måste ha kul och att man bara lever en gång. Ja, man lever bara en gång men de flesta av oss får förhoppningsvis leva ett hyfsat långt liv. För att inte tala om denna ständiga moralkaka att det anses fult att inte vilja jobba. Enligt dessa personer verkar alternativet vara att ligga hemma och titta på tv hela dagarna. Det är lika idiotiskt som att inbilla sig att alla jobb är stimulerande och utvecklande och bidrar till en meningsfull vardag. 

Först och främst tror jag inte alls på att alla behöver ett visst exakt antal miljoner på banken för att kunna sluta arbeta. Situationen ser olika ut från person till person. Om jag ser till min egen situation så behöver jag cirka 10 000 kr i månaden för min andel av kostnaderna. Varje månad som jag lyckas lägga undan 10 000 kr skulle kunna innebära en ledig månad längre fram. 120 000 kr innebär ett helt arbetsfritt år. Avkastning eller ej. Givetvis är planen att investeringarna ska ge en avkastning men det är inte det enda sättet att använda pengarna. Vi skulle dessutom kunna leva på en inkomst om vi ansträngde oss för att få det att fungera. Nu är det inte aktuellt eftersom jag anser det för sårbart och även något ojämlikt men ändå, alternativen är många. Det finns mer än en lösning på hur jag skulle kunna få stopp på ekorrhjulet. 

Det är aldrig fel att sträva efter en bättre tillvaro. Alla vill inte jobba 40 timmars veckor med fem veckors semester om året. Det vore trevligt om vi kunde ha en mer positiv inställning till att vi alla gör olika livsval och har olika framtidsplaner. Om man tycker att det är töntigt att spara kanske man borde hålla sig borta från ekonomitrådar som handlar om just sparande. Bara en tanke...



fredag 22 augusti 2014

Om betalda undersökningar

Jag hade lovat en läsare att jag skulle göra en utvärdering av betalda undersökningar på nätet. Naturligtvis glömde jag bort det och personen ifråga var vänlig nog att påpeka detta för mig. Inte lite pinsamt, men så går det när man försöker ha många järn i elden. Jag publicerar en ursäkt till den uppmärksamma läsaren och försöker mig på en kort sammanfattning. Det är nämligen svårt för mig att utvärdera dessa eftersom jag får undersökningar som matchar just min profil. 

Hur som helst har jag testat följande undersökningsföretag:
M3 Panel
YouGov
Aftonbladet Panel
DN Panel
Åsiktstorget
Toluna
Triaba 
Shoppanel
Din Åsikt

Jag tog upp ämnet i april (inlägget hittar du här: http://spardiet.blogspot.se/2014/04/lon-for-modan.html ) då jag kände att jag behövde dra ner på antalet undersökningar. Ett klassiskt misstag är att man reggar sig på för många ställen och sedan svämmar inkorgen över av undersökningar som man varken hinner eller orkar genomföra. Trots detta har jag svårt att sluta, det är lite beroendeframkallande när presentkort och biobiljetter dimper ner i brevlådan. Jag hade tänkt avveckla de flesta men har alltså fortfarande inte tagit steget fullt ut utan fortsätter klicka mig genom ett antal undersökningar varje vecka. Inte lika många som tidigare men likväl ett gäng. Undersökningarna tar i snitt 5-15 minuter att genomföra och jag brukar beta av dem 3-4 kvällar i veckan, oftast samtidigt som jag ser kvällsnyheterna på tv. Jag läser snabbt och har bra simultanförmåga så det funkar för mig.

M3 Panel. Min favorit eftersom det går snabbt att komma upp i poäng och de belönar med 25 poäng även när man blir utsållad, vilket är ett plus.
YouGov. Är tydligen mycket populär. Korta undersökningar och en bra poängshop med varor som jag verkligen gillar. Jag tänker hänga kvar eftersom jag vill samla ihop tillräckligt med poäng för någon dyrare premie i poängshoppen.
Aftonbladet. Lätta kryssfrågor som går väldigt snabbt att kryssa i. 1000 poäng för 1 st biobiljett (3 st Trisslotter, blomstercheckar eller donation till Rädda Barnen). Jag hänger kvar för att det är kul att ge barnen biobiljetter. Obs! Funkar bara om man har regelbunden tillgång till Aftonbladet.
Toluna och Triaba går trögt och hör till dem jag planerar att avveckla. Det känns hyfsat meningslöst när det tar en evighet att få ihop 100 kr.
Din Åsikt frestar med mellan 10-20 kr per undersökning men det går långt mellan förfrågningarna. Samma sak med Shoppanel, det kommer så sällan förfrågningar att jag hinner glömma bort dem mellan varven. 

