söndag 15 januari 2017

Ett tillägg om mat. Och ungdomar.

Ett blogginlägg om dagen, det är ni inte bortskämda med så ofta. 
Men nu finns det en anledning till att skriva igen och det är lite av en uppföljning av gårdagens inlägg om mat. Igår bloggade jag om mat och tipsade sedan min man om att lyssna på det omtalade avsnittet av Sparpodden där Onkel Tom är gäst. Jag berättade för honom om Onkel Toms dotter som inte fick barnbidraget och så pratade vi kring det. Våra barn får inte heller barnbidraget men har heller aldrig frågat. Ni vet ju hur vi trasslat med olika försök till månadspeng och varianter på det. Hur som helst tycker jag allt som oftast att det fungerar bra att ha barn och leva som vi gör. Nästan lite väl bra ibland. I alla fall om man tänker på att vi inte har bil, något som de aldrig ifrågasatt utan bara accepterat, och att de sällan har vidlyftiga önskemål. 

Igår skröt jag alltså glatt för min man om hur bra det fungerar för oss och det straffade sig naturligtvis redan dagen efter (idag) då vi hade en livlig diskussion kring frukosten. Anledningen till att jag väljer att dela med mig av det här är att jag vill att ni ska förstå att barn och tonåringar ofta tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. Sonen har en flickvän i en annan stad och han jämför ofta och gärna med dem. De lever ett helt annat liv i en liten ort några mil utanför en större stad. Där bor de i ett stort och fint hus, har två bilar och flickvännen tävlar inom den dyraste idrotten. Det här är inte något sonen bryr sig nämnvärt om även om han trivs väldigt bra i deras hus. Så det handlar inte om att han tycker vi ska sälja allt och bygga ett flashigt hus ute på landet. Istället handlar det om att de lägger väldigt mycket pengar på mat. 

Så nu kanske ni förstår vad jag menade när jag skrev att det följer upp gårdagens inlägg. Just denna morgon fanns det en riktig frukostbuffé här hemma. Det blev ett par pannkakor kvar häromdagen som man kunde äta. Man kunde välja flingor eller müsli. Bröd och flera sorters pålägg. Men trots detta tyckte sonen att det saknades god helgfrukost. Han blev sur för att vi inte lyxar till det på helgen, som de gör hos flickvännen. Där finns juice, O'boy, varma bagels och en massa godsaker på frukostbordet. 

Utöver detta vill jag tillägga att ungdomar påverkas av bilder på påkostade frukostar på Instagram. Frukosten är den nya mattrenden. Eller tja, det gäller det mesta i matväg. Sonen vill alltid ha Ben & Jerry's och en massa andra dyralternativ. Ett paket GB glass är inte bra nog. 

Tillbaka till frukosten. Vi försökte förklara att de förmodligen, precis som vi, anstränger oss lite extra när de har gäster. Och han är ju trots allt gäst i deras hem. Men nej. Så äter de alltid. Och vi är så tråkiga. Ni som inte har barn kommer att tycka att sonen är en bortskämd skitunge medan ni som har tonåringar förmodligen kommer att förstå vad det handlar om. Barn jämför sig med varandra. Jag gjorde likadant när jag var i den åldern. Man ser inte hur bra man har det utan ser bara det man inte har. Att lära sina barn förstå detta, är en viktig del av uppfostran. 

Jag blir inte speciellt upprörd. Ungdomar idag lär sig tidigt om dyra vanor och vill ha exklusiva märkeskläder och prylar. Det är ingen stor grej att en unge vill dricka O'boy och äta bagels istället för flingor och mjölk eller pannkakor värmda i mikron. Han har inte tjatat om någon vinterjacka för 7000 kr. Men likväl handlar det om vilken nivå man väljer. Vilka kompromisser man ska göra och hur man lyckas så att alla är nöjda eller åtminstone tillfreds. 

Vi har gjort som så att vi köper O'boy några gånger om året. Det brukar vara när barnen fyller år (då de får välja själva vad de vill äta hela den dagen) och ibland när de har någon som sover över här. Och när det är slut är det slut, till nästa gång. Det gjorde vi långt innan vi blev sparsamma, det handlade mer om att de inte skulle proppa i sig onyttigheter hela tiden. Vi ville lägga grunden för bra matvanor helt enkelt. Och nu handlar det inte om huruvida vi ska börja köpa O'boy eller juice till helgerna utan om det svåra med att vara flera inblandade i de ekonomiska besluten. Barn tvingas in i föräldrarnas liv där de aldrig är fria att göra egna val. Det här sker naturligtvis åt båda hållen. I andra situationer upplever barn otrygghet för att föräldrarna inte tagit ekonomiskt ansvar. 

