torsdag 31 juli 2014

Nya tag under snålveckan

Tillbaka på banan igen efter måndagens dikeskörning.
Jag har lyckats hålla nere kostnaderna tack vare långa arbetspass och att barnen varit utlånade i några dagar. Barnen har haft kul hos sina respektive kompisar och jag har passat på att ägna kvällarna åt att läsa ett par riktiga bladvändare som jag lånat på biblioteket. Jag har legat och läst långt in på nätterna men givetvis skyllt på värmen när tröttheten slagit till dagen efter.  

Medan barnen varit borta har middagarna varit enkla men goda. Igår lagades det ris med grönsaker och idag blev det pasta med spenat. Det är bara att fräsa vitlök i olivolja och sedan snabbt vända ner ett par nävar bladspenat i pannan precis innan servering. Till kvällsfika blev det smoothie på banan, yoghurt och frysta hallon. Så här på sommaren är det löjligt enkelt att svänga ihop lätta middagsrätter med ett fåtal ingredienser. Jag är inte så stor i maten när det är kvavt och svettigt och magen känns full av allt kallt vatten man hinkat i sig. 

Igår passade vi dessutom på att rensa bort en del saker som blivit kvar under tidigare gallring. Saker som vi varit tveksamma till att behålla men ändå inte kunnat kasta. Nu när beslutet fått mogna fram kändes det enklare att faktiskt bara göra sig av med dem. Det var några stora mattor, en pall som stått ute på balkongen, tomma blomkrukor, skor och ett par böcker. Mattorna har vi inte använt sedan valpen kom och nu känns det plötsligt fräschare att vara utan. Även om han börjar bli rumsren så kommer det fortfarande att hända olyckor och så småningom kommer han att fälla päls. Den stora vardagsrumsmattan har vi behållit och lagt undan tills vidare. Att vi burit bort en del prylar kanske inte syns för den oinvigde men jag upplever lägenheten som luftigare. Det allra bästa är dock att vi inte köper på oss några fler prylar. "En in, en ut" gäller inte här. Snarare "En ut, ännu fler ut".

Imorgon får vi en gäst hemma hos oss, hundens syster ska bo här i en vecka. Det kommer att bli totalt kaos här med två valpar men barnen är överlyckliga. Jag också, särskilt med tanke på att jag ska vara på jobbet och slipper virrvarret av uppspelta valpar större delen av dagarna.

Tanken var att jag skulle redovisa min kontokontroll ikväll men sköt upp det eftersom det var första kvällen hela familjen var samlad igen. Jag hoppas hinna med det under morgondagen. 

tisdag 29 juli 2014

Att ta en fika

Egentligen var min plan att veckan skulle bli en noll kostnads-vecka. Det vill säga, att jag skulle försöka att låta bli att köpa någonting alls. Möjligen livsnödvändigt från mataffären, färsk frukt och grönsaker. Jag hade tänkt mig en kyl- och skafferitömning liknande den under snålmånaden med skillnad att det går så mycket lättare att köra sju dagar istället för en hel månad. Givetvis kraschade projektet redan idag. Fail! 

Vi passade på att göra en liten utflykt eftersom jag var ledig från jobbet och jag lät mig övertalas att gå och fika på ett fik som inte direkt kan skryta med vettiga priser. Vips vupps så hade ett par hundringar bytt ägare. Det är inte så att jag ångrar mig, inte alls. Det var verkligen smaskens och jag uppskattade varenda tugga. 

Och det är exakt den känslan jag vill förmedla. Den fulländade uppskattningskänslan. För mig har det blivit ett litet högtidstillfälle att äta eller fika ute och det är helt och hållet självvalt. Jag kan inte heller säga att jag saknar vardagshäng på cafeér. Förr i tiden kunde jag fika ute flera dagar i veckan som vilken vardagssyssla som helst. Hur många är det inte som går och fikar av ren slentrian? Lite som mina kollegor när det blivit vardag och rutin att köpa lunch på någon närliggande restaurang, de sitter och velar en lång stund och undrar vart de ska gå eftersom de tröttnat på matutbudet kring arbetsplatsen. De gör givetvis som de vill men för mig känns det som fullkomligt bortkastade pengar. Så tänker jag nu med mitt sparsamma levnadssätt. Det är svårt att tänka sig att jag en gång i tiden köpte take away-latte nästan varje morgon på väg till jobbet också. Kan jag ändra på mig kan alla andra det också.

onsdag 23 juli 2014

Free lunches...

