lördag 16 september 2017

Bota bostadsångesten

Nu ska ni få höra, håll i plommonstopen!
Så här är det...ett tag var vi väldigt inställda på att flytta. Om jag hade vetat då att man kunde bli mångmiljonär bara genom att köpa och sälja ett par bostäder så hade jag naturligtvis gjort slag i saken. Istället såg jag bara dyrare boendekostnader och hur folk runt omkring oss tog större och större lån. Så nu med facit i hand kan vi konstatera att vi varit fega och missat det tåget. 

Men medan vi fortfarande letade efter ny bostad tittade vi en del på radhus, parhus och stora villor som gjorts om till bostadsrätter. Det är en boendeform som tilltalar oss som inte vill eller har möjlighet att köpa eget hus. Jag provade ett sådant boende innan jag träffade min man, även om jag bara hyrde i andra hand. Ett fantastiskt sekelskifteshus var ombyggt till fem bostadsrätter varav jag bodde i den nyrenoverade vindsvåningen med takfönster och takbjälkar. I källaren fanns en gemensam liten tvättstuga och allting fungerade väldigt bra. 

Jag känner till två liknande hus i området där lånehuset ligger. Men de lägenheterna är i regel mycket dyrare per kvadratmeter än genomsnittslägenheten. Inte konstigt när man får mycket huskänsla, trädgård, fina uteplatser, parkering och gott om förvaringsutrymmen. Som sagt, ett bra alternativ till eget hus och möjlighet att bo i villaområden man annars inte har råd att bo i. 

Min son gillar att kolla mäklarannonser och visade oss ett objekt till salu. Väldigt fint och många fördelar vi saknar i vårt nuvarande boende. Dessutom 15 kvm större än vad vi har nu - till ett mycket attraktivt pris. Rentav ett iögonfallande attraktivt pris. Ungefär en halv miljon under vad vår lägenhet troligtvis kan gå för i dagsläget. Men det stannade inte där, månadsavgiften var också markant lägre. 

Givetvis blir man misstänksam. Även om det skrek lockpris och vi lagt flyttplanerna på hyllan var det här lite för bra för att ignoreras. Om vi kunde få det för samma belopp som vi får för vår lägenhet skulle vi alltså bo större, bättre och billigare! Helt sjukt. 

Vi var på plats fem minuter innan visningen och redan då hade det hunnit bildas en stor folksamling. Det var t r ä n g s e l. Och konkurrensen riktigt kändes i stämningsläget, folk var lite buffliga och suckade irriterat när det blev kö vid trappan. 
- Lockpris, väste min man i örat på mig när vi gick in. Även om det var lite slitet med äldre vitvaror så var planlösningen och de tillhörande uteplatserna bland de bästa vi sett. Dessutom fanns en del detaljer som gjorde boendet till något utöver det vanliga. Man ska ju inte låta sig ryckas med när man går på visning men jag blev omedelbart fäst vid bostaden och kunde se mig själv bo där. Hela familjen var rörande överens: hit flyttar vi gärna! 

Min man hade kontaktat banken redan innan visningen och väntade bara på ett besked från dem. Det var ingenting vi oroade oss över eftersom det inte handlade om att ta mer i lån. Dessutom var månadsavgiften ju mycket lägre. Det som oroade var naturligtvis alla dessa hugade spekulanter och de flesta försökte inte ens dölja sin iver. De hade kunnat höja priset med en miljon och det hade verkat mer rimligt och ändå dragit många intressenter. 

Morgonen därpå ringde vi tillbaka till banken och själva lånet var inga problem men däremot godkänner man inte en så liten bostadsrättsförening. Naturligtvis hade vi kunnat kontakta fler banker men jag blir direkt nervös när vår bank inte anser det vara säkert nog för dem. Vi bor i en av Stockholms absolut bästa kommuner (i alla mätningar). Det gör att det är ett hårt tryck på bostäder och ingenting verkar svårsålt, oavsett skick och läge. Jag har varit aktivt intresserad av bostadsmarknaden de senaste 10 åren och anser mig ha bra koll. Området är populärt och föreningen välskött med god ekonomi och skulle klara räntehöjningar. Men nej. Tvärnej.

Avslutningsvis var det endast två (!) budgivare och den steg knappt i pris. 
Det tog hårt och jag undrar fortfarande om vi gjorde rätt eller fel som inte vände oss till en annan bank. Det är närmast omöjligt att besvara frågan. Vart tog alla andra spekulanter vägen? Jag har aldrig sett så mycket folk på en visning tidigare. Nekades alla lån? Varför bara två budgivare? Har svårt att släppa det faktiskt. När jag sökte upp områdets säljhistorik såg jag att andra objekt gått för mycket mer per kvadratmeter. Det finns alltså ingen annan förklaring än att föreningen blygsamma storlek ligger bakom att priset trycks ner. 

Vi hade alltså fått lägre boendekostnad för ett större, bättre och attraktivare boende men i en pytteliten förening. Därutöver hade vi med största säkerhet fått ut flera hundratusen mer för lägenheten vi bor i nu. Det är mycket pengar. Men något gjorde ju att det inte blev någon aggressiv budgivning i slutändan. 