Det här är inte en helt lätt fråga. 

lördag 14 januari 2017

Billig eller dyr mat?

Mat är dyrt. 
Det är definitivt den dyraste utgiften mitt hushåll har efter boendet. Det är också den jag har störst möjlighet att själv styra över. Och det finns pengar att spara. Det som krävs är att man är påhittig, kan tänka sig sänka kraven och är lite aktiv och jämför olika alternativ. Jag ser det som en sport och en livsstil. Få saker ger mig samma nöjdkänsla som när jag lyckas sänka matkostnaden. Utan att skryta måste jag säga att jag är en fena på att få bra mat på bordet till en väldigt liten peng. Och jag kan alla knep. Har läst alla tips. Det är sällan jag snubblar över något nytt. Tråkigt nog är det alltid alltid samma typ av tips och råd som valsar runt: att man ska ta med sig matlåda, att linser och böner är billigt, man ska riva ner morötter i köttfärssåsen och så vidare. Jag tror att alla med ett minimum intresse för ekonomi eller matkostnader redan hört det där till leda. Jag har i alla fall gjort det. 

Det är sällan något nytt, så jag blev riktigt glad när jag på två olika ställen läste om Matsmart. Det var något jag inte hört talas om tidigare. Och skribenterna var så positiva och nöjda. Så jag surfade in där...men blev lite besviken. Jodå, jag förstår att man kan göra bra klipp på den sidan och att utbudet varierar så jag kommer absolut att ge det en chans till. Men den här gången blev jag besviken. Kanske är det jag som måste leta runt mer efter de bästa fynden och lära mig vad som är värt att beställa. Men tyvärr måste jag säga att mitt första intryck var att mycket var sådant jag inte vill ha eller behöver. 

Första sidan var fylld av godis, våffel- och brödmix, dressing, proteinbars, läsk, bärdrycker, sylt och ganska dyra flingor. Med andra ord sådant jag valt bort då jag anser det "onödigt" eller bara köper det ytterst sällan. Jag skulle aldrig köpa våffelmix utan vispar ihop min egen våffelsmet. Vi försöker göra egen dressing och koka egen sylt i den mån det går. Godare, nyttigare och framför allt billigare.

Naturligtvis händer det att vi köper sådant som jag kallar "onödigt". Antingen för att vi behöver det till ett speciellt tillfälle eller så passar vi på ibland om det är något oemotståndligt pris. Men jag är tveksam till att klicka hem det på nätet bara för köpandets skull. Dessutom kostar frakten 49 kr (upp till 20 kilo) och då får jag själv släpa hem det från närmaste postombud. Frakt hem till dörren kostar 99 kr (och hade känts mer aktuellt för oss som inte har bil) och vips känns inte flingorna och sylten så billiga längre. 

Observera att det här inte är något negativt omdöme om sajten i sig! Den verkar toppen och har många nöjda kunder. Jag berättar bara vad som gäller för mig
Det fanns mycket som var billigt och bra också, tvättmedel till exempel, men det blir inte så billigt för mig när frakten tillkommer. Det blir minst 49 kr till att lägga på priset. 

Jag har gångavstånd till bland annat Ö&B och Willys. Åker jag buss i 10 minuter kommer jag till en superbra lågprisbutik. Varje vecka erbjuder de nya attraktiva lockvaror för 5, 10 eller 15 kr/st. Vi håller koll varje vecka och passar på att fynda. De brukar ytterst sällan begränsa antalet så det går att bunkra. Det var där jag fyndade Friggs smaksatta riskakor för 5 kr paketet. En typiskt "onödig" grej men rolig att överraska barnen med någon gång emellanåt. Men oftast lägger jag band på mig själv och undviker att lägga ner en massa billiga kakpaket och godispåsar i varukorgen. 

Det finns ett antal varor som numera känns otänkbara att köpa till ordinarie pris. Dit hör toalettpapper, tvättmedel och sköljmedel. Det är typiska lockvaror både på vår lokala stormarknad och på Ö&B så riktigt bra erbjudanden återkommer med jämna mellanrum. Det är bara att bida sin tid mellan gångerna. Jag minns sist de hade supererbjudande på Lambi toapapper och framför mig i kassakön stod en kille med toapapper av märket Serla. Lika många rullar i förpackningen. Jag var så nära att knacka honom på axeln för att fråga hur han tänkte, haha. 

Använder ni Matsmart och vad beställer ni då? Vore kul att läsa om era erfarenheter (och kanske få ett par tips) i så fall. Det kan ju vara så att jag totalt missat något. 

lördag 7 januari 2017

Hej 2017!

