Tänkte ta upp det här med mellanmål i form av snabba matlösningar. Nu när barnen var sjuka köpte jag nämligen ett paket Varma Koppen. Det är nog den första pulversoppa som någonsin letat sig in i vårt skafferi. Jag är inte ett dugg förtjust i den här typen av pulvermat men yngsta sonen uppskattade soppan desto mer. När han använt upp sista påsen frågade han om sådan soppa finns i fler smaker. Jag trodde att han skämtade men nej, han var helt allvarlig. Han har totalt missat den vägg som är fylld med portionssoppor i matbutiken. Vidare undrade han om vi kunde köpa någon annan smak att ha hemma, som han kunde få som ett mellanmål någon gång efter skolan. Det är svårt att säga nej till ett sådant önskemål även om jag inte gärna köper den typen av halvfabrikat.
Jag minns inte om jag redan berättat den i bloggen men det finns en liten Gorbyshistoria att knyta ihop det här med. Mina barn var allergiska mot mjölkprotein när de var små och därför blev vi något begränsade när det gällde snabba måltidslösningar. Precis allting innehöll nämligen mjölkprotein i någon form. Lägg därtill att vi själva nästan aldrig äter hel- och halvfabrikat. Jag har aldrig haft ett paket pulvermos i mitt kök, varken som barn eller som vuxen. Jag och min man äter inte Billys pizzor eller liknande frysmat och då vill vi inte ge det till barnen heller.
Nåväl, barnen växte ifrån sin allergi och började skolan. Där fick de också nys om vad Billys är för något. Det började med att äldsta sonen kom hem och berättade att han fått jättegod ravioli hos en kompis och att han ville att vi skulle köpa likadan ravioli hem till oss. Vi brukade köpa ravioli, färsk och fylld från kyldisken, så vi förstod inte riktigt vad han menade. Men han hade full koll och ville visa och när vi kom till matbutiken pekade han glatt ut en konservburk. Alltså burkravioli. Mycket godare än den ravioli vi brukade äta, enligt honom. Jaha, vi köpte ett par burkar och lät barnen sleva i sig. Man vill ju ge dem en normal barndom.
Något år senare var det alltså dags för Gorbys och Billys.
Barnen såg reklamen och hörde att några klasskompisar sagt att de brukade få sådana efter skolan. Då sade vi föräldrar nej, helt enkelt för att vi båda tycker att det är rena skräpet. Men så åkte vi till Åre på semester och skulle handla lite enkel lunchmat till huset vi hyrde. Inne i matbutiken i Åre hängde barnen över frysdisken och bönade och bad. Vi gav efter och lät dem välja några panpizzor och piroger. Det hela slutade med att min stackars man fick äta upp allihopa, haha. För när vi väl hade värmt dem i mikron sade barnen - Blä, det luktar äckligt! och det visade sig smaka som det luktade. Dessutom var det svampigt och segt i konsistensen. Efter den kulinariska upplevelsen har de aldrig mer bett om liknande utan uppskattar våra hemlagade alternativ. Det är först nu när jag råkade introducera Varma Koppen som suget efter färdig snabbmat vaknat till liv igen.
Det är snabba lösningar men det finns så mycket bättre alternativ. Däremot kräver de lite mer planering. Någon gång har jag gjort storbak hemlagade piroger med olika fyllningar. De blev riktigt uppskattade faktiskt. Jag borde göra det igen, det är perfekt ta-fram-ur-frysen-mat för barn. Jag vet en bekant till oss som regelbundet fyller sin frys med pizzabullar och äggmuffins (med t.ex spenat och kyckling, bacon eller skinka) så det är ett tips för er som gillar det. Själv har jag jättesvårt för mat som påminner om bakverk (gillar inte smörgåstårta heller) men vet att många gillar sådana. På nätet finns det även recept på vuxnare varianter på matmuffins med getost m.m
Framför allt är det supersmart att offra några timmar för att rodda ett sådant storbak och bunkra upp i frysen. Då har man alltid något att plocka fram när det är brådis.