Har ni några tankar eller teorier kring det här får ni gärna hjälpa mig i mitt grubblande. 



tisdag 12 september 2017

Det här med hyllvärmare

Först av allt vill jag tacka för alla vänliga och snälla kommentarer som jag blir så glad över. Ni är så peppande och inspirerande att jag blir riktigt rörd. Tack!

I helgen hade vi pizzakväll med några inbjudna vänner. Enkelt och så himla mysigt. Jag måste säga att det är svårslagen bjudmat i förhållande till pris och popularitet. Kostnaden blev ungefär 200 kr men det går att komma mycket billigare undan om man vill. Vi ville göra pizzorna lite festligare och valde att toppa dem med parmaskinka, kronärtskockshjärtan, oliver, skogschampinjoner och mozzarella.

Vi förberedde allt och gjorde i ordning alla ingredienser i små skålar innan gästerna kom. Det blev som två stationer på köksbänkarna, en där degen kavlas och en där man lägger topping på pizzorna. Jag gjorde en tomatsallad och ställde på matbordet tillsammans med parmaskinkan. Detta eftersom skinkan läggs på efter att pizzan gräddats i ugnen. Till dessert blev det hemgjord glass (också superbilligt: ägg, grädde, mjölk och vaniljpulver). Vi brukar göra en enkel hallonsås men den här gången hade vi massor av tillbehör kvar från i somras att  smaksätta glassen med. Strössel, minimaränger och såser. Lika bra att det kom till användning. 

Alla rester åt vi upp dagen efter genom att göra en pastasås på rubbet. Det är ju mitt mål när det kommer till mat. Att hela tiden använda - äta upp- göra slut på allt istället för att köpa nytt och fylla på hela tiden. Då är risken så stor att saker hamnar längst bak i skafferiet eller kylen och glöms bort. Lånehuset är ett lysande exempel. I somras ville jag bröa en form utan att använda ströbröd och såg att de hade tre öppnade förpackningar kokosflingor från Kung Markatta i skafferiet. Perfekt, tänkte jag och skulle låna en liten mängd till formen. Av gammal vana kastade jag ett öga på utgångsdatumet. Alla tre påsarna hade gått ut för närmare två sedan. Det är mycket möjligt att koksflingor håller längre än vad som anges på förpackningen men vi ville inte ta några risker. Kokos är ju trots allt fett och det är svårt att avgöra om det härsknat. Vi skulle bjuda sonens flickväns föräldrar på fika när de mellanlandade hos oss innan de skulle vidare till en stor fest. Då vill man inte gärna riskera att de skulle känna sig bubbliga i magen lagom till festen. 

Att inte veta vad som finns hemma är väldigt vanligt. Tacosåser är ett bra exempel. Jag har flera kompisar som skrattar åt sig själva för att de köper tacosås varje gång de ska äta tacos trots att de redan har fem öppnande burkar i kylen. Har ni någon sådan grej ni alltid lyckas köpa på er, trots att det redan finns hemma? Förut var det lasagneplattor hos oss men de har ändå rätt lång hållbarhet och numera har jag örnkoll på allt vi har hemma.

Apropå vad som gömmer sig i skåpen har vi även orkat genomföra den årliga garderobsrensningen. Jag är klar och barnen är klara. Det är bara maken kvar, men han får uppskov eftersom han reser bort nu i helgen. Han är också den i familjen som har svårast för att skiljas från saker så där får man vara med och övertala. - Du har inte använt den där skjortan sedan din moster fyllde 50 år och det är 15 år sedan! och han drabbas av akut separationsångest och svarar - Jomen, den är bra att ha. Jag kan ha den när jag går ut med hunden. Ni fattar. 

Jag tvingar mina barn, som motvilligt lyder, att tömma hela garderoben och gå igenom plagg för plagg. De får prova allt så att vi ser om det fortfarande passar. Sedan städar vi hyllor och lådor ordentligt innan kläderna åker tillbaka in igen. Skitjobbigt slit men ack så skönt när det är gjort. Finns ingenting så fint som en nystädad garderob där allt är vikt i perfekta små högar. Och jag är benhård, om ett plagg inte används så åker det ut. Vi passar även på att rensa ut trasiga eller väldigt slitna plagg. Har ni tänkt på att en garderob oftast styrs av 20/80 regeln? Dvs. du använder 20% av din garderob 80% av tiden. Tänk på det nästa gång ni öppnar garderoben för att ta på er något. Vips, kommer ni i stämning för en härlig garderobsrensning. 

Jag var lite hårdare än vad jag brukar och rensade ut en del saker som jag benådat tidigare. Det gäller att passa på nu medan man fortfarande är i den här sköna känslan efter lånehuset. Varje sommar tar vi med oss minimalt med ombyten dit och klarar oss utan problem i sju veckor. Istället upptäcker man att man inte saknar särskilt mycket av allt som ligger hemma. Varje år kommer jag hem med en dröm om att få bli ännu mer minimalistisk, haha.