Ibland känns det som två världar som aldrig möts. 
Det jag tänker på är mitt förra blogginlägg om julklappar och den verklighet jag lever i. Jag fick nämligen några kommentarer från läsare som förstod vad jag menade och som försöker hålla nere antalet klappar. Några av er hade gjort överenskommelser med släkten. Jag tycker det är supersmart och hade gärna gjort samma sak men när jag tagit upp det med folk i min omgivning får jag inte mycket gehör. Eller rättare sagt, inget alls. Jag har inte tagit upp det med släkten utan bara kollat runt lite för att höra vad vänner och bekanta tycker. Ni vet, smyger in ämnet när julen ändå kommit på tal. Jag fick ungefär samma svar från alla - om man har råd, så varför inte? Det är kul att göra barnen glada och få överraska dem med en drömjul. Ungefär där har jag släppt diskussionen eftersom jag känt att det verkar omöjligt att få fram vad jag menar. 

Nog om det. Julen är över sedan länge och vi befinner oss i fattigmånaden januari. Vilket inte heller märkts av då det är full kommers i vårt lokala köpcentrum. Vi har själva varit där för att uträtta några små ärenden och det känns som mer trängsel och längre köer än under själva julhandeln. Vi har inte gjort några fynd på mellandagsrean utan behövt köpa vardagssaker som batteri till en klocka och glödlampor till badrummet.

Vi drog ner på tempot efter mellandagarna och har haft en lugn och skön tid tillsammans. Nyårsafton firades till hälften hos några grannar och till hälften hemma. Det var ett bra upplägg med tanke på hunden som vi ville vara hemma med under tolvslaget, och ingen resväg. Kostnaden för nyårsafton blev därför bara en gå-bort-present för 108 kr. Utöver detta har vi socialiserat med amerikanerna och en annan familj vi sällan hinner träffa. Allt har legat på en lugn och stressfri nivå som passar mig. 

Ett nytt år innebär alltid något av en nystart. 
De senaste åren har jag ju tagit i rejält och lagt ribban högt. Köpstopp, sluta snusa och amorteringen på 5000 kr i månaden. Det är inte utan att det känns lite tråkigt att inte ha någon större utmaning i år. Hur jag än vänder och vrider på det hittar jag ingenting som känns tillräckligt mycket som en utmaning och som skulle kännas genomförbart. Kanske för att jag redan infört de största förändringarna och för att min ekonomi begränsas av sjukskrivningen? Därför nöjer jag mig med att försöka bli ännu mer sparsam och bli ännu mer matsmart! VARJE KRONA RÄKNAS är mottot!
Årsskifte innebär också ett litet klirr i kassan. Till att börja med blev det ungefär 5900 kr i räntor, vilket än en gång påminner mig om att vi sitter på för mycket kontanter som behöver investeras i något mer lönsamt. Swedish Match hade en extra utdelning om 9,50 kr per aktie så det blev lite över 6000 kr där också. Tack, tack! 

Utöver detta har vi roat oss med att baka bröd och frosta av frysen. Det gällde att passa på när kylan kom. Lätt att förvara maten ute på balkongen under tiden frysen avfrostas. Nu har vi sorterat allt efter ett nytt system: bröd på en hylla, kött och fisk på en annan och sötsaker som glass och bullar på en tredje. Grönsaker och bär samlat på ett ställe. Så nu är det bara att försöka hålla det nya systemet och inte kasta in allt huller om buller för att man har bråttom eller är slarvig. Den största fördelen är nämligen att man direkt kan se vad som finns och hur mycket. Och vad som behöver ätas upp om man till exempel fyndat kött på kort datum. Vi behövde inte kasta något. Eller jo, vi kastade en halv fralla som blivit bortglömd och frystorkad men annars var allt i ätbart skick. Att minska matsvinnet är verkligen ett av de bästa spartipsen! 

Jag tror inte att vanligt folk förstår hur mycket pengar som går i soporna när de kastar mat. Det var inte alltför länge sedan jag inventerade vår frys och kombinerade ihop maträtter utifrån vad som låg i den, för er som minns det. Jag älskar att "äta ur frysen". Matkostnaderna stannar upp tillfälligt och man förhindrar att saker blir bortglömda och liggandes. Så brukar ni inte redan göra det måste ni införa det genast. Detta bör naturligtvis även göras i skafferiet, kolla alla bäst före-datum och prioritera maträtterna efter det! Vi har till exempel jättemycket pasta och riskakor nu, efter en del superklipp som varit i matbutikerna. Riskakorna kostade 5 kr styck för olika smaksatta varianter och jag passade på att bunkra. 