Den som passar in i målgruppen får fler undersökningar och det är anledningen till att det är svårt för mig att tala om vilka som är "bra" respektive "dåliga".  

Hoppas detta var till någon hjälp för den som är intresserad. 
Ställ gärna frågor i kommentarsfältet om det är något mer du undrar över.



torsdag 21 augusti 2014

Sparnivå för kreti och pleti

Ekorrhjulet snurrar för fullt. Jag har jobbat en hel del övertid och det är valpkurs två kvällar i veckan så vi är inne i en hektisk period. Det har varit en del fix och trix för att komma igång med höstterminen, hunden behövde en inskolning på makens jobb och barnen tvingades under mutor och hot iväg till frisören för varsin klippning innan skolstart. Dagarna har varit fullspäckade, allt tar tid och måste planeras. 

På något sätt känns det ändå skönt att det är höst och att vi kan börja få tillbaka rutiner igen. 

Att sätta sig ner och blogga när alla har somnat känns som ren avkoppling. Jag är beroende av en egen stund på kvällen. En vän till mig kliver upp svintidigt varje vardagsmorgon, brygger kaffe och läser tidningen i tystnaden en timme innan hon väcker sina barn. Vi kom fram till att vi är väldigt lika på den punkten med skillnad att jag plockar ut min timme på kvällen. 

I morse tittade jag på Nyhetsmorgon på TV4. Ämnet var "Så får du råd att köpa bostad." Pingis Hadenius var inbjuden att prata om bästa tipsen inför bostadsköp. 
Jag spetsade öronen och lyssnade intresserat. Privatekonomi, mitt favoritämne! 
Hur ska man lyckas få ihop till kontantinsatsen var en av frågorna som diskuterades. Det vanligaste sättet att få ihop till kontantinsatsen verkar vara genom att ta lån men Pingis ville flagga för sparande:

 Börja spara tidigt sade Pingis. – Det är aldrig för sent att börja spara. Börja i en liten skala. Börja sätta undan ett par hundralappar i månaden. 

– Om jag lägger undan 200 kronor i månaden, om jag överhuvudtaget kan göra det... började Tilde de Paula säga medan jag hoppade till över kaffemuggen. Det är svårt att låta bli att reagera.

Alltså, all privatekonomisk folkbildning är bra och jag är naturligtvis glad över att ordet "spara" dyker upp i ett populärt morgonprogram men jag kan ändå inte låta bli att bli en aningens upprörd. Ett par hundralappar i månaden? Är det vad vuxna människor med inkomst förväntas kunna sätta undan månadsvis? Och det samtidigt som de planerar att köpa en dyr bostad längre fram? 

Om man inte kan lägga undan 200 kr är det väl inte ens aktuellt att fundera på att köpa bostad? Jag vill inte verka som att jag är så otroligt duktig och präktig men jag sparade mer än så när jag pluggade och levde på studiemedel (och var slösaktig till min natur). Borde inte heltidsavlönade människor kunna sätta undan minst en tusenlapp i månaden? Det som störde mig mest var programledarens kommentar, eftersom den spädde på det hela. 

På sätt och vis var det ett mycket bra råd. Jag vill också uppmana till sparande och visst är det bättre att börja i liten skala än att inte spara alls men hallå, höj sparnivån. Få inte 200 kr att låta som en rimlig summa. inte konstigt att svensken är skuldsatt upp över öronen men fortsätter att konsumera som om det inte fanns en morgondag. 

Hur mycket är egentligen rimligt att spara? Frågan gäller de som inte är sparnördar.


torsdag 14 augusti 2014

Ögonblick av tvivel

Det sägs att det är nyttigt att tvivla. Först då kan vi försäkra oss om att vi bygger vår tro och vår övertygelse på en hållbar grund. Precis som den troende kan tvivla på Guds existens eller den som bantar kan tvivla på att det är någon mening att fortsätta utsätta sig för en tråkig kostomläggning när det känns meningslöst eftersom man tycker sig se lika tjock ut ändå. Ja, vad det än gäller kan man grubbla över om man tog rätt beslut. Ibland ställs man inför val som behöver gå snabbt och man har inte mycket tid på sig att fatta ett beslut. Andra val är långsiktiga och mer livsavgörande. De långsiktiga valen är de som kräver tålamod och motivation.

