fredag 4 mars 2016

Stökigt inne, stökigt sinne

Veckans spartips: kostnadsfria hantverkare som måste ha tillgång till köket. 

Eller ja, jag fattar ju att de inte är kostnadsfria egentligen. Föreningen betalar. Föreningen = jag och mina medboende i huset. Men det känns kostnadsfritt eftersom vi inte behöver betala på det vanliga kännbara sättet. Istället smyger de väl in det lite diskret i en avgiftshöjning någon gång framöver.

Föreningen har valt att installera en grej och behöver alltså få tillgång till lägenheterna i ett par dagar. Vi var tvungna att plocka bort en del saker, bland annat där vi har vår matplats. Vi har ett stort tungt matbord och åtta stolar. Allt detta tryckte min man in matlagningsdelen av köket och som körsbäret på toppen använde han möbelberget som avställningsyta för allt annat som fanns runt matplatsen. Ni vet hur det är, man tycker att man lever minimalistiskt ända tills man tvingas flytta på alla saker och inser hur mycket det egentligen är. 

Hantverkarna blev mycket nöjda eftersom de fick bra med arbetsutrymme men det maken inte tänkt på var att de staplade möblerna blockerade skafferiet och alla lådor bredvid spisen. Vi kan öppna kylskåpet och kommer åt att använda hällen men det är allt. Så här skulle vi ha det onsdag-fredag och det är ungefär vad man klarar av.  Min man tog med sig minstingen till Taco Bar i onsdags för att utnyttja ett erbjudande "ät 2 betala för 1" och de övriga två dagarna har minstingen varit hos goda vänner (det är ju sportlov den här veckan) och blivit utfodrad där. Jag har ätit frukostmat till middag: gröt, mackor och yoghurt. Ätit i soffan eftersom vi saknar matplats. Igår hittade vi en påse ris i ett av överskåpen och då åt jag ris med lite grönsaker som jag fiskade fram ur kylen. Ganska gott, om än hyfsat spartanskt.  

Idag skulle hantverkarna avsluta arbetet i vår lägenhet men döm om min förvåning när jag kom hem från jobbet och ingen varit här under hela dagen. Ingen har ringt oss och meddelat detta. Föreningen står för kostnaden och eftersom det inte är vi personligen som anlitat dem så hör de ju inte heller av sig till oss om de ändrar sina planer. Eftersom jag varit lite skör (eh, årets understatement) på sistone höll jag på att bryta ihop när jag insåg att de inte var färdiga. Så nu ska vi ha det så här hela helgen? Stökigt, rörigt och skitigt med en massa möbler som bara är i vägen när de står på fel plats. Ja jag vet, dagens i-lands. Men vi kan fortfarande inte laga mat. Så jag insisterade på att vi ställer tillbaka allting för att kunna leva normalt under helgen. Skit samma om vi får plocka bort igen på söndag kväll, det får det vara värt. Tråkigt nog fick jag inte med mig någon på det projektet nu ikväll och får snällt vänta tills imorgon. Åt havregrynsgröt med en klick sylt till middag medan jag muttrade att vi har för mycket saker, annars skulle det inte bli så här rörigt. Resten av familjen höll med, de hör på mitt tonfall när det är ett bra tillfälle att göra det. Men jag gläder mig åt hur snålbilligt det blev och då känns det hela genast lite mer överkomligt. Det enda jag handlat under de här dagarna är lite frukt, något annat är liksom ingen idé. 

En annan detalj som gör mig oerhört lycklig är att jag får sovmorgon imorgon. Jag har gått upp svintidigt för att hinna duscha och klä på mig innan byggjobbarna ringer på dörren. Som jag ska sova imorgon! Jag har känt mig helt slutkörd hela veckan och skulle kunna somna ståendes. 

Ja usch, vilken vecka! Jag fick en oerhörd respons på förra inlägget och många kunde relatera till egna upplevelser, vilket bara stödjer min tes om att stress är ett folkhälsoproblem. Min situation är absolut inte unik på något sätt, många har upplevt liknande problem.

Apropå det har jag faktiskt blivit rekommenderad två böcker skrivna av Roland Paulsen "Vi bara lyder" och "Arbetssamhället - hur arbetet överlevde teknologin". 
Jag blev nyfiken och googlade på författaren och det är mycket som tilltalar mig så jag ser verkligen fram emot att läsa böckerna. Jag har inte haft ro att läsa böcker sedan i somras men de här vill jag verkligen läsa. Någon av er som läst dem? 



Jag ber om ursäkt om det verkar som om jag driver en antjobbkampanj men arbetets betydelse är något jag funderar en hel del på just nu. Håll ut, det här är bara en tillfällig inriktning på annat än sparande och snart är vi tillbaka i gamla gängor igen. Ibland behöver man analysera sönder saker för att komma fram till vad som ska göras och när. Inte för att jag kommit fram till något beslut men det jag har kommit fram till är att jag måste sätta stopp för det här. Det är inte värt min hälsa och mitt privatliv är värt så mycket mer än ett jobb som kör slut på mig.

10 kommentarer:

  1. Du är inte ensam över att undra över betydelsen av arbete. Visst man måste ha ett jobb. Samt man måste arbeta när man är på jobbet. Men att hela tiden förväntas ställa upp efter normal arbetstid. Kvällsjobben kommer tätare. Ja kunden kan ju inte ha störningar på arbetstid. Jaha..
    Tack för en intressant blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv!