Vi fick ihop två stora pappkassar med kläder som jag tog till second handbutiken imorse. Jag har lämnat in saker där i snart tio års tid och det är bättre att få ett par hundralappar i handen än att grejerna tar upp onödig plats hemma i garderoben. Först hade jag tänkt testa någon ny tjänst som t ex Sellpy eller Simplet men när jag kollade omdömen såg jag att många var besvikna och kände sig lurade. Då fortsätter jag hellre att lämna in hos second handbutiken som driver en öppen och transparent verksamhet. De prissätter vettigt och man kan välja mellan att hämta det som inte blev sålt eller låta dem skänka till välgörenhet. 


lördag 2 september 2017

Det ordnar sig alltid

För en tid sedan lovade jag att återkomma med mina framtidsplaner. Det är ett svårt inlägg att skriva eftersom det såklart är omöjligt att säga något i det här läget som sjukskriven. Jag måste få energin tillbaka och få kropp och själ i balans igen. Framtiden är, som det heter, ett oskrivet blad. 

Några saker vet jag, att gå tillbaka till samma situation som gjorde mig sjuk skulle inte fungera. Det skulle behövas betydligt lägre krav och det skulle de aldrig gå med. Arbetsplatsen måste ta sitt ansvar och hjälpa en tillbaka men de är inte intresserade och har inte ens hört av sig på sex månader. Jag vill i alla fall inte ha ett arbete där man kan bli så sjuk och inser att jag behöver ett helt nytt jobb där ingen jämför mina resultat med gamla prestationer. Men vem vill anställa någon med dimhjärna?

Jag har alltid strävat efter självständighet och föredrar att stå på egna ben ekonomiskt. Med det sagt förstår ni kanske att det är jobbigt att stå ut med känslan av att vara livegen. Att vara sjukskriven är absolut ingen trevlig tillvaro. Det tär på psyket och man är i händerna på utomstående som fattar beslut om ens liv. En väldigt ofri tillvaro och oerhört mycket jobbigare än att vara slav i jobbträsket. Att jobba är byte av tid mot pengar och vi får betalt för arbetstiden vilket känns fair enough. Så länge man jobbar kommer pengarna. Det är jättestor skillnad att leva på ersättning och att ha en lön. Jag kände mig osjälvständig som anställd, men det är ingenting mot att vara sjukskriven. Försäkringskassans handläggare måste man ständigt försöka övertyga och man får verkligen kämpa för sin rätt. Jag har ändå kommit lindrigt undan (tack och lov) men hört mycket om dem som nekas sjukersättning trots läkarintyg och förstår inte hur jag skulle orka vidare om det händer. 

Att strunta i sjukersättning - den tanken har faktiskt slagit mig. 
Jag skulle gärna hoppa över den, men det vore vansinne. Dels är jag beroende av pengarna och dels har jag betalat in en hel del skatt genom åren. Jag är en del av systemet och får ersättning som baseras på hur mycket jag bidragit med genom skatteinbetalningar. Det är en försäkring jag betalat för hela livet och då vore det också idiotiskt att inte ta emot den nu. 

Nu den senaste utbetalningen fick jag bara ersättning för tio dagar. Utan förklaring. Jag försökte ringa dem och satt i telefonkö ("du har för närvarande plats 135 i kön"). Det ordnade upp sig men jag får vänta på pengarna. Till skillnad mot när man arbetar och arbetsgivaren är skyldig att betala ut lön på överenskommet datum. Ingen större grej kanske och vardag för de flesta i samma situation men jag längtar ut ur den här cirkusen. Jag skulle mycket, mycket hellre jobba. Men att gå till jobbet sjuk är inget att rekommendera. De kommer inte heller att vilja ha mig där, är man inte produktiv så är man inte värd något. 

Så just nu känns det rätt hopplöst.
Men jag tänker att något bra kommer av allt. Tryggare har jag aldrig känt mig när det är oroligt runt omkring. Jag har pengar på banken och vi är två om ekonomin. Det går inte att jämföra med alla gånger världen gungat till när jag var yngre. Har blivit uppsagd både från jobb och andrahandsboenden genom åren, blivit dumpad och varit så ledsen att jag inte vet hur jag skulle gå vidare och varje gång det körde ihop sig trodde man att det inte fanns någon lösning. Så här i efterhand kan jag inte ens minnas annat än att allt löste sig ganska snabbt. Om jag utgår från mitt livs facit hittills: på något sätt ordnar det sig alltid.



tisdag 22 augusti 2017

Tillbaka till verkligheten

Jahapp - där tog den slut. Sommaren. Nu har vi varit hemma i lite mer än en vecka. Som vanligt känner man sig trångbodd i början och det är en stor omställning tillbaka till verkligheten. Lite ensamt blev det också. De fyra sista dagarna i lånehuset hade vi hand om värdfamiljens två yngsta ungdomar som kom hem tidigare för att umgås med oss. Det var härligt när huset levde upp med mycket liv och rörelse, prat och skratt.