Jag är inte heller halvfabrikatsentusiast, men Varma koppen tycker jag är bättre än mycket annat på samma tema. Och billigare :-).
SvaraRaderaDet har du alldeles rätt i. Det beror på vad man jämför det med. Och det känns bra mycket fräschare än slemmig uppblött burkravioli...
RaderaOj vilken prestationsångest jag nu fick. Jag önskar att jag också var en sådan som hade hemgjorda piroger i frysen! Men vi har ingen micro och då fungerar inte annan snabbmat än gröt.
SvaraRaderaOkej, nu tar vi det lilla lugna här. Tror nämligen inte att man kalla sig "en sådan som har hemgjorda piroger i frysen" om man bara haft det två gånger under sin livstid. Men jag SKA göra nya piroger. När jag orkar.
RaderaSnabbmat utan micro är ju lite knepigare. Varma koppen funkar ju då eftersom man bara tillsätter vatten. Och nudlar även om nudlar är värdelösa.
Ja Billys och Gorbys är verkligen vidriga. Köpte nån sån för många herrans år sen när man jobbade nattpasset, minns inte om jag åt upp hela eller om den kastades, men vidrigt var bara förnamnet. Tveksamt om Fru Snålgris tillåter något sådant. Det går ju faktiskt att värma upp lite Pytt i panna eller liknande om man är hungrig, som jag tycker är aningen bättre än den där svampiga tomatsåsindränkta pirogen eller vad det ska föreställa.
SvaraRaderaJa, det handlar knappast om att jag känner mig för posh för att kasta in en Gorbys i micron (det är väl rena drömmen egentligen, att kunna få en liten minipizza eller pirog utan ansträngning!) men det måste ju vara ÄTBART åtminstone!
RaderaÅh vad jag känner igen det där med att andra familjer har andra matvanor. Min son kom hem nån gång i lågstadieålder o berättade glatt "mamma, det finns ett jättegott bröd på Coop som heter limpa" :). Jag tänkte som du att han måste ju få prova men det tog inte länge innan han ville ha mitt hembakta igen. Vi har också gått igenom div vidriga Billys och gorbys och allt vad det heter för att det är vad kompisar äter men han provsmakar bara och konstaterar att det var inte gott. Nu när han strax fyller 15 vet han att det inte är nån idé att testa ens :). Varma koppens fruktsoppa drack han dock en del av när han var liten.
SvaraRaderaHar precis hittat din blogg och gillar den väldigt mycket!
Tack, vad roligt att du har hittat hit och att du hör av dig i kommentarsfältet. Haha, ett bröd som heter limpa. Jag tänker direkt på skogaholmslimpan som alla hade hemma när jag var barn. Varje dag efter skolan satt man med de där limpmackorna med ost och drack O'boy.
RaderaDet är verkligen på gott och ont det där med andras matvanor. När jag var barn älskade jag att äta hos kompisar för att få äta sådant som vi inte åt hemma hos mig. Det var ju då man upptäckte ny mat.
Finns varma koppen fortfarande?? Kommer ihåg jag såg Varma Koppen-reklam på TV3 1988/1989 - det var ju spännande med TV-reklam på den tiden, TV3 var ju i princip ensamma på svenska reklam-TV-marknaden då och SVT (SR kanske hette?) var ju så otroligt tillknäppt och extremt tråkigt.
SvaraRaderaSå det var ju kul att testa produkten de gjorde reklam för dvs varma koppen. Köpte väl någon enstaka gång, det var ju inte mycket att hänga i gran direkt tyckte jag då. Men jag har för mig att det var billigt i alla fall. Och enkelt.
Så jag är riktigt förvånad att produkten finns kvar såhär ca 30 år senare.
Här är den nog förresten, först här på youtubeklippet
"Soppa är fint, soppa är gott, varma koppen från blå band.....du lagar en rätt, lekande lätt, varma koppen, MMMmmm...."
https://www.youtube.com/watch?v=AW3IxRRZhnE
Ser ut som om det är samma som de körde på biograferna, har liksom "bioreklamfeeling"
Åh, härlig 80-talsfrisyr i den reklamfilmen! Kul! Och jodå, soppan lever i allra högsta grad. Finns i ungefär 20 olika smaker. Själva idéen är inte alls dum, tänk så fiffigt när man är på resande fot, fjällvandrar eller ska leva primitivt av andra anledningar. Bara att hälla på vatten - klart!
