fredag 10 februari 2017

Värvningsförsöket

Nyligen blev jag kontaktad av en flyktig bekant.
Under en kort period jobbade vi på samma arbetsplats och det var inte direkt så att vi hann bygga någon tajt relation under den korta tiden. Det var några år sedan och jag träffade henne sammanlagt högst 5-6 gånger så därför blev jag milt förvånad när hon plötsligt hörde av sig till mig efter så här lång tid. Efter några sms bestämde vi att vi skulle ses och fika och jag hade då fortfarande ingen aning om varför hon sökt upp mig. 

Vi träffades avtalad tid och slog oss ner på ett fik för att prata. Jag gör inte mycket på dagarna och umgås alltid med samma personer så det kändes ändå en aning uppfriskande. Hon insisterade på att bjuda och verkade uppriktigt glad att se mig. Kom ihåg att hon tidigare haft en chefsposition över mig. Därför kändes de första minutrarna mer som ett utvecklingssamtal än en kompisträff. Jag fick redogöra för min situation och hon var väldigt medkännande och förstående. Hon peppade mig att söka mig bort och leta efter nytt arbete. Sedan blev det prat om hennes nuvarande jobb, våra barn och några gemensamma ytliga bekanta från den gamla arbetsplatsen (hon har inte kontakt med någon därifrån). Hela tiden satt jag och undrade vad hon egentligen ville. Det kändes osannolikt att vi bokat den här träffen för att artigt kallprata om personer som hon inte känner mer än till namnet. 

Och mycket riktigt, efter en stund tog hon ett andetag och ändrade tonläge. Med en säljande ton började hon beskriva ett sidojobb som hon trivs så fantastiskt bra med. Jag vill inte skriva ut vilket företag det handlar om så att det kan komma upp i en googling men det handlar om ett av alla dessa sektiga MLM-företag som säkert många av er hört talas om. Även om jag hela tiden misstänkt att hon hade en baktanke med fikaträffen så blev jag ändå förvånad, hur kan en högutbildad och intelligent medelålders person som redan har ett bra chefsjobb falla för den här typen av bondfångeri? 

Eller, egentligen är jag inte förvånad. Jag har nämligen sett det förut. För ett par år sedan drogs en släkting till min man med i något liknande. Annat företag med andra produkter men samma sorts pyramidspelsliknande försäljningsjobb. De blev totalt hjärntvättade och indoktrinerade. Under en lång period gick det inte att umgås med dem eftersom de inte kunde prata om annat och de försökte alltid hitta en förevändning för att sälja. Oskyldigt bjöd de oss på middag och vi gick rakt i fällan - sedan blev vi sittandes i timmar med deras bildspel och produkter. Det var vidrigt hur hjärntvättade de var. Även i det här fallet handlade det om två smarta höginkomsttagare som inte borde låta sig luras in i pyramidspel. Den gången hette företaget Amway och de säljer rengöringsprodukter, kosttillskott, hudvård och smink. En salig röra av grejer med andra ord. De hade ett helt varulager hemma, hela städskåpet var proppfullt och badrummet svämmade över av grejer. Ihärdigt försökte de övertyga oss om att produkterna var så mycket bättre, billigare och drygare än de man kunde hitta i vanliga butiker. Jag ville inte köpa något, dels för att jag tyckte produkterna såg tråkiga ut. Jag var ju mer en Dior- och Chaneltjej som gillade exklusiv skönhetsvård som känns glamorös och ville absolut inte köpa på mig stor dunkar med rengöringsmedel. De trodde verkligen på drömmen om att detta skulle göra dem rika och sade rent ut att Amway var deras pensionsförsäkring. Sex månader senare var det hela över och företagets namn nämndes aldrig mer. 

Tillbaka till nutid och min före detta arbetskamrat. 
Det var exakt samma frälsningssnack. Och då kan jag tillägga att det i så fall finns liknande företag som åtminstone erbjuder produkter jag skulle visa större intresse för än vad det här företaget sysslar med. Jag befinner mig nog så långt från näringsprodukter och kosttillskott som man bara kan komma. Jag har inget som helst behov av att äta kosttillskott utan klarar mig alldeles utmärkt genom en allsidig kost. Nyligen togs dessutom en massa blodprover på mig och jag hade bra värden. 

