fredag 22 januari 2016

Man måste ha en plan!

Jag får ju ofta frågan om hur min sparplan ser ut. 
Det är bra att ni frågar eftersom det får mig att börja räkna på framtiden och tvingar mig att utforma en plan. 

När jag startade mitt sparprojekt (och den här bloggen) bestämde jag mig för en femårsplan. Dels för att det är en klassiker när man gör en långsiktig budget, men också för att det kändes hanterbart och överskådligt. Nu har det plötsligt gått två år?! Jag är med andra ord snart halvvägs i världens största livsförändrande plan - hur kunde det gå så snabbt? Samtidigt känns det som att två-tre år till är alldeles för lång tid. Som att be ett litet barn vänta tre år på julafton. Jag kan inte se mig själv jobba kvar på min nuvarande arbetsplats så länge. 

Min hemliga plan är alltså att sluta jobba 2018. 
Eller hemliga och hemliga, jag ogillar tanken på att basunera ut någonting som ligger så pass långt fram i tiden när man inte alls vet vad som väntar runt livets nästa hörn. Det var mest för att få en målbild. Och jag leker med olika alternativ. 

Jag har utarbetat tre scenarier för framtiden som jag brukar låta tankarna bolla med:

1. Sluta jobba NU. 
Till största del fylla ut inkomstbortfallet med sparpengar. 
Fördelar: akut lösning på vantrivas-på-jobbet-problemet. Kunna finnas där på heltid för barn och familj. 
Nackdel: tidsbegränsad lösning. Jag kommer att behöva en ny inkomst om x antal år och då har nog mitt bäst före-datum passerat på arbetsmarknaden. Stor risk att inkomstsänkningen drabbar barnen nu när de är som mest i behov av våra pengar. 

2. Hålla sig till femårsplanen. 
Fördelar: mer hållbar och välplanerad lösning. Barnen bor fortfarande hemma och jag kan finnas där för familjen. 
Nackdel: fortfarande ekonomiskt riskabelt men klart mycket bättre än att tidigarelägga slutdatum.

3. Gå ner i arbetstid. 
Halvtid eller deltid. 
Fördelar: härligt att kunna ha en fot i varje värld. Tryggt att inte behöva välja antingen eller. Mer fritid. 
Nackdel: sparandet stannar av och risken att jag fastnar med den där foten som står i jobblandet och inte riktigt kan ta mig loss.

Så ser tankegångarna ut. I grova drag alltså. Framtiden får utvisa vilken plan som fungerar bäst, om någon av dem fungerar. 




6 kommentarer:

  1. Du sitter i liknande sits som jag gör. Kan du fylla på med lite mer info? Vad uppnår du nu om du slutar jobba om fem år, som var grundplanen? Vad är det för belöning du söker i att sluta jobba så att säga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Började på ett svar. Raderade. Började på ett nytt svar. Raderade. Skrev ett blogginlägg som svar. Glömde ordet belöning. Belöningen är väl möjligheten att själv styra över sin tid.

      Radera
  2. Kul att höra om, och coolt att du berättar om målet! Jag är lite så att jag gärna håller saker för mig själv också. Är likt onkel Tom lite nyfiken på alternativ 2, sluta jobba om fem år. Vad är förutsättningarna då? Är det en livsstil som du kan ha fortsättningsvis då? Hur stor skillnad blir det inkomstmässigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur det skulle bli inkomstmässigt är en fråga som är näst intill omöjlig att besvara. Jag vet inte ens vad jag kommer att lyfta i lön det här året, vilket innebär att jag inte heller vet hur mycket jag kommer att kunna spara. Jag har rörlig lön och min man har eget företag så vi har båda ojämna inkomster.

      Däremot har jag räknat ut att jag behöver 12 000 kr (10 000 kr fungerar om det krisar) i månaden för att hålla oss flytande i nuläget, med nuvarande standard. Det är MINIMUM vad jag sparar i månaden så vid varje löneutbetalning tänker jag "en jobbad månad = en ledig månad". Om man nu skulle räkna enbart på besparingar utan avkastning eller ränta-på-ränta-effekt.

      Eftersom jag inte är ensam inkomsttagare så räknar jag med att mina icke-uträkningar håller :)

      Radera
  3. Hej! Tack för en trevlig blogg, har läst här i ett år men aldrig kommenterat tidigare. Själv gjorde jag en livsstilsförändring för just ett år sedan. Har tidigare sparat ostrukturerat, men har nu sedan ett år stramat upp tyglarna. Detta ledde så småningom till att jag under hösten sade upp mig från jobbet utan att ha något annat klart. FU-pengar helt enkelt!
    Efter att ha varit helt ledig i en månad har jag ordnat ett jobb på 40% som ger mig ca 60% av min tidigare lön (högre lön + att jag ser till att hålla mig i en lägre skatteklass). Så för mig blev det en kombination mellan din alternativ 1 och 3. Och att jobba fyra dagar och vara ledig i tio tror jag kommer att bli rätt soft!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för att du smyger fram och kommenterar! Jag uppskattar det så himla mycket! Dessutom är det du skriver superintressant och jag gillar verkligen din kombo av 1 och 3!!

      Att jobba fyra dagar och vara ledig i tio skulle jag lätt kunna tänka mig. Det är balans jag är ute efter, mer än att vara helt arbetsbefriad. Det här med skatteklass är naturligtvis också intressant och något jag inte tänkt på.

      Det jag saknar är ditt mod att säga upp mig utan att ha en alternativ lösning.

      Grattis till en härlig livsstil!

      Radera