Så här i spartider är jag inte sen att nappa på bra gratiserbjudanden. 
Vis av erfarenhet brukar jag både dubbel och trippelkolla alla villkor innan jag godkänner eller anmäler mig till något. Det brukar alltid fungera bra och jag tycker själv att jag har hyfsad koll på vad som är bäst att hålla sig långt borta från. Så när jag såg att det fanns ett erbjudande om att få ett gratisnummer av en inredningstidning letade jag extra noga efter eventuella prenumerationsvillkor. Jag kunde inte hitta en enda rad om detta och allt såg safe ut. Ett gratisnummer och inga krav på vidare förbindelser. Tidningen damp ner i brevlådan och jag blev glad över den stunds underhållning det innebar. Jag har nämligen helt slutat köpa tidningar nu under köpstoppet. 

Tidningen kom oinplastad och utan medföljande inbetalningskort eller information. Jag var nöjd ända tills det kort därefter kom en ny tidning. Den här gången inplastad med inbetalningskort där jag kunde välja mellan två olika prenumerationserbjudanden. Högst upp stod ett kundnummer. Jag gick direkt in på deras hemsida och sade upp prenumerationen via en automatisk tjänst. Utöver detta mejlade jag deras kundtjänst och meddelade att jag bara var intresserad av gratisnumret och ifrågasatte att de gör på det här sättet. Varför skickar de gratisnumret oinplastat och utan kontaktuppgifter för att kort därpå skicka en ny tidning, inplastad med en räkning och kundnummer? En oetisk metod för att kunden ska bli skyldig att betala för ett nummer man aldrig bett om innan den ofrivilliga prenumeration kan sägas upp.

Jag fick svar omgående. "Om man inte avslutar sin prenumeration efter sitt gratisnummer så övergår denna prenumeration i en tillsvidare prenumeration. Jag har avslutat din prenumeration, men skickar ut en ny faktura på levererade tidningar."

Givetvis skrev jag tillbaka direkt och ifrågasatte hur ett gratisnummer kunde bli en prenumeration när de inte informerar om detta överhuvudtaget, och att jag ämnar gå vidare med detta. Jag har inte fått något svar på det mejlet men det har inte heller kommit någon faktura. Det lustiga i historien är att det nyligen kom en tredje tidning med posten..?!

Hädanefter blir det inga fler "gratisnummer" till den här postadressen. Och innan någon dumförklarar mig totalt vill jag än en gång påpeka att jag verkligen lusläser all text efter väl dolda villkor. Bara några månader tidigare hade min man fått tre gratisnummer av tidningen King genom att gilla dem på Facebook och det var inga konstigheter alls. Tre nummer kom och sedan var det avslutat utan några krav. 

Så håll koll på vad ni tackar ja till när ni letar gratisgrejer. 


måndag 21 juli 2014

Tillbaka i selen

Det har blivit något längre mellan inläggen den senaste tiden. Just nu har vi besök av vänner som flyttat till en annan stad och då gäller det att hinna umgås och ta vara på tiden eftersom vi ses så sällan. 

Något värt att nämna är att våra vänner lånat en lägenhet under sin vistelse här och den tillhör personer som verkar tänka i sparsamhetens tecken. Lägenhetsägarna har sålt sitt större radhusliknande boende och flyttat till en mindre lägenhet. Visserligen mer centralt belägen men framför allt har de sålt sin bil och skaffat en cykel med lastlåda istället. Riktigt snygg, ny med en stor och rymlig låda framtill. Lite som en flakmoppe men utan motor och med en djup låda istället för ett flak. I lådan skjutsar de allt från sina barn till matkassar. Lådan har barnbänk och sele. Själva var de bortresta så jag fick ingen chans att ställa mina nyfikna frågor men vi tittade på cykeln och enligt uppgift är de väldigt nöjda även om den blir ganska tungtrampad med last. Jag blev riktigt sugen på att skaffa en liknande cykel men skulle klara mig med en mindre låda eftersom jag tvivlar starkt på att 14-åringen vill att jag ska köra runt honom i den. 