När hälsoaspekterna var avklarade gick hon över till att locka med inkomstmöjligheterna och den härliga gemenskapen. Vänner för livet och kurser, föreläsningar och roliga träffar där alla är så uppskattande och peppande. Saken är ju den att hon inte försöker lura mig, utan verkligen tror på sin dröm. Eftersom hon visste att jag är sjukskriven försökte hon istället sälja in det som en kul bisyssla. Hon försökte både rekrytera och sälja. Det var inte utan att det kändes lite osmaklig faktiskt. Känslan av att bli sedd som ett lätt offer för att jag mått dåligt på arbetsplatsen och lever på sjukpenning. Jag avböjde vänligt och hänvisade till min sjukskrivning genom att säga att jag behöver ta hand om mitt vardagsliv innan jag kan börja med några eventuella bisysslor. Lite fegt kanske men jag ville inte vara otrevlig. 

Hon hade sysslat med detta i ungefär ett år och ni förstår ju hur desperata människor blir när de börjar leta så långt ut i ytterkanterna av bekantskapskretsen. När vi skilts åt gick jag hem och googlade företaget. Alla mina fördomar besannades. Folk får gärna syssla med detta om de tycker det är roligt men jag kommer aldrig att gå med. Startpaketet kostar hutlöst många tusenlappar och man börjar med en minimal vinstmarginal. Ju mer folk man rekryterar desto mer bonus får man. Jag har själv hört talas om folk som gått all in och lagt ner oerhört mycket tid på den här typen av försäljning men sedan ändå gått back i slutändan. Hur det gick för min mans släkting vet jag inte eftersom de aldrig tog upp ämnet igen men av alla jag hört talas om är det ingen som lyckats bli framgångsrik. Eller jo, en tjej som sålde Tupperware tjänade rätt bra om man ser det ur hobbyperspektiv och inte räknar på den egentliga timpenningen. Men det verkar överhuvudtaget vara lite annorlunda med Tupperware, de som sysslar med det verkar mer drivas av äkta kärlek till dessa plastprylar och möjligheten att få samla ohejdat på dem. 



26 kommentarer:

  1. Usch, pyramidspel är verkligen att utnyttja folk. Amway vet jag att en tjej på ett jobb för länge sedan pratade om, vet aldrig om hon började sälja. Inget man såg på jobbet i alla fall.Men jag googlade och bland det första man hittade var just pyramidspel. En smart tjej, utbildad civilekonom. Det är tragiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt det jag finner så märkligt, att det verkar vara så många utbildade människor med bra inkomster som går på det där lurendrejeriet. Det skulle kännas mer begripligt om det vore personer i desperat behov av pengar och som kanske har en nedsatt förmåga att granska kritiskt. Typ samma personer som tycker smslån är toppenbra.

      Radera
  2. Tack och lov verkar väl den där homepartytrenden som var så stor en period ha lagt sig. Alla "tjejmiddagar" under ett par års tid tycktes vara förklädda säljpartyn för sexprylar, mary key, kryddor, kosttillskott, barnkläder, tupperware och ljus. Det hette alltid att det var helt frivilligt att köpa något, men när jag vid flera olika tillfällen (med olika säljare och produkter) lät bli att beställa, möttes det av samma syrliga missnöje. Numer tackar jag nej istället och det kanske är därför jag uppfattar att det minskat - jag blir kanske inte bjuden bara och det känns helt okej för min del ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan trösta dig med att de verkar ha dött ut så det är inte du som är utesluten ur homepartykatalogen. Ett tag duggade de verkligen tätt de där försäljningsträffarna och jag tackade konsekvent nej till allt utom två: Tupperwareparty och något företag som sålde barnkläder. Själva affärsidéen går ju ut på att först vagga in gästerna i förvissningen om att det inte innebär något köpvång, därför att de VET att folk rycks med i köphysterin och impulsköper en massa. Det finns någon psykologi bakom det hela. Hur vi beter oss i sådana situationer. Och vips har vi förköpt oss.

      Radera
  3. Kyäni (ett stort blåbär), Forever Living, Golden Products och så nåt slags guldkaffe... Spel och dobbel med ockerinsatser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men herregud, hur många sådana här företag finns det egentligen? Och vem köper? Det ena namnet efter det andra susar förbi. Jag hade väl på sin höjd hört talas om Herbalife någon gång men det var också allt.

