Idag var jag ledig. Veckans bästa dag.
Jag behövde muntra upp mig lite och vad kan passa bättre då än att bjuda hem kompisar på lunch? Nära vänner som betyder mycket för mig och som får mig att må bra. Den ena har jag känt sedan studietiden, men vi träffas alldeles för sällan på grund av att vi bor långt ifrån varandra men när vi väl ses känns det som det var igår. Den andra gästen var min nära vän inredaren och hon är alltid ett glädjepiller. Tala om kvalitetshäng!
Man mår verkligen bra av att umgås med människor man tycker om. Jag säger man eftersom det här gäller ju inte bara mig utan alla. Det är så lätt att dra sig undan när man inte känner sig i toppform när man egentligen borde göra tvärtom. Jag är expert på den typen av verklighetsflykt, jag stannar hellre hemma och kollar serier istället för att ta mig för något. När jag sedan väl styr upp något ångrar jag mig och inser att jag borde göra det oftare. Jag fick en chans att koppla av och har skrattat mer än på länge. Och jag nämnde inte ett ord om jobbet. Det var så befriande att släppa allt och prata gamla minnen och skvaller istället för att älta trista problem.
Nu är det dags att tänka på pengarna och se vad kalaset kostade.
Lättlagat och gott ska det vara, och smart planerat. Jag handlade för cirka 320 kr men då räckte det både som bjudlunch och middag till familjen. Dels ser man till att allt går åt och inget går till spillo, dels vore det orättvist mot familjen att inte få ta del av godsakerna. De får uthärda så mycket: grötmåndagar och broccolisoppa och hastigt påkomna middagsplaner när jag fått napp i matbutikens kort datum-låda. Men återigen, uppskattning gott folk! De uppskattar verkligen när det serveras något extra smarrigt som inte brukar ingå i veckomatsedeln.
Jag gjorde varma mackor i smörgåsgrillen (parmaskinka, röd pesto, tomat och mozzarella) serverade med sallad och lite småplock. Det låter kanske inte så märkvärdigt med en enkel toast men just den kombon är makalöst god. Kaffe och kaka rundade av en trevlig eftermiddag och den sista gästen stannade ända tills det var dags att duka på nytt för en andra omgång.
Förresten, jag fick en så fin kruka vårkrokus av den ena gästen. Jag har ställt den mitt på matbordet så nu anser jag påskpyntet färdigt. Jag är dock osäker om den klarar att blomma fram till påsk men fint så länge det varar. Förr köpte jag ofta blommor till matbordet men det är numera lika otänkbart som att gå in på en kiosk för att handla en dricka. Ju snålare jag blir, desto mer uppskattar jag det jag får.
Jag insåg också här om dagen att jag slutat köpa snittblommor i mitt nya mer sparsamma liv. Men jag fick en härlig tulpanbukett i helgen som verkligen sprider vårglädje - förmodligen desto mer för att det numera är så sällsynt.
SvaraRaderaExakt, man uppskattar blommorna så mycket mer nu!
RaderaTyvärr ser det ut som att mina vårkrokusar redan är på väg att blomma ut. Måste googla om det kommer nya blommor eller om det bara blir det där "gräset" kvar...
Ja detta med köpeblommor är sällsynt för mig med. Förra våren fick jag en fin gullranka i födelsedagspresent. Den växte så kraftigt att jag fick klippa av delar för att den skulle få plats i köksfönstret. Kom då på att lägga delarna i vatten. (Knappast ny idé.) Tänka sig, gullrankekvistar kan leva i månader hur fint som helst i vatten. Arrangerade vaser i olika storlekar med snittgullrankor i vardagsrummet. Byter vatten då och då och de har nu stått där fräscha i ett halvår och verkar inte visa tecken på att vilja hoppa i och bosätta sig i någon jord! (Kanske är de extra frihetliga växter...) Bra på att rensa inomhusluften är de också! :)
SvaraRaderaGullranka= Guldrankad! ;)
Dessutom står julhyacinten fortfarande livs levande på köksbordet. Med några färgglada fjädrar blir julblomman påskblomma precis som julmust etiketteras om till påskmust! Ekonomiskt, javisst! ;)
Eva
Smart! Vi har någon liten kvist murgröna (tror jag i alla fall att det är) i en kaffekopp med vatten som står i fönstret. Den verkar också trivas.
RaderaApropå din julhyacint hade vi tidigare ett litet miniträd i en kruka som väckte stor uppmärksamhet. Alla ville veta vad det var för växt och sade att den var så fin. Det var en vanlig julstjärna som blommat ut och som vi sedan sparade. Den blommade aldrig mer men stammen växte till ett litet träd. Nästa gång jag får en julstjärna kommer jag att spara den igen och låta den växa upp.
Good point där med julmust och påskmust!
Jag har även jag blivit för snål för snittblommor!
SvaraRaderaNågot säger mig att det borde vara en av de saker som ryker först när man ska dra in på "onödiga" utgifter. De är vackra och sprider glädje absolut men livslängden är alldeles för kort för att det ska kännas ekonomiskt försvarbart...
RaderaGammalt och beprövat, om man vill ha krukväxter, är att nypa skott från andras blommor. Påskris tar jag ute och fjädrarna har ett hängt med ett par år. Mossan till adventsljusstaken plockar jag själv. Funderar på att hugga en liten gran till jul, skulle inte märkas där jag bor med mycket skog. Kanske att gå lite för långt, men det känns lockande. Sommartid kan man ju plocka sina blommor ute i naturen, man ska gå tillbaka till enkelheten nu, läste jag i någon tidning och då plockar man visst vilda blommor ute, sicket larv. Man hinner att vara både ute och inne flera gånger om, om man har levt ett tag. Trevlig med goda vänner och luncher, både ute och inne, nä nu tramsar jag på. Jag säger som Sarah Leander sjöng en gång i tiden, "Det bäst som oss livet gett, det har vi ju fått till skänks" elsa
SvaraRaderaVi har inte haft påskris de senaste två-tre åren. När barnen var mindre lade jag ner mycket tid, energi och pengar på att pynta efter högtid (man är ju så himla ivrig i sina försök att ge ungarna en lycklig barndom och då ingår pynt och pyssel) men nu bryr de sig inte så jättemycket längre och då kan vi fira påsk utan att ha ris och tuppar överallt. Något litet vill jag ställa fram men jag känner inget behov av att köpa nytt.
RaderaNär det gäller julgran är jag uppvuxen med en pappa som högg egen gran varje år. Det var mycket mysigare än att köpa den på parkeringen bakom stormarknaden som vi gör nu.
Vilda blommor plockar vi aldrig, eftersom vi kan se dem på plats istället när vi är ute och promenerar med hunden. Jo, minstingen har plockat en bukett till mig någon gång och det är ju så sött att man smälter. Men jag plockar inga blommor :)