I sparbloggsvärlden stöter jag på entusiastiska cyklister eller nej-till-bil-människor titt som tätt men att hitta dem ute i den närmaste omgivningen är desto ovanligare. 

Dessutom har jag börjat jobba igen. Det sistnämnda är inte särskilt inspirerande eftersom allt går på halvfart och det känns som om större delen av landets befolkning är på semester. Telefonen ringer knappt och jag kan inte direkt påstå att jag drunknar i pappershögar. Så för att se det från den ljusa sidan är det åtminstone en mjuk sluss tillbaka till arbetslivet. Nu återstår bara att vända på dygnet så att jag slipper känna mig jetlaggad. Frukosttiden har skruvats tillbaka från tio till åtta på morgnarna. Jag får smyga för att inte väcka de andra trots att jag egentligen bara vill drämma ihop två kastrullock så hårt jag kan av avundsjuka. Det märks att jag inte är någon morgonmänniska va?


fredag 18 juli 2014

Pepp!

I det förra inlägget skrev någon: Berätta mer om peppen! Hur får du till den?
Ett uppriktigt svar på den frågan är att min man skulle skratta sig fördärvad om jag gav upp och föll tillbaka i gamla konsumtionsmönster. Han skulle aldrig sluta reta mig och det tänker jag definitivt inte bjuda på. 

Ett annat svar är att det är som med allt annat, man måste ha bestämt sig. 
Det gäller att verkligen inse att det krävs en varaktig motivation för att få långvarigt resultat. De flesta slösare tycker förmodligen att det är en lätt match att spara ihop pengar under en kortare period, t. ex till en resa. Det är en liten uppoffring under begränsad tid och målet är tydligt. Allt blir inom mentalt räckhåll. Att spara långsiktigt är svårare och att skapa en helt ny livsstil är allra svårast. Typiskt för oss människor är att vi är otåliga och vill hitta genvägar för snabbare resultat. Många har svårt att se långt framåt. 

Ni kanske har hört talesättet "skillnaden mellan en dröm och ett mål är en deadline." Det beskriver det hela väldigt bra. 

Och hur är det då med min pepp? Alltså, hittills tycker jag att sparandet har varit förvånansvärt lätt. Inte för att jag är duktigare eller har bättre karaktär än någon annan, utan för att jag har bestämt mig. Jag vet vad jag vill och kan vara olidligt envis. Möjligen beror detta på att jag i i mångt och mycket är en vinnarskalle. Det är helt enkelt så mycket roligare att räkna ihop vad jag "vunnit" (sparat) än vad jag "förlorat" (spenderat). 

Det här med motivationstips kan låta klyschigt men är faktiskt riktigt bra:
Gör en plan. 
Sätt upp realistiska delmål. 
Gläds åt dina framsteg. 
Visualisera målbilder. 

Själv räknar jag i tusenlappar. Det funkar superbra för mig. Jag ska försöka ge ett begripligt exempel. Har jag t.ex 7800 kr så ger jag mig inte förrän det blivit 8000 kr. Ja, det diffar bara 200 kr men trots det har det hoppat upp till ett nytt tusental. Hade jag istället slösat bort de 200 kr på något billigt (man får inte mycket för 200 kr) så hade det inte blivit 8000 kr. Ni är med på tänket va? Och vad är nästa steg? Jo, att 8000 kr ska bli 10 000 kr osv. Slösaren tänker genast att det går att kringgå det där genom att slösa bort de 200 kr och sätta in 200 kr "senare istället". Det jag märkte när jag summerade snålmånaden i april var att många små belopp verkligen blir en större summa pengar. Alla fattar det men det gäller att påminna sig själv varje gång man är på väg att slinka in på kiosken för att köpa en läsk eller godisbit. 