Ibland är det svårt att stå emot frestelser. 
Jag har inga problem med disciplinen. För mig är det inte svårt att avstå från att köpa kläder eller prylar. Jag kan gå i en butik och titta på varor utan att känna behov av att köpa något. Däremot kan jag inledas i frestelse inom andra områden. Jag är en typisk Hemnet-knarkare som inte kan låta bli att hålla koll på vilka bostäder som är till salu i de områden jag kan tänka mig bo i. Eftersom jag har slutat att köpa inredningstidningar så blir det mer lockande att sitta och kolla bostäder på Hemnet. Det här är ju inget problem eftersom man inte direkt kan råka spontanshoppa och lägga en exklusiv sjurummare med unik terrass i "varukorgen".

Icke desto mindre frestad blev jag igår när jag var hembjuden till goda vänner som nyligen köpt sitt drömhus. De har precis blivit klara med renoveringen och allt är så där härligt nytt och fräscht på en och samma gång. All el är inbyggd, inga synliga sladdar och köket är en våt dröm för köksnördar. Snacka om att konsumtionsdjävulen slog klorna i mig och väste att jag måste lägga alla våra sparpengar på att byta boende. Inga synliga sladdar. Natursten. Nya vitvaror. Öppna ytor. INGA SYNLIGA SLADDAR! Jag började faktiskt tvivla på om jag fattat rätt beslut. Det kanske, trots allt, är värt 50-timmars arbetsveckor när man får komma hem till ett drömboende för att vila upp sig. Det kanske är det som är meningen med ekorrhjulet? När jag kom hem kändes vår lägenhet outhärdligt tråkig och jag var väldigt medveten om sladdhärvan bakom tv-bänken. Jag gav verkligen plats för tvivlet och var mer eller mindre beredd att ändra kurs i sparplanen.

I morse när jag vaknade hade jag "nyktrat till" och insåg snabbt att det inte alls vore en bra idé att spontanringa en mäklare för att värdera lägenheten. Särskilt inte utan att fråga min man vad han tycker om att vi plötsligt ska köpa ett hus. Jag blev så frestad, så oerhört frestad, men det gick över. Jag vet vad jag vinner på i det långa loppet. 

Vi har alla våra svaga punkter. Det gäller att utarbeta en handlingsplan på sårbara punkter. Samtidigt kanske jag ska vara glad över att mina inte handlar om kläder eller småsaker. Då vore det mycket lättare att göra undantag och avsteg.

söndag 10 augusti 2014

Par i pengar

Att leva med en snålcoach är nog inte så lätt alla gånger.
Jag och min man har någon form av gemensam ekonomi men vi har aldrig bett varandra om lov när vi velat köpa något. Större inköp som möbler och hemelektronik är givetvis gemensamma beslut men annars har vi glatt kommit hem med vad vi känner för. 

Av den anledningen tycker jag att det är lite sött att maken skruvade lite generat på sig häromdagen och jag märkte att det var något han ville berätta för mig. Det visade sig att han hittat ett par kängor som han väldigt gärna vill köpa. Ett par vattentäta SWAT- kängor som kostar runt 1200 kr. Inte nog med det, det kröp fram att minstingen väldigt gärna vill ha ett par likadana i barnstorlek. Maken undrade alltså om jag tyckte att detta var ett vettigt köp och huruvida han ska slå till på kängorna. Han motiverade det med en något utdragen utläggning om att han behöver ett par nya kängor som tål mycket vatten (till skillnad mot honom kan jag sammanfatta detta med ett fåtal ord eftersom det inte är jag som försöker övertala er att jag behöver köpa dessa skor). 

Som jag skrev tidigare är klädköp ingenting vi brukar diskutera och innan mitt köpstopp kunde jag komma hem med mycket dyrare kläder eller väskor utan att ha nämnt något om det i förväg. 