Det är en del att packa upp när man kommer hem från semestern. Och lite att göra inför skolstart, så det tänkte jag ta upp nu. Framför allt det här med barns kläder. Jag upplever nämligen att mina barn alltid haft lite kläder i förhållande till andra barn. Inte så att det sticker ut, naturligtvis. De kanske har ungefär lika många ombyten som en person som håller sig till sina favoriter men de har definitivt mindre som ligger i garderoberna. Våra begränsade förvaringsmöjligheter gör att vi rensar regelbundet och inte köper mer än nödvändigt. Så var det redan på den tiden jag fortfarande var en Slösa. Jag orkade helt enkelt inte med stora drivor av barnkläder i olika storlekar liggandes. Hopplöst att försöka hålla ordning på vad som är urvuxet eller trasigt. 

Det brukar sällan vara minimalism i barngarderober. Det är bara att titta inom släkten där barnens kusiner drunknar i kläder och prylar. Och det med föräldrar som är väldigt ekonomiska och noggranna, men det hjälper inte. Deras hus svämmar över i alla fall. Och det här är naturligtvis inte unikt för dem utan tvärtom normalt för de flesta. Jag förstår att man behöver en extra uppsättning kläder på förskolan men det känns inte som om det handlar om dubbla uppsättningar av ytterkläder utan tre- och fyrdubbla.

Grovt  förenklat kan man säga att folk köper så oerhört mycket till sina barn och säger sedan att det är så dyrt att ha barn. Känns dubbelt. Naturligtvis är det dyrt med barn och vissa kostnader är svåra att komma ifrån men det mesta går faktiskt att påverka. Det blir så dyrt som man själv väljer att göra det. 

Jag är nyfiken på hur genomsnittliga utgifter för kläder för barn och ungdomar ser ut. Enligt Konsumentverkets beräkningar ligger kläder och skor på 500 kr/mån för åldersgrupp 11-14 år och 530 kr/mån för 15-17 år. Hygien har de beräknat till 180-220 kr/mån. Vi ligger lite under vad gäller kläder men ändå inte alltför långt ifrån om man räknar med träningskläder och träningsskor (det finns en separat post för fritid och lek så frågan är var man ska räkna in sportkläder). Man kan väl snarare fråga sig hur många som ligger i nivå med Konsumentverkets beräkningar? För vår del stämmer det nästan men inte hygien, där ligger vi långt under. Jag bunkrar när det är riktigt billigt och det hårvax sonen köper hos frisören är drygt och räcker länge. 

Tillbaka till mina barns kläder. Mina två barn är väldigt olika. Stora killen bryr sig inte särskilt mycket och har inga önskemål om märkeskläder, medan den yngre brodern har ett genuint klädintresse. Han går all in på sin preppystil och har full koll på alla märken. Han väljer allt med omsorg och det får han gärna göra eftersom det är upp till honom om han tycker det är värt att lägga pengarna på ett dyrt plagg istället för flera billiga. Det blir färre plagg i garderoben men han sköter om plaggen och de håller länge. I somras har han använt shorts och tröjor som vi köpte för två år sedan. Mjuka shorts med resår och snörning i midjan är riktigt bra köp kan jag säga så här i efterhand. Däremot har han vuxit ur sina jeans, som nu blivit både för korta och trånga i midjan. 

Så vi skulle köpa nya jeans till skolstarten. Jag tänkte två par, prisvärda från någon kedja. Han vill ha ett par, lite dyrare. Vi kom överens om en summa men ganska snabbt hittade han en jacka och ett par jeans han ville ha. Just den jackan var nedsatt till halva priset och tillsammans kostade båda plaggen mer än vi hade budgeterat. Han kunde alltså bara få en sak och det var jeans vi behövde. Det slutade med en kompromiss: han fick betala hälften själv. Det blev ett svårt beslut för honom, den lilla snåljåpen. Under de två senaste somrarna har han dragit in sammanlagt 8000 kr och fram tills ögonblicket i klädbutiken gjort av med 250 kr. Inte mer än rätt att han får betala lite själv. Det blev så jobbigt för honom att han bad att få fundera en halvtimme, haha. Till slut valde han jackan. Lite roligt ändå att det är det snålaste barnet som vill ha de dyraste sakerna...

Den äldre tonåringen behöver ett par jeans och har önskemål om ett par nya Vans. Skorna kostar 749 kr men han brukar kunna använda dem i ungefär ett års tid innan de blir utslitna. Allt som allt kan man säga att en månads barnbidrag täcker vad de behöver i klädväg inför hösten. Inte särskilt dyrt, med andra ord. Eller barnbidrag, det blir ju ett studiebidrag och ett barnbidrag numera men summan är densamma. 

Brukar ni kolla på Konsumentverkets beräkningar? 
Där finns en del att fundera över. T.ex att hushållskostnader är något högre om man bor i en storstad istället för i en mindre tätort. Jag som trodde att det var tvärtom, att konkurrensen är hårdast i storstäderna och att i mindre orter som kanske bara har Lasses Livs borde maten vara betydligt dyrare. En annan sak jag noterade var att en 61-åring beräknas ha samma kostnader för kläder, fritid och hygien som de i gruppen 18-30 år. För kvinnor skiljer det dock 20 kr i hygienposten vilket jag gissar avser mensskydd, som man inte längre behöver vid 61 års ålder. Nu kostar mensskydd i och för sig mer än 20 kr/mån men det var det jag spontant kunde komma på. 