Om det är någon annan som har några smarta tips eller förslag på hur sparare kan hålla sig peppade så är ni varmt välkomna att dela med er. 


söndag 13 juli 2014

Snart jobbfånge igen

2014 kommer jag alltid att minnas som året när jag var långledig istället för att behöva hålla till godo med de fjuttiga 4-5 semesterveckor jag brukar ha. Det har inte känts jobbigt att vara hemma utan enormt angenämt och avkopplande. Eller nästan avkopplande, att ha en valp är lite som att ha en bebis med skillnad att valpar springer omkring och når allt redan vid tidig ålder. Och har tänder, ej att förglömma. Det är bara att barnsäkra hemmet på nytt och att aldrig vända ryggen till för då kan man ge sig sjutton på att han hittar på något sattyg. 

När jag gick på ledigt i slutet av april kändes det som om en ocean av tid låg framför mig. Det hade knappt blivit vår och jag skulle dessutom vara ledig halva sommaren. Och visst har det varit en fantastisk långledighet, underbar. Det är bara en sak som känns mystisk och oförklarlig, att semesterdagar går så mycket snabbare än arbetsdagar? Veckorna har susat på med ett jetflygplans hastighet och vi befinner oss redan i mitten av juli. Snopet! Hur fasen gick det till?

Inom en snar framtid väntar ett fullspäckat arbetsschema som bygger på en hel del payback för min del. Mina snälla kollegor som har dragit ett tungt lass åt mig ska snart lasta över på mig istället och försvinna på semester. Nästan så att det känns orättvist att de ska få vara lediga och inte jag. Att sommaren var sen i år spelar givetvis in. Att man och barn fortsätter att vara lediga fram till skolstart i augusti spelar också in. Sådär halvkul att vara den enda i familjen som måste ställa klockan och tassa upp på morgnarna. Smyga för att inte väcka övriga familjen. Aja, jag kan snåla med solkrämen i alla fall, om jag ändå ska sitta inomhus och vara arbetsmyrablek resten av sommaren. 

Jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka till jobbet, tvärtom. Just det här att förfoga fritt över sin tid är så dyrbart för mig och det är också något jag alltid saknar när jag jobbar. Det är fortfarande inte så att jag vantrivs med att jobba men jobbet upptar helt klart alldeles för stor del av mitt liv. Däremot ger den stundande jobbstarten bränsle åt spartankarna, jag är så otroligt pepp på den här säsongen. Nu vill jag öka trycket och dra åt tumskruvarna på sparandet. Istället för att tappa motivationen känner jag på motsatt sätt, nu har jag en ny chans att påverka min inkomst och alla mina utgifter. Lönen ska upp och utgifterna ner. Gosh, vilken snålråtta jag ska bli. Let the fight begin typ. 



fredag 11 juli 2014

Fredag = friterad potatis

"Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys"

Jag antar att ni känner igen den irriterande reklamfilmen från OLW. Jag försökte minnas vilket år svenskarna införde fredagsmyset som minihögtid men var tvungen att ta till google för att få hjälp med svaret. Enligt Wikipedia etablerades begreppet fredagsmys under 1990-talet och 2006 kom ordet med i Svenska Akademins ordlista. Om jag ska vara ärlig avskyr jag ordet fredagsmys. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i ordet mys överhuvudtaget. Okej att barn använder det men när vuxna människor lägger upp bilder på vinglas och skriver fredagsmys på sociala medier blir jag faktiskt lite illamående. Hur som helst, i den här familjen är fredagschips heligare än påven. För alla utom för mig alltså. Jag äter inte chips utan föredrar choklad, ostar, fruktsallad eller andra godsaker om jag nu måste sitta och tugga på något medan jag tittar på film eller umgås.

Mina barn äter ganska lite godis. De har lördagsgodis men det är ingen större grej för dem. Framför allt minstingen, han väljer ofta ett paket vanligt tuggummi istället för godis och är helt nöjd. När han väl köper godis blir det oftast bara liggandes eftersom han inte äter upp det. Däremot måste han ha sin skål med chips på fredagar, och det ska alltid vara två olika smaker. Min man är nummer två på beroendelistan, han älskar också chips. Ni förstår ju, äpplet faller inte långt från päronträdet. Det spelar ingen roll om det är OLW, Estrella eller Pringles - bara det är chips. Dessutom måste alla nya smaker testas och utvärderas. 