      Radera
  4. Jag har bekanta som håller på med något som heter Fit-Line, bara namnet. Åker runt i en bil med fittig reklam, ursäkta språket, men i min svenska modersmålshjärna går tankarna ofrivilligt till det fula ordet, även om jag kan och förstår engelska. Skinnar folk på pengar med sina dyra produkter. Blir också misstänksam mot dem som ger sig in i en sån bransch, inga människor jag skulle lita på. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, Fit-Line!
      Min modersmålshjärna fungerar märkligt nog likadant som din, haha.

      Var ju tvungen att googla Fit-Line och ser man på, "ett unikt näringstillskott som går direkt ut till cellerna". Ett lika korkat påstående som att man skulle kunna avgifta kroppen genom att dricka juice (detoxa, om någon nu missat den försäljningssuccén). Obegripligt att folk går på detta.

      Radera
  5. Jag hade en väldigt lik upplevelse för ett gäng år sedan, inte en gammal kollega men en bekant, någon som jag delade rätt många vänner med men som inte var en kompis egentligen, varsin ände av vänkretsen å aldrig att vi umgåtts själva. Hela grejen med att ringa upp, bjuda ut på fika å så sääääljsnacket å dravlet.


    Tupperware (mer tidigare)och en del barnklädesmärken (ekologiska, god kvalitet, fina, rätt målgrupp osv) verkar funka bra för många men det är liksom en lite annan sak. Där är det ju folk som uttalat har säljträffar inte något dolt i en bjuden fika och där får man inte värva någon "under sig" dvs det kan vara konstigt å knasigt i folks ögon men det är inte pyramider.

    Alla de där am-way etc att folk inte ser att det är pyramider, de/säljarna kan ju sitta och rita upp typ "du är här, och dessa två värvar du å så värvar de två var..." de seeeer inte ens att det till å med ser ut som en pyramid uppritat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt nog att sälja produkter inom vänkretsen och ska man dessutom behöva värva nya medlemmar är det inte konstigt om det blir nådastöten för det sociala livet.

      Utöver detta tycker jag nog ändå att tiden för homepartyn som försäljningsmetod har tagit slut. Nu är det lokal eller nätet som gäller istället. Ett tag var det ju helt hysteriskt med allt från barnkläder och ljus (?!!) till sexleksaker (herregud!)

      Radera
    2. Det finns ett par barnklädesmärken som är riktigt stora på Homepartyn. Det är märken som är lite bättre kvalitet och många av dem är väldigt snälla vad det gäller miljö osv. Å en "ny" gren av homepartyn är inredningspartyn... det har kommit ett par märken med heminredning som jobbar på det viset med.

      Radera
    3. Jag köpte barnkläder på ett home party en gång för många år sedan, märket hette "Me & i". Köpte även två par mjukisbyxor till mig själv som jag faktiskt har kvar än idag! Tala om bra kvalitet :) De är tvättade typ hundra gånger men ser ut som nya!

      Radera
  6. Det som verkar funka i längden är väl Oriflame, men det lever väl ingen av utan det är väl en hobby för hemmafruar för att finansiera sitt eget smink...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns det fortfarande? Å ja, jag hade en kompis vars Mamma OCH Mormor hade det som sitt jobb dvs inte en extrasyssla å de verkade tjäna rätt mkt pengar dvs de reste, shoppade, roade sig med uteliv på krogen rätt mycket.

      Radera
    2. Jag tror att Oriflame och Tupperware handlar om samma slags hobbyverksamhet. Får inte alls känslan av samma bondfångeri utan dessa säljare drivs av lusten att samla egna pryttlar och att få mysa runt med likasinnade på fikaträffar. Utan den vidriga sektkänslan.

      Radera
    3. Och @Anna:
      helt galet att det finns fortfarande! Jag köpte runda små burkar läppbalsam när jag gick i gymnasiet (och det var ju inte igår direkt...).

      Radera
  7. Hej!

    Jag heter Alexandra och är redaktör på Financer.com. Vi har skapat en topplista för de bästa finansbloggarna 2016 och vi tog oss friheten att nämna er blogg vår lista, då den kvalificerade som en av dessa topp 50 bloggar.