Min man börjar jobba på måndag så vi planerar att försöka baka en omgång bröd till imorgon. Gott att ha nybakat bröd på en söndag men också praktiskt inför kommande veckan. Bara att ta fram så mycket som behövs från brödhyllan i frysen, hehe. 


torsdag 29 december 2016

God fortsättning!

Det blev en lång tystnad kring jul men ni vet hur det kan vara med storhelger, man tycker man ligger bra till i tidsplaneringen men det är alltid saker som dyker upp. Och jag glömde helt bort att lägga upp någon julhälsning till er så jag får önska god fortsättning nu istället. Hoppas ni alla haft en härlig jul och att ni ser fram emot ett nytt år!

Vår jul blev mycket trevlig, med allt som hör därtill. Vi firade hos släktingar vilket innebar minimal ansträngning från vår sida. Skönt för en sjukskriven och sliten gammal get. Trots att vi erbjöd oss att ta med bidrag till julbordet viftades detta bort. Säga vad man vill om den här typen av högtider men vi har turen att vara bortskämda med fridfulla och stämningsfulla jular (med släktingar som har vett att uppföra sig). Jag är väl medveten om att alla inte har det lika bra och att det är en jobbig högtid för många. Så jag är verkligen tacksam. 

Dessutom är det en riktig mathelg. Själv är jag inte överdrivet förtjust i julmat men som tur är går det ut på att folk ska plocka vad de gillar. Vårt julbord är fullt av hemlagade rätter. Släktingarna rasslar in med folieklädda formar i händerna. En kom med flera sorters sill, en annan hade med sig Janssons och en tredje kom med rödbetssallad. Några kom med fantastiska desserter. Så till kaffet dukades det fram klassiska mandelmusslor att fylla med grädde och sylt, rysk ostkaka och sist men inte minst en tiramisu som drog stora applåder. Min man som älskar mat (jag kan säga att det är ett under att han inte har Edward Bloms matglada kroppshydda) proppade som vanligt i sig till bristningsgränsen. Det börjar i och för sig bli dött lopp mellan honom och den hårt tränande tonårssonen. Och mannens glädje visste inga gränser när han blev erbjuden att ta hem en låda Janssons eftersom det blev alldeles för mycket mat över. 

Eftersom vi inte firar hemma har vi varit måttfulla med egen julmat. Vi nöjde oss med julskinka och köttbullar, en bytta färdig rödbetssallad och ett par flaskor julmust. Med andra ord blev det ingen dyr julmånad för vår del. Tyvärr har jag inte haft tid att sätta mig och summera utgifterna men jag tror det här är vår billigaste jul någonsin. Vi drog verkligen ner på både julmat och julklappar och detta utan att egentligen sakna något.

Vilket var tur. Att vi drog ner på klapparna alltså. H E R R E G U D vilken julklappshysteri det blir när man är många som firar tillsammans. Det finns saker man inte ska säga högt men ärligt talat tycker jag det känns galet överdrivet när småbarnsföräldrar köper ett tiotal klappar var till sina egna barn samtidigt som släktingarna också kommer med ett helt berg klappar till samma barn. En tvååring som får 20-30 paket tröttnar efter hälften och det slutar med att föräldrarna får sitta och öppna dem istället. 

Trots att vi inte var ett dugg sparsamma när våra barn var små (snarare tvärtom) försökte vi verkligen hålla antalet nere. Just för att vi tänkte på hur många paket barnen skulle få totalt sett. Dessutom ville vi att de skulle uppskatta vad de fick från släktingar som ansträngt sig och varit generösa mot våra barn. 

Men nu blev det en julklappsutdelning som aldrig verkade ta slut. De minsta barnen tröttnade halvvägs och de äldre släktingarna skruvade uttråkat på sig. Vi fick ta en vätskepaus med glögg och julmust mitt i utdelningen för att orka dela ut alla klapparna. Jag har aldrig gillat julklappsberg men gör det ännu mindre nu. Dessutom ser jag tydligt hur de äldre släktingarna blir besvikna när barnen bara river upp alla paket och kastar sakerna åt sidan för att öppna nästa. Utan någon koll på vem paketet var ifrån. Och personligen vill jag gärna att julen ska handla om mer än bara julklappsöppning. 