RaderaVåra barn ville också ha Billy's, (ser väldigt gott ut på reklamen), och inte värma upp våra hemmagjorda pizzabitar från frysen. Köpte hem några men de blev ingen hit. Tror tonåringarna behöver gå igenom den här fasen...
SvaraRaderaJag tror du satte huvudet på spiken där, barn och tonåringar behöver gå igenom den fasen. De är dessutom extremt mottagliga för reklam och har inte förmågan att vara kritiska på samma sätt som vuxna är.
RaderaHej Snålcoach!
SvaraRaderaNu har jag läst igenom hela bloggen :)
Tack för att du har underhållt mig genom en veckas vab och förkylning! Du skriver så underhållande och intressant!!
Ville bara säga att jag vet hur utmattande det är att ha personer med osund narcissism i sin närhet, har tyvärr råkat ut för det både privat och i jobblivet.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du tar hand om dig och att du får möjlighet att återhämta dig på bästa sätt nu.
Det jag har lärt mig den hårda vägen är att ibland är det bästa alternativet att ge upp.
Jag är (liksom jag får uppfattningen av att du också är) till min natur ambitiös, driven och mån om att avsluta det jag påbörjat. Inte rädd för att kämpa på liksom.
Detta uppmuntras ju ofta i samhället och det kan vara väldigt positiva egenskaper.
Men i vissa situationer är det bästa man kan göra att ge upp, gå sin väg, stänga dörren ordentligt efter sig och inte öppna den igen...
Vet inte om du kan relatera till detta, men ville ändå bara dela med mig av det som jag tror kan hjälpa en att ta hand bättre om sig och sitt när man stöter på denna typ av personer.
Tack för all inspiration! Är ensamstående halvtidsarbetande morsa, men sparar på ändå :)
Dock har jag ett jobb som jag inte har några planer att sluta med då jag älskar det och det är en stor och viktig del av mitt liv. Så för mig handlar det mer om att leva billigt så att jag kan välja vilka uppdrag jag vill göra och inte behöver ta tråkiga jobb för att få in pengar.Har frilansat hela mitt yrkesliv fram tills för ett år sedan så jag känner mig väldigt rik trots 50% och att få regelbunden lön är något nytt för mig. :) Tycker att det är lite komiskt när det utifrån sett verkar som att jag befinner mig på botten rent ekonomiskt. haha :)
Ha en fin helg!!
/S
Tack ska du ha! Din kommentar är väldigt upplyftande och på pricken det mest träffande jag sett. Vad härligt att du hittat ett jobb du älskar. Klart det finns sådana jobb även om de, enligt mig, är oerhört svåra att hitta och att inte jobba heltid är en av anledningarna till att man känner så. Jobbar man heltid så jobbar man för mycket, det är min fulla övertygelse.
RaderaNär man har problem på arbetsplatsen är det ledningen man ska vända sig till men vad gör man när det är ledningen som är problemet? Det bästa är ju tyvärr att söka sig bort och "experterna" har inte heller något annat råd att ge. Jag jobbar inte på något stort företag och vi har inget skyddsombud eller någon facklig förtroendevald at vända sig till. Vi har inte ens någon personalchef utan samma chef försöker ta den roll som för tillfället är aktuell. När allt var som stormigast fick jag även en ny parhäst som motarbetar, inte presterar och inte fungerar. Det blev liksom strået som knäckte kamelens rygg.
Jag ÄR driven, engagerad och ambitiös. Men tyvärr är jag också konfliktskygg och vill helst vara sams med alla och det har gjort att jag inte vågat stå upp för mig själv. Jag måste sluta försöka vara alla till lags. Sluta ta ansvaret för andras arbetsuppgifter. När jag ser tillbaka på det tycker jag själv att det är vansinne men som alltid är det lätt att vara efterklok.