Japp, jag gillar tabeller :) 






lördag 12 augusti 2017

Recept och mattips

En läsare undrade om jag kan tipsa om vilka tillbehör man kan servera till bjudmat. Det gör jag gärna och jag tänkte att det kan vara bra att svara i ett eget inlägg så att fler kan ta del av mina tips och kanske inspireras. Det är ingen hemlighet att jag föredrar att bjuda på mat som är lättlagad och billig. Samtidigt som jag vill ha nöjda gäster som tycker om maten jag lagat och det kan naturligtvis vara lite knepigt att kombinera.

Mina tre huvudregler när det kommer till bjudmat: 
1. En bra balans:
Bjuder vi på soppa eller gryta är det viktigt att även bjuda på något tuggigt. Så att det inte bara blir mjukmat. Jag brukar fylla brödkorgen med några olika sorters hårda bröd och inte bara mjukt bröd. Bjuder vi på "bara fika" så finns det aldrig endast sött på bordet utan även salt och fruktigt. T.ex. skålar med lite olika salta snacks och ett fat frukt (t ex melon, vindruvor, päron eller jordgubbar. Köper efter säsong och pris).

2. Det får aldrig upplevas snålt.
Hellre för mycket än för lite. Det är bättre att det blir en del mat över. Antingen bjuder vi någon annan eller så äter vi glatt upp resterna dagarna efter kalaset. 

3. Lätt mat - lite tyngre dessert. Tung mat - lättare dessert. 

Trots att vi bjuder på väldigt enkel mat så upplever jag att gästerna trivs med vårt upplägg, att det alltid är någon form av plock och blandning. Vi har oftast barn bland de inbjudna och då är det perfekt att servera tillbehören vid sidan av. 

Våra favoriter som ofta återkommer: 
Fetaoströra (gott som sås, röra, dipp eller pålägg)
Ett paket fetaost (eller Apetina) som man mosar ordentligt med en gaffel. 
1 burk creme fraiche. 
Krydda med svartpeppar
Blanda.

Ädeloströra 
100 g ädelost
1 burk creme fraiche
(jättegott med hackade valnötter i men vi skippar det pga nötallergiker i familjen)

Parmesanchips
Ugn 200 grader
Bakplåtspapper på en plåt.
Lägg små högar riven parmesan på papperet. Platta till dem lite.
Grädda i 4-5 min tills de är gyllenbruna. Akta så de inte blir brända. 
Låt svalna på hushållspapper som suger upp överflödigt fett.

Tunnbrödssnacks med parmesan. 
Ugn 175 grader. 
Bre smör på tunnbröd och strö över finriven parmesanost. 
Gräddas i 4-5 minuter tills de är gyllenbruna. Håll koll så att de inte blir för mörka. 
Bryt i bitar.
Serveras helst varma även om de går bra att äta kalla. 
Tror inte vi har bjudit på detta en enda gång utan att samtliga gäster velat ha receptet. Det är så otroligt gott (och enkelt). 

Fyllda smördegsrullar
Ugn 225 grader
Halvtina smördeg och kavla ut i plattor. 
Lägg en liten sträng smulad fetaost på varje platta, peppra med lite svartpeppar, vik in kortändarna och rulla ihop till en hård rulle.
Lägg med skarven nedåt på bakplåtspapper och pensla med uppvispat ägg.  
Grädda ca 10 minuter.
I ursprungsreceptet var det dessutom spenat och soltorkad tomat men det blir gott även med enbart fetaost. Dessutom brukar vi fuska och använda Apetina istället för riktig fetaost, funkar alldeles utmärkt.  

Ibland gör vi snabba tortillasnittar. Det är bara att lägga ihop två tortillabröd med fyllning (vi brukar använda ost och skinka eller salami) och steka i stekpanna utan matfett. Busenkelt. 

Det kan se ut så här: låt oss säga att vi bjuder på broccoli- och blomkålssoppa eller en krämig champinjonsoppa. Då ställer vi fram skålar med tillbehör att lägga i soppan. Det kan vara stekt svamp, rökt skinka, hackad stark korv, strimlad lax eller knaperstekt bacon. Vill man servera med gräddfilsklick eller crème fraiche är det supergott att finhacka lite röd och gul paprika som man strösslar över gräddfilen. Väldigt simpelt men blir en fin färgklick och förvånansvärt gott i krämiga soppor. Hembakat bröd och även hårt bröd för att få tuggmotstånd. Vi köper oftast Finn Crisp och hårt tunnbröd. Ibland Crostini. Dessutom ställer jag alltid fram både färskost och hårdost till brödet. Ett tips är att vispa smör och blanda ner riven västerbottenost. Vispat smör kan för övrigt smaksättas som man vill och gör alltid succé.

