Värvningsförsöket

Nyligen blev jag kontaktad av en flyktig bekant.

Under en kort period jobbade vi på samma arbetsplats och det var inte direkt så att vi hann bygga någon tajt relation under den korta tiden. Det var några år sedan och jag träffade henne sammanlagt högst 5-6 gånger så därför blev jag milt förvånad när hon plötsligt hörde av sig till mig efter så här lång tid. Efter några sms bestämde vi att vi skulle ses och fika och jag hade då fortfarande ingen aning om varför hon sökt upp mig. 

Vi träffades avtalad tid och slog oss ner på ett fik för att prata. Jag gör inte mycket på dagarna och umgås alltid med samma personer så det kändes ändå en aning uppfriskande. Hon insisterade på att bjuda och verkade uppriktigt glad att se mig. Kom ihåg att hon tidigare haft en chefsposition över mig. Därför kändes de första minutrarna mer som ett utvecklingssamtal än en kompisträff. Jag fick redogöra för min situation och hon var väldigt medkännande och förstående. Hon peppade mig att söka mig bort och leta efter nytt arbete. Sedan blev det prat om hennes nuvarande jobb, våra barn och några gemensamma ytliga bekanta från den gamla arbetsplatsen (hon har inte kontakt med någon därifrån). Hela tiden satt jag och undrade vad hon egentligen ville. Det kändes osannolikt att vi bokat den här träffen för att artigt kallprata om personer som hon inte känner mer än till namnet. 

Och mycket riktigt, efter en stund tog hon ett andetag och ändrade tonläge. Med en säljande ton började hon beskriva ett sidojobb som hon trivs så fantastiskt bra med. Jag vill inte skriva ut vilket företag det handlar om så att det kan komma upp i en googling men det handlar om ett av alla dessa sektiga MLM-företag som säkert många av er hört talas om. Även om jag hela tiden misstänkt att hon hade en baktanke med fikaträffen så blev jag ändå förvånad, hur kan en högutbildad och intelligent medelålders person som redan har ett bra chefsjobb falla för den här typen av bondfångeri? 

Eller, egentligen är jag inte förvånad. Jag har nämligen sett det förut. För ett par år sedan drogs en släkting till min man med i något liknande. Annat företag med andra produkter men samma sorts pyramidspelsliknande försäljningsjobb. De blev totalt hjärntvättade och indoktrinerade. Under en lång period gick det inte att umgås med dem eftersom de inte kunde prata om annat och de försökte alltid hitta en förevändning för att sälja. Oskyldigt bjöd de oss på middag och vi gick rakt i fällan - sedan blev vi sittandes i timmar med deras bildspel och produkter. Det var vidrigt hur hjärntvättade de var. Även i det här fallet handlade det om två smarta höginkomsttagare som inte borde låta sig luras in i pyramidspel. Den gången hette företaget Amway och de säljer rengöringsprodukter, kosttillskott, hudvård och smink. En salig röra av grejer med andra ord. De hade ett helt varulager hemma, hela städskåpet var proppfullt och badrummet svämmade över av grejer. Ihärdigt försökte de övertyga oss om att produkterna var så mycket bättre, billigare och drygare än de man kunde hitta i vanliga butiker. Jag ville inte köpa något, dels för att jag tyckte produkterna såg tråkiga ut. Jag var ju mer en Dior- och Chaneltjej som gillade exklusiv skönhetsvård som känns glamorös och ville absolut inte köpa på mig stor dunkar med rengöringsmedel. De trodde verkligen på drömmen om att detta skulle göra dem rika och sade rent ut att Amway var deras pensionsförsäkring. Sex månader senare var det hela över och företagets namn nämndes aldrig mer. 

Tillbaka till nutid och min före detta arbetskamrat. 

Det var exakt samma frälsningssnack. Och då kan jag tillägga att det i så fall finns liknande företag som åtminstone erbjuder produkter jag skulle visa större intresse för än vad det här företaget sysslar med. Jag befinner mig nog så långt från näringsprodukter och kosttillskott som man bara kan komma. Jag har inget som helst behov av att äta kosttillskott utan klarar mig alldeles utmärkt genom en allsidig kost. Nyligen togs dessutom en massa blodprover på mig och jag hade bra värden. 

När hälsoaspekterna var avklarade gick hon över till att locka med inkomstmöjligheterna och den härliga gemenskapen. Vänner för livet och kurser, föreläsningar och roliga träffar där alla är så uppskattande och peppande. Saken är ju den att hon inte försöker lura mig, utan verkligen tror på sin dröm. Eftersom hon visste att jag är sjukskriven försökte hon istället sälja in det som en kul bisyssla. Hon försökte både rekrytera och sälja. Det var inte utan att det kändes lite osmaklig faktiskt. Känslan av att bli sedd som ett lätt offer för att jag mått dåligt på arbetsplatsen och lever på sjukpenning. Jag avböjde vänligt och hänvisade till min sjukskrivning genom att säga att jag behöver ta hand om mitt vardagsliv innan jag kan börja med några eventuella bisysslor. Lite fegt kanske men jag ville inte vara otrevlig. 

Hon hade sysslat med detta i ungefär ett år och ni förstår ju hur desperata människor blir när de börjar leta så långt ut i ytterkanterna av bekantskapskretsen. När vi skilts åt gick jag hem och googlade företaget. Alla mina fördomar besannades. Folk får gärna syssla med detta om de tycker det är roligt men jag kommer aldrig att gå med. Startpaketet kostar hutlöst många tusenlappar och man börjar med en minimal vinstmarginal. Ju mer folk man rekryterar desto mer bonus får man. Jag har själv hört talas om folk som gått all in och lagt ner oerhört mycket tid på den här typen av försäljning men sedan ändå gått back i slutändan. Hur det gick för min mans släkting vet jag inte eftersom de aldrig tog upp ämnet igen men av alla jag hört talas om är det ingen som lyckats bli framgångsrik. Eller jo, en tjej som sålde Tupperware tjänade rätt bra om man ser det ur hobbyperspektiv och inte räknar på den egentliga timpenningen. Men det verkar överhuvudtaget vara lite annorlunda med Tupperware, de som sysslar med det verkar mer drivas av äkta kärlek till dessa plastprylar och möjligheten att få samla ohejdat på dem.