några av er verkar tolka mitt förra inlägg som att jag överväger ifall det är värt att sluta jobba i dagarna men så var inte alls tanken. Det handlar om att våga fullfölja drömmen om att säga upp sig när man når sitt sparmål. Jag är nämligen inte så säker på det om jag ska vara ärlig. Svåra beslut är alltför lätta att skjuta upp. Och det är väldigt lätt att övertala sig själv att fylla en extra reservtank eller två - för säkerhets skull. Lätt att fastna eftersom det är svårt att avvika från ett invant mönster, särskilt när det handlar om så mycket pengar.
Jag är inte mogen att sluta jobba än. Inte mitt bankkonto heller för den delen.
Helgen blev stökigare än väntat. I fredags kväll hade vi bäddat ner oss i soffan för att se på film när min man fick ett samtal från en släkting. En anhörig hade blivit sjuk och maken blev tvungen att kliva ur soffan för att akut åka till sjukhuset. Läget visade sig vara mindre allvarligt än vad som först befarades men han var inte tillbaka hemma igen förrän lördag eftermiddag. Helgen blev inte riktigt som planerat och vi fick skrämselhicka men nu är allt bra igen. Vi blev ett par hundralappar fattigare för taxiresan men i nödsituationer råder undantagstillstånd. Dessutom har vi ingen bil så alternativen är begränsade när det är ont om tid.
Idag följde jag med min man när han ville försöka fynda på slutrean i favoritbutiken. Har jag berättat om hur det är att shoppa kläder med honom? Låt mig sammanfatta det med två ord: lång beslutssträcka. Därför är det enklast att följa med honom på rea, då kan han inte hålla på att älta och vela utan det är snabba puckar som gäller. Jätteskönt för både mig och den stackars säljaren i klädbutiken. Nu hade han fått för sig att han saknade en bra mellanjacka, lätt fodrad och vindtät. Jag var inte superpepp på att slösa pengar och hoppades i smyg på att han inte skulle hitta något.
Så här lät det när vi stod vid varsin klädställning och bläddrade:
Han mumlade:
- Small, small, x-large, medium...
Jag muttrade:
- Dyrt, dyrt, dyrt, dyrt...
Men plötsligt hittade han faktiskt en både snygg och praktisk jacka till ett riktigt pangpris. Nedsatt till 800 kr! Lika snygg i stan som i skogen. Eller rättare sagt, det var mer cityjacka över den än vad det brukar vara när det gäller funktionsjackor. Signalerade inte alls "Och var har du ställt skidorna då?" som jag upplever begränsande. Det är bättre med kläder som passar i många olika sammanhang.
Jag köper sällan något och hade hoppats att familjen följer mitt exempel men det funkar inte alltid. Det är bara att bita ihop och försöka acceptera slöseriet. Kan man hitta kvalitetsplagg under slutreorna finns det mycket pengar att spara. Om man nu ändå måste köpa något menar jag.
Matkostnaden har legat lågt i alla fall. Vi har handlat väldigt lite mat under januari månad och istället passat på att äta ur frysen och skafferiet. Så till den milda grad att jag upptäckte att det varken fanns potatis eller ris när jag var mitt uppe i en korv stroganoff på kort datum-fyndfalu häromdagen. Det är sådana basvaror som vi alltid ser till att ha hemma! Ris köper vi dessutom i stora förpackningar. Nu funkade det lika bra med pasta den dagen men snart kommer vi att behöva fylla på rejält med basvaror och det drar såklart upp kostnaden lite men å andra sidan riskerar man inte att livsmedel går ut i datum eller förblir ouppätna.