Nog om detta. Idag är första dagen efter jul som jag hinner andas ut. Vi har besökt släktingar och haft vänner här om vartannat. Våra vänner från USA är i Sverige just nu. Det är en av mina bästa vänner från studietiden och hennes amerikanska make. Det gäller att passa på att hinna umgås och ta vara på tiden eftersom vi ses så sällan. Igår bjöd vi hem dem till oss och kickade igång samvaron genom att bjuda på afternoon tea med nybakade småbröd. Vi låg lite efter i planeringen och stod bokstavligen med händerna i degen när de kom men å andra sidan doftade det ljuvligt när bröden gräddades så det var förhoppningsvis väl värt väntan. Vi dukade även fram lite godsaker som vi hade hemma, bland annat pepparkakor och ädelost! För att kunna bjuda på en svensk specialare. Detta provsmakades under stor munterhet och vi fick bildgoogla för att  visa att det är en existerande och erkänd kombination och inte något vi bara hittat på. 

Middagen blev inget fynd från kort datum-hyllan (haha) utan en krämig laxpasta gjord på färsk pasta och laxfilé skuren i tärningar. Jag måste säga att den gick över alla förväntningar så det är ett hett tips om ni vill laga en enkel men trevlig bjudrätt som dessutom tillagas på bara några minuter. Rena snabbmaten! Utöver detta hade vi planerat för toscakaka och glass till efterrätt men alla blev så mätta att vi aldrig kom dit. 

Mycket prat och skratt blev det i alla fall. Jag måste säga att jag överhuvudtaget mått bra hela julveckan även om jag blir trött och lätt får huvudvärk. Jag blir helt slut av att göra saker men det känns ändå värt det. Idag tog det däremot stopp. Vi hade tänkt åka bort till några vänner på en snabbvisit för en hälsosam hundpromenad. De bor bara tio minuter härifrån med buss, så det är egentligen inget större projekt, men mannen fick ta med sig hunden och åka utan mig. Jag kom nämligen inte ur sängen imorse. Jag var så trött att jag knappt kunde prata, än mindre släpa mig upp och klä på mig. Det behövdes en rejäl sovmorgon och jag är fortfarande sängliggandes (med datorn på magen medan jag skriver det här). Jag tänker sova ett par timmar till när jag avslutat mitt blogginlägg. Det verkligen fysiskt värker i kroppen. Nu tänker jag inte boka upp mig på något mer. Jag vill hinna träffa amerikanarna igen innan de åker men det får bli först efter nyår. Jag känner att jag måste ta kroppen på allvar och inte pressa mig så hårt. Det är så lätt att bara halka med när alla är lediga och vill passa på att komma hit eller att vi ska besöka dem. 

Så nu säger jag tack för mig för denna gång och njut av årets sista dagar! 


fredag 16 december 2016

Von oben-sparare och småsparare

Lite då och då ramlar jag över text som avhandlar snålsparandet med en von oben-attityd. Det är det här gamla vanliga "haha, folk vill leva jättesnålt för att kunna sluta jobba och fortsätta leva jättesnålt". Underförstått: fy fasen vilka low-lifes! När det bloggas om detta brukar det framföras av höginkomsttagare med rejält välfyllda aktiedepåer. De vill visa att man visst kan bygga upp en förmögenhet samtidigt som man njuter av livets goda. Att det går att luncha på Cadierbaren och åka skidor i alperna samtidigt som förmögenheten växer så det knakar. Inget ont om dem egentligen, de vet inte bättre. 

I någon av texterna läste jag att det är mycket smartare att köpa designmöbler av t ex Bruno Mathsson än att låta sig luras på slantarna på Ikea. Och ja, det stämmer ju naturligtvis eftersom det förstnämnda är ett mer långsiktigt köp och en del saker har ett bra andrahandsvärde, om man nu skulle behöva sälja sina möbler. Samtidigt är en fåtölj för upp mot 30 000 kr kanske inte det första en vanlig löntagare överväger när denne vill satsa på att bygga upp en aktieportfölj. 

Jag som själv inte handlar möbler på Ikea skulle nog ändå påstå att det är andra faktorer än ett eventuellt andrahandsvärde som avgör om människor köper designmöbler eller inte. Andrahandsvärdet kommer liksom med på köpet men är inte avgörande. Det handlar mer om att visa framgång eller god smak och stil. Det är inte konstigare än så. 

Okej, var börjar man? 
Naturligtvis kan man utgå från att alla som vill bygga sig en förmögenhet, eller åtminstone förbättra sin ekonomiska situation, är höginkomsttagare. Att det rasslar in så mycket pengar varje månad att de räcker till både ett fett sparande och en härlig livsstil fylld med sköna utsvävningar. Good for you i så fall. Men för mig är det ett något märkligt synsätt. Inte saken i sig, att vissa har råd att både bygga portfölj och göra utsvävningar utan att man verkar utgå från alla som är intresserade av pengar-ekonomi-sparande har höga inkomster. 