    Ni kan finna inlägget här: https://financer.com/sv/sveriges-50-popularaste-bloggar-inom-finans-ekonomi/

    Tack för att ni skapar värde och delar det med andra finansintresserade!
    Hör av dig om ni inte vill att den ska publiceras i listan. Glad alla hjärtans dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tackar varmast!
      Jag står mer än gärna kvar på er lista. Blir kul att kolla in alla de andra bloggarna också.

      Radera
  8. Snålcoachen, du är en god och hänsynsfull person. Själv hade jag bett människan fara och flyga. Okej om det vore en fattig och arbetslös person som såg detta som sin enda chans att slippa tigga eller gå till socialen, men om man klarar sig utan och bara lurar bekanta för att få guldkant på tillvaron förtjänar man så mycket förakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just den biten har jag lite svårt för, att be folk flyga och fara. Ska försöka bli bättre på det.

      Till hennes försvar måste jag ändå säga att det verkar som om hon (och alla andra som gått på den här typen av sektliknande metoder) faktiskt tror att detta är toppen för alla! De tycker inte själva att de lurar någon utan tvärtom, att de hjälper andra att hitta guldet och de gröna skogarna. Men jag håller helt med dig om att man föraktar dem för att de utnyttjar vänner och bekanta på det här sättet.

      Radera
  9. Hej. Vilken fantastisk blogg jag snubblade in på. Precis det jag letat efter bland alla finans, ekonomi och investeringsbloggar, en blogg om tankarna som far omkring i vardagspengaflödet. Tankar som man inte hur som helst ventilerar bland sina närmaste vänner som inte alls är på samma våglängd. Har läst igenom dina inlägg och så många gånger som jag nickat igenkännande, t.o.m ibland så jag undrat om någon som känner mig skulle tro att du var jag. Fast de yttre likheterna är olika, vi har inga husdjur, vi bor i hus (dock endast 20% belånat) och jag behöver inte klä mig propert på jobbet (jeans och t-shirt funkar bra). Men 2 tonårskillar och en man som stirrar förvånat och undrar vad som hände för nåt år sen samtidigt som sparkonton skjuter i höjden. Även utan att läst din blogg så har vi också en grötdag, börjat ta medhavda kassar till affären, upptäckt det revolutionära med att handla efter veckans bonusvaror, undersökningar och guldkanten med presentkorten osv. Verkar vara någon process som vissa går igenom för att komma ut som vardagssparproffs på andra sidan. Så fortsätt skriv som du gör så kommer jag garanterat att vara med och lufta mina tankar i kommentarsfältet. Hoppas även att du kommer att må bättre så snart som möjligt. /Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ullis,
      och varmt välkommen till bloggen! Tack för att du läser och för att du tog dig tid att kommentera. Kul att du delade med dig och jag håller med om att vi verkar vara väldigt lika vad det gäller sparformer i vardagslivet. Sådant gör mig så glad! Det är så härligt med likasinnade som också gjort frivilliga val att ha grötmiddag och som inte tycker det är ett dugg konstigt att ha med sig egna påsar till affären. Om inte annat känner man sig mindre udda, haha.

      De som skriver aktie- och investeringsbloggar gör det så himla bra, de är superduktiga på sin grej och de har sin målgrupp som vill läsa om detta men själv letade jag också efter mer personliga vardagsekonomibloggar. Bloggar som var mer inriktade på livsstil och gav en ärlig bild av "så här lever vi". Det fanns några få men inte alls många när jag började blogga. Och många av de nitiska snålbloggarna är skrivna av unga killar med välbetalda jobb som har låga kostnader för att de inte har barn och familj och för att det var enkelt att behålla samma livsstil som de hade som studenter. Livet ÄR dyrare för oss med barn och sparandet blir en mycket större utmaning. Själv känner jag att jag aldrig hade kunnat välja bort barn (inte husdjur heller för den delen) pga kostnaderna och är ändå övertygad om att det går alldeles utmärkt att bygga en pengamaskin ändå om man är beredd att kämpa för det. Barn har man dessutom bara till låns, det kommer ju en tid längre fram också. En dag kommer de att flytta hemifrån och leva sina egna liv. Då är det skönt att ha sparandet igång redan innan dess.

      Jag har inga planer på att sluta blogga så vi ses nog igen i kommentarsfältet!

      Radera
    2. Nu har jag också börjat blogga. Bli inte för kaxig nu men lite inspiration kan du nog ha bidragit till ; ) Ullis

      Radera
    3. Jippie, vad roligt! Grattis till bloggen eller vad säger man?

