söndag 31 januari 2016

Helgdrama

Först ett litet förtydligande: 
några av er verkar tolka mitt förra inlägg som att jag överväger ifall det är värt att sluta jobba i dagarna men så var inte alls tanken. Det handlar om att våga fullfölja drömmen om att säga upp sig när man når sitt sparmål. Jag är nämligen inte så säker på det om jag ska vara ärlig. Svåra beslut är alltför lätta att skjuta upp. Och det är väldigt lätt att övertala sig själv att fylla en extra reservtank eller två - för säkerhets skull. Lätt att fastna eftersom det är svårt att avvika från ett invant mönster, särskilt när det handlar om så mycket pengar.

Jag är inte mogen att sluta jobba än. Inte mitt bankkonto heller för den delen. 

Helgen blev stökigare än väntat. I fredags kväll hade vi bäddat ner oss i soffan för att se på film när min man fick ett samtal från en släkting. En anhörig hade blivit sjuk och maken blev tvungen att kliva ur soffan för att akut åka till sjukhuset. Läget visade sig vara mindre allvarligt än vad som först befarades men han var inte tillbaka hemma igen förrän lördag eftermiddag. Helgen blev inte riktigt som planerat och vi fick skrämselhicka men nu är allt bra igen. Vi blev ett par hundralappar fattigare för taxiresan men i nödsituationer råder undantagstillstånd. Dessutom har vi ingen bil så alternativen är begränsade när det är ont om tid. 

Idag följde jag med min man när han ville försöka fynda på slutrean i favoritbutiken. Har jag berättat om hur det är att shoppa kläder med honom? Låt mig sammanfatta det med två ord: lång beslutssträcka. Därför är det enklast att följa med honom på rea, då kan han inte hålla på att älta och vela utan det är snabba puckar som gäller. Jätteskönt för både mig och den stackars säljaren i klädbutiken. Nu hade han fått för sig att han saknade en bra mellanjacka, lätt fodrad och vindtät. Jag var inte superpepp på att slösa pengar och hoppades i smyg på att han inte skulle hitta något. 

Så här lät det när vi stod vid varsin klädställning och bläddrade:
Han mumlade: 
- Small, small, x-large, medium...
Jag muttrade: 
- Dyrt, dyrt, dyrt, dyrt...

Men plötsligt hittade han faktiskt en både snygg och praktisk jacka till ett riktigt pangpris. Nedsatt till 800 kr! Lika snygg i stan som i skogen. Eller rättare sagt, det var mer cityjacka över den än vad det brukar vara när det gäller funktionsjackor. Signalerade inte alls "Och var har du ställt skidorna då?" som jag upplever begränsande. Det är bättre med kläder som passar i många olika sammanhang.  

Jag köper sällan något och hade hoppats att familjen följer mitt exempel men det funkar inte alltid. Det är bara att bita ihop och försöka acceptera slöseriet. Kan man hitta kvalitetsplagg under slutreorna finns det mycket pengar att spara. Om man nu ändå måste köpa något menar jag. 

Matkostnaden har legat lågt i alla fall. Vi har handlat väldigt lite mat under januari månad och istället passat på att äta ur frysen och skafferiet. Så till den milda grad att jag upptäckte att det varken fanns potatis eller ris när jag var mitt uppe i en korv stroganoff på kort datum-fyndfalu häromdagen. Det är sådana basvaror som vi alltid ser till att ha hemma! Ris köper vi dessutom i stora förpackningar. Nu funkade det lika bra med pasta den dagen men snart kommer vi att behöva fylla på rejält med basvaror och det drar såklart upp kostnaden lite men å andra sidan riskerar man inte att livsmedel går ut i datum eller förblir ouppätna.









10 kommentarer:

  1. Skönt att det var ok med släktingen. Den där typen av oro har det varit, och är, på tok för mycket hos oss nu och under ett års tid bakåt. Det är så vansinnigt tärande och det är svårt att hålla fokus på jobb, livet över huvudtaget och ibland äter det på sparandet när man bara måste fly en sväng för att skingra tankarna. Hoppas det blir bra.
    Min första matvecka var supersave, tills det var ett riktigt bra erbjudande på basvaror vi använder massor av, det var bara att bunkra så det drog iväg, men de karusellerna tar jag ju tillbaka under hela månaden nu sen så jag vet att det blir en vinnagrej iallafall. Jag sparar kvitton denna månad och ska ställa upp hur mycket som går till vad. Roligt nog hade maken lovat dottern en specifik glass i fredags, när den skulle inhandlas fanns den bara i ett storpack för nära 100 riksdalen. Dio mio, che palle!
    Altro, qua si va a ski a fondo ogni giorno, che un sacco di neve. Faccio le zuppe per riscsaldare la famigla nel freddo e si risparmia un bel pezzo di soldi... Finalmente, hanno cominciato a far piacere anche a la bimba, le zuppe. Sono molto contenta.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stackars alla läsare som måste anstränga sig och köra klipp å klistra i google translate för att de undrar vad "che palle" betyder, haha.