Är det så omöjligt att föreställa sig att människor med låglöneyrken eller medelinkomst skulle vilja förändra sin ekonomi och sina liv? Kanske är det många av dem som allra mest drömmer om en annan tillvaro? Ett vårdbiträde eller en förskollärare kanske också vill börja hårdspara för att en dag kunna välja hur tiden ska disponeras. Jag har svårt att se hur man skulle ha råd att både köpa designmöbler och en massa aktier på en förskolelön. Men det är naturligtvis inte dessa människor man har i åtanke när man skriver utan man skriver en text som riktar sig enbart till likasinnade. Och det får man naturligtvis göra. En hästblogg riktar sig ju i första hand till hästintresserade, för att göra en enkel jämförelse. Men det är någonting med det här "folk är så här, de vet inte bättre och de gör fel" som skaver lite. Det finns en lite självgod attityd som går ut på att man godkänner en viss form av livsstil och fördömer andra. 

Viktigt att tillägga att det här inte handlar om en persons åsikt eller en enskild text utan att det här elittänket poppar upp lite då och då på olika ställen. De kan ha rätt i sak men det är viftandet med pekpinnar som provocerar.

Jag anser att alla människor skulle må bra av en stunds eftertanke. Vad som är viktigt i livet, vad man känner att man har för mycket av och framför allt vad man har för lite av. Kanske fundera lite på varför vi kliver upp varje morgon och gör saker på rutin, som små robotar, utan att överhuvudtaget tänka tanken att vi kan förändra något. Jodå, många gör det. Då och då läser vi om folk som säljer allt för att segla jorden runt eller börja om på nytt i en ny världsdel. Eller att man säger upp sig som sekreterare för att istället starta hunddagis. Folk gör sådant också men den stora massan gör det inte. Och man kanske inte behöver det heller, man är nöjd som det är. Men den stora massan är inte nöjd. 

Det räcker att kolla runt bland ens egna vänner och bekanta. Så många av dem som drömmer om att få mer tid med sina barn, resa mer, uppleva mer eller som skulle vilja satsa på sina framtidsplaner och hobbies. De flesta kommer aldrig dit eftersom vardagen slukar för mycket tid, pengar och energi. Och hur många är det inte som skulle vilja ha bättre ekonomi? Eftersom pengar och valmöjligheter går hand i hand. När vi har pengarna har vi också valmöjligheterna. 

Just nu lever jag på sjukpenning och får ungefär 16 000 kr i månaden (efter skatt). Jag försöker lägga undan 5000 kr till sparande (inte nu i december men annars) Det är inte mycket jämfört med när jag jobbade men det är ändå viktigt för mig att sparandet hålls vid liv. På mitt jobb fanns en anställd som tjänade ungefär vad jag får ut i sjukpenning. Vi råkar dessutom ha ungefär samma boendekostnader. Skillnaden mellan våra hushåll var att de har bil men saknade barn och för oss är det tvärtom. Jag har ingen bil men två barn som äter ungefär lika mycket som fullvuxna elefanter. Arbetskamraten lyckades inte spara en enda hundralapp på den inkomsten. Det som blev över när alla räkningar var betalda gick till nöjen, kläder och uteluncher. Jag brukar tänka på henne varenda gång jag för över sparpengarna från min sjukpenning, just för att hon alltid sade till mig "Jag skulle aldrig kunna spara, jag tjänar för dåligt". När det egentligen bara handlade om planering och prioriteringar. 

Alla kan spara men alla kan inte både spara och leva livsnjutare. 
Och det här tjatet om att sparsnålarna lever så himla tråkiga liv? Vem avgör vad som är "tråkigt" egentligen? Man ska naturligtvis lägga pengar på det som skänker ens liv glädje och mening men herregud, hur stor del av pengarna rasslar inte iväg på annat istället? Jag tvivlar på att vanliga slösare känner att de verkligen köpt sig livskvalitet varje gång de drar runt i stora köpcentrum och lägger pengar på saker de egentligen inte behöver. 

Sparande är till för alla, och kan få ske efter förmåga, utan pekpinnar. 







lördag 10 december 2016

Att jämföra som sparknep

Medan jag gräver runt i kort datum-hyllan efter billiga fynd så finns det andra som glatt strösslar desto mer pengar omkring sig: inredaren har köpt ett hus! Och inte vilket hus som helst utan ett riktigt renoveringsruckel som kommer att sluka enorma summor pengar och innebära hårt slit ett bra tag framöver. Det är tur vi alla är olika och har olika drömmar. Jag avskyr bostäder med stora renoveringsbehov - hon älskar det! Det kliar i hennes professionella fingrar medan jag bara hade drabbats av panik och inte vetat var jag skulle börja. 