      Ska genast kila över och besöka den. Så kul!!

      Radera
  10. Jag har en "rolig" anekdot på ämnet. Var med om det samma för 15-20 år sedan. En nära vän drog hela grejen, du vet, mystiskt hemligt "bara mellan oss" liksom. Jag började ställa upp det enkelt matematiskt för henne. Hur mycket pengar hon skulle ha matat in i skiten/omsatt innan hon kunde börja tjäna peanuts. En hiskelig summa. Vännen var redan inne och jag gick med på (vi var extremt nära och jag är snäll) att träffa en kvinna som var lite högre upp i kedjan. När hon berättade att tex diskmedlet var så bra för händerna för det löste bara animaliska fetter, och jag förklarade vilken sort fetter vi har på våra händer (eh..nog för att man kan vara som en grönsak ibland..) så trodde till och med min vän äntligen mer på mig än damen som sovit på de basala naturvetenskapslektionerna och förmodligen lagt en förmögenhet på detta lurendrejeri. Min vän hade lite trassel att ta sig ur, det var några otrevliga samtal från damen med de animaliska fetterna. Hon hade produkter för ett tag framåt i sitt förråd och blev förhoppningsvis lite klokare.

    Några år längre fram i tiden.
    En gammal klasskamrat ville buda mig på homeparty, doftljus. Jag tål ingetdera men av lite dåligt samvete dök jag upp ändå. Det var så sorgligt. Svindyra doftljus, förpackade i pråliga paket med namn som skulle kännas "lyxiga". Alla besökare, vad jag vet, mindre gott bemedlade rycktes med och köpte skit för de slantar jag tror de så väl behövt till annat. Jag ser rött av sådana här saker. Det är så tydligt hur de spottat sin målgrupp och sätter in det rätta säljgreppen. Jag spyr lite.

    Många kramar coachen!
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Morsis och många kramar tillbaka! <3

      Framför allt är det två saker i det du berättar om som är så himla talande för vad det hela handlar om.
      Det första är att ALLA som blir kontaktade säger samma sak om det där märkliga hemlighetsmakeriet när de försöker närma sig personer att rekrytera. Hos mig skulle alla varningsklockor ringa om någon inte vill berätta i telefon vad det handlar om men att det är "en jättebra affärsidé". Snacka om att ge signaler om ljusskygga affärer och att det känns fishy redan innan man får veta vad det är för guldgruva de hittat. Allt snack om att man måste träffas för att de ska visa och förklara ordentligt (min mans släktingar hade långa bildspel, diagram och staplar, broschyrer...allt!). OM något vore så himla bra så skulle det aldrig behövas! Folk skulle inte behöva övertalas.

      Och det här snacket om att produkterna alltid är så mycket bättre än de som finns ute i butiker och på vanliga marknaden. Tja, jag vet inte riktigt men det känns som om alla riktigt stora och etablerade märken vill finnas i butiker och på försäljningsställen där ALLA kan handla. Att målet är att nå ut till så många det bara går och att det ska vara enkelt att köpa produkterna.

      Stora märken vill inte rikta sig till ett fåtal utvalda som rekryterats med märkliga övertalningsmetoder. Sist men inte minst anser jag att det aldrig ska kosta att arbeta för någon annan. De ska betala MIG för att jag säljer deras produkter, går på utbildningar och möten. Allt annat är otänkbart. Det finns naturligtvis gråzoner som franchise osv och det kan man ju diskutera för- och nackdelar med men det är en annan diskussion.

      Den andra saken, som du träffade så rätt på, är ju det här med homepartyn/hemförsäljning. Det perfekta exemplet på hur den psykologiska faktorn spelar en viktig roll. Hur folk rycks med och reagerar på den typen av försäljningsknep. Finns en hel rad punkter där, från fikat (att bli bjuden på något = omedveten tacksamhetsskuld) till grupptryck. För att inte tala om hur otroligt effektfullt det är med "här och nu". Det något man tog upp redan på den allra första säljutbildningen jag gick för 15 år sedan. REA, "begränsat antal" och limited edition fungerar precis likadant. Folk får kortslutning i hjärnan, ingen vill missa tillfället och vips har man handlat. Lustigt nog vet många det här men faller ändå för det. Säger väl en hel del om hur effektfullt det är...

      Radera