Sidospår: ni vet väl att man kan vispa crème fraiche med elvisp när man vill ha den i samma konsistens som vispad grädde? Inte lättvarianten utan 34%. Först blir den tunn men fortsätter man att vispa blir den härligt tjock och fluffig. Den kan även vispas upp istället för grädde till dessert men då behövs honung, vanilj- eller florsocker som smaksättare. Det är supergott!

Minestronesoppa med minipasta som serveras med gott lantbröd och ost. 
Personligen föredrar jag att bjuda på klassisk Minestrone med fläsk och bönor. Det kanske inte låter så gott men tro mig, hittills har alla både tagit om och berömt maten.
Serveringstips: fläsk/bacon och brödkrutonger i skålar vid sidan om så att gästerna själva kan lägga i soppan. Jättegott att servera med parmesanchips eller tunnbrödssnacks med parmesan. 

Bröd som är goda till soppa: 
Foccaciabröd bakat med oliver och flingsalt.
Ugnsgratinerad Hönökaka. Man kan ha på lite vad man vill, t ex ost och rökt skinka eller bacon. Bara att skära i portionsbitar och servera. 
Ugnsrostat tomatbröd (rosta skivat lantbröd i ugnen, gnid det varma brödet med vitlök och mogen tomat. Stänk på olivolja och flingsalt). 

Bjuder vi på mat, t ex en pastarätt är det bara att välja tillbehör ovan och lägga till olika oliver och salami. Då brukar vi även göra en eller två olika sallader (även där efter säsong och pris). Jag tror att jag bjudit alla vi känner på fyllda cannelloni och ugnsbakade Rigatoni eller pastagratäng. Går att variera i oändlighet och jag brukar varva mellan en bas på Bechamelsås (för en krämigare gratäng) eller klassiskt italienskt med en äggstanning och Ricotta. Alltid gott och alltid lika uppskattat. Billigt som tusan och lätt att laga till många. 

När vi kommer hem ska vi bjuda Inredaren och hennes familj på middag som tack för veckan på hennes lantställe. Då kommer vi att laga hemlagad pizza tillsammans där var och en får göra sin egen pizza. Alternativt att vi delar upp oss i två-tre lag och gör olika pizzor som sedan delas av alla. Jag tror att det kommer att bli en jätterolig kväll och att våra barn kommer att uppskatta det. 

Sist men inte minst, vi äter med ögonen så underskatta inte vikten av dukning och uppläggning. Jag brukar använda en snygg skärbräda till ostar och charkuterier. Är det många som ska äta lägger jag ofta upp tillbehör i dubbla skålar som jag ställer i varsin ände av bordet. På så sätt blir det lättare att nå och man slipper man ett evigt skickande av grejer kors och tvärs över bordet. Vi har även ett snurrfat som brukar få stå mitt på bordet. Jag brukar undvika att köpa dyra krukörter och liknande bara för att ha en kvist att pynta maten med. Tycker det är totalt onödigt. Ett annat spartips är att allt uppskuret är i mindre bitar eller tunna skivor. Det blir godare och gästerna orkar äta upp = mindre svinn. Det är så tråkigt att duka av och se en massa halväten mat. Särskilt när man bjuder barn och de tar en tugga av en stor skiva bröd men lämnar resten. Bättre med smått skurna bitar och att den som vill får ta om.





lördag 5 augusti 2017

Snart slut på grönbetet

Nu är det bara en vecka kvar i lånehuset och sedan går det lilla flyttlasset tillbaka hem igen. Det har gått otroligt fort och jag är inte alls beredd på en ny höst än. Just nu gäller det mest att hinna utnyttja och njuta medan det varar. Varje dag påminner jag mig om att jag snart sitter i en liten lägenhet igen. Precis som jag skrev förra året så är det många fördelar här i huset. Att kunna öppna dörren och släppa ut hunden och låta honom gå ut och in som han vill. Sitta ute och äta. Alla fina promenadvägar längs vattnet och i de lummiga villakvarteren. Och en personlig favorit: att saker har plats att stå framme. I vår lägenhet måste allt ställas undan för att inte vara i vägen. När jag ska stryka måste jag plocka fram strykjärnet från klädkammaren och sedan hämta strykbrädan som står ute på balkongen (framför eller bakom den hopfällda torkställningen, beroende på vad som användes senast). Här står sådant utanför tvättstugan, lätt att nå och använda. Tvättstugan i sin tur har massor av förvaring, en bred arbetsbänk och smarta lösningar. 

Dessutom är det nyttigt med variation. 
Det är skönt att ta en paus från den egna diskmaskinen och tvättmaskinen. Slippa de vardagliga rutinerna. Handla i en annan matbutik. Laga maten på en annan spis med en annan utsikt från köksfönstren. Vi har passat på att baka en hel del eftersom det är roligare i det här köket. Lätt att stå tillsammans och göra saker när det är gott om arbetsytor och funktionellt. 