Däremot ser jag naturligtvis fram emot att följa renoveringen och se huset förvandlas från förfallet till en riktig inredningsdröm. Jag är riktigt glad och uppspelt över det här husköpet, det här kan bli riktigt kul! Det var inget spontanköp, hon har letat efter ett fritidshus i ungefär ett års tid men först nu blev det affär. De hus hon tittat på tidigare har varit dyrare men också mycket mindre och i bättre skick. Det här huset blev några hundratusen billigare men har alltså helt andra krav på upprustning.

Detta är av intresse för er av två anledningar: 
1. Eftersom hon är en av mina allra närmaste vänner kommer vi naturligtvis att tillbringa en hel del tid där. Jag får så att säga tillgång till ytterligare ett hus på somrarna (kan bli tajt schema det här, inredaren oroade sig en aning över att vi kommer att vilja vara för många veckor i det andra huset vi brukar bo i på somrarna). 
2. Roligt att se sig själv i ett jämförelseperspektiv. Jag gnetar och sparar, vill ha kontroll över varenda krona och var den ska hamna. Medan andra köper på sig ett andra boende som inte bara ska totalrenoveras utan möbleras och inredas också. För att inte tala om driftskostnaden. Själv börjar jag kallsvettas vid blotta tanken och måste erkänna att jag blivit alldeles för snål för att klara av dubbla bolån och dubbla elräkningar. 

För ett antal år sedan hyrde jag och min man ett fritidshus i skärgården under en längre tid. Det här var naturligtvis ljusår innan min inre Spara kom ut ur garderoben. Vi var de enda som hade tillgång till huset under hyresperioden (löpande 3- årskontrakt) och det var väldigt praktiskt eftersom vi kunde lämna våra saker där istället för att behöva släpa med oss packning varenda gång vi ville åka ut en helg. Vi hyrde via kontakter så hyran hamnade under marknadsvärdet men det var kallhyra och vi betalade separat för el och sophämtning. Allt sammantaget gick det en del pengar och då får man inte glömma resorna dit (båt) och att man behövde köpa dubbelt av alla basvaror. Vi undvek att resa till andra ställen under de år vi hyrde huset eftersom vi kände att huset stod och tickade pengar. 

Nu menade jag inte att låta negativ, det var underbara år och jag ser tillbaka på dem med glädje och värme. Det var så barnvänligt och vi älskade varenda minut på "vår ö". Men huset vi hyrde var litet och nybyggt och trots det kändes de tillkommande kostnaderna dyra. 

Vi har flera i vår bekantskapskrets som har lantställen och fritidshus men det är bara två som köpt sina hus på egen hand. Alla andra har ärvt sina hus eller har tillgång till hus som finns i släkten. Precis som min mamma har ett hus i fjällen som vi barn får åka till när vi vill. Det är dyrt nog att bo i Stockholm som det är, kan ju bero på det. Eftersom lantställen som ligger på helgavstånd inte heller är direkt superbilliga utan oftast kostar mer än en villa i utkanten av valfri liten svensk stad. 

Så framöver behöver jag bara höra av mig till min kompis och be henne berätta utförligt om hur mycket det kommer att kosta att dra om elen, modernisera uppvärmningen och isolera om huset (för att nämna några saker) så kommer mitt liv sedan att kännas ULTRAPRISVÄRT i alla avseenden. Toppen!

måndag 5 december 2016

Mitt julbudskap

Kära bloggläsare, 
jag vill att ni lovar mig en sak - att ni inte stressar under december! 

Den här månaden är hemsk, överfulla butiker och folk har något jagat i blicken. Stressen ligger som en tät dimma över tillvaron och jag märker av julhetsen överallt. Några vänner hör av sig till oss och vill boka in en glöggfest eller fika men de tycker det känns tajt eftersom de bara har två datum att erbjuda innan de åker till Thailand. Andra vänner vill fira en födelsedag med oss men säger att det måste ske en vardagskväll, eftersom helgerna redan är fullbokade. Jag drar i nödbromsen och erbjuder valfri dag i januari istället. För var är glädjen? Var är julfriden? Måste allt ske i december och varför måste man hinna ses före jul? 

Jag gillar julen, den är härlig. Det är något mysigt och tryggt med traditioner. Tända ljus, lite julpynt och doften av glögg och pepparkakor. Jag har aldrig behövt känna ångest eller stress kring julen så jag har haft tur att kunna förknippa den med positiva känslor. Dessutom är jag ganska avslappnad och känner inte att allt måste vara helt perfekt - det blir jul ändå! Eller nyårsafton, påsk eller midsommar. Det är lite samma sak även om julen toppar listan som stressframkallande högtid. 

