Förändringens vindar

Precis som rubriken antyder är det förändringar på gång. På jobbet (vad annars?). Det händer mycket nu och det är saker som ligger utanför min kontroll. Jag tycker att det är jättejobbigt och har fått genomlida tuffa dagar med stresshormoner som tja...festat runt på ett dygnet runt-öppet nöjesfält i magen, med alla åkattraktioner igång samtidigt. 

Egentligen hade jag tänkt skriva ett vardagligt nonsensinlägg om hur vi har lite fler räkningar än vanligt den här månaden på grund av barnens försäkringar och lite andra årsavgifter men tre försök senare märkte jag att det inte fungerar något vidare. När jag bloggar vill jag bara skriva fritt utan att känna eller tänka efter för mycket och då fungerar det inte att tänka på en sak och skriva om en annan. Tyvärr kan jag verkligen inte koncentrera mig på annat än all skit på jobbet just nu och om ni tycker att jag är tråkig kan ni ju försöka föreställa er vad min man tycker som ska stå ut med det här dygnet runt. Han var ju så glad när det redde upp sig hyfsat bra sist och jobbgnistan tändes på nytt. Och nu är jag tillbaka i gnällträsket igen. Han som egen företagare vet inte hur bra han har det. Eller så vet han. Särskilt nu efter att ha behövt lyssna på mig i ett par dagar. 

Det var ett par månader sedan vi befann oss i ett liknande läge och sedan blev allting faktiskt mycket bättre under en lång period. Jag var uppe i gamla härliga trivselnivåer igen och det kändes fantastiskt. Men säg den lycka som varar. 

Jag är bra på all stress utom psykisk stress. 

Det som är svårast är ovissheten och väntan. Det är alltså stora grejer på gång på mitt jobb. Jag fick ett väldigt dåligt besked i slutet av veckan och nu vet jag att det är mer skit som väntar. Jag hade planerat att ta det här bra men hade inte räknat med att vi inte styr över hur våra kroppar reagerar när vi utsätts för stress. Ni vet den där klumpen i magen när något obehagligt väntar. Jag sover dåligt också. Har konstiga drömmar och vaknar mitt i natten och ligger sedan vaken jättelänge medan tankarna snurrar i huvudet. Jag har till och med varit uppe och stressbajsat ett par gånger på nätterna (sorry, verkligen TMI)

Det här är inget tyck-synd-om-mig-inlägg och jag ser inte mig själv som deprimerad men det har varit så många negativa händelser på jobbet de senaste åren att jag helst slipper fler obehagliga överraskningar. Men nu är det något i görningen igen och helt ärligt, jag orkar inte börja vantrivas igen.

Att blogga om jobbet är alltid ett etiskt dilemma och jag väljer att vara lite lös och luddig för att inte bryta mot några regler. Men att berätta hur man känner kan knappast ses som något hot mot arbetsgivaren så det tänker jag fortsätta med. 

Jag har också varit dålig på att läsa andras bloggar. Det är annars något jag gör regelbundet och faktiskt känner mig beroende av. Därför upptäckte jag inte förrän nu att Finanskvinnan väljer att lägga ner sin blogg. Hon väljer att köpa bostad för pengarna och jag blev så nyfiken på det korta tillkännagivandet. Hur mycket pengar? Vad för bostad? Med eller utan bolån? Och hur såg ursprungsplanen för sparandet ut? 

Jag har tagit upp det här med avhoppare tidigare, att det väcker så många frågor! Vid den brytpunkt då de väljer att sluta dela med sig, där borde en ny blogg ta vid. Det är så typiskt, vi får vara med om deras resor men inte vad som händer sedan, när de kommit fram. Då när man i högsta grad vill vara med och få insyn i hur de ska leva från och med nu.

Men här får ni gärna hänga med ett tag till, om jag inte lyckades skrämma bort er med det här trista inlägget. Och håll gärna en tumme för mig imorgon, en tuff måndag väntar.