      Att jobba är en sak, att jobba bort större delen av ens vakna tid en annan. Det blir en sådan obalans i livet när jobbet tar all ork.

      Radera
  2. Klokt inlägg! Men MÅSTE ha ett jobb som investeralite skriver... Nä, det är ingen självklarhet. Vi är en halv miljon i detta landet som står utanför den tillgången.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste måste man väl inte men arbete är normen för ett meningsfullt liv. Har man bestämt.

      Radera
  3. Å coachen, hjälp! Att ha det stökigt runt sig när det är stökigt i sinnet, det är fan inte roligt.
    Har inte läst några av böckerna tyvärr, men om du vill kliva av grubblartåget en liten stund kan du läsa Bodil Malmstens "Priset på vatten i Finesteré. Osäker på var fjongen ska vara.. Dörolig är den iallafall.

    När jag måste få ro i sinnet är diskbänken polerad som vore den en pjäs på Bukowskis. Tyvärr ser min make polerade diskbänkar som en inbjudan till att ställa något där, typ vad som helst som lika lätt kunde sättas i diskmaskinen. Behövs till och med mindre motstånd mot gravitationen då diskmaskinen är UNDER den polerade lugn- och roytan. Män.

    Å, jag kan ju inte säga i vilka hood jag är när jag är i Hufvudstaden, tänk om det är rätt hoods, då outar jag ju dig. Vilket jäkla dilemma. Kan berätta en rolig story. På den tiden det fanns chat på aftonbladet, och jag var 20-ish-årig singel chattade jag med en kille som jag sen träffade på en bensinmack (jojo, man har väl lärt sig att vara försiktig), det var rent igenom en fruktansvärt pinsam upplevelse. Typ veckan efter, VEM står i kön till det mycket lokala lunchhaket vid mitt jobb, jo HAN! Som uppenbarligen hade uppfunnit sig själv i en helt annan skepnad (inte utseedemässigt, utan hela sina persona typ) på nätet. Jag blev panikslagen och trodde han stalkade mig, men jag förstår att det bara var en ren och skär tillfällighet. Chattade inte mer med män efter det. Huvaligen.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, skön chatthistoria! En sak jag lärt mig under årens lopp är att människor från en situation lätt dyker upp i en helt annan och gärna där man minst anar det... Eller så känner de någon man känner. Världen är bra liten ibland.

      När det gäller stöket så... ja, ibland är det uppförsbacke i livet. Det blir lite för mycket när det är kaos både på jobbet och hemma, om än olika sorters kaos. Och vid det här laget vet alla att jag städar frenetiskt om jag är i obalans. Att inte kunna städa som en dåre skapar därmed ännu mer obalans i sinnet.

      Jobbet just nu känns som ett flygplan som håller på att störta (jag är bara passagerare, ledningen sitter vid spakarna om du undrar) och hemma virvlar det byggdamm överallt. De ska vara klara imorgon men de sade iofs exakt samma sak redan förra torsdagen... Det tror jag när jag ser det.

      Det känns lite jobbigt, men man repar sig alltid. Med hjälp av lite jävlar anamma och tro mig, det har jag gott om. Jag ska simma ur den här pölen av skit, var så säker.

      Men det här med hoodsen...alltså du måste ge mig en ledtråd. Jag exploderar av nyfikenhet!! Kom igen, du kommer på något. Det kan bli kul. Det blir lite "På spåret" över det hela (tror jag, har aldrig sett ett avsnitt men det är väl typ samma sak, gissa resmålet?).

      Radera
  4. Hmm. I framtiden kan man behöva gå längre för att rasta hundarna. Portkoden i A-ingången byttes nyligen.
    Carl-Anton hade nog skymtat förbi sovrumsfönstret då och då på den tiden det begav sig.. Hett eller kallt?
    Du ser väl min mail på inläggen, eller?
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Öh? Det vete sjutton var du huserar när du befinner dig i huvudstadsregionen men inte verkar det vara i mitt grannskap i alla fall. Här finns inga A-ingångar och ingen vålnad som heter Carl-Anton.

      Något säger mig att du tror att jag bor på söder? Om det skulle stämma kan jag tala om att jag är nära tårar... Känner du mig SÅ dåligt? Har jag inte lyckats visa vem jag är på ett bättre sätt? Jag skulle kunna bo var som helst FÖRUTOM i närheten av ängsliga hipsters.

      Förlåt alla hipsters som eventuellt läser bloggen, ni må vara trendy and creative och ha massor av självdistans men jag har aldrig fattat grejen med er kultur. Ber om ursäkt för detta men så är det. Jag kan trösta er med att Vasastan ligger på en solklar andra plats. Varsågod, en fördomsfull och generaliserande Stockholmsguide :D

      Radera
  5. Det är tidens trend att arbetslivet knäcker nutidsmänniskan. Jag hör rapporter från alla möjliga verksamheter där det inte fungerar. Både i privat och offentlig verksamhet. Det är slimmat och trimmat till sjukdomsranden.

    Själv har jag varit sjukskriven i snart tre månader för att jag till slut inte pallade att jobba för två och ibland tre. Det stämmer till eftertanke: ska jag vara i en sådan verksamhet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bästa Rigmormortis,
      jag skulle kunna tatuera in dina ord på ryggen så spot on är de.

      Och du har min fulla medkänsla. För tre månader sedan hade jag inte en aning om att benen kunde slås undan så fruktansvärt fort och hur mycket stress och oro kan tära på kropp och själ.

      Radera