När jag skriver sådant här betyder det inte att jag inte trivs hemma i vår lägenhet. Jag trivs alldeles utmärkt men det mesta blir så mycket enklare här och dessutom gör miljöombytet att man känner sig mer inspirerad. När man undersöker barns levnadsförhållanden så tittar man just på om barn har tillgång till fritidshus. Det behöver alltså inte vara ett eget hus utan bara att man har möjlighet att åka iväg på semestern. Detta för att man anser det gynnsamt för barns uppväxt och välbefinnande. Naturligtvis är sådan variation viktig även för oss vuxna. Att hemester har blivit så populärt tror jag mer beror på att många reser och är borta så mycket hemifrån under hela året. Min man har kunder som har över 200 resdagar om året och då kanske det är skönt att slippa flänga runt när man är ledig. 

I det här villakvarteret har förvånansvärt många varit hemma under juli men våra gäster har reagerat över att både värdfamiljen i det här huset och de i grannhuset är bortresta hela somrarna. Varför ha så stora hus med stora trädgårdar och badbrygga om man ändå aldrig är hemma på sommaren, frågar de. För att de har lika stora hus någon annanstans, svarar vi.

Den här veckan har vi haft tre dagar i rad med matgäster. Det kan tyckas mycket men det händer ofta att vi brukar försöka lägga det i rad. Kanske inte nu när jag varit sjukskriven men tidigare har vi oftast försökt planera smart. Det behöver inte nödvändigtvis vara kompisar utan kan vara lika gärna vara någon förälder eller syskon som får äran att komma och länsa faten. Detta beror på två saker: man spar både tid och pengar på det. Tid eftersom det blir mindre att förbereda och pengar för att det blir mängder av tillbehör över och då behöver inget gå till spillo. Hellre att det får glädja fler gäster än att vi trycker i oss från samma ostar flera dagar i rad.

Oavsett vad vi bjuder på (mat eller fika) så går ingen härifrån hungrig. Vi bjuder sällan eller aldrig på klassiska köttbitar utan brukar köra pastarätter, matiga soppor eller grytor. Till detta serveras alltid en mängd tillbehör. Allt från hembakat bröd och röror till olika grönsaksrätter eller sallader. Genom åren har vi blivit mästare på att ordna finfin bjudmat för en rimlig peng. Man äter med ögonen också och istället för att tycka att soppa känns enkelt blir gästerna hänförda av allt smaskigt plock som dukats fram. Ny mat lagas för varje bjudning men då finns alltså en massa annat smått och gott att servera till maten. Har man inte bil så lär man sig planera på det sättet. Annars skulle det bli både dyrare och mer släpande av tunga matkassar. 

Vi bakade bröd och frös in allt som inte gick åt till första gästerna. Bara att plocka fram så mycket som behövs nästa gång. Vi bakade även två olika mjuka kakor som enkelt kunde delas upp på två tillfällen. Lika goda dagen efter. Faktiskt lika goda idag skulle jag säga som nyss tog en liten bit till kaffet.

Det gäller att passa på medan min man är ledig och kan göra det mesta eftersom jag aldrig skulle orka utan hans hjälp. Tyvärr blir jag fort trött och orkar inte på samma sätt som förr. Samtidigt har jag känt mig lite ensam sedan jag blev sjukskriven och behöver omge mig med lite positiv energi från vänner. Det här har gjort att vi kommit ikapp lite socialt igen vilket behövdes. Nu blir det ett par vilodagar på det. Och förhoppningsvis lite tid och energi för att kunna blogga flitigare. 






onsdag 26 juli 2017

Att försöka coacha

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: man måste knäcka koden för att kunna förändra sin ekonomi. Precis som när barn knäckt läskoden, annars kommer det inte att funka. Jag har återigen pratat ekonomi med det mest hopplösa fall jag stött på. Det är en tidigare arbetskamrat så jag har fått en bra inblick under lång tid. Jag borde kanske tillägga en sak för att undvika missförstånd, det är inte hon som var här och hälsade på nyligen. Det här är en helt annan kollega från förr. 

Nu till saken: flera gånger har den här tjejen bett mig om råd. Hon har sällan eller aldrig pengar kvar i slutet av månaden och vill få hjälp att ändra på det. Även om hon inte vet omfattningen på mitt sparande så är hon väl insatt i hur jag inte slösar. Min livsstil blir ju ganska uppenbar om man tillbringar mycket tid med mig. Så hon brukar fråga mig hur hon kan förbättra sin ekonomi. Vilket ju är drömfrågan för en hårdsparare. Jag tror jag får något särskilt i blicken när jag får prata ekonomi, haha. 

Det slår aldrig fel, ett par gånger om året vill hon prata om det här men vi kommer ingenstans. Jag tydliggör och förklarar med enkla exempel. Är lika pedagogisk som en nyutexaminerad förskollärare. Men nej, det är bara att ge upp! Jag når inte fram. 

I korta drag ser det ut enligt följande: 
Lite för dyrt boende (nyproduktion) och en bil på avbetalning. 
Där har man ingenting att hämta, de är inte intresserade av förändringar på den nivån. De vill att pengarna räcker hela månaden och att det blir pengar över till ett sparande. Hemma försöker de vara sparsamma genom att aldrig använda torktumlaren och knappt använda golvvärmen i badrummet. Tja, det är väl duktigt tänkt på sätt och vis om man vill hålla elräkningen nere men det krockar ordentligt med övriga vanor och ovanor. Själv hade jag hellre njutit av varma golv på vintern än att slänga pengar på en massa onödigt skräp som jag egentligen inte behöver. De har alltid den senaste tekniken och allt är köpt på avbetalning. Naturligtvis, eftersom det aldrig finns några sparpengar. De har några få tusenlappar undanstoppade tack vare mannen ("om bilen går sönder") och de brukar klara att harva ihop pengar till en årlig charterresa. Men där tar det tvärstopp. Det finns inga andra besparingar. 