Deras beroende ställde till det för mig under snålmånaden i april när jag ville att vi skulle kapa alla onödiga kostnader och föreslog att de skulle avstå chips. Man och barn protesterade som om jag hade försökt ta ifrån dem självaste julafton. Så chipsen fick vara kvar, förutom kring påsk. Reglerna är nämligen antingen eller, inte både godis och chips.

Nu är det fredag och familjen har bänkat sig i soffan för att se en film. Grabbarna mölar i sig chips. Jag läste att forskning visar att 27 områden i hjärnan är kopplade till hjärnas belöningssystem som aktiveras när vi äter potatischips. Detta enligt en hjärnforskare på Uppsala universitet. Inte konstigt att chips verkar vara beroendeframkallande!

Och om jag räknar lite på detta nöje så kommer jag fram till följande: två stora påsar chips kostar 32 kr på vår matbutik. 32 kr i veckan gånger 52 veckor och det har köpts chips för 1664 kr om året. Vilket inte riktigt stämmer eftersom vissa fredagar faller bort av olika skäl. 48 veckor är troligtvis närmare sanningen och då får vi en kostnad på 1536 kr. Kostnaden är alltså relativt överkomlig, men ur hälsosynpunkt finns det inga skäl att äta så mycket chips. Så jag tänker fortsätta min kamp mot chipsmissbruket här hemma. 



onsdag 9 juli 2014

Programmet Superspararna

Direkt efter mitt förra blogginlägg tittade jag på "Superspararna" på kanal 5 Play. Hittade programmet efter att ha läst om det på en annan blogg:
http://kanjagblirik.blogspot.se/2014/07/superspararna-att-skilja-pa-att-vara.html#comment-form


Så här marknadsför Kanal 5 programmet "I programserien Superspararna möter vi ekonomiskt sinnade svenskar som tagit sparsamhet till nya höjder."

Yes, tänkte jag glatt. Det här blir kul, nu kanske man kan få tips och inspiration. Men herregud vilken freakshow det var! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Köra runt för att leta efter billig bensin och tips som "bajsa borta" för att spara toalettpapper. Dessutom anser jag att kanal 5 gick över gränsen när de visade paret som stal toalettpapper och ketchup. Oerhört tanklöst att presentera stöld som ett spartips. Nej, det finns helt enkelt ingen skämskudde som är stor nog för det där programmet. 

För övrigt kändes det lite galet att jag precis hade skrivit ett blogginlägg om att låna av varandra när en av deltagarna i serien hade gjort sig impopulär i grannskapet genom att ständigt snylta på grannarna. Inte direkt vad jag ville uppmuntra till. 

Mycket tråkigt tycker jag, när det äntligen kommer en serie om sparsamhet så ska det göras freakshow av alltihopa och sparsamma människor framställs som dumsnåla och kontraproduktiva. Det är att dumförklara alla seriösa människor som vill vara sparsamma och konsumtionsmedvetna. Jag efterlyser ett seriöst program när det gäller sparande. 



tisdag 8 juli 2014

Låna ut och våga låna!

Har ni läst Lina Thomsgårds krönika "Vi behöver inte äga en borrmaskin var"? Jag såg den på Aftonbladets sajt och ni hittar länken längst ner i inlägget. Hon tar upp något jag funderat över många gånger, nämligen att vi köper på oss en mängd saker som används sällan eller bara en kort tid. Inte nog med att dessa saker ska förvaras någonstans, de är även hutlöst dyra om man slår ut priset på antal gånger man använder den. Man räknar alltså PPT, pris per tillfälle. 

I krönikan tar hon upp borrmaskinen som nämns i rubriken men också tält och resväskor. Jag kan bara instämma och konstatera att vi är ägare till en mängd saker som sällan kommer till användning. Det mesta står nere i källaren och tar plats. Vi borde verkligen bli bättre på att låna av varandra. Givetvis på ett skötsamt och ansvarskännande sätt, ingen gillar rollkaraktären Ove från komediserien Solsidan. Behöver vi verkligen köpa det som plockas fram en gång om året? Ja, bortsett från lådan med julpynt då.