Förmodligen himlar ni med ögonen nu när jag som långtidssjukriven efter långvarig stress ska ge er rådet att inte stressa men jag har faktiskt aldrig låtit julhets komma åt mig. Och det här vill jag gärna dela med mig av - sprida lite julharmoni.

Jag önskar människor vågade slappna av kring julen.
  • Stressa ner i jul
  • Sänk kraven 
  • Planera 
  • Prioritera det som känns viktigt
  • SKIT I RESTEN!! 

Ingen bryr sig ändå. 
Vi har till exempel avstått gran de två senaste jularna (om man bortser från lilla fejkgranen på balkongen) och våra barn har verkligen inte brytt sig. De har varit fullt nöjda med våra ljusstakar och julstjärnor i fönstren. Dessutom är vi ju alltid bortresta 24-25 december och där finns fullt klädd och ståtlig gran att njuta av. 

Med tanke på hur december brukar spåra ur till ett enda långt frosseri så tycker jag att man gott kan dra ner ordentligt på alla mat- och bakkrav hemma. Innan jul och lucia har de flesta redan hunnit smaka på det mesta: glöggfester, adventsfika, jobbets julbord eller så har man kanske barn som har lussefika eller julmarknad på skolan. Söndagarna före jul bjuder många butiker på glögg och pepparkakor. Med andra ord, de allra flesta lyckas få i sig en massa lussefika och julmat utan att behöva anstränga sig det allra minsta. 

Gillar man att baka så bakar man naturligtvis. Gillar man inte att baka så finns köpebröd. Jag vet att alla sparare alltid uppmanar att man ska baka allt själv men känner man att tiden inte räcker till så är december ett perfekt undantag. På stormarknaderna är det inte ens särskilt dyrt att köpa butiksbakade saffransbullar och de brukar locka med bra erbjudanden. Och så himla billigt är det faktiskt inte att dra igång ett större julbak hemma heller. 

När det gäller julklappar tänker jag bjuda på två tips. Ett "mjukare" och ett "tuffare". 
Det mjuka tipset: skriv en lista över vad var och en ska få. Detta har jag gjort i åratal och jag bygger på listan under hela året. På så sätt slipper jag veva runt planlöst och stressa upp mig över vad jag ska köpa till olika personer och riskerar att köpa något dyrt och onödigt. Jag är inte ett dugg intresserad av att köpa saker som folk inte vill ha. Har någon uttryckt att de skulle behöva köpa nya kökshanddukar - bra, då vet man! Dessutom sätter man ett maxbelopp och detta får inte överskridas. Antingen per person eller totalt slutsumma för alla klappar, vilket som känns enklast. Mitt tuffare tips är att försöka halvera kostnaden för vad man brukar lägga på klappar. Genom att kolla runt och jämföra priser och låta folk nöja sig med billigare julklappar kan man komma ner rejält i pris. Se det som en utmaning! Om man brukar lägga runt 3000 kr på julklappar så känns det ju helt fantastiskt att komma undan med 1500 kr och trots detta får alla sina (genomtänkta) klappar. Det kräver kanske en lite större ansträngning men jag lovar att det är värt det extra besväret. 

Jag vet att många kommer överens om olika belopp, vad klapparna får kosta, men alla har inte det upplägget och då blir det lätt onödigt dyrt. Och man får aldrig glömma att de allra flesta (särskilt barn) får julklappar från fler än dig så du bygger bara på ett julklappsberg där mottagaren i slutändan inte bryr sig om huruvida din klapp kostade si eller så mycket. Detta är något jag verkligen tänker på när jag handlar till släktens barn som får presenter från både sina egna föräldrar, mor- och farföräldrar och alla kusiner. Det blir mååånga paket!

En sak som jag alltid kollar in och håller koll på är butiker med "adventskalender" eller olika supererbjudanden. Ett exempel är Kicks som varje dag 1-24 december säljer en utvald vara till halva priset. Jag har kollat på kalendern och skrivit upp två saker, en som jag kommer att ge bort i julklapp och en sminkpryl till mig själv (som jag redan använder och väljer att fylla på med när den är till halva priset). 

Trogna läsare vet att vi bara köper till våra barn, syskonbarn och symboliska klappar till de äldsta i släkten. Det är så himla skönt, jag tycker det är helt befängt att vuxna människor ska byta pengar med varandra. I år kommer vi dessutom att lägga mindre än vi brukar på julen eftersom jag är sjukskriven. Och då har vi inte varit direkt slösaktiga tidigare år...

Lycka till och som sagt var, låt inte prestationspress förstöra den här fina tiden. Njut av december och känslan inför julen.