      Ja, det är alldeles för tidigt att hamna i åldern där man måste göra akututryckningar för den äldre generationen. Och de är fortfarande alldeles för unga för en massa krämpor och klippkort på Vårdcentralen. De ska gå på sin pilates och yoga eller vara ute på ett glas vin med någon jämnårig tant.

      Glöm inte att redovisa dina kvitton för MIG (och eventuellt andra nyfikna läsare). Jag är så nyfiken på hur du balanserade upp det hela efter 100 krs-glassen.

      Radera
  2. Saltade på matkostnaden i fiskdisken på Urban under kvällen. Om du ser någon som ser ut att spana efter snö och sina borttappade renar är det norrlandsMorsan som insuper söderatmosfär i ett par dagar :-)
    Men sparade sköna kronor genom att köpa biljett till tuben via SL-app istället för i spärren. Skitstor skillnad faktiskt.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håll dig borta från söder och UD. Överskattat och överprissatt. Överallting faktiskt. Skitstor skillnad på att köpa biljett si istället för så och räcker sedan gladeligen över tio gånger så mycket pengar till någon nöjd hipster i kassan på UD istället, haha. Kan inte sluta skratta, kära knasboll!

      Radera
  3. Hejsan! Lina heter jag och arbetar på ett TV-produktionsbolag. Skulle gärna komma i kontakt med dig! Helt förutsättningslöst såklart. Du får väldigt gärna maila mig på lina.eklund@sto-cph.com så berättar jag varför:) Tack på förhand! Mvh Lina

    SvaraRadera
  4. Hej Snålcoachen! Vi på Tink tycker du har superintressanta perspektiv och tankar kring privatekonomi, så vi undrar om du skulle vilja maila till stefanie.malmhester@tink.se så har vi mer att berätta om! Tack för en fin blogg!/Stefanie

    SvaraRadera
  5. Hejsan!
    Jag har nyligen hittat din blogg och är jätteglad för detta! Väldigt rolig och inspirerande!
    Jag har ju läst en hel del gamla inlägg, men det hade ändå varit roligt om du ville skriva något igen om hur allting startade och hur du började med allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen!

      Vad roligt att du uppskattar bloggen och du ska veta att jag uppskattar att du tittar in här och säger hej och lämnar ett avtryck. Jag kan absolut knåpa ihop ett hur det började-blogginlägg, ska försöka få till det under veckan.

      Radera
  6. Å, vad jag gillar din blogg. Jag simmar också mot strömmen med mitt nedzizade liv. Det bästa är väl att jag uppskattar allt så mycket mer, men för att inte väcka ont blod och undrande blickar,så för jag en tämligen hemlig tillvaro, vad det gäller mitt sparsamma liv. Det vill säga jag basunerar inte ut min tankegångar eller försöker frälsa folk. Fast ibland har jag lust att ge goda råd, när folk klagar över sitt knackiga ekonomiska liv.
    Lever väldigt enkelt, men kryddar tillvaron med allehanda intressanta grejer som ger glädje och uppskattas för att det är noga övertänkt, p g a det finns inte så mycket pengar, och då är det kreativitet och uppfinningsrikedom som gäller. Konstigt nog är jag gladare nu, än när jag satte sprätt på arvet och kunde göra vad jag ville i stort sett. Ja, jag liksom går igång på det här sättet att leva, får se upp bara, så att jag inte börjar föra en tynade tillvaro. Det är så lätt att gå över gränsen, det gjorde min farmor, lite om släkten också när jag ändå är igång:)Mot slutet av sitt liv åt hon bara potatis, den + alla sina pengar höll hon i gott förvar i kylskåpet, för banker var inte till att lita på.
    Lycka till med dina föresatser, o en sak till, det där med att byta kök hela tiden, men vad är det för mening?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, vad jag gillar att du gillar bloggen :) Jag blir så glad att det är löjligt! Och hela ditt första stycke hade jag kunnat skriva, det är som mina ord. Jag mår så mycket bättre av min nya livsstil och uppskattar småsaker på ett helt nytt sätt. Inte minst känner även jag att det är smart att ligga lågt och inte försöka frälsa folk.

      Dessutom tror jag att det kan ge upphov till avundsjuka och onödigt skitsnack eftersom folk har en tendens att reagera negativt när andra lyckas.

      Sist men inte minst har du en poäng även i att man måste lägga band på sig så att det inte spårar. Det finns en slags sparanorexia man måste akta sig för. I mitt fall känner jag att det är familjen som håller mig på en sund nivå. Hade jag levt ensam hade jag nog kunnat dra åt knäppgökhållet och blivit någon slags Burk-Stina.

      För övrigt var din farmor inte helt ute och cyklade, det har nämligen gjorts experiment på detta: en man som bara fick leva på potatis i ett års tid och han fick inga bristsjukdomar.

      Radera