Skridskor var en av de saker jag kom att tänka på och jag tror att många med skolbarn förstår vad jag menar. I skolan åker barnen skridskor ungefär tre gånger varje vinter och då behöver de skridskor och hjälm. Barns fötter växer fort och fjolårets skridskor är givetvis för små när nästa säsong kommer. Vi har inte haft någon att ärva efter och även om man letar efter begagnade skridskor kan det vara svårt att hitta rätt storlek. Eftersom ingen av mina barn gillar skridskoåkning är det inte heller något vi gör som familjeaktivitet på fritiden, så det blir väldigt dyra skridskor om man räknar PPT. När jag var barn anordnades det prylbytardagar i skolan en gång varje vår och höst men det verkar inte förekomma i kommunen där vi bor.

Av utrymmesskäl vore det bra att bli av med en massa saker som används någon eller några enstaka gånger per år. 
Rent ekonomiskt vore det vettigare att inte köpa dem överhuvudtaget. 
Socialt är det trevligt att kunna hjälpas åt. Det är så självklart egentligen och ändå gör vi det alldeles för sällan.



måndag 7 juli 2014

Halva köpstoppåret 2014

Jag är nu halvvägs in i mitt första år med köpstopp. Det som från början kallades för en köpfri månad inför mina närmaste vänner och kollegor fortlöpte till en andra, tredje, fjärde, femte och nu sjätte köpfri månad. Jag tänkte att en liten sammanfattning av min sparupplevelse kan ge en bättre överblick. 

  • Januari - Finns inte så mycket att säga om startmånaden annat än att jag var tokpepp på att starta mitt sparprojekt och den här bloggen. 
  • Februari - Skrev om mina önskemål att försöka sänka våra matkostnader med tusen kronor. Enligt Konsumentverkets kostnadsberäkningar ska vi ligga på 5970 kr. Vi ligger numera på cirka 4000-4500 kr och äter samma mat som tidigare men efter nya beteendemönster. Det upphör inte att fascinera mig hur stor skillnaden faktiskt blir när man handlar efter pris istället för att spontanhandla. 
  • Mars- Öppnade konto på Avanza. Funderade på fönsterputs. Har fortfarande inte fått fönstren putsade men borde verkligen ta tag i det. 
  • April - Deltog i utmaningen snålmånad. Det var fantastiskt kul och summeringen visade att vi klarade oss på 3446 kr i matkostnad trots all påskmat. 
  • Maj - Jag gjorde inga personliga utsvävningar men familjen köpte hund, 14000 kr + 2500 kr samt en luftrenare för 1990 kr. Allt finansierades dock med pengar från blocketförsäljningar.
  • Juni- En helt vanlig köpfri månad utan anmärkningar.  
  • Juli - Min enda personliga eftergift, en ny dator för 2990 kr.

Hittills har jag fört över cirka 67 000 kr till Avanza. 

Jag har inte köpt några kläder, skor, accessoarer, böcker, tidningar eller prylar. Inte heller gjort restaurangbesök, handlat i kiosker eller på snabbmatställen. Jag har helt och hållet lagt om mina konsumtionsvanor och köper ingenting onödigt. Ja, förutom möjligen den nya datorn då där jag lyckades övertala mig själv att det var ett nödvändigt köp. De allra flesta skönhetsprodukter har jag betalat med de presentkort jag erhållit för att utföra betalda undersökningar. 

Socialt har det fungerat bra att tacka nej till restaurangbesök och utekvällar. Jag har inte gått på lokal men det beror till viss del även på hundvalpen så det har fallit sig naturligt att träffa vänner i hemmiljö istället. En stor vinst är att jag numera vet var pengarna tar vägen och har full koll på min ekonomi. 

Det jag behöver se över i första hand är hur jag ska göra med amortering, pensionssparandet, sparade barnbidrag, mina övriga sparpengar och skatteåterbäringen. 

