fredag 6 mars 2015

The lie we live

Ibland ser man något man vill dela med sig av. För att man blivit berörd och vill att andra också ska få chansen att bli det. 

Jag läste att Lyckliga fiskaren sett en dokumentär om pälsjägare i Sibirien. 
Lånat från Lyckliga fiskarens blogg: 
"Gennadij har ingen el, inget varmvatten och inte ens någon att umgås med, förutom sin hund. Lyckas han inte fånga föda så dör han." 
Jaha, känns ju muntert. Äventyrligt. Snacka om att olika falla ödets lotter. Måtte det inte finnas något som reinkarnation så att jag riskerar att födas som pälsjägare i Sibirien i mitt nästa liv. 

Det är tveksamt om jag kommer att se dokumentären eftersom risken finns att den ger motsatt effekt, att jag kommer att känna ett tvångsmässigt behov att åka till NK för att shoppa solglasögon och betala en kraftigt överprissatt fika i ett försök att förtränga tanken på det hårda livet som djupfryst i Sibirien. 

Men i kommentarsfältet har någon lagt ut en länk som jag tittade på: The lie we live.
Filmen når fram, jag fick en tjock och besvärande ledsenklump i halsen. Se den! Egentligen är det inget nytt men jag fick i alla fall nytt bränsle till min plan. Jag vill inte vara en del av detta. 

Personligen ser jag inte skärmar och Internet som något större problem eller som något hot mot min tillvaro men resten av den korta filmen går rakt in i hjärtat. Och det här att vi väljer att jobba bort livet för att kunna konsumera mer...

Nej, jag vill inte längre vara en del av detta.

14 kommentarer:

  1. Roligt skrivet :) Jag tycker också the lie we live var sevärd. Men jag reagerar lite tvärtom angående det här med telefoner och datorer. När jag satte mig vid en dator 1996 och använde internet för första gången i livet hade jag ingen aning om att det skulle vara uppfinningen som gjorde att alla svenska barn slutade att vara ute och spela bandy på gatan eller leka krig i skogarna. Eller klättra i träd och bryta benen. Får barn ens klättra i träd längre i detta överbeskyddande samhälle? Jag tycker det är ganska skrämmande att man aldrig ser barn och ungdomar leka ute längre. De enda som spelar fotboll på gräsplanerna i kvarteren är invandrarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt i att dagens ungar sitter alldeles för mycket med sina skärmar istället för att vara ute och leka. Där kommer ett stort föräldraansvar in i bilden, vi vuxna måste reglera skärmtiden och se till att ungarna kommer ut i friska luften och rör på sig.

      Däremot måste jag protestera mot det där med "svenska barn". Man kan inte generalisera så grovt. Där vi bor är barnen i området faktiskt ute en hel del och cyklar eller spelar fotboll. Och här bor knappt en enda invandrare.

      Men du ska veta att jag under en period när jag var barn (ända upp i tidiga tonåren) hade dagliga konflikter med min mamma för att jag bara ville ligga och läsa böcker istället för att gå ut och leka... Jag lånade kassar med tunga böcker på bibblan och ville bara läsa, läsa, läsa. Japp, jag var en riktig bokmal (tönt). Så jag kan känna igen beteendet...

      Radera
  2. Jag vill leva ett enklare liv. Då menar jag inte att isolera mig från människor utan...jag det inte ännu helt. Jag vill leva på mindre och det är därför jag har hittat till din blogg ☺
    Jag känner också ledsenklumpen i halsen när jag ser filmen men känner också styrkan i att själv har valet att leva mitt liv annorlunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt! Jag vill också leva på mindre men jag måste ärligt erkänna att det egentligen inte är för att leva enklare utan för att ha råd att gå ner i tid/sluta jobba.

      Om jag hade haft möjlighet hade jag nog fortsatt att konsumera ganska friskt OCH fått ett härligt ledigt liv. Däremot är jag starkt emot slit-och-släng och skräpkonsumtion och har ingen önskan att lägga ut pengar på det.

      Radera
  3. Förstår inte riktigt vad ni uppskattar med The lie? Efter ca halva Lyckliga känner jag inspiration och glädje, och har fått något att reflektera över.

    /WG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det jag uppskattar är att den visar hur dagens livsstil är ohållbar. Och jag tycker att även den ger en hel del att reflektera över.

      Radera
  4. Jag såg dok. om pälsjägarna. Men nej, det var en härlig känsla man fick i magen. Det är vackert och kärleksfullt berättat. Han älskar sitt liv på taigan och jag blir bara mer sporrad i mitt tänk att ju mindre materiellt kag har eller anser mig behöva, desto större möjlighet till lycka får jag. Se den!
    Morsan

    SvaraRadera
  5. :) Jo, se den!
    Ett par solglasögon och en dyr fika är det värt att riskera att falla för, så bra är dokumentären! ;)
    Fast det är klart, du hade det ju redan tight denna månaden...
    The lie we live är verkligen nyttig att se med jämna mellanrum, ok ojämna kan också gå bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej okej, både Morsan och Omedvetenellermedveten (har ni gaddat ihop er om det här?) Jag ska ge den en chans. Eller åtminstone överväga det. Men jag vet att jag kommer att tycka att det är deprimerande. Jag tycker oerhört synd om mig själv från nov-feb varje år så ni kan ju tänka er...

      Radera
  6. Tack för länkarna!
    Pälsjägarna kommer att ses! :)
    The lie we live såg jag tillsammans med sambon och den kommer jag att se om och om igen för den inspirerade mig till att fortsätta min förändring! :)


    SvaraRadera
  7. Jag håller med om ledsamhetskänslan samtidigt som jag blev så otroligt glad över att det finns hopp för världen när unga människor tänker som den unge mannen som producerat filmen. Kände mig också glad över att våga välja min egen väg trots nästan dagliga pikar från kollegor om att min bil från 1977 är en skam för arbetsplatsen och tjänar min man verkligen så dåligt och bla bla bla. Inget ont menat som så men djävligt störigt för mig som får lyssna till det hela tiden och försvara mitt val att ha en äldre bil. Det valet har gett mig möjligheten att äga en massa hektar egen skog som jag kan luffa runt i. Mina träd, min mossa, mina stenar, min bäck och min sinnes och själsfrid. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får gliringar för din bil medan jag får ta emot pikar angående min mobiltelefon. Då är det ändå en iPhone4s och inte någon gammal vikbar modell från 2003. Men så är det när man omger sig med människor som alla har den senaste modellen. Jag skrattar bara åt det och tar inte åt mig. Varför skulle jag? Det är mitt eget val att hålla fast vid ett gammalt billigt abonnemang utan att byta upp mig.

      Att fråga om någons man tjänar så dåligt tycker jag däremot låter både oförskämt och förlegat. Jag håller med om att det är störigt. Och att äga skog är väl att ha tillgångar om något?

      Radera
    2. Oförskämt var ordet, själv skulle jag ALDRIG kommentera någons livsval på det sättet. De båda som främst upprätthåller denna attityd är två män i femtioårsåldern som nog tycker sig få "skämta" precis som de vill. Skog är en tillgång både på kort och lång sikt. Jag mår väldigt bra av att vara i den och lagom till pensionen kan jag avverka en pensionskassa på en miljon eller två. :)

      Radera
    3. Ahaaa, det vet vi ju alla att gubbs i den åldern kan vara lagom ocharmiga. Det är naturligtvis avundsjuka på din skog. Jag är också avundsjuk på din skog men jag har ändå vett att uppföra mig :)

      Radera