Och var kommer jag in i det här? Jo, jag har förklarat hur hon enkelt kommer att kunna spara minst 500 kr i månaden. Genom att dra ner på inköp i stort. Till exempel klädinköp, luncher och kioskbesök. 

Jag pratar och pratar. Hon lyssnar. Sedan kommer försvarstalen: 
Hon köper så lite kläder, bara billigt på H&M och liknande kedjor. 
De äter så lite och unnar sig så lite. Lite är nyckelordet i alla hennes försvarstal. Det är så lite, kostar så lite. 

Det går inte att låta bli att äta ute eftersom man måste vårda förhållandet, unna sig, ha någon livskvalitet och blabla. Det blir snudd på löjligt att höra alla ursäkter men för henne är de på blodigt allvar. Hon behöver alla ursäkter att ta till för att hon inte orkar eller lust att ta tag i ekonomin. Hon kan inte spara 500 kr i månaden eftersom hon inte ens har 500 kr kvar en vecka före lön. Jag förklarar att hon ska spara 50 kr vid 10 tillfällen under en månad. Hon har bank i telefonen så att hon enkelt kan föra över dessa 50 kr varje gång. Hoppa över att gå till kiosken på torsdagar - föra över. Hoppa över en utelunch - föra över. Låta bli läsk, glass och chips på mataffären - föra över. Köpa en cirka 50 kr billigare mascara eller vad hon nu behöver - föra över. Och så vidare. Varför inte införa en eller två köpfria dagar i veckan, när man inte betalar för något? Inte köper något alls och använder upp mat i kyl och frys. 

Hon skulle klara det. Jag vet det! Hon är en på många andra sätt smart tjej. Polletten måste bara trilla ner!

Dessutom behöver hon öppna ögonen och fråga sig vem hon jämför sig med. Hon köper inte alls lite kläder. Det är minst något nytt i veckan och så mycket kläder behöver man inte. Nu när jag var förbi och hälsade på henne så hade hon gjort en jättestor garderobsrensning och ungefär hälften var borta?! Plötsligt fanns gott om plats i den tidigare proppfulla garderoben. "Det blir slitet eller så tröttnar man". Tröttnar? Med det argumentet blir vi alla fattiga. 

Samma sak med att de äter så lite. Inte konstigt att hon tycker det när deras kyl konstant är nästintill tom och de handlar för en eller två dagar i taget. Jag glömmer aldrig när hon sade att det blir billigare för dem att köpa färdigrätter i delidisken än att köpa alla ingredienser och laga maten själva eftersom de "behöver så lite". Ett tänk som är svårt att bryta.

Dessutom köps det något ute varje dag, sju dagar i veckan. De tycker de har varit jätteduktiga när de någon gång gjort en "åtgärd", det kan vara matlådor i ett par dagar eller en platta läsk från matbutiken istället för att springa till kiosken varje dag. Jag vet att han köper kaffe ute varje arbetsdag och att hon köper en flaska dricka varje arbetsdag. Läsk eller smaksatt mineralvatten. Mitt första spartips till henne var att börja köpa dricka varannan eller var tredje dag istället. Men det var samma sak där, fanns en rad förklaringar till varför man behöver unna sig och att det handlar om livskvalitet med små medel. Vi är så olika, jag förknippar inte livskvalitet med att dricka sockerfri läsk på jobbet.

Att förändra sin ekonomi kräver mycket jobb och planering. 
Någon som vill banta går inte ner i vikt genom att hoppa över en tårtbit på måndagen och sedan fortsätter vräka i sig onyttigheter alla andra dagar.  Om man inte är på min sparnivå måste man sätta undan varje sparad tia så att den öronmärks som förbjuden. Annars försvinner den bara iväg någon annanstans. Det är koden man måste knäcka. Jag har VARJE KRONA RÄKNAS som motto i allt jag gör. Oavsett om jag ska köpa något litet som äpplen eller en ny tvättmaskin. Sist men inte minst brukade hon säga att 500 kr inte gör varken till eller från och därför är det bättre att de kommer till användning nu. Där har jag i alla fall lyckats få henne att förstå att det skulle bli 6000 kr om året, vilket är bra mycket mer än de noll sparkronor hon har just nu. 

Jag hoppas ingen tyckte att jag varit elak eller ovänlig mot min vän. Det har inte varit syftet med det här inlägget. Istället har jag velat visa varför de som är utan sparpengar fortsätter vara utan sparpengar. För att lyckas med en förändring måste man oftast börja med sitt synsätt.  Hon och jag började prata sparande för många år sedan och hon har fortfarande inte kommit längre än till tanken...