Avslutningsvis kan jag säga att det varit mycket lättare än vad jag föreställt mig. Utmaningen ligger inte i att avstå köp för egen del, utan att hålla efter övriga familjens önskemål om utsvävningar samt att det är svårt att få tiden att räcka till och hinna med allt jag vill göra (se ovan, att göra en fullständig omstrukturering av tidigare sparformer). 




lördag 5 juli 2014

Rutten frukt 119 kr/kilot

Blev riktig sur på min lokala matbutik. De har en fruktbar med färska frukter där man kan blanda skuren frukt och alltså mixa ihop sin egen fruktsallad i lösvikt. Jag har aldrig tidigare handlat färdigskuren frukt men föll för frestelsen när jag såg att det erbjöds flera olika sorters melon, ananas, mango, kiwi med mera. Det är svårt att handla flera sorters melon samtidigt för den som måste kånka hem matkassarna. Även en bit delad vattenmelon är tung. Dessutom är det dyrt även om man köper alla frukter var för sig i vanliga fruktdisken för att göra sin egen fruktsallad. Så jag tar en plastbytta och väljer omsorgsfullt ut lite frukt, nästan bara olika melonsorter. Jag köpte inga mängder men med tanke på att kilopriset ligger på hisnande 119 kr blev det ändå dyrt. Men jag var nöjd och glad. Smaskens på dagens utflykt tänkte jag. 

När jag lite senare stack gaffeln i första biten vattenmelon visade det sig att den smakade härsket och unket. Riktigt äckligt eftersom den även var lite slemmig i konsistensen. Både jag och minstingen, som också åt av den, spottade grimaserande ut våra tuggor. Och jodå, även den orange melonen var dålig. Så av tre sorters melon var det bara en som var fräsch och ätbar men då hade vi redan tappat sugen på fruktsallad. Jag blev riktigt irriterad. Jag hade kvar kvittot men befann mig långt ifrån butiken och hade ingen lust att släpa runt på den där plastbyttan hela eftermiddagen för att sedan ta mig ner till affären igen på kvällen när man bara vill hem, så jag struntade i det. Däremot kommer jag aldrig mer att handla från deras fruktbar. En liten googling visade att en annan handlare i samma kedja marknadsför konceptet med "dagsfärsk frukt". Hm...den där melonen hade inte legat där och självdött under det senaste dygnet, det kan jag lova er. 

Att laga all mat från grunden är helt klart det bästa. Nog för att jag visste det redan men ibland är det bra att bli påmind. 

Men vädret och värmen hörrni, det är fina grejer! 


fredag 4 juli 2014

Intervjuad av Classier Corn

Jag har blivit intervjuad av Classier Corn - läs hela intervjun här: http://www.classiercorn.com/2014/07/bloggintervju-49-snalcoachen.html#.U7aMKPl_ujY

I intervjun berättar jag mer om mig själv än vad jag gjort i min egen blogg så om någon är nyfiken på att veta mer om mig ska ni absolut gå in och läsa den. 
Mycket trevligt och jag är glad att jag blev tillfrågad. 

Tack Classier Corn!


torsdag 3 juli 2014

Junilönens in och ut på kontot

Semesterdagarna rullar på och hittills har vädret varit en riktig besvikelse. Inte så himla läckert att ha hemester när det är skitväder mest hela tiden. Igår bjöds det på sommarväder så vi packade en stor matsäck och gjorde en dagsutflykt. Och vad händer? Jo, efter ett par timmar svartnade himlen och åskan mullrade hotfullt. Som tur var hade vi hunnit äta maten och fått lite sol på oss innan regnet började piska ner. 

Idag har jag fört över pengar för räkningarna till min man. Det tar lite tid att komma igång med en ny dator när man måste ladda ner bank-id och annat som man vant sig vid att ha. 

Detta här hänt på mitt konto sedan lönen trillade in den 25/6 :

1200 kr till ett stående fondspar.
684 kr AMF Pension/fondförsäkring
400 kr Skandia Liv
605 kr Fackavgift.
20 kr månadsavgift bankkort
1596 kr har gått åt till mat. 
5500 kr till sparkontot

Det blev 2613 kr över från den förra lönen varav cirka 900 kr fick gå till att finansiera den nya datorn. Resten går in på sparkontot. 
Positivt den här månaden är att vi hade mindre fasta utgifter än vad vi brukar och det blev en tusenlapp mindre att föra över till maken. Det är lite olika beroende på vilka av lånen som ska betalas (bolånet är uppdelat i tre delar och betalas kvartalsvis). 