Vad det handlar om är att mitt snålsparande äntligen börjat smitta av sig ordentligt på honom. Måhända klingar det lite bakvänt i era öron nu när han vill köpa nya skor men jag ser en tydlig förändring. Han sade redan från början att han inte är den som behöver köpstopp eftersom han köper så lite ändå, och att det var jag som stod för slösandet i familjen (sant) men när en lever med köpstopp blir det ändå tydliga skillnader i köpbeteende. Nu har han anpassat sig efter alla mina stolligheter och - det bästa av allt - ser att det faktiskt ger resultat! Efter snålmånaden i april har han börjat tänka ännu mer ekonomiskt när han är i mataffären och försöker på alla sätt att hjälpa till att hålla våra kostnader nere.

Jag summerar detta med att det bästa för förhållandet är att smyga in extrema livsstilsändringar istället för att KAABOOM försöka pracka på sina egna nyvunna och bergfasta övertygelser på någon som är kvar där man själv varit en gång, för att inte riskera att det verkar som att det slagit slint i skallen på en. 

Avslutningsvis försökte han övertala mig att jag borde köpa ett par rejäla kängor istället för de billiga gympaskor jag tänkt mig. Snart är det höst och vinter och då har jag större användning av dem än ett par tunna skor som jag bara kan använda när det är barmark och torrt väder. Jag överväger saken men det stör mig lite att mina presentkort på Stadium inte kommer att räcka för att betala vad det kostar. 



onsdag 6 augusti 2014

Kontokontroll och snålvecka

Här har ni en riktig tidsoptimist! 
Hur kunde jag få för mig att det skulle finnas oceaner av tid när jag jobbar heltid och vi har två uppspelta och spralliga valpar här hemma? Mina lediga timmar varje kväll har gått åt till att avlasta familjen och försöka få någon slags ordning i röran. Det ser ut som en förskola här hemma med alla leksaker och filtar som hundarna drar runt med. Fördelen med att jobba på dagarna är att det är väldigt avslappnande att hänga vid kaffemaskinen och småprata med kollegorna utan några småttingar som hänger i hasorna. Alla som gått tillbaka till arbete efter föräldraledighet kan nog relatera till den känslan. 

Slutet av snålveckan förlöpte bra och med bra resultat. I samma takt som jag snålade mig genom veckan, släckte törsten med vatten och åt medhavda smörgåsar, har mina kära kollegor gått bananas med sina slantar. Jag tror att värmen gjort att folk får nya vanor och tänjer sina konsumtionsvanor. Dagliga uteluncher (vem vill släpa på matlåda i den här värmen?), kalla drickor och/eller glass (skönt att svalka sig lite med något gott) och dyra shoppingvanor på lunchen (en liten tröst då man måste jobba när det är fint väder). Deras dagar avslutades med hämtmat eller restaurangbesök (jobbigt att stå i köket när det är så varmt och tråkigt att äta hemma när det är så fint väder). Som vanligt bryr jag mig inte om hur andra vill leva sina liv eller vad de vill göra med sina pengar, det är bara en liten reflektion över de olikheter som råder. Jag slås av tanken hur lite nytt jag behöver, hur full min garderob är av sommarkläder och hur höstens kläder kommer att kännas roliga att använda igen eftersom de legat oanvända så länge.

Det jag däremot saknar är ett par sneakers eller s.k gympaskor. Jag är inte så sportig och saknar lämpliga skor för kvällspromenader. Det är lagom oskönt att halka runt i flip-flops och jag vill inte gärna gå i mina arbetsskor (olika sorters mockaloafers som jag dessutom är rädd om). Nu har jag äntligen kommit upp i tillräckligt mycket poäng på betalda undersökningar för att kunna plocka ut presentkort på 300 kr. Jag valde presentkort på Stadium och tänkte försöka tajma det med någon rea som de förhoppningsvis har inom kort. Skorna behöver inte ha några extra egenskaper eller finesser, det räcker att de är sköna att gå i. 

Det här har hänt på mitt konto sedan lönen utbetalades 25/7: 

1200 kr till ett stående fondspar.
684 kr AMF Pension/fondförsäkring
400 kr Skandia Liv
605 kr Fackavgift.
20 kr månadsavgift bankkort
2047 till mat och förbrukningsvaror
220 kr fika på Gateau (utsvävning!)
6000 kr till sparkontot

Det blev 3565 kr över från den förra lönen och de åkte givetvis...rakt in på sparkontot.  
Ett belopp överfört till min man för hälften av våra fasta kostnader och kvar på kontot finns i skrivande stund 4824 kr. Det blir till att kämpa i 18 dagar...