Kvar på lönekontot finns 6726 kr. och de pengarna tänker jag hushålla hårt med. 

tisdag 1 juli 2014

Mindre avvikelse från spardieten

Tänk att det ska vara så svårt att hålla plånboken i styr. Alltid är det något som kostar. Det finns ett område inom hemelektronik där vi verkligen ligger efter och det är datorer. Vi har visserligen en relativt ny surfplatta men den tillhör egentligen företaget. Barnen surfar mestadels från sina mobiler. Tonåringen har en skoldator och jag har en tre år gammal laptop som jag använder dagligen. I vårt sovrum står en stationär dator med ett stort antal år på nacken och den kommer förmodligen att behöva skrotas inom ett par år. Den har varit nära döden flera gånger men vi har lyckats rädda den genom att återställa och installera om program. Varför vi envist håller fast vid dessa äldre burkar har sin förklaring i att både jag och min har varit sparsamma på en punkt även under vår slösaperiod i livet, vi byter ogärna ut tekniska prylar så länge de gamla fortfarande fungerar.
 
Vi hade en tjock-tv långt efter att våra vänner och bekanta hade skaffat platta apparater och när vi väl bytte till en platt var den ju mycket plattare, mer slimmad och snyggare än vad deras var eftersom vi hade väntat. Inte för att det spelar oss någon roll, vi var inte ute efter något skrytobjekt utan jag vill bara belysa att man får byta ut teknikprylar med jämna mellanrum om man bryr sig om att ha det senaste. Det är ett race som inte alls har intresserat oss.
 
För att återgå till min dator har den knappt gått att starta på sistone. Det krävs otaliga omstarter för att få igång den och jag har vant mig vid den blå crash dump- sidan. Kan gå att ordna till genom att göra likadant med den som med den stationära. Men utöver detta var jag innerligt trött på att behöva tjafsa om datortid med minstingen som vill låna datorn i tid och otid. Han har bönat och bett om en egen dator och det blir slitningar i en familj om tre ska dela på en bärbar dator.
 
Så efter en hel del funderande fram och tillbaka bestämde jag mig för att gå och titta på en ny dator. Snålheten hade mig i ett järngrepp och jag vägrade ta med mig min man. Jag vet precis hur det blir, han är gärna med på att hålla en sparsam linje men så fort man släpper in honom i en elektronikaffär tycker han plötsligt att allt under trettiotusen är rena fyndet. Han älskar de där butikerna och jag lovar att han kan rita upp en fullständigt detaljerad skiss över var precis allting finns inne på våra tre lokala elektronikvaruhus. Ända ner till minsta USB-kabel. Även om vi sällan byter prylar hemma så gillar han att kolla in allt nytt.  
 
Hur som helst hittade jag en bärbar dator för 3990 kr som gott och väl räcker för mina behov. Jag bestämde mig snabbt för att det är en bra affär och att jag köper den direkt istället för att åka hem och fundera. Det var inte så mycket att fundera på. När jag kom fram till kassan och skulle betala visade det sig att den kostade 2990 kr! Mycket märkligt med tanke på att det fanns en prisskylt vid demodatorn som klart och tydligt deklarerade priset. Ingenstans stod något om lägre pris. Nu blev jag ju glatt överraskad och hade köpt den ändå mer men tänk om det hade varit tvärtom, att jag hade tvekat och avstått från köp eftersom jag inte visste att den var prissänkt ytterligare en tusenlapp. Det är väldigt korkat att inte visa korrekt pris.
 
Man kan också säga att jag satt sprätt på de sista Blocketpengarna och tullat några kronor från förra månadens överskott på kontot (pengar som egentligen skulle rakt in på sparkontot) men det är värt det. Minstingen är överlycklig över att ha fått ta över min gamla dator och han har koncentrerat ägnat sig åt att tömma och återställa den.
 
Nämnas bör också att den gamla datorn kostade mer än dubbelt så mycket men trots det går det givetvis inte att jämföra skärmkvalitet med en ny dator. Och om den nya har sämre pestanda spelar ingen större roll med tanke på hur den används.